Två veckor kvar!

Tänk - idag är det bara 14 dagar kvar tills jag fyller 40 år. Att vara 40 och 40+ sägs vara höjdpunkten i en kvinnas liv - DÅ blir allt finemang. Imorgon är det bara 13 dagar kvar...

Hmmm???

En sak (bland många) som jag undrar över är om man alltid vet om att man dött?

Jag menar, ta till exempel att man åker med som passagerare i en bil och somnar - sover som en stock medan föraren passar på att få sladd och kvaddar en stockbil. Den teoretiska möjligheten att man dör då är ju ganska stor - går det sedan så snabbt att man inte vaknar innan det är kört...

SÅ

VET man då att man har dött eller fortsätter man åka bil i sin egen lilla värld utan en aning om vad som hänt?

OCH

En annan grej - om två människor älskar varandra, den ena dör och den andra hittar en ny kärlek - hur blir det SEN när de träffas på nytt? Jag har svårt att tro på att det existerar triangeldraman i himlen...

SÅ

Hur löses DET dilemmat?

Två frågor jag egentligen inte vill ha svaret på!

Att vara snäll lönar sig inte

Att sitta i en stekhet lägenhet i denna gudsförgätna hetta är inte att rekommendera...

SÅ

Eftersom sonen igår befann sig i Kimito och äldre dottern tillbringade dagen i Kokkola för att fotografera någon hästtävling packade jag in mig och "Lilla damen" i bilen för en dag hos mamma/mommo i Harjux. Visst var det varmt där också men inte på samma sätt - där kunde vi åtminstone sitta ute i skuggan medans "Lilla damen" och min brorson plaskade på i badet...

OCH

När det blev för varmt där ute kunde vi ragla in och frysa en liten stund i den underbara kylan som luftkonditioneringen ger inomhus...

FAST

Efter några timmar, när vår kära mor lämnat oss för att öva teater, var det dags att dra hemåt. Innan vi satte oss i bilarna och drog iväg skulle jag och min bror vara snälla och bära ut mammas gamla spis.

Dagens tips 1:

Får ni plötsligt ett behov av att vara "snälla" - bit ihop och stå emot - det lönar sig inte!

Dagens tips 2:

Om ni bär ut en köksspis vars ugnslucka består av glas - håll den i rätt vinkel annars glider glasskivan ur sina fästen, studsar mot stentrappan och exploderar i 9 850 000 små glasbitar som sprids över ett enormt område stenplattor och gräsmatta!

Jag undrar vad grannarna tänkte när vi, efter en timmes plockepinn i stekande sol, satte igång med projekt "Nu vi**u DAMMSUGER vi gräsmattan"...

"Ja no e ho naleis pöllo o te som bor tide men int verkar ti ritti klok döm de båne hennas heldä!"

När vi tills slut gav upp lämnade vi, förutom dammsugare, sopborste och skyffel också en hink med glasbitar på trappan som en välkommen hem-hälsning till kära mamma ifall hon, mot förmodan, skulle missa att vi varit snälla och burit ut hennes spis...

FAST

Brorsans förslag att lägga en limtub bredvid hinken skippade vi...