Dra eller vrida?

En av fördelarna med att vara på jobb istället för att sitta hemma är att man träffar folk. Människor man kan föra djupa samtal med - förbättra världen tillsammans med...typ...

OCH

Idag hade vi just en av de där verkligt livsviktiga "Forska i mikrokosmosdiskussionerna" vid kaffebordet - nämligen - heter det att "dra upp klockan"...

ELLER

"Vrider man upp klockan"?

Personligen håller jag på att man vrider upp klockan - när jag hör att man "drar upp en klocka" ser jag framför mig hur jag står i en roddbåt och kämpar med att DRA upp en väggklocka ur vattnet...

MEN

Ställningen blev ganska jämn - ungefär hälften ansåg att man drar upp en klocka medans andra hälften höll hårt på sitt "vrida"...

SÅ

Vad tycker ni?

Drar man upp en klocka eller vrider man upp den?

Att skriva en kommentar (kurs)

Min mamma säger att jag måste skriva ett inlägg om hur man kommenterar här på blogspot...

SÅ

Jag gör väl det då!

Så här gör du för att kommentera ett inlägg!

Under själva inlägget hittar du information om vem som skrivit inlägget (här är det jag - Anette alltså) och vilken tid det gjordes. Jag har sedan, under det, min "Gilla"-ruta (den jag skapade som en personlig protest över hur "Gilla" på FB tagit över mitt liv)...

OCH

SEN kommer det en rad där det står en siffra (i det här fallet 0) + "kommentarer":

När du klickar på "kommentarer" öppnas en ny sida där du högst upp ser vilket inlägg kommentarerna gäller. Till vänster ser du de kommentarer som redan skrivits och till höger finns området där du själv skriver:

Under "Lämna din kommentar" finns den ruta där du skriver själva kommentaren - klicka inuti den en gång så att markören börjar blinka - NU kan du börja skriva.

Om du vill kan du formatera texten du skriver med html-taggar - dvs. om du till exempel vill skriva ett ord i fet stil skriver du < B >före ordet, sedan skriver du ordet som vanligt och därefter avslutar du den feta stilen med < /B>. (Det ska inte finnas mellanslag - de har jag lagt dit nu bara för att det inte ska bli fet stil på MIN text).

När din kommentar är klar måste du ange hur den ska publiceras.

Du har fyra alternativ att välja mellan:

1. Det första (Google konto) är om du har ett konto hos just Google.

2. Det andra (Open ID) är alternativet du ska använda om du har ett Open-Id. (Ett digitalt id-kort som gör att du bara behöver komma ihåg ett enda lösenord med vilket du loggar in på alla dina sidor).

3. Tredje alternativet är om du bara vill underteckna kommentaren med ditt namn eller namn + egen webbadress...

OCH

4. Det fjärde och sista alternativet (Anonym) kryssar du i om du inte vill lämna ditt namn överhuvudtaget utan föredrar att kommentera anonymt.

Sedan är det klart - bara att välja "Publicera din kommentar"!

Bakom stängda dörrar...

Ibland öppnar man dörrar man inte öppnat på länge...

OCH

Ibland önskar man att man inte gjort det!

Får väl säga som min mormor sa när jag var liten:

"He gaar no ti ita entå - he e ba ti skrapa bort he du int vil ha!"

(Det går nog att äta ändå - det är bara att skrapa bort det du inte vill ha!)

Dröm och verklighet

Jag är missnöjd...

FÖR

Jag har sagt det förut och jag säger det igen - att bo i lägenhet är inte samma som att bo i hus. Hur jag än skulle kämpa med det här hushållet blir det ändå inte så som jag vill ha det - det blev det ju å andra sidan inte i "huset" heller...

MEN

Nu ska vi inte hänga upp oss på detaljer!

Emellanåt ägnar jag mig åt att fantisera - drömma om hur jag skulle ha det om jag hade ett hus - inte MITT hus - ett ANNAT hus - ett gammalt hus - stort eller litet. Från ett rött litet torp med vita knutar till, till exempel, byggnaden där jag jobbar - en enorm gammal skola. Stora, vackra och ljusa rum med gigantiska gamla fönster - trä, trä, trä och åter trä. Hur många gånger har jag inte tapatserat, målat om och fixat där? Jag har suttit i mjuka, härliga soffor under en filt och läst böcker framför en sprakande brasa i en av kakelugnarna. Jag har lagat mat på en vedspis i köket - mat som jag serverat på ett vackert dukat bord i rummet bredvid köket (och i min fantasi KAN jag faktiskt laga mat så det så). Jag har lagt ut rena, tallsåpedoftande trasmattor på golven, tänt levande ljus - jag har NJUTIT!

OCH

Det bara tack vare vad jag sett på nedre våningen - när jag idag, för första gången, gick upp på vinden och såg möjligheterna DÄR...

Oj oj oj...

Inte undra på att man kommer hem, ser sig omkring och blir just missnöjd!

Höstens gissningstävling!

Förra året gällde det Kimito - i år är det istället Nykarleby som är den aktuella pricken på kartan (och har du ingen aning om var det är hittar du en karta HÄR)...

SÅ

Dags för höstens gissningstävling alltså:

När faller första snön här i Nykarleby?

Skriv en kommentar där du anger både datum och tid (ifall någon annan gissar samma datum - gissar flera på samma datum OCH tid blir det utlottning eller så klipper jag helt enkelt sönder vinsten och delar ut bitarna på måfå :).

Vad man kan vinna?

Ja, förra året var det en Fazers Blå chokladplatta men nu har vi ju börjat ett nytt och sunt leverne...

SÅ

Förutom äran får man som vinnare även ett unikt halsband skapat av Marybead hantverk (http://marysparlor.blogspot.com/) - på hennes sida ser ni också hur halsbandet ser ut när det inte är intvinnat i en blomma eller snurrat runt en spåkula!

FÖR

Nu får ni faktiskt skärpa er - 1000 sidvisningar på dryga två veckor och knappt några kommentarer alls - kom igen...

När kommer den första snön här hos oss?

Ps. Om du som vinner inte vill ha halsbandet kan du ge det till mig i julklapp! ;)

LYCKA TILL!

Nedräkning till julafton

Det här inlägget tillägnas min "rara" arbetskompis Johan!

Nu du Karin behöver du inte längre fråga mig hur lång tid det är kvar!

Sömnbrist

Min kropp och mitt huvud är osams - om det är kroppen som vill sova och huvudet som säger nej eller tvärtom vet jag inte...

MEN

Oberoende hur det ligger till sover jag inte!

Humöret är på topp!

Min rosa, rosa värld

Som ni kanske märker kämpar jag hårt för att få min rosaskimrande värld - den jag blev lovad lurade runt knuten bara jag passerade 40-strecket...

OCH

Eftersom inget tycks hända av sig själv måste jag ju ta tag i saken - att själv, sakta men säkert, rosa till det alldeles förskräckligt!

Egentligen var jag väldigt förtjust i förra designen - "Header"-bilden tilltalade mig väldigt mycket...

Dock var det inte många som fattade vitsen - "Ååååh, så gullig bild"...

FAST

Ungen egentligen släpade på ett DÖTT får.

Hon hade skoj ändå - d.v.s. "Enkel men rar"!

Nu är det iallafall rosa som gäller - en stund...

Nu slutar jag planera!

Det blev ingen skola för min del - visst, allt var spikat och klart - det var bara det att det hängde upp sig på en liten detalj - en timme för att vara exakt.

Innan jag sökte till utbildningen dubbelkollade jag TVÅ saker - antalet närstudie-, och distansstudiedagar per vecka samt vilken tid den började varje morgon...

FÖR

Dessa två avgjorde allt. Tyvärr hade personerna jag dubbelkollade uppgifterna med själva fått fel information - skolan visade sig börja en hel timme tidigare än jag trodde...

SÅ

Jag var tvungen att prioritera - jag tackade nej!

Det här är ytterligare ett tecken på att jag borde skippa planerandet - sluta divla och davla, lägga av med att analysera, dissekera och slita mitt hår och istället ta allt som det kommer...

FÖR

Det blir ju ändå inte som man tänkt sig?

Ytterst sällan iallafall!

För långt?

Häromdagen hade jag operation "fixa studiehörna" - det var liksom lite "pakko på" eftersom en av frågorna jag fick vid inträdesförhöret var något typ: "Har du tillgång till egen dator och plats att studera hemma?"...

OCH

Naturligtvis svarade jag då JOJO, det hade jag ju ABSOLUT...

MEN

När jag övertog grabbens rum (som för övrigt flyttat till sin pappa ifall någon undrar varför jag inte nämner honom i vardagslivet nuförtiden) baxade jag ut skrivbordet så jag skulle få plats med någon framtida gullig fåtölj eller något annat totalt onödigt...

FAST

Nu var det ju bara att släpa in allt igen + köra igång en av de gamla datorerna så att jag kan göra mina skoluppgifter så som de borde göras.

När allt var klart uppstod ett annat problem - det fanns en tv för mycket - en stor silvrig sak som definitivt inte fick plats i mitt nya kombinerade sov-, och arbetsrum eller plats och plats - den PASSADE inte. Vad skulle jag göra med den? Storasyster ville inte ha den i sitt rum, förrådet nere i källaren påstod sig vara proppmätt och hade gått i ide en tid framöver...

OCH

Slänga den ville jag inte göra, jag menar, den KAN ju vara bra att ha!

Dit jag vill komma är: Har ni tänkt på hur mycket såna där grejer varje hushåll har nuförtiden?

Det var inte många år sedan (ja?) man tillsammans med en hyrd VHS kunde hyra en videobandspelare på samma gång - de lånade faktiskt ut såna eftersom bara ett fåtal människor hade tillgång till en egen!

NU är det en tv och dvd-spelare i varje rum om där inte finns en X-box då eller en och annan Wii. I vardagsrummet ska tv-systemet kopplas via ett hemmabiosystem som borde bytas ut med jämna mellanrum annars kanske du går miste om ett visst tonläge när du ser på film - för att se på själva tv-kanalerna måste du ha en digibox - helst med 24 kortplatser och en hårdskiva som har kapacitet att spela in ett helt års sändningar ifall du råkar få för dig att segla jorden runt någon dag.

I köket är det rent av töntigt att bara ha en enkel kaffebryggare istället för marknadens piffigaste mokkabryggare med en espressofiness här och en latteknapp där. Att baka bröd utan bakmaskin? Alltså VA? GÅR det?

För att kunna servera en riven morot till middagen plockar du fram en hushållsapparat med 45 delar varav 43 måste diskas efteråt...

MEN

Tack och lov går ju det att göra i maskin - bara att kasta in och välja ett av de 76 digitala programmen - du behöver inte ens gissa dig till när det är klart - i displayen står det exakt antal minuter eller sekunder tills du kan öppna luckan och använda mojängen igen eftersom den rivna moroten tog slut och du måste riva en till!

Jag vet inte jag...

MEN

Har det inte gått lite för långt?

Jag bara undrar?

Tv´n placerade jag för övrigt i klädförrådet.

Fynda ja na?

Jaha, nu har man upplevt Juthbackamarknaden då...

OCH

Jag måste erkänna att jag förstår varför folk vindar med ögonen i extas när den kommer på tal - den är ett fenomen - helt klart värd ett besök!

Dock rekommenderar jag inte att man tar med sig en 2 åring som ska köras runt i en sittkärra vars däck fått punktering.

På tal om sittkärra - när jag idag tog fram den från sin förvaring under trappan hade någon lat jä*la idiot tydligen städat trappan och SOPAT NER ALLT MELLAN TRAPPSTEGEN SÅ ATT KÄRRAN VAR DAMMIG, SMUTSIG OCH FULL AV SKIT! Tusen tack för det du vem du nu än är!

NÅ iallafall...

Att ta kärra med överhuvudtaget kanske inte är en bra ide´- det är så mycket folk att det är ett rent helvete att ta sig fram (speciellt när alla tycks tro att det är heeeelt ok att stanna och prata med sina bekanta i mitten av gångarna för att dra sina "A du fynda na" och "No eri grömti folk"...

FÖR

Det stämmer faktiskt - var och varannan drog just de där replikerna jag fick tips om...

OCH

Hade det inte varit så att jag, varje gång jag hörde dem, började skratta för mig själv hade jag varit fly förbannad innan jag kom hem - sånt där stör mig - stanna gärna och prata med bekanta men visa då lite hänsyn och stig åt sidan!

Annars tyckte jag att prisnivån på det mesta var lite väl hög - säkert kan man göra fynd men det gäller då närmast att man hittar något som man letat efter ett bra tag och är beredd att betala det pris som begärs...

FAST

Korven var billig och senapen god!

Nu har hela det här inlägget en negativ aura - man kan lätt få känslan av att jag var missnöjd med hela marknaden men så är det alltså inte - jag är förtjust!

Visst ÄR det en enda yrsel, otroliga mängder med människor som tvinnar på utan mål och mening (så många att det inte gick att ringa på hela kvällen - "nätet överbelastat" var det enda man fick när man prövade) m.m...

MEN

WOW - me like!

Om ja fynda na?

Nja, jag köpte faktiskt ett par knappt använda Peltonenskidor + stavar + skidskor åt lilla damen, en broderad "Välkommen"-tavla med rosor, en påse med kläder till prinsessan (+ en del leksaker som hon plockade åt sig själv), lakrits och en ROSA våg som förhoppningsvis förskönar verkligheten en liten smula...

MEN

Int na meir!

Inför Juthbackamarknaden

Imorgon är det dags för Juthbackamarknaden. Det är ett alldeles särskilt spektakel om man ska tro på den lokala befolkningen - de har, med salig min, himlat med ögonen ända sedan i våras - "Juuuuuthbackamarknan ja, he ba MÅST du gaa på!"...

SÅ

Det är precis vad jag ska göra imorgon efter jobbet - jag menar, jag ÄLSKAR ju loppisar - skulle jag då stanna hemma när det bara är några hundra meter att gå till landets största loppmarknad?

OCH

Tack vare Facebook har jag fått tips om repliker som jag ska säga för att smälta in:

1.

"Noo finns e myki skräpi"

2.

"Jaså, ni ha hitta hiid"

3.

"Noo e he grömti folk"

4.

"A du fynda naa"

5.

"Vann fan e lakrits"

PERFEKT!

Studera mera

Jag gjorde det!
Jag sökte en av restplatserna i Vasa...

OCH

Igår åkte jag dit på inträdesförhör/urvalsprov!

När jag ÄNTLIGEN kom fram (efter många tvärnitar, *men för hel*ete - DÄR skulle jag ju svänga* och u-svängar) blev jag förvånad över hur stort allt var - det fanns ju byggnader ÖVERALLT och själva infokartan vid vägkanten gav mig ingen större hjälp (jag + kartor = katastrof)...

FAST

Sen som jag var efter alla felkörningar var det bara att ställa in siktet på ett av husen, parkera bilen och rusa in...

Jag var så där passligt i panik att jag inte hann bli nervös - att sätta sig ner och göra första mattetestet på gud vet hur länge samt skriva en uppsats var rena rama avkopplingen efter DEN pärsen...

OCH

När de var klara och jag kollade telefonen bara för att upptäcka att jag hade massor med missade samtal från både dagistant och familj - att "Lilla damen" var sjuk och måste hämtas hem...

JA

Det fick bort tankarna på den kommande intervjun...

SÅ

Den tog jag som den kom!
Tydligen hjälpte det...

FÖR

Jag slapp in - på måndag sätter jag mig på skolbänken IGEN en gång - den här gången med målet inställt på närvårdare!

Vi får se hur det går...

55 000

Mina skriverier har snart tragglats igenom 55 000 gånger?

Vem skulle ha trott det?

Skoj!

Kärlekslås

Det ska börjas med kärlekslås i Nykarleby...

OCH

Nu menar jag inte kyskhetsbälten (vilket, helt ärligt, var det första JAG tänkte på när jag läste det) utan gullegulltjafs - par som graverar in sina namn på ett hänglås vilket de sedan på något konstigt vänster knipsar fast i bron...

FÖR

Att sedan vända ryggen mot vattnet och kasta i nyckeln - TADAAAA så är de tillsammans för evigt...

ELLER

Åtminstone tills den ena av dem får så förba**at i nerverna på den andra att han eller hon desperat dyker i för att hitta nyckeln igen!

På tal om DET - vad har hänt med vattnet i ån? Hur har det blivit så där smutsbrunt som det var idag? Man ska vara DUKTIGT trött på nån om man dyker i DET vattnet när det ser ut som det gjorde idag!

Kanske stans avloppssystem har fått en läcka?

Var var jag nu igen då?

Kärlekslås ja...

Vad händer sen när Gösta och Berit har kommit in i stadiet att de spyr varje gång de ser den andra och dyker i för att hitta nyckeln...

MEN

Istället för sin egen plockar upp Börjes och Lisas?

AJAJAJ!

NÄ

Jag är lite skeptisk till det där...

OCH

Det att jag inte har någon vars namn jag kunde gravera in mitt namn tillsammans med på ett hänglås har väl inte ett dugg med saken att göra - HALLÅ, jag har ju tre hela dagar på mig att hitta någon. Dessutom känner jag mig själv - i mitt fall skulle det löna sig att skaffa ett hänglås av den typen man hänger på ungarnas dagböcker eller göra en bunt med reservnycklar innan man satte igång med gullegullandet. Att skriva in namnen med vattenlöslig tusch vore också en bra ide´...

Kärlekslås...
Förbaskat löjligt...

FAST

Ganska gulligt ändå...

Upptäcktsfärd i Monäs

Idag, under tiden storasyster var ute och red,

roade jag, "Lilla damen" och "Ka´n"

oss med upptäcka Monäs:

"Vi gåj junt mamma!"

"Vaj e fampen då?"

"Gullunge!"

"Jasså, Klippan är HÄR?" "Vijken kjippa?"

"Fint men kyligt"

"Troget väntande"

"Avslutade med 30 minuters leda i bilen - sen blev det PIZZA "

Gillar *gilla* eller *gillar* ej?

I tidernas begynnelse gillade jag inte Facebook...

OCH

Inte gillar jag det nu heller...

MEN

Beroende av sk*tet blev jag vare sig jag gillade det eller ej! Det har liksom blivit en livsstil det här med att hålla kontakt via FB - man måste ju "hänga med". Det räcker dessutom inte med att bara ha koll på sina medmänniskor - man bör ha koll på programmet också...

FAST

När JAG försöker mig på DET - ja då går det v e r k l i g e n på tok...

SOM

Till exempel den gången jag gladeligen skapade en massa grupper i vilka jag plockade in lite folk på måfå bara för att inse att ingenting fungerade så som jag tyckte att det borde fungera och då raderade grupperna...

NÅJA

Jag TRODDE jag raderade grupperna - i själva verket tog jag bort personerna i grupperna från min vänlista - grupperna blev däremot kvar! HUR lyckas man med det? Va?

OCH

När någon delat med sig av "Dagens horoskop", "Vad säger spåkulan" eller annat jag inte önskat se i min logg har jag flera gånger lyckats välja "Dölj inlägg från denna person" istället för "Dölj blabla från denna applikation" så att jag ALDRIG får se dessa personers statusrader - om jag inte går in på deras sidor då och kollar DÄR...

VILKET

Jag naturligtvis inte gör eftersom jag, för det mesta, använder FB med min 1800-tals telefon och det då är ett rent helvete att leta reda på vänner för att komma åt deras sidor OM jag inte raderat dem då i min enfaldiga iver att FÖRSTÅ!

FAST

(Och NU kommer vi dit jag strävat hela tiden)

Det värsta av allt med hela FB-grejen måste väl ändå vara *GILLA*!?!

Inte nog med att det är superenkelt att bara *gilla* nåt lite här och där på Facebook istället för att skriva in en PERSONLIG kommentar, nej nej, nuförtiden kommer jag på mig själv med att svara på sms med ett enkelt *Gilla* och läser jag ett blogginlägg jag verkligen GILLAR söker jag automatiskt efter *Gilla-alternativet* - när jag inte hittar det får det vara, JÄTTEBRA skrivet men ja, det var det...

SÅ

När jag idag upptäckte att man kan ha just *GILLA* i slutet av varje blogginlägg var det en självklar sak - DET ska jag ha! Inte för att jag förväntar mig att folk ska gilla det jag skriver utan som en liten personlig protest mot att ett enkelt litet ord tagit över mitt liv...

*Gilla*

Jag gillar inte det!

Otacksam!

Dagar som den här, när det tar 24 minuter för datorn att starta, minns jag glasklart varför jag slutade jobba med datorer överhuvudtaget...

OCH

Istället för att bli förbannad borde jag vara tacksam över att min idiot till bärbar är så *¤#¤#¤¤ störd som den är...

MEN

Det är jag INTE!

I väntans tider

Jag känner mig konstigt, oförklarligt "down"...

Urlakad...

Tom...

MEN

Det går väl säkert om det också...

OCH

Under tiden jag väntar lyssnar jag på den här...

Om och om igen...

Av barn och fyllon...

Imorse, när jag borstade tänderna, stod "Lilla damen" i dörröppningen och tittade på. Jag trodde hon bara väntade att jag skulle bli klar...

MEN

Efter en stund utbrast hon:

- OJ mamma - du har en stor rumpa du!
- Jasså, sa jag, tycker du det?
- Ja a, din rumpa är såååå stooor mamma!
- Ja den är väl nog det men DIN rumpa är liten och fin!

Ungen nickade, log och sade sedan:

- Tack mamma!

Vad säger man?

Bär särkargång

Förra veckan, när jag och ungarna var på loppisrunda i Jeppis, ringde jag hem till mamma för att kolla om hon behövde något från "storstan"...

OCH

När hon berättade att HON inte behövde något men att min mormor frågat efter hallon och blåbär...

SÅ

Bestämde jag mig hastigt och lustigt för ordna DEN saken - jag menar, jag har ju liksom flyttat hit för att vi ska hjälpas åt (eller hur det nu var)...

Jag GILLAR faktiskt att plocka bär. Det är en fröjd att fylla hinkar och påsar med självplockade bär - det är själva SKOGEN jag inte tycker om, skogen med alla miljoner björnar som bara går och väntar på att ett lämpligt mellanmål!

FAST

Idag utmanade jag ödet- dumpade "Lilla damen" hos dagistanten och skumpade (JÖSSES hur STOR min rumpa blivit) iväg mot Sherwoodskogen för att plundra vilt...

Det blev ingenting av med det - skogen var skövlad på all sin rikedom - jag hittade inte ens tillräckligt med flugsvamp att göra en paj av ifall jag skulle få oväntat besök...

SÅ

När jag dunsat omkring i en timme (vilt visslande på allsköns visor för att skrämma bort björnarna samtidigt som jag slog plåthinken mot alla stubbar jag såg) gav jag upp och åkte hem till mamma för att fråga om det finns något loppis i Oravais - NÅT roligt borde jag få ha!

Hon satte mig på att plocka svarta vinbär.

I skrivande stund puttrar saftmajan på där för sig själv i köket - snart fyller jag (förhoppningsvis) mina söta loppisfyndsflaskor med hemgjord saft...

OCH

När min mormor fyller år om drygt en vecka (95 - DET ni!) ska hon få färdigt frysta portionspåsar med blåbär från butiken i present. Färska hallon fick hon redan - de köpte jag utanför Prisma!

Jag och min Ka!

När jag, för ett antal månader sedan, för första gången såg min bil på Nettiauto blev jag blixtförälskad - en KA - vinröd - runda grejer på instrumentbrädan och en massa fartränder eller japanska sotstreck på sidorna (jag har fortfarande inte kommit på VAD det är - förmodligen ett kinesiskt tecken som står för "dum kärring som kör som höna")...

OCH

Trots att den visade sig ha en hel del rostfläckar, lite bucklor här och där, en intryckt rand på hela ena sidan + en massa annat när jag såg den på riktigt...

SÅ

Köpte jag den!

Att värmesystemet pajade innan jag var halvvägs hemma, att säljaren inte alls hade fixat de fel som stod i registerboken efter förra besiktningen, att den kostat en hel del mer än jag räknat med och att den spydde ut ljudisoleringsmaterial över halva Österbotten innan jag fick det ordnat har inte minskat min förälskelse nämnvärt mycket...

Den (och jag) är dessutom ett kärt och uppskattat samtalsämne!

Ta till exempel det när min nya cykel kom till Munsala med Matkahuolto - JA, jag har liten bil, JA, det är otroligt lite plats inuti en Ka...

MEN

Man måste väl åtminstone få FÖRSÖKA få in cykeln i bilfan ÄNDÅ?

(Det gick NÄSTAN, så det så)

Nej, jag gillar min Ka! Det gör inget att folk tycker att jag borde anmäla mig till nästa års lådbilsrally, att mina arbetskamrater tror att jag åkt hem när bilen är borta ("Nämen ser du, hon ÄR ju här - jag såg inte bilen - askkoppen stod i vägen") och att jag, på verkstan (och gud vet var mer) inte har något namn utan går under synonymen "Hon med Ka´n"...

Det bjuder vi på...

Jag och min Ka!

Gör det NU!

Nej, nu räcker det - NU får det vara NOG!

Det hjälper inte NÅGON att vi sitter här framför våra datorer och förfasar oss över bilder - bilder som visar hur de har det där nere i Afrika - fotografier av barn som bara består av skinn, ben och tröstlösa uppgivna ögon!!!!

Om det vore DITT barn som såg ut så där - din älskade lilla pojke eller flicka - skulle du DÅ nöja dig med att vara förskräckt?

Skulle du DÅ tänka tankar som "Jamen herregud, det lönar ju sig inte att betala in någonting någonstans för pengarna går ju ändå bara till personalfester och rekreationsresor"...

Skulle du DÅ sitta still, förfasa dig över läget en liten stund...

FÖR

Att sedan klicka dig in på Facebook och kolla vad bekantskapskretsen sysslar med så här på kvällskvisten?

Skulle du DÅ kunna förstå att det i andra delar av världen finns människor som, under tiden ditt barn lider, gör just DET när de utan problem skulle kunna betala in en liten summa meddetsamma - en liten summa som KANSKE kunde rädda just DITT barn?

Jag tänker göra en inbetalning NU - DIREKT!

OCH

Jag utmanar just DIG att göra samma sak - gör det NU - gör det DIREKT!

Det finns inga garantier att pengarna går dit de ska...

MEN

Då har du har åtminstone försökt hjälpa istället för att bara låta bli!