MEN
När jag nuförtiden tillbringar en stor del av mina dagar med att ranta runt i byarna och då ser alla gamla övergivna gårdar så LÄNGTAR jag ibland, längtar efter det där speciella med att bo i hus...
Jag saknar naturligtvis inte alla problem med snöröj, isiga vägar, frusna vattenrör, skyhöga elräkningar och annat skoj utan det där verkligt MYSIGA - att kunna elda i vedspisen i köket, pigga upp kvällsmörkret med levande ljus (jaja, visst kan man det i lägenhet också men det är ändå inte samma sak), att kunna se på tv efter 22 utan att behöva läsa läppar för att man inte vågar ha tillräckligt högt ljud och att bara öppna ytterdörren och fösa ut katterna när de gått en på nerverna tillräckligt länge.
Här finns massor av vackra gamla hus som lämnats åt sitt öde och får förfalla - jag tycker det är otroligt synd...
FÖR
De är ju inte bara otroligt vackra hantverk i sig själva, de är också en del av vår historia - kanske inte just MIN då men NÅGONS.
OCH
Jag erkänner, när jag kör där (med skrålande högtalare för att inte höra alla konstiga ljud bileländet för) drömmer jag mig bort - in i en av de där gårdarna som tycks skrika efter min uppmärksamhet!
Vinner jag på Lotto ska jag köpa en av dem, de kanske inte är en del av min historia men de kan utan tvivel vara en del av min framtid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar