Igårkväll när jag försökte få in Lilla My hade hon absolut NOLL intresse av att komma in - jag stod på trappan i 20 minuter och lockade men ICKE att katten dök upp.
Imorse när jag tittade ut genom fönstret under tiden kaffet blev färdigt fick jag syn på SLAMPAN. Där ligger hon och RUUUULLAR i gräset medans en hankatt med sönderrivet öra HÄNFÖRT sitter bredvid och äter henne med blicken!
TJOFF så åkte Lilla My in och nu har hon UTEGÅNGSFÖRBUD tills hon skärper sig - om inte JAG får nåt ska inte hon heller få! NÅGON rättvisa måste det ju finnas!
Resten finns att läsa HÄR!
NÅ
Hon hann tydligen tumla runt i sänghalmen TILLRÄCKLIGT länge...
FÖR
Två veckor sedan blev hon stolt mamma till tre stycken svarta hanar (eller som vi säger: FRASSAR)!
JODÅ, jag VET att vi nu har en HEL DEL av dessa ädla djur som heter KATTER!
TRO MIG - jag VET!
Kull nummer ett har lyckats driva mig till vansinne MÅNGA gånger med sitt klättrande i gardiner, hoppande på bord, vältande av blomvaser och blomkrukor, inte hunnit hitta sandlådan i tid när det plötsligt blivit BRÅTTOM, tuggat sönder böcker, rivit ut böcker från bokhyllorna, rivit sönder tidningar, vält ut parfymflaskor, envisats med att sova i mina knäveck på natten och bitit mig om jag varit fräck nog att röra mig en millimeter, klättrat och hängt i våra byxor, härjat halva nätterna när man försöker sova OSV:
MEN
De ÄR ju så gulliga - både de vuxna och de små!
Idag flyttade första kattungen - Carmen - till sitt nya hem och jag DEPPAR!
Visst låter det konstigt!
Här finns ännu tre vilda IDIOTER kvar PLUS de vuxna PLUS de tre som än så länge bara ligger stilla (tack och lov) och just öppnat ögonen och jag SAKNAR den som flyttat!
Hur är man egentligen funtad?
Månne jag kan begära henne tillbaka? :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar