Uppsats om mobbning

Uppsats från min ljuva (heh) ungdom direkt kopierad, dvs alla kommatecken, punkter osv är så som jag skrev dem DÅ:

MOBBNING

Mobbning är något som inte borde finnas, en följd av att människan tycker att hon själv är den perfekta individen och att de andra har en massa fel och brister.

För det mesta samlas de, som tycker att de är bättre än alla andra och njuter av att mobba.

Varför mobbar vi varandra, varför kan vi inte acceptera att människorna är olika personligheter, att alla har sin speciella klädstil, att alla inte kan vara vita osv.

Jag tror att mobbning i grund och botten härstammar från den egna osäkerheten, att vi är rädda för att inte accepteras av våra vänner, vi vänder deras "agg" och kritiska ögon från oss själva mot en annan stackars person för att försäkra oss om att vi själva ska vara trygga i vänskapens krets.

Människan är flockdjur, vi trivs med att dela samvaron med varandra precis som alla andra flockdjur. Därför tycker ingen av oss om att vara ensamma eller utstötta, vi mår inte bra av det.

Alla känner så, många känner skräck för att bli utstött! Varför tänker vi inte på det, på oss själva, hur vi skulle känna det, när vi trakasserar en stackars före detta medmänniska. Nej, just i den stunden är det egot som dominerar i hjärnan - "Bråkar dom inte med honom så kommer de att bråka med mig", vi tänker bara egoistiskt på oss själva och bryr oss inte om hur mycket vi sårar den andres känslor.

Mobbning ger psykiska men, blir man allt för mycket sårad tar det år innan man kommit över upplevelserna, det kan t.om ta sådan tid att det håller på i evigheter.

Rasism är en form av mobbning, som om inte alla människor är lika värda. Vi ser ju alla lika ut - inuti - varför bryr vi oss om hur vi ser ut utanpå, varför hata varandra för att han är svart, hon är gul och vi är vita. Personlighet är viktigast, hur vi är och hur vi beter oss. Vi vita är inte alls bäst, det är vi som hittar på mest ont i världen genom att tro att eftersom vi är vita kan vi göra vad vi vill. Det är fel, världen är allas - den är ingen mans leksak!

Kläder, utseende berörs av mobbningen. - Han har stor näsa, han får inte vara med oss, vi skäms ju ihjäl om han går med oss.

Tänk er själva in i situationen, INGEN av oss kan rå för hur vi ser ut, och även om vi själva inte tycker om resultatet finns det mycket få sätt som vi kan ändra vårt utseende med. Klädstilen är vår egen, om vi trivs med det vi går i, låt oss göra det då. Pengar är också en faktor som inverkar på de kläder vi har så skrik aldrig ut vad ni tycker och tänker, det sårar!

Försök börja acceptera varandra, börja se det vackra hos varandra istället för att bara se felen. Om vi alla började tycka om varandra och acceptera varandras fel och brister skulle livet bli mycket mer härligt och harmoniskt. Tänk er för innan ni klagar på någon nästa gång, tänk er själva i dennes situation.

Jag fick en femma (av fem då alltså).