DIY Öppen spis

Nu när jag gick igenom vad jag egentligen skrev om här på bloggen senast...

SÅ

Såg jag att jag, i juli förra året, fantiserade om den där fakespisen som jag så länge fantiserat om men som jag aldrig gjorde något åt...

OCH

Det slog mig nu att jag borde ju uppdatera...

FÖR

Jag tog mig i kragen då - jag gjorde ju en - alldeles själv!

Så här:

1. Det hela började med att jag var på Retros loppis i Jeppis och hittade en hylla i passande mått för EN EURO och då bestämde jag mig för att NU ska jag göra en öppen spis! 

SÅ

Jag köpte hyllan, baxade in den i bilen, körde hem den och åkte till mammas för att se vad det fanns där som jag kunde använda som material. I och med att vi just då höll på att tömma hennes gård och hade MASSOR som skulle slängas fanns det saker att välja mellan och bland allt bråte hittade jag en gammal, söndrig del av ett skrivbord (som fick bli själva spisinsatsen) samt bakre panelen av en bokhylla från Jysk...

OCH

Som ni ser är jag inte den typen av människa som planerar och plockar undan - nej nej - när jag får en ide´ ska det ske direkt utan att behöva slösa värdefull tid på banala saker.

2. Panelen från bokhyllan sågade jag till passliga bitar och spikade sedan fast dem så att jag fick en stomme.

3. Hos mamma hittade jag också en bit gammal glasfibertapet och den tapetserade jag på panelen för att få "bättre yta".

4. Sedan var det dags att måla! I det skedet ansträngde jag mig faktiskt och släpade ut spisen på balkongen (mest för att inte katten skulle byta färg till vit), sedan blandade jag betongpulver i målarfärgen (ett hopkok av alla möjliga vita färger som fanns i botten på x antal burkar) och använde roller. Betonglösningen var för att få en skröplig yta så att spisen skulle få en mer "naturtrogen" look. Från tiden när vi hade akvarier hade jag sparat en barkstock så den sågade jag i passlig längd - den skulle bli "ved".  

5. Nu är det tyvärr så att jag har raderat (i misstag) de fotografier jag tog när jag gjorde själva "glöden" till spisen men iallafall så tog jag en bit kartong som jag tejpade fast en ledslinga på så att lamporna stod uppåt - sedan limmade jag "stocken" fast på kartongen och sprutade sprayskum runt (dvs på ledslingan). När skummet hade torkat använde jag en skruvmejsel för att få hål i skummet så att lampskenet strålade igenom och sedan spraymålade jag det med röd och svart färg för att få det att likna glödande kol. 

Och under tiden skummet torkade roade jag mig med att göra ett Minecraft-får.

En del blir ju aldrig riktigt vuxna...

6. Nu var själva spisen målad och torr så bara att ta in igen - först hade jag tänkt kakla insidan men ändrade mig sedan och använde dekorplast som såg ut som svart marmor.

7. Sedan var det bara att sätta in stocken och "glöden" i spisen och vänta tills det blev kväll:

Så nu har jag en öppen spis och det bästa av allt - den totala kostnaden blev ungefär 10 euro eftersom jag använde mig av material som ändå skulle slängas. 

SÅNT gillar jag! :)

Att tova en papegoja - Utbrända Bengt-Börje

Jag har en väninna som älskar djur i alla former (förutom spindlar då men det är inga djur - det är ju manifesterade mardrömmar)...

OCH

Ett ständigt återkommande önskemål av dessa är papegoja.
Hon vill ha en papegoja.

SÅ

En dag, när hon för hundrade gången på en månad, sa att hon MÅSTE få sin papegoja...

Svarade jag:

- "Jag kan TOVA en jä*la papegoja åt dig!"

Egentligen sa jag det bara på skämt...

MEN

Efter att ha funderat på saken en tid bestämde jag mig för att försöka göra en.

Nu hade ju jag ingen uppfattning om hur papegojor överhuvudtaget såg ut så jag fick börja med att googla. Hur stora är de egentligen? Vilka färger finns det? Hur ser deras klor ut? Näbben? Ögon?

OCH

Sedan satte jag igång:

 

1. Själva stommen till ben och klor gjorde jag av sugrör och järntråd. 

2. Kroppen fixade jag genom att först fylla en plastpåse med tidningspapper som jag sedan formade med hjälp av målartejp. När jag fått den skepnad jag ville ha (eller något ditåt) täckte jag den med papier-maché. 

3. Näbben gjorde jag av vit lera som jag hade i mitt pyssellager. I näbben finns järntråd inbakad och om ni tittar riktigt noga på bilden ser ni att jag knutit fast den runt huvudet - säkert hade det funnits ett fiffigare sätt att göra det på men just då funkade det här sättet bäst. 

4. Sedan var det dags att fixa klorna - dem gjorde jag också med den vita leran.

5. Sen löste sig problemet med vad papegojan skulle sitta på av sig själv när jag förde ut soporna för där utanför hittade jag en bit av en stock som någon tydligen haft som prydnad och tröttnat på. Den fick följa med hem, bli tvättad och sedan bli underlag för min lilla fågel. Hur jag satte fast den? Jag skruvade helt enkelt fast den. (Prövade först att spika men det fungerade inte)

6. ÄNTLIGEN var det dags att börja tova! Första lagren gjordes genom att jag blötte ullen i såpvatten och "limmade" fast den på kroppen.

7. Som ni ser var det inte allt för smart - i och med att ullen var blöt...blev papperskroppen också blöt...och näbben var tung...så den blev bara mer och mer hängig...

8. Det försökte jag åtgärda genom att låta den luta sig mot en svamp...och så fortsatte jag. Jag målade klor och näbb med svart akrylfärg och fortsatte sedan genom att torrtova. Många muttrande svordomar blev det i det här skedet i och med att kroppen var hård och det var svårt att få ullen att tovas så som den borde ha gjorts men skam den som ger sig. Genom att tova fjädrarna så att de såg ut som 3D och sedan tova in mörkare färger mellan dem fick jag "mera fluff".

9. Ögonen var ett litet problem - visst finns det naturtrogna ögon att köpa men när jag pysslar vill jag helst att lösningarna ska vara så billiga som möjligt. Hittade pysselögon i lokala butiken så det blev ett par av dem istället och när jag tovat en mörk inramning runt så blev de inte allt för illa.

10. Så var det dags för stjärtfjädrarna. Här funderade jag många gånger på hur jag skulle lösa det dilemmat men valde sedan den enklaste lösningen - att våttova ullen och sedan klippa till fjädrar som jag sedan tovade fast i kroppen. 

11. Under hela arbetet prövade jag hur den såg ut i olika ljussken - på det viset kunde jag se alla brister (och de var många).

12. Och tadaaa...så var papegojan, som döptes till "Utbrända Bengt-Börje", klar! Namnet fick han på grund av att han var så hängig. Nu efteråt inser jag ju alla fel jag gjorde men vi är alla barn i början - nästa gång vet jag vad som fungerar och vad jag bör undvika...

OCH

Nu leker jag med tanken att försöka tova en korp åt mig själv - en stor...svart...som breder ut sina vingar...jo, en sån vill jag ha!

Den kemiska formeln för tvillingsjäl

Läste ett inlägg på facebook idag där personen frågade sig om det verkligen finns något som heter "tvillingsjäl" och det fick mig att fundera - vad tror jag?

Har vi alla en tvillingsjäl?
Har vi, mitt i allt, två?
Fler?
Många?

Existerar det överhuvudtaget?

Ni vet när man träffar en person och man, innan någon av er ens öppnat munnen, VET att "den här personen GILLAR jag " - är det då ens själ som känner av den andres själ eller är det, helt krasst, den vetenskapliga cocktailen av kemiska substanser som kickar in? Typ...30 cl Dopamin...10 cl Oxytocin...20 cl Serotonin...blanda och NJUT.

Va?

I och med att jag själv hör till den typen av människa som reagerar på andra människor DOFT (eller lukt) tycker jag att det här med kemi är logiskt. Jag har alltid mycket svårt att beskriva en annan människas utseende - jag bryr mig inte ett dugg om hur någon ser ut - däremot händer det väldigt ofta att jag andas in lite djupare efter ett möte med en annan människa bara för att han eller hon doftar så in i Norden GOTT. *feeling kinky*

FÖR

Att inte tala om röster.

En del människors röster är som ljuv musik i mina öron (min absoluta favorit är fortfarande tanten på tåget) - där är det ju också vetenskapen som spökar eftersom den röst jag reagerar på antagligen har en viss tonnivå som, i sin tur, sätter igång någon slags kemisk reaktion i min lilla hjärna.

MEN

Det här med kemi kan inte förklara begreppet "tvillingsjäl" -  när man träffar någon man bara VET att man hör ihop med på något sätt utan att man kan definiera det på ett exakt sätt...det känns bara "rätt" på ett djupare plan och det kan det gå ÅR utan att man har kontakt...

FÖR

Att, genast när man ses / träffas / pratar igen, känna den där känslan - att man hör ihop.
Att biten man undermedvetet saknat sätts på plats igen.

DET kan inte förklaras vetenskapligt.
Det kan det inte.

SÅ

Jag antar att jag hör till skaran som tror det finns tvillingsjälar.