Jag hade INTE tänkt starta datorn idag. Det var liksom MENINGEN att det skulle bli datorfria dagar med aktivt, hälsosamt uteliv...men...
IBLAND
...skiter det sig!
Det är ISKALLT ute! Så fort jag sticker ut näsan genom dörren sväller den upp och blir den där röda fyllenäsan som jag ALLTID får när det är kallt!!! Ingen annan går omkring med knallröd fyllenäsa när det är kyligt - ingen utom JAG! Varför just MIN näsa?
Jag vill inte ha nån fyllenäsa - jag hålls INNE!
Ungarna följer mitt exempel men hålls uppe på sina rum och påstår att de inte har tid med mig...
SÅ
Jag kan med gott samvete ligga på soffan och läsa. Jag ÄLSKAR att läsa!
Har just läst klart "Dödligt beslut" skriven av Kathy Reichs. Eftersom jag är en inbiten fan av Patricia Cornwell tänkte jag att Reichs böcker kanske kunde vara i min smak. De handlar ju också om en kvinnlig rättsmedicinare som tycker om att lösa finurliga brottsgåtor.
MEN
De är inte RIKTIGT i samma klass. Å andra sidan har ju Cornwells böcker om Scarpetta också blivit sämre - i början var de riktigt UTMÄRKT bra men sedan hände något...hon började skriva i "hon-form" istället för "jag-form"?
VARFÖR?
Det har jag funderat över många gånger men aldrig SÅ mycket att jag kollat upp det på nätet - där skulle jag säkert hitta svaret - där finns ju ALLT (utom enkla ritningar på snygga hundkojor då).
I Reichs böcker är det en Tempe Brennan som är huvudpersonen. Hon är rättsmedicinare i KANADA! Jag gillar inte Kanada så där får hon ett STORT minus bara för det.
På något sätt får jag intrycket av att Reichs helt enkelt läst Cornwells böcker, bestämt sig för att HON minsann kan skriva lika bra och sedan skrivit samma text men plottat in fraser på franska här och där plus mer makabra detaljer. Bland annat får man en flera sidor lång förklaring om hur blodstänk ska tolkas. Franskan däremot är helt ok. Jag gillar franska - det är världens vackraste språk och nu lärde jag mig diverse nya ord. T.ex. att det franska ordet för lik är "cadavre". Rart ordval!
MEN
Nej - jag är fortfarande Cornwell-fan. Hon är ännu min favoritförfattare tillsammans med bland annat Dean Koontz, Stieg Larsson, Stephen King, Henning Mankell, Liza Marklund, Åsa Larsson, Carina Rydberg, Dan Brown, Åke Edwardson, John Grisham och Jonathan Kellerman.
OCH
Nu undrar jag...
Vilka författare gillar ni?
29 april 2007
28 april 2007
RÄCKER DET?
Här växlar det - ena dagen ytlig, andra dagen djup. Bäst ni vänjer er - jag kommer nog aldrig att bli annorlunda! :)
Jag har funderat...
IGEN!
Jag har funderat på hurdan mamma jag egentligen är. Det är inte första gången - det händer nog lite då och då. Tankar som får mig att inse att mina barn förmodligen haft en extrem otur - att de drog en nitlott i lotteriet "Vem blir din mamma".
När dottern föddes hade jag NOLL KOLL på vad det här med barn var. Visst hade jag SETT sådana förut, pratat med dem och tillbringat lite tid med en sån där liten miniatyrmänniska någon gång nu och då...
MEN
Aldrig haft ansvaret för en! Så länge hon fanns i min mage var det lugnt - men plötsligt kom hon ju UT. Ett pyttelitet knyte som BEHÖVDE mig! Om hon inte hade fötts under jaktsäsongen hade jag helt klart dumpat över all skötsel till faderskapet men eftersom han var upptagen med att skjuta allt på fyra ben som rörde sig ett par månader framöver fick jag komma underfund med fenomenet själv.
Det var jag tacksam för efteråt men just då var jag PANIKSLAGEN!
Jag var HELT säker på att hon skulle gå sönder. Att jag i misstag skulle vrida något ben ur led när jag bytte blöja eller en arm när jag pulade på henne en tröja. Ge henne för lite mat eller tappa henne i golvet. Barnsäng var inte att tänka på - hon skulle ligga bredvid mig så jag konstant hade koll på om hon andades eller inte och sov hon ute rantade jag med jämna mellanrum ut och kontrollerade att hon andades då också. Varför grät hon? Var hon hungrig, våt eller ville hon kramas?
Sakta men säkert kom jag på att "det var ju inte så farligt" - det HÄR hade jag under kontroll!
Så blev jag med barn igen - tänkte i mitt enfald att "eftersom det var rena barnleken att ha ETT barn så kunde det ju knappast vara någon större skillnad att ha två". Pojken föddes när flickan var ett år och elva månader.
Det VAR skillnad!
Även om båda barnen var väldigt snälla blev det tydligen "för mycket" - från åren 1996 till 2000 minns jag knappt ett dugg. I samma veva försvann åren mellan -94 och -96. Det är först efteråt jag förstått hur otroligt trött jag egentligen måste ha varit!
Under de här åren som jag inte har några minnen av lades grunden till mina barns liv . Vad lärde jag dem? Vad gav jag dem? Kände de sig älskade? Kände de sig trygga?
JAG MINNS INTE!
Det har inte blivit mycket bättre under åren som gått - verkar alltid finnas händelser som SUGER i sig min kraft och ork. Som tömmer mig på energi. Den kraft, ork och energi som jag vill ge till MINA BARN.
Jag, min naiva DÅRE, som trodde jag hade det här med föräldraskap på koll!
Om jag bara kunde skulle jag ta ner himlen för deras skull.
MEN...
Räcker det?
27 april 2007
JULEN ÄR RÄDDAD!
Jag var på magnetröntgen av skallen i januari.
PRIVAT!
Kostade MULTUM men vad GÖR man när man är orolig och skulle fått vänta tre månader om man INTE gått privat?
Närmare 500 euro fick jag lägga ut MEN då fick jag faktiskt en cd-skiva med bilder på min hjärna!
Arg som jag var över hur DYRT det blev bestämde jag mig för att NÅGON ***** NYTTA skulle jag DEFINITIVT ha av de här bilderna!
Frågan var bara HUR?
Då slog det mig - om nyblivna föräldrar kan skicka ut egenhändigt gjorda julkort med foto på sina små älsklingar varför skulle inte jag kunna dela ut julkort på min hjärna?
SÅ
I år skulle släkt och vänner få julkort med temat Nettes HJÄRNA!
Årets JULKLAPP skulle bli Nettes HJÄRNALMANACKA!
Problemet var bara att jag SLARVADE BORT skivan - plötsligt var den bara försvunnen!!!!
MEN
Gissa vad jag hittade idag när jag städade?
JEPP - min CD-skiva! Julen är räddad! Jag tror det blir en HIT!
Ps.
Man FÅR skratta! Jag och barnen har haft skitkul hela kvällen åt hur mamma ser ut inuti! :)
PRIVAT!
Kostade MULTUM men vad GÖR man när man är orolig och skulle fått vänta tre månader om man INTE gått privat?
Närmare 500 euro fick jag lägga ut MEN då fick jag faktiskt en cd-skiva med bilder på min hjärna!
Arg som jag var över hur DYRT det blev bestämde jag mig för att NÅGON ***** NYTTA skulle jag DEFINITIVT ha av de här bilderna!
Frågan var bara HUR?
Då slog det mig - om nyblivna föräldrar kan skicka ut egenhändigt gjorda julkort med foto på sina små älsklingar varför skulle inte jag kunna dela ut julkort på min hjärna?
SÅ
I år skulle släkt och vänner få julkort med temat Nettes HJÄRNA!
Årets JULKLAPP skulle bli Nettes HJÄRNALMANACKA!
Januari - Storhjärnan
Februari - Lillhjärnan
osv.
Problemet var bara att jag SLARVADE BORT skivan - plötsligt var den bara försvunnen!!!!
MEN
Gissa vad jag hittade idag när jag städade?
JEPP - min CD-skiva! Julen är räddad! Jag tror det blir en HIT!
Ps.
Man FÅR skratta! Jag och barnen har haft skitkul hela kvällen åt hur mamma ser ut inuti! :)
TILLIT TILL VETENSKAPEN
Ibland blir jag att fundera över om den här nya tekniken och vetenskapen som vi lärt oss med åren verkligen är så BRA för oss?
Det är som min mamma brukar säga - människans hjärna har inte utvecklats i samma takt som vår omvärld. Om vi har samma typ av hjärna idag som för 100 år sedan - är det då så konstigt att vi går i väggen, behöver terapi, mediciner och allt möjligt annat för att lätta på trycket?
Det är helt enkelt för mycket - vi tror vi behärskar ALLT.
Vi har fått för oss att vi MÅSTE behärska allt.
SOM
Kloning. Det är ju en enkel procedur EGENTLIGEN - ta en äggcell, skrapa bort arvsmassan, ta en annan cell, pilla ut arvsmassan ur den och sedan påta in den i äggcellen. Tadaa - så har vi skapat en klon.
MEN
Är det verkligen MENINGEN att vi ska hålla på med det? Vi kanske har lärt oss att GÖRA det men inser vi vidden av det hela?
När jag har duktigt i nerverna på karlar så står jag bakom kloning till 100% - JÄTTEBRA grej! Så fort vi har DET under kontroll kan vi sakta men säkert avveckla hela manssläktet - vi behöver ju dem helt enkelt inte mer! Vi kan strukturera om hela samhället och bygga upp det med KVINNLIG logik.
Nu sitter säkert ni karlar och tänker mörka tankar men det FINNS ju en risk för att det KUNDE gå så om vi fortsätter att leka skapare. Tänk om någon bitter, inåtvänd och grinig subba någonstans får tillgång till så mycket makt att hon kan göra vad hon vill och vi har det här med kloning på koll?
UPS!
Vi kanske har kunskapen och vetskapen om hur något skall göras men är vi tillräckligt smarta att kontrollera och begränsa användningen?
Om vi tar något enklare då...
Jag är väldigt GLAD över att det nu finns trådlösa nätverk - verkligen behändigt att inte vara tvungen att dra fula kablar överallt. Om jag VILL kan jag fast ta UT min dator och sitta i trädgårdsgungan och surfa. Vi har ingen fast telefon här hemma - det enda vi använder oss av är mobiltelefoner.
Redan nu börjar det dyka upp oroväckande rapporter på hur mycket strålning telefonerna avger. Trådlösa nätverk? Ja, det vet ingen säkert ännu men jag skulle knappast tro att det är bra för oss det heller.
På sjukhus och hälsovårdscentraler övergår vi till att föra över all patientinformation till digital form. Bort med mappar och labbpapper - allt in i datorn bara. Visst ÄR det behändigt att allt finns där - bara att trycka på en knapp så kommer det fram MEN så fort det blir ett litet strömavbrott så ligger allt nere. Ingen möjlighet att se historia bakåt eller eventuell livsviktig information om huruvida den medvetslösa patienten är dödligt allergisk till antibiotika eller inte.
Samma sak i butiken. När vi står där vid kassan och det kommer ett strömavbrott så är det STOPP! Vi kan inte betala för våra varor för kassan fungerar inte - vi kommer inte ens UT därifrån eftersom de elektriska dörrarna slutat fungera. Det behöver inte ens vara strömavbrott - det kan lika gärna vara så att butikens kommunikationslinje ligger nere - "tyvärr fungerar inte det och det kortet eftersom linjen ligger nere".
Kontanter är något som nästan försvunnit - vi förlitar oss på bankkort och diverse kreditkort. Bankkorten viftar vi med utav bara farten. Något man absolut inte skulle köpa om man var tvungen att betala med kontanter hamnar i kassen som man tar hem bara för att det är så enkelt att betala med bankkort.
Vi har, i många år nu, satt vår tillit till det här med olja. Kallt ute - so what - beställ mer olja. Jag tror inte oljan räcker länge till och VAD gör vi då? Å andra sidan fungerar oljebrännare och pump med el så om det blir strömavbrott är det ändå ingen ide´. Många kör direkt elvärme som uppvärmningssystem. Mitt i vintern blir det storm, träd faller över ledningar, personal på diverse elbolag har blivit indragen av EKONOMISKA skäl och så är man utan el i flera dagar. Det är då inte BARA värmen man blir utan - möjligheten till att laga mat, få vatten och TILL OCH MED spola på toan försvinner.
NEJ
Jag är ingen domedagsprofet men jag tycker vi litar för mycket på det som vetenskapen har gett oss. Vi inbillar oss att vi bara klarar oss tack vare den NÄR den när som helst kan slå ner oss utan att vi ens fattat vad som var på gång.
Jag köpte det här huset för att jag blev förälskad i det - trägolv, gamla fönster, ljust och fint.
MEN
Det som VERKLIGEN avgjorde hela saken var det faktum att här finns två kakelugnar, vedspis i köket och vedeldad bastuspis. När vi i vintras fick strömavbrott uppstod ingen panik - med eld i kakelugnarna och ljusen tända i takkronorna tackade jag högre makter för att jag köpte just DET HÄR huset.
Jag KUNDE ha köpt ett hus med direkt elvärme.
Det är som min mamma brukar säga - människans hjärna har inte utvecklats i samma takt som vår omvärld. Om vi har samma typ av hjärna idag som för 100 år sedan - är det då så konstigt att vi går i väggen, behöver terapi, mediciner och allt möjligt annat för att lätta på trycket?
Det är helt enkelt för mycket - vi tror vi behärskar ALLT.
Vi har fått för oss att vi MÅSTE behärska allt.
SOM
Kloning. Det är ju en enkel procedur EGENTLIGEN - ta en äggcell, skrapa bort arvsmassan, ta en annan cell, pilla ut arvsmassan ur den och sedan påta in den i äggcellen. Tadaa - så har vi skapat en klon.
MEN
Är det verkligen MENINGEN att vi ska hålla på med det? Vi kanske har lärt oss att GÖRA det men inser vi vidden av det hela?
När jag har duktigt i nerverna på karlar så står jag bakom kloning till 100% - JÄTTEBRA grej! Så fort vi har DET under kontroll kan vi sakta men säkert avveckla hela manssläktet - vi behöver ju dem helt enkelt inte mer! Vi kan strukturera om hela samhället och bygga upp det med KVINNLIG logik.
Nu sitter säkert ni karlar och tänker mörka tankar men det FINNS ju en risk för att det KUNDE gå så om vi fortsätter att leka skapare. Tänk om någon bitter, inåtvänd och grinig subba någonstans får tillgång till så mycket makt att hon kan göra vad hon vill och vi har det här med kloning på koll?
UPS!
Vi kanske har kunskapen och vetskapen om hur något skall göras men är vi tillräckligt smarta att kontrollera och begränsa användningen?
Om vi tar något enklare då...
Jag är väldigt GLAD över att det nu finns trådlösa nätverk - verkligen behändigt att inte vara tvungen att dra fula kablar överallt. Om jag VILL kan jag fast ta UT min dator och sitta i trädgårdsgungan och surfa. Vi har ingen fast telefon här hemma - det enda vi använder oss av är mobiltelefoner.
Redan nu börjar det dyka upp oroväckande rapporter på hur mycket strålning telefonerna avger. Trådlösa nätverk? Ja, det vet ingen säkert ännu men jag skulle knappast tro att det är bra för oss det heller.
På sjukhus och hälsovårdscentraler övergår vi till att föra över all patientinformation till digital form. Bort med mappar och labbpapper - allt in i datorn bara. Visst ÄR det behändigt att allt finns där - bara att trycka på en knapp så kommer det fram MEN så fort det blir ett litet strömavbrott så ligger allt nere. Ingen möjlighet att se historia bakåt eller eventuell livsviktig information om huruvida den medvetslösa patienten är dödligt allergisk till antibiotika eller inte.
Samma sak i butiken. När vi står där vid kassan och det kommer ett strömavbrott så är det STOPP! Vi kan inte betala för våra varor för kassan fungerar inte - vi kommer inte ens UT därifrån eftersom de elektriska dörrarna slutat fungera. Det behöver inte ens vara strömavbrott - det kan lika gärna vara så att butikens kommunikationslinje ligger nere - "tyvärr fungerar inte det och det kortet eftersom linjen ligger nere".
Kontanter är något som nästan försvunnit - vi förlitar oss på bankkort och diverse kreditkort. Bankkorten viftar vi med utav bara farten. Något man absolut inte skulle köpa om man var tvungen att betala med kontanter hamnar i kassen som man tar hem bara för att det är så enkelt att betala med bankkort.
Vi har, i många år nu, satt vår tillit till det här med olja. Kallt ute - so what - beställ mer olja. Jag tror inte oljan räcker länge till och VAD gör vi då? Å andra sidan fungerar oljebrännare och pump med el så om det blir strömavbrott är det ändå ingen ide´. Många kör direkt elvärme som uppvärmningssystem. Mitt i vintern blir det storm, träd faller över ledningar, personal på diverse elbolag har blivit indragen av EKONOMISKA skäl och så är man utan el i flera dagar. Det är då inte BARA värmen man blir utan - möjligheten till att laga mat, få vatten och TILL OCH MED spola på toan försvinner.
NEJ
Jag är ingen domedagsprofet men jag tycker vi litar för mycket på det som vetenskapen har gett oss. Vi inbillar oss att vi bara klarar oss tack vare den NÄR den när som helst kan slå ner oss utan att vi ens fattat vad som var på gång.
Jag köpte det här huset för att jag blev förälskad i det - trägolv, gamla fönster, ljust och fint.
MEN
Det som VERKLIGEN avgjorde hela saken var det faktum att här finns två kakelugnar, vedspis i köket och vedeldad bastuspis. När vi i vintras fick strömavbrott uppstod ingen panik - med eld i kakelugnarna och ljusen tända i takkronorna tackade jag högre makter för att jag köpte just DET HÄR huset.
Jag KUNDE ha köpt ett hus med direkt elvärme.
Jag KUNDE ha satt min tillit till vetenskapen!
26 april 2007
EN BEBOELIG PLANET
Så förbereder du dig för utomjordingar...
...står det i Expressen idag!
MEN HALLÅ, tänkte jag, ALLT skriver de ju om också. Tror de verkligen att folk LÄSER sånt?
OCH...
...så klickade jag hastigt upp artikeln!
Vi har ju faktiskt upptäckt en beboelig planet nu - det FINNS en chans att vi inte är ensamma!
...står det i Expressen idag!
MEN HALLÅ, tänkte jag, ALLT skriver de ju om också. Tror de verkligen att folk LÄSER sånt?
OCH...
...så klickade jag hastigt upp artikeln!
Vi har ju faktiskt upptäckt en beboelig planet nu - det FINNS en chans att vi inte är ensamma!
NATURLIGTVIS är vi inte ensamma! Det har vi väl vetat hela tiden? Om universum inte har något slut (tänk INTE på det nu Nette, tänk INTE på det!!!!!) så är ju chansen att vi är ensamma miljarder gånger mindre än att vi inte skulle vara det.
DUMT!
Strunt samma om det var BIG BANG eller GUD som skapade oss - Big Bang kan väl hända var och när som helst och jag tvivlar starkt på att Gud skulle vara så pass enfaldig att han inte tar säkerhetskopior. Tro mig, han har nog varit med "before" han också!
MEN
Nu börjar det bli panik. Vad händer när "de" kommer hit? För HIT kommer de ju - helt klart. Jag menar, det FINNS ju inga andra ställen att besöka! De MÅSTE ju komma till VÅR planet!
Jo, då blir det krig!
(Det borde väl annars göra USA glada? ÄNTLIGEN en fiende som eventuellt kan ge dem lite skapligt motstånd. Börjar säkert bli så där småtråkigt att ge sig på mindre jämt)
MEN
Hur skyddar vi oss då?
Svaret är enkelt - det BEHÖVER vi inte - det fixar USA!
Nämn EN film - EN ENDA - där VI som inte bor i USA har klarat av att besegra aliens när de dyker upp? Jag har iallafall inte hittat någon och jag har DILLE på alla möjliga katastroffilmer!
Inte nog med att USA avlivar aliens på löpande band - asteroider som fått för sig att landa på jorden gör de pulver av på NOLLTID!
Jag tänker alltså inte köpa Taylor och Boans bok - jag kan lugnt sätta mina pengar på annat i TRYGG FÖRVISSNING att vårt kära USA tar hand om alla de där problemen när de dyker upp!
Istället för att läsa boken kan jag designa hundkojan - vänta du bara Larran - den kommer att bli JÄTTEFIN! :)
25 april 2007
HUNDKOJA
Om Internet nu är så HIMLA fantastiskt...
Varför finns det då inga ritningar på hundkojor?
Jag BEHÖVER...
...en ritning för en isolerad hundkoja till
en hund i storleken mellan Collie och New Foundland.
Kojan ska vara snygg - ritningen enkel!
Så ENKEL att till och med en IDIOT kan följa den...
(jag ska alltså bygga kojan själv)
MEN
FINNS DET NÅN????
NÄ!
"Tjurig Nette"
SAKNAR MINA ELEVER
Även om jag känner att jag är för trött för att dra kurser NU, att jag inte skulle orka, så saknar jag "mina" elever! Det är DE som gör det hela riktigt roligt!
Naturligtvis tycker jag det är roligt att lära människor hur datorn fungerar och hur man ska göra för att använda diverse program utan att behöva tappa nerverna, riva håret av sig och bli galen av frustration men det är själva DELTAGARNA som förgyller det hela!
Jag saknar dem!
Om DE saknar MIG vet jag däremot inte.
Mina kurser är kanske inte riktigt som andras.
Hur skulle de kunna vara det när jag ÄR som jag ÄR?
Jag PRATAR - inte bara om ettor och nollor, startknappar och printerproblem. NÄNÄ, jag har alltid en massa annat att berätta! När jag inte pratar improviserar jag. Om jag en dag har en kurs om Internet och JUST den dagen fått dille på att jag MÅSTE ha nya skor så är dagens ämne shopping på nätet - då lär vi oss förmodligen att tryna genom Ellos, Josefssons, H&M och Anttilas sortiment på deras sidor. Om deltagarnas ork och motivation en dag inte är på topp så tar vi TIME OUT - istället för att skapa tråkiga Excel-diagram kan vi kanske sätta några timmar på att spela spel.
Sist jag drog kvällskurser var det med två grupper av pensionärer. Man skulle kunna tro att datakurser med pensionärer har en tendens att bli tråkiga men tro mig, då har man FEL!
Det här var två HELT olika grupper. Grupp ett fick mig att le efteråt (väldigt gulligt och rart gäng) medans grupp två fick mig att SKRATTA...
FÖR
De var helt otroliga!
Bland annat informerade de mig att kakao främjar sexlusten - om jag vill ha större sexlust ska jag äta 90 gram mörk choklad varje dag! Jag påpekade att om jag, som ensamstående UTAN tillgång till karl, äter 90 gram kakao om dagen så blir det bara problem! Gissa vad jag fick som avslutningsblomma! Jo - en kaktus bestående av tre delar - en avlång och två mindre runda - och orden att "NU borde du kunna äta kakao utan problem bara du är försiktig med taggarna"! Om någon av er läser det här - kaktusen lever ännu och den har alla taggar kvar - jag har ännu inte påbörjat kakao-dieten! :)
Det är konstigt hur fenomenet sex funkar även när det handlar om DATORER!
Jag har tidigare dragit datakörkortskurser (ECDL) för arbetslösa. Ni vet, såna där kurser som körs igång mest för att statistiken över antalet arbetslösa ska visa bättre resultat. De flesta deltagare VILLE lära sig hur allt fungerade men en del av hade blivit "tvingade" på utbildning. Om man som arbetslös inte följer vissa direktiv blir man satt på karens - beroende på graden av olydnad blir man utan pengar ett visst antal veckor.
Jag behöver knappast berätta att DE TVINGADES motivation inte alltid var på topp.
Om det på en kurs finns deltagare vars motivation att lära sig något helt enkelt inte existerar måste man som lärare locka, pocka och snoka fram någon slags motivation. Lyckas man inte saktar den omotiverade deltagaren ner farten för hela undervisningen och i slutändan blir kanske alla sura och griniga. Det gäller alltså att hitta just DET som gör det hela INTRESSANT!
En av "de omotiverade" jag minns bäst var en karl som INTE tänkte lära sig hur datorer fungerade! Han hade minsann klarat sig UTAN den i alla dessa år och skulle ABSOLUT INTE använda skräpet! Det må vara så att han blivit tvingad på kurs men då skulle han minsann bara sitta där dag ut och dag in tills eländet var slut.
Jag erkänner - jag lyckades inte motivera honom och jag förstod hans brist av intresse. Inte nog med att han blivit arbetslös efter många års arbete på samma ställe - hans fru hade dessutom stuckit med en annan. Jag menar - hur motiverad är man då?
TILLS
Vi, en dag, började med Internet och mail. Först gick vi teoretiskt igenom alla funktioner. Hur fungerar mailprogrammet? Hur fungerar e-postadresser?
Så var det dags att skicka mail till varandra. Jag sände ett mail till herr "jag bryr mig inte ett skvatt". I mailet fanns inget förutom en enda länk. Länken gick till en halvt snuskig sida på nätet.
Det var en vild chansning - karln KUNDE ha blivit förbannad och stormat ut...
MEN DET GICK HEM!
Det tog inte många timmar innan han var en hejdare både på Internet och mail och tack vare det började han sedan intressera sig för de övriga delarna. Av en slump råkade jag på honom flera år efteråt - han jobbar nu på ett ställe där i stort sett allt sköts med datorn.
JA
Jag saknar "mina" elever!
Till och med SÅ MYCKET att jag nu lovat att från hösten börja dra kurser igen.
24 april 2007
KATTUNGE-ANNONS
Igårkväll när jag försökte få in Lilla My hade hon absolut NOLL intresse av att komma in - jag stod på trappan i 20 minuter och lockade men ICKE att katten dök upp.
Imorse när jag tittade ut genom fönstret under tiden kaffet blev färdigt fick jag syn på SLAMPAN. Där ligger hon och RUUUULLAR i gräset medans en hankatt med sönderrivet öra HÄNFÖRT sitter bredvid och äter henne med blicken!
TJOFF så åkte Lilla My in och nu har hon UTEGÅNGSFÖRBUD tills hon skärper sig - om inte JAG får nåt ska inte hon heller få! NÅGON rättvisa måste det ju finnas!
Om en kvinna känner lust och har sex med okända män anses hon vara OMORALISK.
PANG!
KATTER har inga sådana regler - det verkar iallafall inte så. Där kan man minsann yla och åbäka sig med lyftad rumpa utan att skämmas!
MEN
Vilken tur att VI MÄNNISKOR inte funkar så! TÄNK vad URJOBBIGT det skulle vara att t.ex. handla i ett köpcenter i mars. Golvet skulle vara fullt av ylande, ålande kvinnor - ett rent HELSIKE att kryssa genom högarna med de där tröga kundvagnarna som butikerna envisas med att ha! Om du tycker att handlande är jobbigt NU så tänk hur det skulle vara DÅ!
Lilla My blir alltså UTAN...
Imorse när jag tittade ut genom fönstret under tiden kaffet blev färdigt fick jag syn på SLAMPAN. Där ligger hon och RUUUULLAR i gräset medans en hankatt med sönderrivet öra HÄNFÖRT sitter bredvid och äter henne med blicken!
TJOFF så åkte Lilla My in och nu har hon UTEGÅNGSFÖRBUD tills hon skärper sig - om inte JAG får nåt ska inte hon heller få! NÅGON rättvisa måste det ju finnas!
Om en kvinna känner lust och har sex med okända män anses hon vara OMORALISK.
PANG!
Stämpel i pannan!
HÄR har vi ett LUDER!
KATTER har inga sådana regler - det verkar iallafall inte så. Där kan man minsann yla och åbäka sig med lyftad rumpa utan att skämmas!
MEN
Vilken tur att VI MÄNNISKOR inte funkar så! TÄNK vad URJOBBIGT det skulle vara att t.ex. handla i ett köpcenter i mars. Golvet skulle vara fullt av ylande, ålande kvinnor - ett rent HELSIKE att kryssa genom högarna med de där tröga kundvagnarna som butikerna envisas med att ha! Om du tycker att handlande är jobbigt NU så tänk hur det skulle vara DÅ!
Lilla My blir alltså UTAN...
MEDANS
Lillan däremot lyckades bli på smällen utan att hennes enfaldiga matte ens fattade vad som var på gång. Vi väntar alltså kattungar - SNART - katten är rund som en boll!
Om någon önskar sig en kattunge vars mor är en lurvig SLUG kissekatt med skogskatt-blod i sina ådror så är detta tidernas chans!
Blivande stolt mamma!
Blivande stolt mamma!
SKVALLER
HUS TILL SALU?
Det lär sägas på byn att mitt hus är till salu!
Är det någon som vet hur mycket jag begär för det?
Det lär sägas på byn att mitt hus är till salu!
Är det någon som vet hur mycket jag begär för det?
BARKADE SAMTAL
Har ni lagt märke till att om man diskuterar med en del människor så hålls samtalet på saklig nivå medans det med andra barkar iväg tills det till slut varken har huvud eller fötter?
Jag gillar de här "barkade" samtalen - de roar mig! Man kan ha så TOTALT i nerverna när man börjar prata men mot slutet ligger man och vrider sig av skratt trots att man egentligen inte alls kommit till någon VETTIG lösning på problemet.
Igår satt jag och pratade med en bekant om PENGAR! Jag har sagt det förut och jag säger det igen - pengar är en av människans dummaste uppfinningar!
Vi började med att reta upp oss på det här med skulder. Hur man t.ex. MÅSTE ha pengar kvar på kontot varje gång de drar banklånet. Har man inte pengar på kontot skickas det genast ut ett brev till borgenärerna om att NU HAR INTE MÅNADENS AMORTERING KUNNAT DRAS FRÅN VEDERBÖRANDES KONTO! Jag (DUM! DUM! DUM!) har borgat lån och jag får hem sådana brev - jag vill definitivt inte att MINA borgenärer ska uppleva samma oro och fasa! Alltså - oberoende vad som händer - det MÅSTE finnas pengar på kontot när lånet ska dras!
Så har vi räkningar - denna outsinliga mängd med räkningar. Varje gång man tänker att - HA, nu har jag betalt bort alla så nog f*n finns det nya i postlådan när man nästa dag kollar posten! Ofta är det såna som man inte ens räknat med - som man konstigt nog glömt bort?
Mat måste vi ju ha för att överleva, bensin för att kunna ta oss fram och tillbaka, mediciner för att hållas friska. Jag har haft tur - mina barn är inga FRITIDSINTRESSEFANATIKER som måste kuskas runt alla dagar i veckan på diverse träffar och träningar men dottern rider och bara det blir en hel del i månaden. Dessutom är hon t.ex. med i Pollux (ett absolut MÅSTE för hästtokig) och eftersom jag inte tycker om orättvisor måste pojken få något för samma summa så han prenumererar bland annat på tidningar.
Nu är det dessutom dags för nya sommardäck till bilen - om jag fick bestämma skulle det gärna få vara is på vägarna ett par månader till. Det skulle passa mig ypperligt!
Min vän har samma bekymmer och det var just det vi började prata om igår. När jag tänker efter har nästan alla mina vänner samma bekymmer - "lika barn leka bäst".
Vi kom fram till att här behövs TERAPI! För att orka med den här EVIGA stressen och ruljansen så borde man gå på terapi. Två gånger i veckan kunde man sedan ligga där på en soffa och bara SPY UT all galla man känner för diverse MÅSTEN.
MEN
Vem har råd att gå på terapi två gånger i veckan? Det är ju inte bara terapin som kostar - dessutom ska man ha bensinpengar till att köra in till stan varje gång.
NÄ, sa hon, VI RÅNAR EN BANK!
Det har vi funderat på tidigare men varje gång insett att vi helt enkelt är för DUMMA för att lyckas - vi skulle åka fast i stort sett meddetsamma!
FAST
Den här gången kom vi på att åka fast kanske vore en BRA sak? I fängelset så är det slut på det eviga tragglandet med räkningar som dimper ner. När vi nu en gång sitter där inlåsta så har vi inga större chanser att få någon ordning på ekonomin - DESSUTOM får man möjligheten att STUDERA under tiden man sitter inne och chansen att få terapi GRATIS ökar markant! När vi kommer ut är det ingen som kräver något av oss mer - vi tillhör då kategorin "samhällets misslyckade individer".
Vi kunde ju för säkerhets skull råna banken i byn där personalen känner oss så att vi helt säkert åker fast! Typ, samtidigt som man skriker "Upp med händerna annars skjuter jag" så passar man på att ta ett kontoutdrag "när man nu en gång är där".
Ja, vi kom på många kreativa lösningar igår. Många av dem skulle säkert ge oss chansen till gratisterapi utan att behöva sitta inne men sådan är vår humor när vi är tillsammans och på "det" humöret. Det hjälper oss - får oss att skratta!
MEN
Allvarligt talat...
Våra, alltså vi MÄNNISKORS, liv går dag ut och dag in ut på att försöka få allt att gå runt. Jag läste tidigare att det finns MASSOR av människor som TROTS att de sålde allt de äger och har ÄNDÅ skulle vara djupt skuldsatta och att detta blir mer och mer vanligt!
Det finns alltså hur många människor som helst som knappt klarar sig, som knappt får allt att gå runt.
Trots detta är det en SKAM att erkänna att man har dåligt med pengar - man lånar hellre MER för att bekosta en södernresa och på så sätt undvika att omvärlden tror att man inte klarar sig ekonomiskt.
LÖJLIGT!
Är det inte bättre att vara ärlig och säga som det är? Istället för att tro att man är ensam i hela världen om ett problem kanske man upptäcker att det finns hur många som helst som har samma.
FÖR
Har man riktigt mycket tur råkar man på någon som man kan ha barkade samtal med och då blir plötsligt allt MYCKET roligare!
23 april 2007
VAR TUSAN ÄR MIN TVÄTTGEN?
Det REGNAR ute!
Varför gör det DET?
Jag LÄSTE faktiskt igår att de lovade varmt och skönt väder till måndagen - ok, det var på Aftonbladet, gällde ett annat land och förmodligen till på köpet Skåne men ÄNDÅ! Om det nu en gång STÅR att det ska bli varmt och vackert så RÄKNAR jag med det!
Hade jag vetat att det skulle regna hade jag ju inte lämnat tvätten hängandes där ute igår kväll. Jag hade faktiskt tagit IN den. Nu är den fem gånger blötare än vad den var när jag hängde upp den.
Och jag är sur!
Det här med tvätt är INTE min grej! Om jag skulle undersökas - om forskare skulle kolla upp hela min genetiska sammansättning och upptäcka att en pyttepytteliten del fattas - en pytteliten del som finns hos alla andra människor utom mig - ja, då har de hittat genen för tvätt!
Jag tror inte den finns hos mig - jag är tämligen säker på att den fattas!
Jag HAR försökt - jag försöker KONSTANT!
Innan jag fick barnen var jag en slarvmaja - de som kände mig redan då kan intyga vilken röra det alltid var omkring mig. Röra är kanske en smärre underdrift - det var ren skär KAOS! Jag hatade att städa, diska och tvätta kläder - för att inte tala om att laga mat. Hela lägenheten var ett katastofområde uppbyggt av damm, disk, smutstvätt och pizzakartoger.
Så blev jag gravid. Inom en vecka, d.v.s. INNAN det ens visades på något test, kröp jag på alla fyra och SKURADE GOLV! Jag kunde inte undgå att fatta att NÅGOT var annorlunda? Nu var det något som definitivt inte stämde?
Andra kanske blir stinna av HCG vid graviditeter - jag pumpades full med städ-, och diskhormoner och tydligen var nivån så hög att det ännu finns halter kvar.
Laga mat-hormonen dök däremot inte upp. Varför skulle den göra det? Jag var sambo med en som tycktes vara född till att laga mat - ingen skillnad VAD han gjorde smakade det gudomligt. Han ville (konstigt nog) inte att JAG skulle göra mat - enligt honom fanns det INGEN i hela världen som kunde få mat så smaklös som jag. Kanske gjorde jag det undermedvetet med flit? Jag kanske är smart innerst inne?
Så blev jag ensamstående med två barn och var TVUNGEN att laga mat. GUD vad tråkigt! OJ vad jobbigt. Ibland måste man ju bara syssla med sånt man inte tycker om så jag bet ihop och stod suckande och stönande vid spisen.
TILLS
Jag i januari fick mitt lilla hjärnsläpp. Kanske det inte var någon propp eller epileptisk störning? Kanske det helt enkelt var något som "föll på plats"? Området för "födofixning"? Plötsligt fick jag ENORM lust att laga mat - köpte in grytor, pannor, kokböcker. Möblerade om hela huset så jag kunde få in en köksö i köket. Nu blev det plötsligt roligt!
Jag tror inte den finns hos mig - jag är tämligen säker på att den fattas!
Jag HAR försökt - jag försöker KONSTANT!
Innan jag fick barnen var jag en slarvmaja - de som kände mig redan då kan intyga vilken röra det alltid var omkring mig. Röra är kanske en smärre underdrift - det var ren skär KAOS! Jag hatade att städa, diska och tvätta kläder - för att inte tala om att laga mat. Hela lägenheten var ett katastofområde uppbyggt av damm, disk, smutstvätt och pizzakartoger.
Så blev jag gravid. Inom en vecka, d.v.s. INNAN det ens visades på något test, kröp jag på alla fyra och SKURADE GOLV! Jag kunde inte undgå att fatta att NÅGOT var annorlunda? Nu var det något som definitivt inte stämde?
Andra kanske blir stinna av HCG vid graviditeter - jag pumpades full med städ-, och diskhormoner och tydligen var nivån så hög att det ännu finns halter kvar.
Laga mat-hormonen dök däremot inte upp. Varför skulle den göra det? Jag var sambo med en som tycktes vara född till att laga mat - ingen skillnad VAD han gjorde smakade det gudomligt. Han ville (konstigt nog) inte att JAG skulle göra mat - enligt honom fanns det INGEN i hela världen som kunde få mat så smaklös som jag. Kanske gjorde jag det undermedvetet med flit? Jag kanske är smart innerst inne?
Så blev jag ensamstående med två barn och var TVUNGEN att laga mat. GUD vad tråkigt! OJ vad jobbigt. Ibland måste man ju bara syssla med sånt man inte tycker om så jag bet ihop och stod suckande och stönande vid spisen.
TILLS
Jag i januari fick mitt lilla hjärnsläpp. Kanske det inte var någon propp eller epileptisk störning? Kanske det helt enkelt var något som "föll på plats"? Området för "födofixning"? Plötsligt fick jag ENORM lust att laga mat - köpte in grytor, pannor, kokböcker. Möblerade om hela huset så jag kunde få in en köksö i köket. Nu blev det plötsligt roligt!
MEN
VAR TUSAN ÄR MIN TVÄTTGEN?????
Jag är väldigt duktig på att trycka NER tvätt i maskinen men det verkar vara en oöverkomlig sak att FÅ UPP den igen. Vet ni hur tvätt LUKTAR efter att ha legat blöt instängd i tvättmaskinen i ett par dagar? Tro mig - bara att tvätta om den igen!
OCH SÅ RULLAR DET PÅ!
Jag har dessutom min tvättmaskin i källaren. Det finns MILJONTALS spindlar i källaren som tycks VAKTA min tvättmaskin. Jag tror de har ett medborgargarde där nere vars uppgift är att köra bort mig OM jag mot förmodan får lust att tvätta. Det hjälper inte direkt till!
Jag HAR en torktumlare men den vågar jag knappt använda mer för då hamnar jag säkert på Aftonbladets svarta lista under "KLIMATHOTET" och om jag, mot förmodan, får UPP min tvätt och till och med får den UPPHÄNGD...
Ja då jäklar - DÅ BÖRJAR DET REGNA!
TROTS att de säger att måndagen ska vara varm och skön!
OCH SÅ RULLAR DET PÅ!
Jag har dessutom min tvättmaskin i källaren. Det finns MILJONTALS spindlar i källaren som tycks VAKTA min tvättmaskin. Jag tror de har ett medborgargarde där nere vars uppgift är att köra bort mig OM jag mot förmodan får lust att tvätta. Det hjälper inte direkt till!
Jag HAR en torktumlare men den vågar jag knappt använda mer för då hamnar jag säkert på Aftonbladets svarta lista under "KLIMATHOTET" och om jag, mot förmodan, får UPP min tvätt och till och med får den UPPHÄNGD...
Ja då jäklar - DÅ BÖRJAR DET REGNA!
TROTS att de säger att måndagen ska vara varm och skön!
STULEN FAMILJ
Tycke övergår till kärlek.
Man skaffar barn, hus, djur.
Leker med tanken att DET HÄR - DET är för evigt!
Det här känns RÄTT!
NU har jag hittat min plats - nu är jag HEMMA!
MEN
Ibland lyckas det inte riktigt. Man kanske växer ifrån varandra - inser att man inte längre passar ihop. Man kanske sårar varandra och skiljs åt med hårda ord. Man kanske skiljs åt men förblir vänner.
Man skiljs helt enkelt åt.
MEN
Ibland lyckas det inte riktigt. Man kanske växer ifrån varandra - inser att man inte längre passar ihop. Man kanske sårar varandra och skiljs åt med hårda ord. Man kanske skiljs åt men förblir vänner.
Man skiljs helt enkelt åt.
Den ena går åt ett håll - den andra åt ett annat!
När barnens pappa och jag separerade trodde jag att NU var det slut - hans familj var inte längre min.
JÖSSES så fel jag hade!
De har inte släppt taget - de har inte tillåtit mig försvinna!
Om det varit upp till mig hade vi tappat kontakten. Inte för att jag inte ville ha något med dem att göra - tvärtom - utan för att jag räknat dem som "HANS". Inte "MINA". Som när man delar upp ägodelarna vid en skilsmässa - du får ta mikron om jag får tv´n men VEM tar disktrasan med älgar på?
Jag behåller MIN släkt så får du ha kvar DIN! Det är ju inte mer än rätt - jag menar - det BORDE inte behövas ett äktenskapsförord för släkten.
Den här gången gick det inte så - de VILLE faktiskt ha mig KVAR !!!!
Jag var beredd på att låta dem gå - att lämna dem bakom mig, glömma och gå vidare.
Så blev det inte!
Ibland kan jag ha väldigt dåligt samvete för det. Det känns som om jag SNOTT hans släkt. Som om jag vid bouppdelningen pulade ner dem i min handväska och TOG dem av honom utan att han ens visste om det. Att jag helt kallt bestämde mig för att "om du tänker roffa åt dig MIN disktrasa OCH tv ska jag banne mig ha din släkt - det är inte mer än rätt"!
MEN
Även om mitt dåliga samvete stör mig ibland är glädjen över att de fortfarande vill vara min familj BETYDLIGT större.
Jag tycker så otroligt mycket om er!
Tack för att ni finns! :)
När barnens pappa och jag separerade trodde jag att NU var det slut - hans familj var inte längre min.
JÖSSES så fel jag hade!
De har inte släppt taget - de har inte tillåtit mig försvinna!
Om det varit upp till mig hade vi tappat kontakten. Inte för att jag inte ville ha något med dem att göra - tvärtom - utan för att jag räknat dem som "HANS". Inte "MINA". Som när man delar upp ägodelarna vid en skilsmässa - du får ta mikron om jag får tv´n men VEM tar disktrasan med älgar på?
Jag behåller MIN släkt så får du ha kvar DIN! Det är ju inte mer än rätt - jag menar - det BORDE inte behövas ett äktenskapsförord för släkten.
Den här gången gick det inte så - de VILLE faktiskt ha mig KVAR !!!!
Jag var beredd på att låta dem gå - att lämna dem bakom mig, glömma och gå vidare.
Så blev det inte!
Ibland kan jag ha väldigt dåligt samvete för det. Det känns som om jag SNOTT hans släkt. Som om jag vid bouppdelningen pulade ner dem i min handväska och TOG dem av honom utan att han ens visste om det. Att jag helt kallt bestämde mig för att "om du tänker roffa åt dig MIN disktrasa OCH tv ska jag banne mig ha din släkt - det är inte mer än rätt"!
MEN
Även om mitt dåliga samvete stör mig ibland är glädjen över att de fortfarande vill vara min familj BETYDLIGT större.
Jag tycker så otroligt mycket om er!
Tack för att ni finns! :)
22 april 2007
DUKTIGT STÖRD BONDMORA
Vi har en hund, två kaniner och tre katter. För bara ett par månader sedan hade vi en hund, tre katter, tre kaniner och tre råttor men på bara någon månad minskade beståndet betydligt - stor sorg och enormt elände i vårt hus då!
När jag var liten tjatade jag, liksom många andra barn, på mina föräldrar om att jag ville ha flera djur. Hade jag en hund ville jag ha en katt. Hade jag en undulat ville jag ha kaniner. Hade jag kaniner så var det något annat som lockade. Jag vet inte HUR många gånger min mamma sade åt mig att "när du blir stor kan du ha hur många du vill" - säkert otaliga gånger!
JAG HADE VÄRLDENS TASKIGASTE MAMMA!
SÅ
När jag blev "stor" sade jag att MINA barn ska minsann få ha djur, det är då ETT som är säkert!
GISSA om jag svurit ve och förbannelse över DET många gånger för VEM är det i slutändan som har ansvaret för alla små söta kräk?
Jo, MAMMA!
Nu har även jag kommit till det stadiet att jag så fort min dotter är på mig om ett nytt djur så är standardsvaret - "När du flyttar hemifrån får du ha allt du vill!". Vem är det NU som har världens taskigaste mamma?
Konstigt hur det kan bli!
Även om jag alltså svär över de här söta kräken i tid och otid så är jag ju väldigt fäst vid dem. Även om kattorna tycks vägra att göra sina behov ute utan istället kommer in och spärtar kattsand över halva huset och med ett pyttelitet lass får hela huset att STINKA så oroar jag mig om de inte syns till på ett par timmar. Har de blivit överkörda? Har något annat kräk ätit upp dem? Var ÄR de?
Råttorna var definitivt inte mina favoriter. Vi köpte dem när de var vuxna och efter en uppväxt i en djurbutik utan större kontakt med människor var de inte ett dugg intresserade av oss. Varken jag och barnen vågade komma nära dem utan handskar på händerna - de hade verkligen effektiva tänder trots att de var så små. Trots att vi städade deras bur regelbundet luktade de alltid - vi kunde städa varje dag utan att det hjälpte.
Nej, de var absolut INTE mina favoriter!
Så fick den ena cancer - veterinären informerade att det inget gick att göra - de rekommenderade avlivning. Där stod jag då hos veterinären och lipade över en råtta som jag inte ens tyckt om. Strax därpå dog råtta nummer två - ena dagen pigg och nyter - andra dagen kall och stel. Fler tårar! Till sist hade vi alltså bara en kvar - tills den en dag strax efteråt blev sjuk. Veterinären hade tid först följande dag - den natten satt jag uppe tillsammans med råttan och SJÖNG VAGGVISOR för det var det enda som höll den lugn. Så fort jag tystnade blev den orolig - bara att fortsätta sjunga!
Vad säger det?
Att jag DEFINITIVT INTE har "alla hemma"!
Jag skulle GÄRNA bo på landet och ha en massa djur. Jag tror jag är född till bondmora PÅ ETT SÄTT! Fick jag som jag ville skulle jag bo någonstans "där ute" och ha Highland Cattles - det har varit en dröm för mig i många år. Jag vet PRECIS vilken typ av höns som skulle gå omkring på gården och vilka svin som skulle böka i jorden. Jag skulle ha bärbuskar, jordgubbsland, ett enormt grönsaksland och örtagård.
Jepp, jag vet EXAKT hur det skulle vara!
Råttorna var definitivt inte mina favoriter. Vi köpte dem när de var vuxna och efter en uppväxt i en djurbutik utan större kontakt med människor var de inte ett dugg intresserade av oss. Varken jag och barnen vågade komma nära dem utan handskar på händerna - de hade verkligen effektiva tänder trots att de var så små. Trots att vi städade deras bur regelbundet luktade de alltid - vi kunde städa varje dag utan att det hjälpte.
Nej, de var absolut INTE mina favoriter!
Så fick den ena cancer - veterinären informerade att det inget gick att göra - de rekommenderade avlivning. Där stod jag då hos veterinären och lipade över en råtta som jag inte ens tyckt om. Strax därpå dog råtta nummer två - ena dagen pigg och nyter - andra dagen kall och stel. Fler tårar! Till sist hade vi alltså bara en kvar - tills den en dag strax efteråt blev sjuk. Veterinären hade tid först följande dag - den natten satt jag uppe tillsammans med råttan och SJÖNG VAGGVISOR för det var det enda som höll den lugn. Så fort jag tystnade blev den orolig - bara att fortsätta sjunga!
Vad säger det?
Att jag DEFINITIVT INTE har "alla hemma"!
Jag skulle GÄRNA bo på landet och ha en massa djur. Jag tror jag är född till bondmora PÅ ETT SÄTT! Fick jag som jag ville skulle jag bo någonstans "där ute" och ha Highland Cattles - det har varit en dröm för mig i många år. Jag vet PRECIS vilken typ av höns som skulle gå omkring på gården och vilka svin som skulle böka i jorden. Jag skulle ha bärbuskar, jordgubbsland, ett enormt grönsaksland och örtagård.
Jepp, jag vet EXAKT hur det skulle vara!
MEN
Varje gång ett djur fördes till slakt skulle mitt hjärta brista. Varje gång jag skulle vara tvungen att äta en bit kött som kommer från "Rosa" eller "Gullan" skulle den antagligen svälla i min mun och inte gå att svälja.
Jag skulle förmodligen helt hysterisk kräva att få åka med i slaktbilen och sedan sitta där och sjunga vaggvisor hela vägen.
SÅ
På ett sätt kanske jag nog är född till bondmora - en riktigt DUKTIGT STÖRD bondmora!
Nä, nu ska jag gå och städa kattsandlådan och sedan mata kaninerna!
Nä, nu ska jag gå och städa kattsandlådan och sedan mata kaninerna!
SJULINGAR
Nu har en kvinna i Algeriet fött sjulingar - sex flickor och en pojke. Pojken dog strax efter födseln men flickorna lever (än så länge). Kvinnan ifråga ligger leende i sängen på de bilder pressen har tagit.
Jag undrar vad hon EGENTLIGEN tänker!
Hur ska hon orka ta hand om sex spädbarn samtidigt?
Hur kan hon ligga där och le´?
Har hon ännu inte fattat vad som väntar henne?
Stackars kvinna!
Jag hoppas hon får massa hjälp av både släkt och vänner för det kommer hon VERKLIGEN att behöva!
Jag undrar vad hon EGENTLIGEN tänker!
Hur ska hon orka ta hand om sex spädbarn samtidigt?
Hur kan hon ligga där och le´?
Har hon ännu inte fattat vad som väntar henne?
Stackars kvinna!
Jag hoppas hon får massa hjälp av både släkt och vänner för det kommer hon VERKLIGEN att behöva!
21 april 2007
BOMULL OCH RAGGSOCKOR
Det snöar där ute. Stora blöta flingor dalar ner och gör sitt bästa för att täcka marken.
Jag som trodde det var vår - att vintern gett upp.
Huvudet tycks vara fyllt av bomull - det går inte att tänka. Resultatet av en god natts sömn på nästan 13 timmar.
En perfekt dag för raggsockor, stickad tröja och slapp i soffan framför tv´n medans det sprakar i kakelugnen.
Jag som trodde det var vår - att vintern gett upp.
Huvudet tycks vara fyllt av bomull - det går inte att tänka. Resultatet av en god natts sömn på nästan 13 timmar.
En perfekt dag för raggsockor, stickad tröja och slapp i soffan framför tv´n medans det sprakar i kakelugnen.
Hoppas NI får en lika mysig dag!
:)
20 april 2007
HUR KAN DET KOMMA SIG?
Vi har över tjugo dricksglas. Vi är tre personer. Hur kan det då komma sig att glasen alltid är slut? Jag diskar ÅTMINSTONE en gång per dag men det hjälper inte - glasen tar ändå slut.
Jag dammsuger en gång om dagen men golvet är fortfarande KONSTANT lurvigt av hundhår som flyger överallt. Hur kan det komma sig att hunden inte är skallig? Den BORDE vara det för länge sedan!
Det finns många "hur kan det komma sig"!
Innan vi gick med i EU blev jag smått chockad varje gång jag handlade i en matbutik i Sverige - jag tyckte priserna var HORRIBLA! Hur kunde MAT kosta så där himla mycket? Hur hade svenskarna råd att ÄTA?
NU när pappa är här, hälsar på och handlar i en matbutik är det hans tur att bli chockad. För samma pris som man får EN sak här får man TVÅ i Sverige! Hur har vi råd att äta överhuvudtaget här i Finland?
Hur kan det komma sig att maten är så dyr?
Är det kanske BÖNDERNA som plockar oss på pengar?
Ibland lånar jag och barnen min svågers och svägerskas stuga på Åland. Underbart ställe - PRIMITIVT men vackert. Utedass, inget rinnande vatten, ja, ni vet..."tillbaka till den gamla goda tiden"... men där FINNS el. Eftersom färjorna kommer till Åland mitt i natten är det beckmörkt när vi kommer till stugan och i och med att jag är mörkrädd brukar min svägerska lämna lamporna på så att jag inte behöver uppleva första hjärtattacken INNAN jag besöker utedasset och ser den första enorma spindeln.
Hon är snäll!
En gång muttrade min svåger (på skämt) att "hon borde inte lämna lamporna på - det drar ju bara en massa el och kostar pengar".
ÄH var tyst, sa jag - antagligen får ni en massa EU-bidrag för sånt också!
Jag menar - de flesta svär ju ve och förbannelse om alla EU-bidrag som bönder får. Avundsjuka är en rolig sjukdom! Helt klart så sitter ju bönderna bara stilla på rumpan och söker en massa bidrag som de egentligen inte borde ha rätt till. BIDRAGSFUSK! Det är ju vad som mumlas bakom deras rygg men ingen vågar diskutera saken med dem - det tas ALDRIG upp i diskussioner!
JAG avundas inte bönderna "deras" EU-bidrag!
Aldrig i livet!
Om det är någon som får jobba arslet av sig så är det ju en bonde. Tidigt på våren ska det plogas, harvas och sås om det inte blev gjort på hösten då. Konstant så får herr bonde sitta där och oroa sig för väder och vind för att inte tala om all ohyra som kan göra livet till ett helvete.
Det ska gödlas och besprutas, det ska plockas bort ogräs, det ska vattnas och det ska skördas. Hela sommaren, när alla andra ligger på stranden och njuter, så sitter man istället i en svettig traktor och jobbar dagarna i ända. Visst - man KAN investera i en ny traktor - de som i dagens läge är rena lyxåk med både datasystem och luftkonditionering men HALLÅ- vet ni vad såna kostar? Inga småsummor där inte - då är det YTTERLIGARE lån som gäller och YTTERLIGARE skulder som håller en vaken om nätterna.
Sedan kanske man har en massa kräk som man föder upp som ska ha föda. Råkar man, mot förmodan, ha lite tid över så är det bara att kuska runt med traktorn och fixa mat till dem. Det är ju, konstigt nog, inte bara på sommaren de ska äta - på vintern ska de bland annat ha ensilage. Det finns flera olika metoder för ensilering men summan av kardemumman är att det kostar - både tid och pengar!
Mjölkproduktionen håller på att dö ut - det är helt enkelt inte värt allt arbete för även om vi kanske bälgar i oss oräkneliga liter mjölk så tjänar bönderna bara småsummor på det arbete det innebär att ha mjölkkor. Vad gör vi sen när vi är utan mjölk? Dags att tänka på det DÅ! Nä, fler och fler övergår till köttproduktion men trots att vi i butiken betalar oerhörda summor för köttet så får ju bönderna faktiskt bara en bråkdel av den summan.
Maskiner och byggnader ska skötas om, har man egen skog kanske uppvärmningen sköts med ved eller flis- vem fixar DET?
Så ska ALLT dokumenteras i speciella datorprogram vilket i sin tur innebär att bonden inte "bara" ska sitta och jobba arslet av sig ute på gården utan även investera i en dator, lära sig nya datorprogram och fylla i en massa uppgifter så fort han får tid över.
Vill man ha EU-bidrag måste miljontals blanketter fyllas i och GUD NÅDE DIG om du fyller i EN ENDA rad fel - då kommer blanketterna tillbaka och du får göra om allt OM du har tur och hinner!
Det är alltså inte bönderna som plockar oss på pengar - om de skulle få betalt enligt allt det arbete de måste göra för att överleva skulle våra matpriser vara BETYDLIGT högre och UTAN dessa förhatliga EU-bidrag skulle många av våra bönder helt enkelt gå under.
SÅ
Hur kan det komma sig att maten är så dyr?
HJÄRNSLÄPP
Dagens pirr:
Idag, när jag körde till skolan, hände det igen.
HJÄRNSLÄPP!
Den här gången var det annorlunda - plötsligt bara NOLL koll på vad jag såg - allt blev en enda KONSTIG röra. Jag kunde inte urskilja detaljer, det var som om ögonen eller hjärnan på något sätt slutat registrera vad jag såg. Typiskt nog var jag på motorvägen, innan jag kunde köra in till kanten så hade skovet tack och lov gått om.
Nu kom jag iallafall ihåg vem jag var och vad jag gjorde där men ÄNDÅ!
Jag vill inte ha det så här!
Jag börjar bli TRÖTT på att inte veta VARFÖR!
Ps.
NEJ, jag körde inte hem - grannen fick ta över ratten. DET gjorde mig inte MINDRE orolig - när hon lånade bilen igår körde hon ju i diket! Jo, det är faktiskt SANT!
GISSA om hon kommer att vrida nacken av mig efter att hon läst det här. :)
19 april 2007
HUR KAN DE VETA?
Usch, jag är en seriefreak!
Jag delar in veckodagarna enligt vilken serie som visas just den dagen. Den dag jag verkligen MÅSTE titta är onsdag för då kommer Greys Anatomy!
Jag är förtjust i Greys Anatomy - VÄLDIGT förtjust!
Just nu är jag RIKTIGT förbannad på Meredith för att hon tydligen tänker börja vara tillsammans med den där tråkiga veterinären istället för att se till att leva resten av sitt liv med McDreamy. Jaja, Derek är gift med Addison men HON skulle ju lika gärna kunna krypa tillbaka till det hål hon kom från eller varför kan inte HON bli ihop med veterinären om hon nu MÅSTE vara kvar? Sen har vi Cristina och Preston - de är ju för rara! Stackars Preston vet nog inte riktigt vad han gett sig in på och STACKARS Callie då som blir mobbad av de andra, det gillar jag inte! Alex...ja...han har ju sin charm trots att man skulle kunna slå ihjäl honom ibland - varför kan förresten inte HAN bli ihop med Addison så Derek blir ledig? Dannys och Izzies förhållande får mig att sitta och lipa i soffan för jag tycker de är såååå gulliga och sen den där jäkla vetskapen om att kommer han att dö. Jo, jag har luntat på nätet - jag var ju helt enkelt tvungen att gardera mig!
Vad är det som gör att jag fastnat för den serien? Vad är det som gör att människor blir beroende av serier överhuvudtaget?
Vem är det som kalkylerar fram att just "det" och "det" måste finnas i en serie för att vi ska fastna framför tv´n och inte sluta titta? Hur kan de veta vad som behövs? Funkar alla människor likadant?
Hur kan de veta hur vi fungerar?
Det är som Canal Digital. Här var det för en tid sedan en kampanj - lämnade man sitt namn och sina adressuppgifter på deras sajt skickade de hem ett kort som gjorde att man kunde se deras kanaler i 18 dagar - gratis! Naturligtvis gjorde jag det - är det gratis så nappar jag!
Om kortet hade fungerat i två veckor, d.v.s. 14 dagar, hade vi inte saknat kanalerna överhuvudtaget när de slutade funka för då hade vi inte vant oss med dem ännu. Hur kunde de veta att fyra dagar skulle göra hela skillnaden? Helt otroligt! Sen, till på köpet, så har de fler erbjudanden. Om jag NU beställer Canal Digital i ett år framåt får jag det för halva priset de första sex månaderna. De vet PRECIS alla knep som behövs för att få mig fast men den här gången tänker jag inte nappa på kroken - den här gången tänker jag faktiskt ha karaktär!
Jag delar in veckodagarna enligt vilken serie som visas just den dagen. Den dag jag verkligen MÅSTE titta är onsdag för då kommer Greys Anatomy!
Jag är förtjust i Greys Anatomy - VÄLDIGT förtjust!
Just nu är jag RIKTIGT förbannad på Meredith för att hon tydligen tänker börja vara tillsammans med den där tråkiga veterinären istället för att se till att leva resten av sitt liv med McDreamy. Jaja, Derek är gift med Addison men HON skulle ju lika gärna kunna krypa tillbaka till det hål hon kom från eller varför kan inte HON bli ihop med veterinären om hon nu MÅSTE vara kvar? Sen har vi Cristina och Preston - de är ju för rara! Stackars Preston vet nog inte riktigt vad han gett sig in på och STACKARS Callie då som blir mobbad av de andra, det gillar jag inte! Alex...ja...han har ju sin charm trots att man skulle kunna slå ihjäl honom ibland - varför kan förresten inte HAN bli ihop med Addison så Derek blir ledig? Dannys och Izzies förhållande får mig att sitta och lipa i soffan för jag tycker de är såååå gulliga och sen den där jäkla vetskapen om att kommer han att dö. Jo, jag har luntat på nätet - jag var ju helt enkelt tvungen att gardera mig!
Vad är det som gör att jag fastnat för den serien? Vad är det som gör att människor blir beroende av serier överhuvudtaget?
Är det möjligheten att "leva sig in i en annan värld"?
Chansen att få uppleva en annan människas liv?
Det kan det ju inte vara eftersom man vet att allt är påhittat?
Vem är det som kalkylerar fram att just "det" och "det" måste finnas i en serie för att vi ska fastna framför tv´n och inte sluta titta? Hur kan de veta vad som behövs? Funkar alla människor likadant?
Hur kan de veta hur vi fungerar?
Det är som Canal Digital. Här var det för en tid sedan en kampanj - lämnade man sitt namn och sina adressuppgifter på deras sajt skickade de hem ett kort som gjorde att man kunde se deras kanaler i 18 dagar - gratis! Naturligtvis gjorde jag det - är det gratis så nappar jag!
Om kortet hade fungerat i två veckor, d.v.s. 14 dagar, hade vi inte saknat kanalerna överhuvudtaget när de slutade funka för då hade vi inte vant oss med dem ännu. Hur kunde de veta att fyra dagar skulle göra hela skillnaden? Helt otroligt! Sen, till på köpet, så har de fler erbjudanden. Om jag NU beställer Canal Digital i ett år framåt får jag det för halva priset de första sex månaderna. De vet PRECIS alla knep som behövs för att få mig fast men den här gången tänker jag inte nappa på kroken - den här gången tänker jag faktiskt ha karaktär!
Reklam kan lura en duktigt mycket men det är väl just det som är meningen! En del reklamsnuttar är så dåliga att man kommer ihåg dem bara för det medans en del är fantastiskt bra - en del fastnar i minnet för flera år framåt. En reklamsnutt som jag minns trots att det är MÅNGA år sedan jag såg den gjorde reklam för chips. En stadsbo stod ute på en potatisåker och skulle göra reklam för just chips men han har inte den blekaste aning om vilken del av plantan man egentligen använde sig av utan försökte visa upp blasten. Den gillade jag!
DET är ytterligare en nackdel med att inte se de svenska kanalerna - reklamen. Svensk reklam är ROLIG!
Min pappa spelade i vintras in humorserier från tv´n och skickade sedan skivorna till oss på posten. Ofta hade han stoppat inspelningen under pauserna men någon gång emellanåt hade han glömt det. Vi satt som små tända ljus under de reklampauser han glömt att stoppa - ibland skrattade vi till och med lika mycket på reklampauserna som under själva serien!
Inte illa gjort av reklamproducenterna!
MEN
Oberoende HUR de räknat ut vad som funkar och vad som inte funkar är jag imponerad, de är duktiga!
FAST
Jag önskar fortfarande att Meredith och McDreamy blir tillsammans och lever lyckliga i alla sina dagar!
18 april 2007
SEX vs. KÄRLEK
Jag säger som mina barn -"Min vi**us dator har någo STÄRÄ"! Den byter ut tecken när jag försöker skriva - om jag t.ex. ska skriva O som i Olle sätter den in en sexa istället. Gissa om jag blir SMÅTT irriterad?
Häromdagen fanns det, antingen i Aftonbladet eller Expressen, en artikel om ett par där åldersskillnaden var väldigt hög. Jag hann inte läsa den just då så jag tänkte istället göra det nu - tror ni jag hittar den? Förmodligen skulle jag hitta den om jag använde mig av artikelsök men eftersom det bara är någon dag sedan den publicerades så borde den ju finnas framme under "Kärlek och sex". TRODDE jag ja!
Men nej, den finns ingenstans. Inte tillräckligt intressant.
Istället reagerar jag på relationen "kärlek" och "sex" på kategori-sidorna för just dessa ämnen. Hur många artiklar handlar om kärlek jämfört med de som tar upp sex.
Vi lär oss att, med rätt sorts flirt, locka till oss en partner inom räckhåll så att vi sedan kan hångla efter konstens alla regler för "hångla bör man, annars dör man". Inte bara "live" flirt utan även hur man ska bete sig för att få någon att nappa via nätet. Vi får också tips om hur cybersex går till så att vi har DET på det klara när vi väl halat in någon på kroken. Har du ingen dator? Livet går inte under för det - du kan ju ha sex med hjälp av sms!
Häromdagen fanns det, antingen i Aftonbladet eller Expressen, en artikel om ett par där åldersskillnaden var väldigt hög. Jag hann inte läsa den just då så jag tänkte istället göra det nu - tror ni jag hittar den? Förmodligen skulle jag hitta den om jag använde mig av artikelsök men eftersom det bara är någon dag sedan den publicerades så borde den ju finnas framme under "Kärlek och sex". TRODDE jag ja!
Men nej, den finns ingenstans. Inte tillräckligt intressant.
Istället reagerar jag på relationen "kärlek" och "sex" på kategori-sidorna för just dessa ämnen. Hur många artiklar handlar om kärlek jämfört med de som tar upp sex.
Vi lär oss att, med rätt sorts flirt, locka till oss en partner inom räckhåll så att vi sedan kan hångla efter konstens alla regler för "hångla bör man, annars dör man". Inte bara "live" flirt utan även hur man ska bete sig för att få någon att nappa via nätet. Vi får också tips om hur cybersex går till så att vi har DET på det klara när vi väl halat in någon på kroken. Har du ingen dator? Livet går inte under för det - du kan ju ha sex med hjälp av sms!
Sen gör det ett HOPP!
Har sexlivet svalnat?
Kamasutra - håll på i timmar, köp nya leksaker och lek med varandra , pröva de nya ställningarna - allt från den ovige till gummimänniskan, kolla in vårt bildspecial, var otrogen - det räddar ditt förhållande om du gör det snyggt, se på porr, ät mediciner - strunta i biverkningarna - du kanske får tre öron men vem bryr sig om småsaker bara det går att ha sex.
Och om inget av det här funkar så för all del - FEJKA!
Inte undra på att "Impotens är det värsta som kan hända mannen" som en undersökning har visat. En undersökning baserad på svaren av 300 män! WOW - TREHUNDRA! De satte verkligen hela sin själ och hjärta i DET projektet!
Är det så konstigt...
Att ungdomar får en lite snedvriden inställning till sex?
Att kvinnor blir misshandlade och våldtagna - enligt undersökningar "gillar de ju hårda tag"?
Att fler och fler förhållanden inte fungerar?
Vart har betydelsen av kärlek, ömhet och sammanhållning tagit vägen?
Japp, jag ÄR grinig!
Antagligen så har jag bara varit utan för länge!
För sex MÅSTE man ju ha - utan det är ju ens liv inte värt ett dugg!
17 april 2007
DOFTGRAN
Igår, på hemvägen, stannade vi vid Bauhaus för att handla lite. Ja, egentligen var det grannen som skulle köpa grejer. När vi kom in befallde hon mig att stå och vänta vid kassan så att jag inte skulle gå omkring och plocka åt mig en massa onödigt men HAHA - jag hittade något iallafall! En doftgran!
Förmodligen heter de inte ens doftgranar mera - den jag köpte var någon slags apelsin och ska därför också dofta apelsin. Doftapelsin?
Nåja, imorse när jag satt i bilen och väntade att barnen skulle komma ut störde jag mig på att den inte doftade ETT DUGG så jag öppnade påsen lite mer. - UÄÄÄK, säger pojken när han hoppat in i bilen, vad ÄR det som STINKER?
Det är konstigt hur olika dofter kan tilltala en del människor medans de är totalt oacceptabla för andra!
Jag är "en sån där" som går omkring och luktar på världen. Om någon doft tilltalar mig händer det att jag bara stannar upp och njuter . Till exempel om jag går förbi någon i butiken som har någon bra parfym eller after shave. Då PLÖTSLIGT kommer jag på att måste jag stanna för att antingen 1. kolla in inköpslappen eller 2. inspektera urvalet på JUST DEN hyllan.
En annan sak som jag kan dofta mig till är REA-lappar. Sätt mig i ett köpcenter och jag hittar rea-avdelningen på nolltid! När barnens pappa och jag skulle möblera vårt nya hus körde vi omkring i flera dagar och besökte möbelbutiker. I en av dem hade de en jättestor reaavdelning - MASSOR av röda lappar överallt - rena himmelriket! Då dyker det upp en försäljare insvept i ett moln av Kourus - den enda after shave jag någonsin lärt mig namnet på. Om inte barnens pappa hade varit med och släpat ut mig skulle jag förmodligen köpt rubb och stubb! Nu har jag lärt mig att lägga benen på ryggen om någon försäljare doftar gott - fort ut annars blir det dyrt!
Om ni ser mig alldeles stilla på gården under våren är det antagligen syrener, hägg eller liljekonvaljer som fångat mitt intresse. Är det sommar och just har regnat så står jag och drar in doften av nytvättad, frisk värld. På hösten stannar jag upp och andas in doften av mogen åker. På vintern är jag täppt i näsan och grinig! :(
En annan "doft" som jag gillar är hur det luktar på färjornas bildäck. Hur man kan bli så fascinerad av en blandning av avgaser, bensin och allt annat som samlas där fattar jag däremot inte.
Vad jag INTE står ut med är bland annat lukten av våt hund och kattskit.
Vilka dofter gillar ni?
Vilka inte?
Har ni överhuvudtaget tänkt på det?
Ps.
Idag ska jag och klippa mig!
ÄNTLIGEN slut på Rölli Look-alike!
YES!
16 april 2007
SQL SERVER PÅ FINSKA
Sitter i skolan...
Dagens ämne är SQL Server 2005...
På FINSKA...
Jag fattar ingenting...
Då bloggar jag!
:)
- - 52 minuter senare - -
HA!
NU fattar jag!
Det är ju inte alls svårt...
- - lite senare - -
Dagens ämne är SQL Server 2005...
På FINSKA...
Jag fattar ingenting...
Då bloggar jag!
:)
- - 52 minuter senare - -
HA!
NU fattar jag!
Det är ju inte alls svårt...
- - lite senare - -
update Asiakkaatp
set asiakkaatp.Palkat = palkat*1.038
from Asiakkaatp, Titles
where Titles.TitleID = Asiakkaatp.Ammatti
and Titles.Title='sihteeri'
Alltså - helt ärligt - jag skulle nog kunna tänka mig att åka hem nu!
ÅBOLANDS SKÄRGÅRD
OJ vad det är fint ute nu! Igår hade vi ända upp till 17 grader och när jag stod ute på gården hörde jag måsarna - DÅ vet man att det VERKLIGEN är vår.
Jag bor i den Åboländska skärgården som finns i sydvästra Finland. När jag flyttade hit -98 var jag för ung (eller dum) för att förstå hur vackert det egentligen är här. Det enda jag reagerade på var att det var så otroligt många berg överallt - jättejobbigt att gå. Allt verkade bara gå uppåt, uppåt, uppåt. Aldrig neråt.
Efterhand började jag upptäcka allt det fina - naturen är ju helt enkelt fantastisk. Iallafall på våren och sommaren. Hösten är förresten inte så illa den heller. Ingen skillnad var jag bott så har jag däremot aldrig gillat vintern!
Jag har bott på flera olika ställen och på varje ställe har det funnits något som stannat kvar i mitt hjärta. Nu, när jag tänker efter, är det mest naturen som blivit kvar?
Halmstad till exempel - de "ljuva" ungdomsåren jag ibland (läs för det mesta) helst vill glömma. Där är det Östra stranden jag minns bäst. Inte det att vi jämt låg och stekte oss till pepparkakor på sommaren utan strandpromenaderna med familjen i höststormarna! Det är ett lyckligt minne. Vilka ljuvliga stormar det var, enorma vågor och maneter överallt. Åskskurarna var ju inte illa de heller - mitt på dagen kunde hela världen bli svart och sedan brakade det loss! Naturligtvis finns även Tylösand kvar i minnet - konstigt vore det ju annars. Man kan inte bo i Halmstad och glömma Tylösand!
Jag bor i den Åboländska skärgården som finns i sydvästra Finland. När jag flyttade hit -98 var jag för ung (eller dum) för att förstå hur vackert det egentligen är här. Det enda jag reagerade på var att det var så otroligt många berg överallt - jättejobbigt att gå. Allt verkade bara gå uppåt, uppåt, uppåt. Aldrig neråt.
Efterhand började jag upptäcka allt det fina - naturen är ju helt enkelt fantastisk. Iallafall på våren och sommaren. Hösten är förresten inte så illa den heller. Ingen skillnad var jag bott så har jag däremot aldrig gillat vintern!
Jag har bott på flera olika ställen och på varje ställe har det funnits något som stannat kvar i mitt hjärta. Nu, när jag tänker efter, är det mest naturen som blivit kvar?
Halmstad till exempel - de "ljuva" ungdomsåren jag ibland (läs för det mesta) helst vill glömma. Där är det Östra stranden jag minns bäst. Inte det att vi jämt låg och stekte oss till pepparkakor på sommaren utan strandpromenaderna med familjen i höststormarna! Det är ett lyckligt minne. Vilka ljuvliga stormar det var, enorma vågor och maneter överallt. Åskskurarna var ju inte illa de heller - mitt på dagen kunde hela världen bli svart och sedan brakade det loss! Naturligtvis finns även Tylösand kvar i minnet - konstigt vore det ju annars. Man kan inte bo i Halmstad och glömma Tylösand!
Från mina första år i Enköping minns jag inget - jag var för liten. Istället är det min farmors och farfars torp som för evigt stannat kvar i både hjärta och minne. Sparrsätra! Jag har alltid sagt att jag NÅGONGÅNG ska bo så där som de bodde då. Ett litet rött hus med vita detaljer ute på landet. Grusgångar, otaliga äppelträd, skog , åkrar vart man än ser och smultron som växer i rabattkanterna. Inte ens det faktum att det bara fanns utedass kunde förstöra idyllen. Om jag hade pengar skulle jag köpa stället meddetsamma!
Österbotten - vad kan jag säga om det? Där finns, enligt min mening, Finlands vackraste å - Esse å! Otroligt vacker! Varje gång jag svänger in till byn jag växte upp i (Kållby) så känner jag mig "som hemma". Mycket har ändrat där sedan jag bodde där sist men känslan finns ännu kvar. Just nu är dock mitt favoritställe där uppe "Fäboda". Hur stressad jag än är när jag kommer dit rinner allt bara av mig. I Österbotten känner jag mig trygg!
Så har vi Mariehamn och Åland. Den som varit dit och sett naturen som finns där kan inte glömma den! Det är helt enkelt inte möjligt! Jag fullkomligen älskar deras röda vägar - en fröjd att köra på!
En liten nackdel med att ha bott på så många ställen är att det inte finns någon plats där man riktigt har sina rötter. Personer som bott på ett och samma ställe kan säga att de "aldrig skulle kunna tänka sig att bo någon annanstans" - så är det inte för mig.
Jag skulle till exempel gärna bo i Karelen - när jag var dit blev det kärlek vid första ögonkastet! Naturen var underbar och dialekten de har där är så MJUK - jag fattade förstås inte hälften av det de sa men kunde ändå sitta och lyssna hur länge som helst.
En annan plats jag blev överförtjust i är Sandviken. Vi var dit på studiebesök för att se hur datorer användes i skolarbetet. Jag gillade stället men när vi kom till en av skolorna - Kungsgårdens skola, så var det klippt! DÄR ville jag att mina barn skulle gå! Väl hemma kollade jag upp hela området med hjälp av nätet och hittade till och med ett passande hus som var till salu men hela projektet lades ner av den enkla orsak att där inte fanns jobb.
Jaha, det här blev lite av mitt vanliga svammel och jopel. Jag som bara skulle berätta var jag bodde men så flög mina tankar iväg igen en gång.
Nu är det dags att avsluta - ska hämta nät till hundgården. Det ringde en igår och sa att hon hade en rulle på 50 meter som jag kunde få bara jag hämtade bort den därifrån.
Ytterligare en fördel med den Åboländska skärgården - alla trevliga människor!
Som igårkväll när jag fick ett sms där det stod: Eteisessä on iltapalaa tuolilla :P. (översättning ungefär - kvällsmål finns på stol i farstun - smileyn betyder samma). Öppnade dörren och hittade en jättestor bit prinsesstårta och många skivor sockerkaka!
Jag har snälla grannar!
:)
15 april 2007
SNYGG NAKEN
Jag blir så TRÖTT! Trött på all utseendefixering. Nu ska det tydligen börja en ny serie - en serie där vi ska lära oss att tycka om oss själva nakna.
Tur att jag inte har svenska kanaler för då skulle jag helt klart sitta och glo på den också precis som jag alltid fastnar framför "Extreme Makeover" och "10 years younger". Enda svenska kanalen vi ser är förresten SVT Europa där alla höjdarprogram som "Allsång på skansen" visas.
Jag är definitivt inte nöjd med min kropp, varken MED eller UTAN kläder men jag hänger inte upp mig på det. Ingen skillnad vilken vikt jag har så tycker jag att jag är tjock - även när jag var typ 15 kg mindre än vad jag väger nu tyckte jag det vällde ut åt alla kanter. När jag NU tittar på fotografier av mig själv från den tiden SER jag ju att jag bara bestod av skinn och ben men DÅ såg jag bara fläsk. Samma sak nu.
SÅ
Jag har insett att det inte lönar sig för mig att gå och tänka på hur jag ser ut jämt - hastigt hänger jag upp mig på det och glömmer allt det andra i livet - det som VERKLIGEN betyder något.
Övervikt hos andra stör mig däremot inte ett dugg. Jag måste erkänna att jag tilltalas av kraftiga män - gärna med mage. Det är vad jag tycker om!
Nå, iallafall.
Även om jag av principskäl är emot all typ av utseendefixering så dras jag till alla de här idiotiska serierna där de gör om människor. I början av serien visas originalet - i slutet en konstgjord docka. En del av dem ser ju rent ut sagt HEMSKA ut efteråt. Det finns inget naturligt kvar hos dem mer - av hela kroppsytan består kanske 80% av bröst. Resten är uppstramat skinn över bländvita tänder.
Hej då gullegumman säger mamman och susar iväg i en limosin. Några veckor senare kommer en helt annan kvinna intrippande i rummet. De vuxna slår hänfört ut armarna men gullegumman ryggar förskräckt bakåt i pappas famn med darrande läpp - vart har hennes mamma tagit vägen? Vad ÄR det här för nåt?
Under tiden de är borta sitter de och lipar över att de är rädda för alla operationer de ska göra. Jag blir ALLTID lika irriterad - "vill man vara fin så får man lida pin" - så ÄR det bara. LITE måste de väl få lida för sin dumhet!
De berättar hur de ALLTID haft komplex för sin näsa, sin mun, sina tänder - hur FULT allt är. Efteråt - när man ser familjen ta emot dem när de kommer hem så upptäcker man att mamman, pappan och syskonen har exakt samma näsa, mun och tänder. Jag brukar undra hur kul det är för dem att efteråt se programmet och höra hur fula DE är? Inte nog med det - barnen då? De som ärvt sitt utseende av sin förälder? Föräldern som lät göra om allt för att det var så fruktansvärt FULT?
Tänker de överhuvudtaget inte efter FÖRE?
Nu ska vi tydligen inte längre behöva klä oss snyggt och sexigt mer eller lägga den perfekta makeupen - nä, nu ska vi vara snygga nakna!
Tanken bakom kanske är god men det hjälper inte - jag blir ändå så trött!
Trött på den här EVIGA utseendefixeringen!
GAMMALPIGA
Just vaknat...
Ibland undrar jag om jag verkligen känner mig själv eller bara tror att jag gör det? Som det här med att jag är helt 100 på att jag inte vill ha något nytt förhållande - att jag ABSOLUT INTE skulle kunna tänka mig att "börja på nytt". Varför drömmer jag då om kärlek - på natten? Nej, inte sex (som enligt mig är överreklamerat) utan KÄRLEK!
Borde det säga mig något?
Är det mitt undermedvetna som försöker få mig att förstå?
När jag är vaken är det helt annorlunda. Mina barn bor tillsammans med mig och det är ytterst sällan de är hos sin pappa. Det innebär att det alltid finns någon som vill att jag ska prata med dem, lyssna på vad de har att säga, ge dem tid. Även om de "bara" är två så känns det ofta som om jag inte räcker till - jag har konstant dåligt samvete för att det jag gör inte är tillräckligt. Hur skulle jag då hinna och orka med ett nytt förhållande? Det skulle bli ytterligare en till som vill ha min uppmärksamhet - ännu en som jag skulle ha dåligt samvete för.
Jag har alltid varit "en sån där" som kan sysselsätta mig själv - en som inte behöver umgås med andra jämt - en som behöver "egen tid". Det är lika bra att jag inte försöker mig på ett förhållande överhuvudtaget för då skulle min "egna tid" minska betydligt och slutresultatet blev en grinig och irriterad Nette.
Det är vad logiken säger mig.
MEN
Drömmarna säger något helt annat!
Jag har många gånger tänk tanken att "hur blir det när barnen flyttar hemifrån"? Vad gör jag då? Svär ve och förbannelse över att jag varit så dum att jag inte släppt in någon annan i mitt liv?
Risken finns!
Var hittar jag någon då? Någon som har lust och tillräckligt med tålamod att stå ut med alla mina rutiner och ideer som jag samlat på mig under tiden jag varit ensamstående? Folk brukar skoja om ungkarlar och hur svårt det är att ändra på dem men hallå - kvinnor som fått för sig att saker och ting ska vara på ett visst sätt är ingen barnlek de heller.
Blir jag en bitter och inåtvänd gammalpiga?
Är det just DET mina drömmar försöker få mig att förstå?
Ibland undrar jag om jag verkligen känner mig själv eller bara tror att jag gör det? Som det här med att jag är helt 100 på att jag inte vill ha något nytt förhållande - att jag ABSOLUT INTE skulle kunna tänka mig att "börja på nytt". Varför drömmer jag då om kärlek - på natten? Nej, inte sex (som enligt mig är överreklamerat) utan KÄRLEK!
Borde det säga mig något?
Är det mitt undermedvetna som försöker få mig att förstå?
När jag är vaken är det helt annorlunda. Mina barn bor tillsammans med mig och det är ytterst sällan de är hos sin pappa. Det innebär att det alltid finns någon som vill att jag ska prata med dem, lyssna på vad de har att säga, ge dem tid. Även om de "bara" är två så känns det ofta som om jag inte räcker till - jag har konstant dåligt samvete för att det jag gör inte är tillräckligt. Hur skulle jag då hinna och orka med ett nytt förhållande? Det skulle bli ytterligare en till som vill ha min uppmärksamhet - ännu en som jag skulle ha dåligt samvete för.
Jag har alltid varit "en sån där" som kan sysselsätta mig själv - en som inte behöver umgås med andra jämt - en som behöver "egen tid". Det är lika bra att jag inte försöker mig på ett förhållande överhuvudtaget för då skulle min "egna tid" minska betydligt och slutresultatet blev en grinig och irriterad Nette.
Det är vad logiken säger mig.
MEN
Drömmarna säger något helt annat!
Jag har många gånger tänk tanken att "hur blir det när barnen flyttar hemifrån"? Vad gör jag då? Svär ve och förbannelse över att jag varit så dum att jag inte släppt in någon annan i mitt liv?
Risken finns!
Var hittar jag någon då? Någon som har lust och tillräckligt med tålamod att stå ut med alla mina rutiner och ideer som jag samlat på mig under tiden jag varit ensamstående? Folk brukar skoja om ungkarlar och hur svårt det är att ändra på dem men hallå - kvinnor som fått för sig att saker och ting ska vara på ett visst sätt är ingen barnlek de heller.
Blir jag en bitter och inåtvänd gammalpiga?
Är det just DET mina drömmar försöker få mig att förstå?
ALKOHOL ELÄNDET
Förbundet för fostran och familjerådgivning har gjort en undersökning om barns inställning till berusade vuxna:
Majoriteten av barnen förhåller sig negativt till berusade människor, redan en liten alkoholkonsumtion kan vara problematisk för barn. Nittio procent av barnen som intervjuades i en undersökning uppgav att de uppfattar alkohol och berusning som något negativt.
Varför utsätter man överhuvudtaget barn för situationer där de blir tvungna att umgås med berusade personer? Varför måste man dricka alls när barn är med?
Majoriteten av barnen förhåller sig negativt till berusade människor, redan en liten alkoholkonsumtion kan vara problematisk för barn. Nittio procent av barnen som intervjuades i en undersökning uppgav att de uppfattar alkohol och berusning som något negativt.
Varför utsätter man överhuvudtaget barn för situationer där de blir tvungna att umgås med berusade personer? Varför måste man dricka alls när barn är med?
De flesta som dricker BLIR ju, på ett eller annat sätt, annorlunda. De är inte samma människor som när de är nyktra. Eventuellt märker de inte själva skillnaden - de kanske till och med tror att ingen ser att de börjar bli "lite runda under fötterna" och om det övriga sällskapet också är lite halvfulla så går det säkert igenom.
MEN tro mig när jag säger:
De som är nyktra lägger märke till skillnaden och vilka är det då som ALLTID är nyktra?
Jo, BARNEN!
Det är barnen som får se alla de förändringar som sker - hur deras mamma, pappa eller någon annan vuxen plötsligt blir någon annan.
Jag kan inte säga att jag är absolutist för det vore en liten överdrift, men jag ÄR på ett sätt EMOT alkohol. Jag har sett vad spriten kan göra - hur en person som fastnat i drickandet blir någon helt annan än den han eller hon egentligen är. Om det är skrämmande för mig som är vuxen - hur ska det då inte vara för ett barn?
Jag tycker verkligen synd om alla barn som måste uppleva det eländet!
14 april 2007
FORSKA I UNIVERSUM
Fråga mig om universum har ett slut och se hur jag reagerar. Blicken kommer att bli tom och frånvarande samtidigt som munnen öppnas på vid gavel.
Det kallas att "forska i universum".
Det finns INGET som får min tankeförmåga att krascha lika effektivt som just den frågan. DÄR hjälper inget Ctrl+Alt+Del.
Jag menar - universum MÅSTE ju ha ett slut men om det nu HAR ett slut - vad finns då bakom? Och VAD finns bakom det som finns bakom universum?
Det kallas att "forska i universum".
Det finns INGET som får min tankeförmåga att krascha lika effektivt som just den frågan. DÄR hjälper inget Ctrl+Alt+Del.
Jag menar - universum MÅSTE ju ha ett slut men om det nu HAR ett slut - vad finns då bakom? Och VAD finns bakom det som finns bakom universum?
Kolla - jag KAN vara kortfattad!
:)
FATTAR NOLL
När jag börjat blogga försökte jag sätta mig in i hur det här med att blogga och registrering av bloggar går till. Det gick inte hem! Det enda jag förstod mig på var "Bloggportalen". Där lyckades jag faktiskt registrera mig och hitta andra bloggares inlägg.
Men mera då?
Det finns ett stort antal sidor där man kan registrera sin blogg som sedan rankas med hjälp av något som heter "knuffpoäng". Jag har försökt förstå vad det här med knuffpoäng egentligen ÄR för nåt men inte heller det har gått hem. Vore väldigt tacksam om någon kunde förklara det för mig eller kanske ge länkar till sidor där jag hittar lättfattlig information - information som jag till och med skulle förstå?
Många sätter in länkar efter sina inlägg - länkar med nyckelord. Ord som förekommer i ens inlägg. Varför? Hur funkar det?
Här har jag jobbat med data i flera år och så, mitt i allt, fattar jag NOLL - totalt OUT! Gissa om jag känner mig dum. Att blogga är ju en hel vetenskap om man ska göra det "på rätt sätt"?
Skugge tyckte (tycker) att alla som inte kan blogga ska lägga ner.
Jaha, tänkte jag då.
Jag kan inte blogga. Jag förstår ju inte ens tekniken. Betyder det att jag borde lägga av? Det vill jag ju inte - jag har ÄNTLIGEN hittat ett verktyg som ger mig möjlighet att jopla så mycket jag vill. Istället för att skriva milslånga mail till mina nära och kära kan jag nu samla allt på nätet. OM de vill läsa vad jag skriver så är det bara att gå och läsa - de behöver inte ens känna sig skyldiga att svara, som det lätt blir med mail, utan kan skriva en kort kommentar om de känner för det.
SÅ
Jag bestämde mig för att NÄPP - jag lägger INTE ner! Jag fortsätter mitt jopel! Jag skriver på MITT sätt så som jag redan tidigare bestämt mig för att göra och om det är så att någon inte gillar det jag skriver eller HUR jag skriver så är det ju bara att låta bli att läsa. Dessutom är risken att folk skulle hitta min blogg ganska liten eftersom jag var (är) för enkel för att lyckas få den registrerad.
Igår gick jag till Bloggportalen för att söka efter nya bloggar och på skoj tog jag upp min egen sida för att titta hur många besökare jag haft. Vad får jag se? Jo, senaste veckan hade min blogg haft 65 besökare. SEXTIOFEM!!!! Bara DET fick mig överraskad! Det är faktiskt en häpnadsväckande siffra för mig! Det kunde ju inte stämma?
Sedan fick jag syn på något som var ÄNNU mer konstigt - det stod: Mycket länkad blog:
Vaddå "mycket länkad blogg"?
Något måste ju helt klart ha blivit fel här! Jag kollade igen men texten stod fortfarande kvar och under den hittade jag "Placering: Svenskar boende i utlandet: 26".
Klickade upp sidan och såg att en bloggare hade länkat till ett av mina inlägg. Mitt inlägg igår som handlade om otursdagen. Jag hade alltså EN länk och detta hade satt mig på en topplista? :)
Idag är jag på två listor över mest länkade - just nu är jag på plats nummer 24 i "Svenskar boende i utlandet" och nummer 46 i kategorin "Humor". Jag har fortfarande EN ENDA länk! Besökarantal är för tillfället ända upp i 74.
Min absolut första tanke var att HERREGUD - nu kanske folk kommer att hitta min sida och skicka kommentarer som "Lägg ner!" och "Du är EXAKT en av dem som Skugge pratade om - jag skulle skämmas om jag var du - sluta genast!".
Sedan började jag skratta - jag borde ju vara stolt! Jag finns ju på topplistor utan att jag behövt kämpa mig fram till det! Utan att ens ha förstått hur man egentligen gör!
Nej, nu ska jag avsluta, ta printscreen på listorna innan jag hinner trilla bort därifrån och sedan gå ut i det vackra vädret!
:)
Men mera då?
Det finns ett stort antal sidor där man kan registrera sin blogg som sedan rankas med hjälp av något som heter "knuffpoäng". Jag har försökt förstå vad det här med knuffpoäng egentligen ÄR för nåt men inte heller det har gått hem. Vore väldigt tacksam om någon kunde förklara det för mig eller kanske ge länkar till sidor där jag hittar lättfattlig information - information som jag till och med skulle förstå?
Många sätter in länkar efter sina inlägg - länkar med nyckelord. Ord som förekommer i ens inlägg. Varför? Hur funkar det?
Här har jag jobbat med data i flera år och så, mitt i allt, fattar jag NOLL - totalt OUT! Gissa om jag känner mig dum. Att blogga är ju en hel vetenskap om man ska göra det "på rätt sätt"?
Skugge tyckte (tycker) att alla som inte kan blogga ska lägga ner.
Jaha, tänkte jag då.
Jag kan inte blogga. Jag förstår ju inte ens tekniken. Betyder det att jag borde lägga av? Det vill jag ju inte - jag har ÄNTLIGEN hittat ett verktyg som ger mig möjlighet att jopla så mycket jag vill. Istället för att skriva milslånga mail till mina nära och kära kan jag nu samla allt på nätet. OM de vill läsa vad jag skriver så är det bara att gå och läsa - de behöver inte ens känna sig skyldiga att svara, som det lätt blir med mail, utan kan skriva en kort kommentar om de känner för det.
SÅ
Jag bestämde mig för att NÄPP - jag lägger INTE ner! Jag fortsätter mitt jopel! Jag skriver på MITT sätt så som jag redan tidigare bestämt mig för att göra och om det är så att någon inte gillar det jag skriver eller HUR jag skriver så är det ju bara att låta bli att läsa. Dessutom är risken att folk skulle hitta min blogg ganska liten eftersom jag var (är) för enkel för att lyckas få den registrerad.
Igår gick jag till Bloggportalen för att söka efter nya bloggar och på skoj tog jag upp min egen sida för att titta hur många besökare jag haft. Vad får jag se? Jo, senaste veckan hade min blogg haft 65 besökare. SEXTIOFEM!!!! Bara DET fick mig överraskad! Det är faktiskt en häpnadsväckande siffra för mig! Det kunde ju inte stämma?
Sedan fick jag syn på något som var ÄNNU mer konstigt - det stod: Mycket länkad blog:
Vaddå "mycket länkad blogg"?
Något måste ju helt klart ha blivit fel här! Jag kollade igen men texten stod fortfarande kvar och under den hittade jag "Placering: Svenskar boende i utlandet: 26".
Klickade upp sidan och såg att en bloggare hade länkat till ett av mina inlägg. Mitt inlägg igår som handlade om otursdagen. Jag hade alltså EN länk och detta hade satt mig på en topplista? :)
Idag är jag på två listor över mest länkade - just nu är jag på plats nummer 24 i "Svenskar boende i utlandet" och nummer 46 i kategorin "Humor". Jag har fortfarande EN ENDA länk! Besökarantal är för tillfället ända upp i 74.
Min absolut första tanke var att HERREGUD - nu kanske folk kommer att hitta min sida och skicka kommentarer som "Lägg ner!" och "Du är EXAKT en av dem som Skugge pratade om - jag skulle skämmas om jag var du - sluta genast!".
Sedan började jag skratta - jag borde ju vara stolt! Jag finns ju på topplistor utan att jag behövt kämpa mig fram till det! Utan att ens ha förstått hur man egentligen gör!
Nej, nu ska jag avsluta, ta printscreen på listorna innan jag hinner trilla bort därifrån och sedan gå ut i det vackra vädret!
:)
RÄKNING FETISH
Jag ÄR en enkel människa - ibland kan småsaker roa mig OMÅTTLIGT mycket!
En blogg jag regelbundet besöker har just nu en gåta med kluriga bilder - innehavaren har lagt upp sju stycken bilder som på ett eller annat sätt hör ihop med hans länkar. Man behöver inte läsa de länkade bloggarna för att kunna knyta ihop dem med en av bilderna utan det är själva länknamnet som ska hjälpa en på traven.
Jag är MYCKET förtjust!
Verkligen passande program för en fredagskväll!
Mera sånt!
Snart är fredagen den 13:de slut och än så länge har inga större katastrofer uppstått (peppar peppar). Mina pengar har förstås tagit slut men de gick till nyttiga ändamål - nämligen räkningar. Här kan man ju naturligtvis divla och davla om huruvida räkningar kan ses som nyttiga eller inte men vad jag menade var att jag har inte törsat bort dem på loppisgrejer eller annat "onödigt".
Jag gillar inte räkningar - det är jag förmodligen inte ensam om så nu har jag ÄNNU en ide´ på gång. Om man kan hypnotisera människor med resultatet att de slutar röka borde man ju kunna hypnotisera fram en Räkning Fetish?
Tänk vad roligt det kunde bli DÅ!
Varje dag du går till postlådan växer din förväntan för varje steg du tar. Varje gång du öppnar locket och ser alla de där söta små breven som tidigare drev dig till vansinne blir du blank i ögonen. När du sedan öppnar breven håller du på att gå åt och själva extasen skulle vara när du knappat in alla konto-, och referensnummer på banken och trycker på "Godkänn".
Japp, JAG tycker att det är en JÄTTEBRA ide´!
13 april 2007
FREDAGEN DEN 13:DE
Skrämmer det er?
Det att det faktiskt är fredagen den trettonde idag?
Jag är vidskeplig innerst inne. Tidigare var det till och med ett slags tvångssyndrom - jag levde mitt liv efter vissa specifika regler.
Om det gick ett svart katt över vägen var jag tvungen att spotta tre gånger. Stegar var farliga - gick jag, utan att jag lade märke till det FÖRE, under en stege var jag orolig flera dagar efteråt. Jag lade aldrig nycklarna på bordet och om någon annan gjorde det plockade jag bort dem meddetsamma.
Väskan fick inte ställas på golvet för då skulle jag bli fattig (det stämmer - se bara på mig nu efter att jag BÖRJAT ställa den på golvet), skor fick inte placeras på bordet och speglar var ju den absoluta skräcken - hade jag sönder en sådan så visste jag ju att mitt liv skulle vara förstört sju långa år framåt.
Min farmor gav mig en tuss med fårull - den skulle jag ha i plånboken för att skydda mig från att plånboken blev tom. Jag har fortfarande tussen kvar men jag tror den håller på att bli gammal och utnött för den verkar inte funka ...
Jag tog aldrig livet av en spindel (trots att jag hatar dem) men det gör jag å andra sidan inte nu heller. Ser vi en spindel är det glaset som gäller. Först placeras glaset över spindeln, sedan skjuter man försiktigt in ett kuvert mellan glaset och det föremål spindeln var på och så bärs spindeln ut.
Alla gökar var potentiell fara eftersom jag aldrig kunde hålla koll på åt vilket håll de olika vädersträcken var. Tappade jag något i golvet var jag helt säker på att jag skulle få otur ända tills jag lärde mig ett annat talesätt där skärvor betyder lycka.
Fredagen den trettonde var det knappt att jag ens vågade stiga upp på morgonen.
Tack och lov har de värsta tvångstankarna gett med sig för det BLEV väldigt jobbigt i längden att leva enligt allt det här. Ändå så sitter de kvar där någonstans i bakhuvudet och bidar sin tid - alltid redo att hoppa fram.
Som idag...
PS.
För att lugna mina nära och kära - OM någon läste mitt förra inlägg och (mot förmodan) bestämde sig för att stjäla mitt biosystem så kan jag informera att det är flera år sedan jag köpte skräpet. Det är värt betydligt mindre än vad det kostar i bränslekostnader att ta sig hit.
:)
Det att det faktiskt är fredagen den trettonde idag?
Jag är vidskeplig innerst inne. Tidigare var det till och med ett slags tvångssyndrom - jag levde mitt liv efter vissa specifika regler.
Om det gick ett svart katt över vägen var jag tvungen att spotta tre gånger. Stegar var farliga - gick jag, utan att jag lade märke till det FÖRE, under en stege var jag orolig flera dagar efteråt. Jag lade aldrig nycklarna på bordet och om någon annan gjorde det plockade jag bort dem meddetsamma.
Väskan fick inte ställas på golvet för då skulle jag bli fattig (det stämmer - se bara på mig nu efter att jag BÖRJAT ställa den på golvet), skor fick inte placeras på bordet och speglar var ju den absoluta skräcken - hade jag sönder en sådan så visste jag ju att mitt liv skulle vara förstört sju långa år framåt.
Min farmor gav mig en tuss med fårull - den skulle jag ha i plånboken för att skydda mig från att plånboken blev tom. Jag har fortfarande tussen kvar men jag tror den håller på att bli gammal och utnött för den verkar inte funka ...
Jag tog aldrig livet av en spindel (trots att jag hatar dem) men det gör jag å andra sidan inte nu heller. Ser vi en spindel är det glaset som gäller. Först placeras glaset över spindeln, sedan skjuter man försiktigt in ett kuvert mellan glaset och det föremål spindeln var på och så bärs spindeln ut.
Alla gökar var potentiell fara eftersom jag aldrig kunde hålla koll på åt vilket håll de olika vädersträcken var. Tappade jag något i golvet var jag helt säker på att jag skulle få otur ända tills jag lärde mig ett annat talesätt där skärvor betyder lycka.
Fredagen den trettonde var det knappt att jag ens vågade stiga upp på morgonen.
Tack och lov har de värsta tvångstankarna gett med sig för det BLEV väldigt jobbigt i längden att leva enligt allt det här. Ändå så sitter de kvar där någonstans i bakhuvudet och bidar sin tid - alltid redo att hoppa fram.
Som idag...
PS.
För att lugna mina nära och kära - OM någon läste mitt förra inlägg och (mot förmodan) bestämde sig för att stjäla mitt biosystem så kan jag informera att det är flera år sedan jag köpte skräpet. Det är värt betydligt mindre än vad det kostar i bränslekostnader att ta sig hit.
:)
IGENMURAT VARDAGSRUM
Jag blir GALEN på mitt vardagsrum!
Det finns två rum och kök här nere. När vi flyttade in var inte vinden fixad så ett halvt år testade vi "Compact Living" - rum nummer ett fick vara vardagsrum, där jag sov på soffan, rum nummer två fick ungarna dela på. Jag kan berätta att compact living definitivt inte är något för oss - när vinden blev klar flyttade snabbt vi upp. Vardagsrummet fick vara kvar på samma ställe och det rum som plötsligt "blev över" fick bli mitt arbetsrum kombinerat gästrum. In med stora otympliga arbetsbord ,skåp, datorer, skrivare och dubbelsäng.
Sedan slutade jag jobba - vad skulle jag nu med ett arbetsrum till? Gäster har vi sällan och det är ju ganska onödigt att reservera ett helt rum som gästrum bara för att någon sover över några nätter per år.
Det finns två rum och kök här nere. När vi flyttade in var inte vinden fixad så ett halvt år testade vi "Compact Living" - rum nummer ett fick vara vardagsrum, där jag sov på soffan, rum nummer två fick ungarna dela på. Jag kan berätta att compact living definitivt inte är något för oss - när vinden blev klar flyttade snabbt vi upp. Vardagsrummet fick vara kvar på samma ställe och det rum som plötsligt "blev över" fick bli mitt arbetsrum kombinerat gästrum. In med stora otympliga arbetsbord ,skåp, datorer, skrivare och dubbelsäng.
Sedan slutade jag jobba - vad skulle jag nu med ett arbetsrum till? Gäster har vi sällan och det är ju ganska onödigt att reservera ett helt rum som gästrum bara för att någon sover över några nätter per år.
Nej, jag var tvungen att hitta på något annat.
DÅ kom jag på att jag ville ha en köksö. Jag har, som jag tidigare sagt, en hel del fel och brister - en av dem är att jag inte tycker om att vänta - kommer jag på något måste det ske MEDDETSAMMA! Två dagar senare var köksön ritad och beställd. Vårt kök är litet - om där skulle finnas en köksö måste matbord och stolar bort. Inga större problem - det var ju bara att tömma arbetsrummet, göra om DET rummet till vardagsrum och så skulle gamla vardagsrummet få bli matrum istället - NO problem!
Min granne hade flera gånger sneglat åt mina arbetsbord så jag ringde henne och sa att NU ska de UT - de får inte plats någon annanstans - kom och plocka bort! Hon blev överlycklig (och det blev jag med - nu slapp jag ju själv släpa ut dem). Så istället släpade jag upp dubbelsängen till vinden och plockade bort datorer och annat skräp som jag, på något konstigt sätt, samlat på mig!
När grannarna, med mycket möda och stort besvär, kånkat hem borden så flyttade vardagsrummet in i gästrummet och köksmöblemanget fick ett alldeles eget rum. Det blev lite ödsligt - hur kunde jag fixa det? Inga problem den här gången heller - förmodligen var det enda som fattades en kökssoffa! Det var snabbt fixat - grannen hade en som jag fick låna tills jag hittade en egen.
Jag blev VÄLDIGT nöjd med köket. Köksön hjälpte upp skåpproblemet (jag är en samlare - alla skåp fylls på nolltid) så att det bara visslade om det.
Jag blev VÄLDIGT nöjd med matrummet - det blev ljust och fint i gammal stil.
MEN
Vardagsrummet gör mig alltså GALEN! Jag vet inte HUR många gånger jag möblerat om det nu. Jag har testat än det ena, än det andra. Var och varannan dag så släpar jag allt fram och tillbaka. Ungarna blir mer och mer uppgivna - de vet ju aldrig i vilket hörn de hittar tv´n nästa gång de ska se på nåt. Jag svär ve och förbannelse över att jag inte haft råd att köpa TRÅDLÖST biosystem - det är miljontals sladdar ÖVERALLT som ska kopplas ur, ordnas om och kopplas in.
Nu har det gått så långt att jag börjar bli missnöjd med resten av huset också! Det SPRIDER sig!
VAD är det som gör att ETT ENDA RUM kan krångla till det på det här viset? Karma? Illasinnade andar? Stjärnor och planeter eller magnetiska rutsystem och allt annat som lär finnas?
Kanske rummet bara behöver nya tapeter eller borde jag helt enkelt mura fast dörren till rummet och glömma att det existerar?
12 april 2007
FÖRUTFATTADE MENINGAR
Godmorgon!
Det slog mig just att någon kanske "tar på näsan" för att jag kallade samlandet av figuriner för ytligt. Det var inte illa menat - om man först skriver om barn som far illa i världen och sedan hoppar över till figuriner så BLIR ju figurinsamlandet ytligt - allt är, ännu en gång, relativt!
Det är väldigt sällsynt att jag MEDVETET försöker göra någon illa eller såra någon - gör jag det (vilket tyvärr händer) så är det oavsiktligt och av misstag. Om man, som jag, har en benägenhet att jopla på om allt och inget och ofta inte ens tänker efter innan orden flyger ut så är det oundvikligt att man, förr eller senare, säger något man inte borde. Sedan sitter man där och försöker desperat komma på en förklaring.
Nu tänkte jag ta upp ämnet "förutfattade meningar"!
Jag undviker att ha förutfattade meningar om människor jag träffar. Nu har jag bott här i nio år men är ännu inte "äkta" utan klassas bara som INFLYTTAD till socknen. Det är ok - är man "bara" inflyttad så har man rätt att vara "lite enkel" - livet blir betydligt lättare för en själv på det viset.
När jag träffar människor så pratar jag med dem - ibland träffar jag på personer som verkar veta exakt vem jag är, de vet till och med mitt namn och var jag bor, medans jag inte har den minsta aning om vilka DE är - aldrig ens sett dem förut. Det gör inget - det går ju bra att prata ändå! Pratar jag inte med människor så ler jag, ett leende kostar ju inget. Ibland ler folk tillbaka, ibland inte.
I början när jag flyttat hit fick jag små vinkar om vilka personer jag skulle undvika. Bland annat var det en äldre man som ALLTID var ensam. Han gick på promenader ensam, han satt på en bänk ensam, han gick och handlade ensam, på restaurangerna satt han alltid ensam. Det såg ut som om ingen ens lade märke till honom men det måste de ju ha gjort eftersom de visste att man borde undvika honom?
Jag frågade VARFÖR?
Jo, fick jag till svar, det är en elak jävel!
Elak? Hur då elak? Nja, det kunde de inte svara på - de hade bara fått höra att man skulle undvika karln eftersom han var elak!
Jag vet inte vilket eller vilka år han kan ha varit en elak jävel men de senaste åren hade han nog inte haft en chans- alla undvek ju honom - han existerade ju inte!
SÅ
Jag började le mot farbrorn varje gång vi möttes. Först verkade det som om han inte förstod vad jag höll på med, kanske hade jag magknip? Efter ett tag avancerade jag till att hälsa varje gång vi träffades och efter hand så började vi prata. Inga långa samtal - nej nej, bara triviala saker som väder och vind och kanske någongång djupa saker som årstider men ändå. Farbrorn blev så glad att någon faktiskt SÅG honom och nu har jag lagt märke till att han ofta pratar med andra inflyttade människor. De infödda undviker honom fortfarande - för han lär ju vara en elak jävel.
Här dömer man människor för deras förflutna - kanske är det så överallt? Det är alltså inte bara vad människan gör nu som ger honom eller henne värde i folks ögon utan även det som hände för många år sedan. Om en människa gör en ogenomtänkt sak i sina tidiga år så glöms detta aldrig bort utan tas, med jämna mellanrum, fram och dammas av för att diskuteras.
När någon ibland undrar hur det kan komma sig att jag kommer så bra överrens med de flesta så brukar jag svara:
Jag träffar ALLA utan förutfattade meningar. Jag känner ingen här från tidigare utan jag lär känna dem som de är NU. Jag bryr mig blanka fan i om hans eller hennes mamma låg med en soldat under kriget och att den man hon var gift med förmodligen inte är biologiska pappan. Jag struntar i om hon eller hon hade två pojkvänner för 20 år sedan eller om han eller han aldrig haft en flickvän.
JAG är ju själv långt ifrån den person jag var när jag var sexton (TACK OCH LOV). Den Nette jag var i tjugoårsåldern är en helt annan Nette än idag. Jag vill inte bli dömd efter hur jag var FÖRR - om jag överhuvudtaget MÅSTE dömas så gör det efter vem jag är NU!
Det är annars ytterligare en bra sak med nätet och bloggandet. I bloggen "lär man känna" personer för vilka de är idag. Deras tankar, funderingar, värderingar JUST NU! Inte via vad de gjorde eller trodde för många år sedan.
SÅ
Skippa förutfattade meningar och se på varandra med NYA ögon.
FIGURINER
Den här gången tänker jag vara ytlig och inte ta upp djupa saker!
- Hemma igen efter rantandet till storstan. Naturligtvis hann jag med den obligatoriska loppisrundan också - det var ju ett "måste" efter gårdagen.
Min kära svägerska (som säger sig komma med på hospitalrundorna för att jag inte ska vara "rädd och förvirrad" men som EGENTLIGEN bara har mig som en ursäkt för att få gå och shoppa) köpte söta porslinsdjur på en loppis igår. När hon hittade dem försökte hon få mig att förstå att det var FIGURINER och inte statyer av gulliga kräk (som jag trodde) och att det dessutom var FINA FIGURINER gjorda av...väntas nu... måste jag kolla vad det hette nu igen - Lomonosov!
Jaha, sa jag, måttligt intresserad, vad KOSTAR de då?
Det är ju så att jag älskar loppisar - på loppisar gör man FYND! Har man RIKTIGT mycket tur kan man gå och tontta en hel dag, fylla en hel kärra och sedan vid kassan flina belåtet åt att man har MASSA (allt är som sagt relativt) pengar kvar på kontot när man åker hem. Köper man EN ENDA dyr sak så är nöjet förstört - efter det måste man börja räkna efter och lämna bort. Jag köper det jag fastnar för OM det är billigt - min svägerska köper det hon fastnar för - PUNKT!
Nå, de här små FIGURINERNA var inte alls så dyra så det blev köp (det skulle det ju förstås ha blivit ändå). Hon kom hem med en fin kisse och en söt tiger - jag kom som vanligt hem med filmer. Så är det ofta - jag köper filmer, ser på dem, är de bra behåller jag dem - är de dåliga säljer jag dem vidare.
På kvällen skickar hon ett mail - hon har hittat en sajt på nätet där de säljer figuriner och hon har definitivt gjort ett kap - hon betalade inte ens hälften så mycket för dem som de kostar om hon köper dem via nätet och inte nog med det - samma ställe som gör figurinerna har även gjort min kaffeservis.
När jag fyllde 33 fick jag nämligen en kaffeservis av henne och en annan väninna i present. Från början hade det varit den andras mammas. Hon hade tänkt sälja den på loppis men kom sedan på att de skulle ge den till mig istället. Min svägerska fick alltså betala halva loppispriset och så blev den min.
Servisen var, ärligt talat, inte alls i min stil - jag bodde i lägenhet och den passade inte in men när jag strax efteråt flyttade hit så passade den PERFEKT! Den blev min absoluta favorit! Varje kalas åker den fram - det är nästan så att jag har lust att ha kalas bara för att få använda den.
Tyvärr fanns där bara sex koppar med tillhörande fat och assietter men det var inga problem - det var ju i teorin bara att köpa till när man hittade delar på loppis. Det blev problem iallafall - vi hade ingen aning om vem som tillverkat den och inte ens en aning om vad den hette. Det enda vi visste var att den var rysk.
I tre år nu (snart - jag fyller år i juli) har jag gått och letat men inte hittat nåt och även om jag HADE hittat den så hade jag inte kunnat köpa den - nu såg vi vad den egentligen kostade! Om jag NU, via nätet, köpte de delar jag redan har skulle det kosta mig över 500 euro!
Det första som slog mig var:
1.
Nu kommer jag aldrig att ha råd att utöka min servis.
2.
Jag kommer aldrig mer våga använda den på våra kalas p.g.a. rädsla för att den ska gå sönder.
3.
Nu kommer jag, i en halv evighet, att ha dåligt samvete över att jag inte kan ge min svägerska presenter i samma prisklass!
SEDAN kom jag på en ANNAN sak!
Jag har ju, länge nu ,gått och funderat på att man kanske borde ha en hobby - varför inte börja samla?
Om man HÄR, på loppisar, säljer dyra figuriner (varför MÅSTE man säga figuriner?) och serviser för en liten bråkdel av vad de EGENTLIGEN är värda så kan jag ju göra det till en hobby att lära mig mer om dem och göra FYND!
SÅ
Idag har jag gått och vänt och pillat på både figuriner och serviser! Dessutom har jag studerat utbudet på nätet och försökt lära mig vilka som är värdefulla och vilka som INTE är det.
Det är faktiskt roligt - en ny grej som piggar upp!
Som tack för att ni orkat läsa mitt ytliga inlägg ska jag ge er följande tips:
Håll ögonen öppna efter följande FIGURINER av Lomonosov:
På en sida är prissättningen följande:
Mammuten 669 $, ylande vargen 273 $ och bulldoggen 185 $. Noshörningen är 197 $ och pantern 280 $. Priserna varierar men de här ger er iallafall ett litet hum om nivån.
OCH
Servisen jag har heter förresten "Golden Garden" - om ni hittar den någonstans (BILLIGT) så hör gärna av er till mig!
:)
- Hemma igen efter rantandet till storstan. Naturligtvis hann jag med den obligatoriska loppisrundan också - det var ju ett "måste" efter gårdagen.
Min kära svägerska (som säger sig komma med på hospitalrundorna för att jag inte ska vara "rädd och förvirrad" men som EGENTLIGEN bara har mig som en ursäkt för att få gå och shoppa) köpte söta porslinsdjur på en loppis igår. När hon hittade dem försökte hon få mig att förstå att det var FIGURINER och inte statyer av gulliga kräk (som jag trodde) och att det dessutom var FINA FIGURINER gjorda av...väntas nu... måste jag kolla vad det hette nu igen - Lomonosov!
Jaha, sa jag, måttligt intresserad, vad KOSTAR de då?
Det är ju så att jag älskar loppisar - på loppisar gör man FYND! Har man RIKTIGT mycket tur kan man gå och tontta en hel dag, fylla en hel kärra och sedan vid kassan flina belåtet åt att man har MASSA (allt är som sagt relativt) pengar kvar på kontot när man åker hem. Köper man EN ENDA dyr sak så är nöjet förstört - efter det måste man börja räkna efter och lämna bort. Jag köper det jag fastnar för OM det är billigt - min svägerska köper det hon fastnar för - PUNKT!
Nå, de här små FIGURINERNA var inte alls så dyra så det blev köp (det skulle det ju förstås ha blivit ändå). Hon kom hem med en fin kisse och en söt tiger - jag kom som vanligt hem med filmer. Så är det ofta - jag köper filmer, ser på dem, är de bra behåller jag dem - är de dåliga säljer jag dem vidare.
På kvällen skickar hon ett mail - hon har hittat en sajt på nätet där de säljer figuriner och hon har definitivt gjort ett kap - hon betalade inte ens hälften så mycket för dem som de kostar om hon köper dem via nätet och inte nog med det - samma ställe som gör figurinerna har även gjort min kaffeservis.
När jag fyllde 33 fick jag nämligen en kaffeservis av henne och en annan väninna i present. Från början hade det varit den andras mammas. Hon hade tänkt sälja den på loppis men kom sedan på att de skulle ge den till mig istället. Min svägerska fick alltså betala halva loppispriset och så blev den min.
Servisen var, ärligt talat, inte alls i min stil - jag bodde i lägenhet och den passade inte in men när jag strax efteråt flyttade hit så passade den PERFEKT! Den blev min absoluta favorit! Varje kalas åker den fram - det är nästan så att jag har lust att ha kalas bara för att få använda den.
Tyvärr fanns där bara sex koppar med tillhörande fat och assietter men det var inga problem - det var ju i teorin bara att köpa till när man hittade delar på loppis. Det blev problem iallafall - vi hade ingen aning om vem som tillverkat den och inte ens en aning om vad den hette. Det enda vi visste var att den var rysk.
I tre år nu (snart - jag fyller år i juli) har jag gått och letat men inte hittat nåt och även om jag HADE hittat den så hade jag inte kunnat köpa den - nu såg vi vad den egentligen kostade! Om jag NU, via nätet, köpte de delar jag redan har skulle det kosta mig över 500 euro!
Det första som slog mig var:
1.
Nu kommer jag aldrig att ha råd att utöka min servis.
2.
Jag kommer aldrig mer våga använda den på våra kalas p.g.a. rädsla för att den ska gå sönder.
3.
Nu kommer jag, i en halv evighet, att ha dåligt samvete över att jag inte kan ge min svägerska presenter i samma prisklass!
SEDAN kom jag på en ANNAN sak!
Jag har ju, länge nu ,gått och funderat på att man kanske borde ha en hobby - varför inte börja samla?
Om man HÄR, på loppisar, säljer dyra figuriner (varför MÅSTE man säga figuriner?) och serviser för en liten bråkdel av vad de EGENTLIGEN är värda så kan jag ju göra det till en hobby att lära mig mer om dem och göra FYND!
SÅ
Idag har jag gått och vänt och pillat på både figuriner och serviser! Dessutom har jag studerat utbudet på nätet och försökt lära mig vilka som är värdefulla och vilka som INTE är det.
Det är faktiskt roligt - en ny grej som piggar upp!
Som tack för att ni orkat läsa mitt ytliga inlägg ska jag ge er följande tips:
Håll ögonen öppna efter följande FIGURINER av Lomonosov:
På en sida är prissättningen följande:
Mammuten 669 $, ylande vargen 273 $ och bulldoggen 185 $. Noshörningen är 197 $ och pantern 280 $. Priserna varierar men de här ger er iallafall ett litet hum om nivån.
OCH
Servisen jag har heter förresten "Golden Garden" - om ni hittar den någonstans (BILLIGT) så hör gärna av er till mig!
:)
11 april 2007
ÄLSKAT BARN
Hinner inte skriva så mycket - ska åka och lämna tillbaka "min" ekg-väska. Andra kånkar på Gucci och Fancy Fanny - men jag har ju å andra sidan aldrig riktigt varit som "alla andra". Hela natten har jag, med jämna mellanrum, vaknat av att jag tvinnat in mig i otaliga sladdar och till på köpet är halva huvudet sjukt UTANPÅ - antagligen för att jag sovit med väskan som kudde. Trött och grinig steg jag upp, satte på datorn och kontrollerade vad som hänt i världen sedan sist och blev bara mer bitter.
Nu har DNA-testet på Anna Nicoles dotter visat att det är Larry Birkhead som är fadern. Larry säger sig vara jättelycklig över att ÄNTLIGEN kunna ta hem sin dotter, han har ju alltid vetat att flickan är hans även om Anna påstod att det var Stern som var pappan. Det var ju inte bara de två som sade sig vara den biologiska fadern - minst tre andra har ansett sig vara upphovet till det lilla livet.
De till och med slåss om saken.
Hur många tog kölapp på sjukhuset för att vara med i DNA-rundan?
Vem bryr sig om alla de barn som far illa?
Nu har DNA-testet på Anna Nicoles dotter visat att det är Larry Birkhead som är fadern. Larry säger sig vara jättelycklig över att ÄNTLIGEN kunna ta hem sin dotter, han har ju alltid vetat att flickan är hans även om Anna påstod att det var Stern som var pappan. Det var ju inte bara de två som sade sig vara den biologiska fadern - minst tre andra har ansett sig vara upphovet till det lilla livet.
Vilket älskat barn!
Alla karlar vill vara hennes pappa!
De till och med slåss om saken.
När Louise är tio år kastas hon ut av sin mamma. Hennes mamma vill inte ha henne mer. Socialen besöker hennes pappa i hans lägenhet och anser att lägenheten är fin. Dessutom är området ett bra ställe för ett barn att växa upp i. Louise får flytta hem till sin pappa. Vad socialen missar är att pappa är en psykiskt sjuk missbrukare som för tillfället har permission från en rättspsykiatrisk avdelning dit han hamnat på grund av dråpförsök. Louise får därefter leva fem år tillsammans med sin pappa - fem års helvete med bland annat sexuella övergrepp tills hon, strax innan hon fyller sexton, rymmer hemifrån.
Vem älskade henne?
Hur många hängivna karlar sloddes om att få vårdnaden om henne?
Hur många tog kölapp på sjukhuset för att vara med i DNA-rundan?
Hur många Angelina Jolie, som faktiskt verkar spendera mera tid efter att hitta NYA barn istället för att umgås med de hon redan har, brydde sig om henne?
Vem bryr sig om alla de barn som far illa?
10 april 2007
OTROHET
På Aftonbladet har de idag samlat artiklar om otrohet - varannan har smygläst sin partners sms, e-post eller rotat igenom fickorna. Expertens utlåtande är att "det är ett underbetyg åt relationen".
Jaha ja, det fattar till och med jag.
Om man är tillsammans med någon så är man tillsammans med någon - det är bara så - vill man då vara med andra ska man väl överhuvudtaget inte vara tillsammans med någon (om man nu inte har en överrenskommelse att det är ok)? Det är min starka uppfattning NU - NU när jag är singel och ser vad ANDRA gör åt varandra. Men...jag dömer inte.
Det är lätt när man bara är betraktare - då kan alla vara experter, även jag!
Det här med att gå igenom partnerns sms och e-post är nog väldigt vanligt - jag hade en gång en bekant som gjorde det konstant. Alla samtal i telefonlistan gicks regelbundet igenom, om det var ett telefonnummer som var okänt så kollades det upp. Alla sms och e-postmeddelanden lästes samtidigt som filer i "Temporära Internet-mappen" luslästes för att se vilka sidor partnern besökt. Jag behöver knappast säga att den här människan inte mådde bra av att göra det här - det blev mer och mer en besatthet och till slut misstänktes allt och alla.
Jag har själv varit sjukligt misstänksam men det var före både mobiltelefonernas och datorernas tid så jag hade inte så många möjligheter att snoka - ibland kanske det inte alls var "bättre förr".
När man börjar ett nytt förhållande tar var och en med sig sina väskor innehållande upplevelser. De här upplevelserna påverkar hur det nya förhållande kommer att utvecklas. Har man t.ex. blivit bedragen tidigare så är det inte lätt att släppa tanken och rädslan för att man ska bli bedragen på nytt - det är ju bara naturligt. Om man redan blivit sårad en gång så är man helt enkelt rädd för att vara tvungen att uppleva det igen. Även om man den här gången träffat en person som ALDRIG skulle vara otrogen så är man skeptisk.
FAST
Å andra sidan - hur många är det EGENTLIGEN som INTE skulle vara otrogna bara de fick chansen? Inte i början av förhållandet kanske, inte så länge allt är bra, men efter den tid det tar innan känslorna börjar svalna - när problem och vardag tar över.
Förr, när jag trodde jag visste det mesta, inbillade jag mig att man kunde SE på människor om de var såna som kunde vara otrogna eller inte. Där hade jag fel (än en gång) - det visade sig att även de som jag MINST av allt trodde var "den otrogna typen" nog tog chansen bara de fick den.
Ingen människa är ofelbar.
Tyvärr!
Jaha ja, det fattar till och med jag.
Om man är tillsammans med någon så är man tillsammans med någon - det är bara så - vill man då vara med andra ska man väl överhuvudtaget inte vara tillsammans med någon (om man nu inte har en överrenskommelse att det är ok)? Det är min starka uppfattning NU - NU när jag är singel och ser vad ANDRA gör åt varandra. Men...jag dömer inte.
Det är lätt när man bara är betraktare - då kan alla vara experter, även jag!
Varför är vissa människor då mer misstänksamma än andra?
Tidigare var det min starka övertygelse att människor som själva hade benägenheten att vara otrogna misstänkte sin partner för otrohet - genom sig själv känner man andra.
Nu är jag inte lika säker.
Det här med att gå igenom partnerns sms och e-post är nog väldigt vanligt - jag hade en gång en bekant som gjorde det konstant. Alla samtal i telefonlistan gicks regelbundet igenom, om det var ett telefonnummer som var okänt så kollades det upp. Alla sms och e-postmeddelanden lästes samtidigt som filer i "Temporära Internet-mappen" luslästes för att se vilka sidor partnern besökt. Jag behöver knappast säga att den här människan inte mådde bra av att göra det här - det blev mer och mer en besatthet och till slut misstänktes allt och alla.
Jag har själv varit sjukligt misstänksam men det var före både mobiltelefonernas och datorernas tid så jag hade inte så många möjligheter att snoka - ibland kanske det inte alls var "bättre förr".
När man börjar ett nytt förhållande tar var och en med sig sina väskor innehållande upplevelser. De här upplevelserna påverkar hur det nya förhållande kommer att utvecklas. Har man t.ex. blivit bedragen tidigare så är det inte lätt att släppa tanken och rädslan för att man ska bli bedragen på nytt - det är ju bara naturligt. Om man redan blivit sårad en gång så är man helt enkelt rädd för att vara tvungen att uppleva det igen. Även om man den här gången träffat en person som ALDRIG skulle vara otrogen så är man skeptisk.
FAST
Å andra sidan - hur många är det EGENTLIGEN som INTE skulle vara otrogna bara de fick chansen? Inte i början av förhållandet kanske, inte så länge allt är bra, men efter den tid det tar innan känslorna börjar svalna - när problem och vardag tar över.
Förr, när jag trodde jag visste det mesta, inbillade jag mig att man kunde SE på människor om de var såna som kunde vara otrogna eller inte. Där hade jag fel (än en gång) - det visade sig att även de som jag MINST av allt trodde var "den otrogna typen" nog tog chansen bara de fick den.
Ingen människa är ofelbar.
Tyvärr!
09 april 2007
INTEGRITET?
Nätet är en FANTASTISK plats - trots att jag har flera uppslagsverk i bokhyllan får jag halvt panik om nätet inte funkar när jag behöver hitta information. HUR ska jag nu få fram det jag behöver? Jag måste ju ha fram den GENAST!
Det är ju dessutom inte bara information om saker och ting man hittar utan även människor.
Det är ju dessutom inte bara information om saker och ting man hittar utan även människor.
Ibland, när jag inte har ork eller lust att hitta på något vettigt, sitter jag på nätet och söker efter människor "från förr". Emellanåt är det ganska svårt - t.ex. när man inte kommer ihåg vad han eller hon hette i efternamn eller när personen ifråga har ett sådant namn att det finns hur många som helst som heter samma sak eller så har de gift sig och bytt namn. Ibland lyckas man hitta någon - ibland inte. Hittar jag någon är det ytterst sällan jag tar kontakt utan nöjer mig med att ha hittat dem men ibland skickar jag ett mail bara på skoj.
För en tid sedan hittade jag Christel som jag umgicks med under det "ljuva" 80-talet. Kollade in Halmstads skolors avgångsklasser på StayFriends, hittade en Christel och ett efternamn jag glömt, gjorde Google-sökning och tadaa - där var hon! Först var jag lite fundersam om det verkligen VAR den Christel jag sökte men när jag fick ögonen på ett fotografi tvekade jag inte mer - närmare 20 år sedan jag träffade henne sist och hon har inte ändrat ett dugg, en del blir tydligen inte gamla :)! Det var verkligen roligt att få kontakt med henne igen och tack vare henne har jag till på köpet fått lite information om andra människor från den gamla goda tiden.
Sedan finns det ju förstås en del som det är totalt omöjligt att hitta med hjälp av nätet även om man har både för-, och efternamn till hjälp och då är det bara att ge upp.
MEN...
Jag upptäckte nyligen en häpnadsväckande sak: det finns faktiskt sidor på nätet som listar ALL information om en person bara man är beredd att betala lite för det. Visst hade jag tidigare läst om sajten Ratsit där man gratis kan få kreditupplysningar om personer men jag trodde det var något nytt och att den sedan stängdes. Tydligen hade jag fel.
Har man bara namnet på en människa kan olika sajter lista alla personer med det namnet som bor i Sverige - i listan ser man vilket datum personen i fråga är född och på vilken adress han eller hon bor. Väljer man en av dem kan man sedan, mot småsummor, få reda på sista siffrorna i personnumret, civilstånd, inkomst, förmögenhet, eventuella kreditanmärkningar etc. etc.
Vet inte riktigt om jag tycker om det här!
Visst, jag gillar att ha KOLL på saker och ting men är inte detta en kränkning av människors integritet?
Skulle jag vilja att folk, bara på skoj, skulle kunna kolla upp min ekonomi, civilstånd och eventuella kreditanmärkningar? Absolut inte! När jag hittade de här sidorna på nätet matade jag genast in mitt namn och personuppgifter för att se om jag fanns med - det gjorde jag inte. Jag är borttagen på grund av att jag bor utomlands men när jag gjorde en sökning på min pappa så visades allt.
Hej pappa - ifall du inte kollat upp dig själv kan jag meddela att du är ren - inga prickar på dig inte!
Jag tycker inte att det ska vara meningen att jag ska kunna snoka i min pappas liv på det här viset - det är omoraliskt och ÄNDÅ gjorde jag det - bara för att jag hade möjligheten!
Här i Finland finns det, vad jag VET, inga sådana tjänster. Om JAG själv vill veta om det finns en betalningsanmärkning registrerad för mig måste jag SKRIFTLIGEN ta kontakt med Konsumentrådgivningen och tillsammans med det undertecknade brevet skicka in en kopia på ett personbevis, typ körkort. Därefter tar de kontakt med mig via ett brev till min registrerade hemadress. Jag kan definitivt inte kolla upp grannens grejer bara så där på skoj! Iallafall tror jag inte det. Mera information finns på: http://www.asiakastieto.fi/sv
Om jag vill att människor ska ha en chans att hitta mig så kan jag se till att jag finns på nätet - om jag däremot INTE vill nås så trodde jag att det enda jag behövde göra var att undvika att listas men tydligen är det inte så. Människor har alltså ingen chans att välja själva.
Visst - en del säger säkert att det endast är de människor som har något att dölja som tycker att den här tjänsten är obehaglig men jag HAR inget att dölja och dessutom finns jag inte ens med och ÄNDÅ är jag emot sådan uthängning av människor!
Det är fel!
JAG tycker iallafall att det är fel!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)