17 december 2012

Tomtegröt



Förra veckan frågade en jag besökte hur vi skulle fira jul...

Jag svarade att jag inte ännu vet - förhoppningsvis samlas vi alla här hemma och tar det lilla lugna, att jag hoppas att grabben kommer upp men att jag förstår om han vill fira hemma hos sig, att jag gärna skulle åka till gravgården och tända ljus men att det är så lång väg till kyrkan (Pedersöre kyrka) att det förmodligen inte blir av...

FAST

Att EN SAK är säker - bara inget oplanerat inträffar SKA jag koka risgrynsgröt och sätta ut en tallrik till hustomten! Det är en tradition - ett "måste" - nåt som bara bör göras...

FÖR

Ända sedan...vänta nu...jag minns inte riktigt, kanske sedan barnen föddes?



Har jag gjort detta.
Varje julafton ska det kokas gröt och varje julafton ska en portion sparas till hustomten. Den serveras sedan utomhus tillsammans med 1. socker 2. kanel 3. mjölk och 4. en stor smörklick RIKTIGT smör, en sked och en lykta som lyser upp omgivningen med ett varmt, varmt sken.

Varför alla möjliga tillägg?
Jag vet ju inte vad han vill ha! Kanske han hör till skaran som vill ha socker och kanel? Kanske han bara vill ha smör? Kanske han vill ha ALLT? Bättre för mycket än för litet så att säga.

En del kanske skrattar åt mina ideer...

MEN

Ett år orkade jag inte ställa mig och koka gröt när vi kom hem från vårt julfirande hos fammo - lat som jag var, kvällen var sen, struntade jag i det - "det är ju bara ett löjligt påhitt egentligen - ungarna har somnat - vem bryr sig om jag ställer ut eller inte ställer ut en tallrik gröt som bara katterna äter upp ändå"...

FAST

När brädhögen vi lagrat uppe i garagetaket, den som hållits där utan att rubbas hur länge som helst, dagen efter rasade ner och krossade vindrutorna på bilen ställde jag mig snabbt och kokade gröt med en jäkla fart...



På julafton serveras det tomtegröt hemma hos oss.

En portion med 1. socker 2. kanel 3. mjölk och 4. en stor smörklick RIKTIGT smör, en sked och en lykta som lyser upp omgivningen med ett varmt, varmt sken.

MED

Ett tack för året som gått och en önskan om en god jul...

FAST

Det brukar jag VISKA - jag vill ju faktiskt inte att folk ska tro att jag är tokig... ;)

08 december 2012

Jordens undergång...



Enligt Maya är det dags nästnästa fredag - dags för det jag väntat på i flera år, nämligen "jordens undergång"...

MEN

Visst är jag på det klara med att "sannolikheten för att detta verkligen skulle hända är tämligen låg", att "duuuuh, slutet på en kalender inte alls betyder jordens undergång" och allt det där...

FAST

Å andra sidan - VAD är det som säger att det INTE är så att det liv vi lever nu inte KAN ta slut nästnästa fredag?

VA?!?

Jag menar, vad som helst kan ju hända, eller hur?

Kanske har Bengt-Börje, den maktlystne diktatorn med storhetsvansinne, väntat på det här datumet i åratal för HAN fick minsann en uppenbarelse i början av 90-talet - att han var ödesbestämd att trycka på den röda knappen JUST PRECIS fredagen den 21 december 2012.

ELLER

Kanske sitter Olas Håkan i allsköns ro och tittar på sina älskade stjärnor onsdag kväll med sin amatörstjärnkikare och HOPPSAN så dyker det upp en enorm asteroid mitt i synfältet, en asteroid helt igenom bestående av ett material vi inte kunnat se innan den var tillräckligt nära oss.

ELLER
(för att ni med lite mindre fantasi och fötterna stadigt på jorden ska kunna hänga med)

Kanske Knut-Gunnar som suttit hemma och dränkt sina hjärtesorger i X antal dagar plötsligt nyktrar till så pass mycket att han inser hur spritlagret minskat och att det absolut inte räcker ända tills måndag så han MÅSTE sätta sig i bilen, åka till Alko, handla MER och han, i exakt det ögonblick du möter honom på vägen, tappar sina lilla "färdknäpp på vägen", böjer sig ner för att rädda sina dyrbara droppar och kommer över på fel sida av vägen. (Det kan lika gärna vara Inger-Tyra! Byt isåfall bara ut namnet och alla "han" till "hon"!)

ELLER

Kanske vaknar du eller någon av dina nära och kära på fredagsmorgonen med ett oidentifierbart, smått obehagligt stramande över bröstkorgen eller en annorlunda känsla i magen, ett svagt illamående, ont i ryggen - något "inte akut, säkert något jag åt igår, det går nog över"...

OCH

Innan dagen är slut är även det liv DU är van med, din så kallade VARDAG, också slut...

OM det var så - OM du visste vad som EVENTUELLT skulle hända nästnästa fredag...

Skulle du då leva som vanligt hela kommande veckor?

ELLER

Skulle du prioritera lite annorlunda?

Det skulle åtminstone jag!

02 december 2012

Det VAR bättre förr!



Igår var det lillajul och jag, mommo och "Lilla damen" fick varsin chokladjulkalender av storasystertomten. Det tog inte lång stund innan den yngsta av oss låg på golvet och knaprade upp lucka på lucka - skojig grej, DET HÄR var ju kul...

OCH

Våra försiktiga påpekanden att "man ska ju nog bara öppna en lucka per dag" samt "om man öppnar en lucka per dag så är det julafton när man öppnar sista", de gick inte hem, inte alls...



Mommo fick möjligheten att dra sitt "det var ju faktiskt annorlunda förr när jag var ung" - hade hon inga chokladkalendrar, hade hon EN kalender med bilder och när julen var slut lades den undan i förrådet tills nästa jul när den plockades fram igen. TÄNK hur det har ändrat på 50 år!

Det HAR det ju!

Jag menar, om JAG (som är så himla ung som jag är), tycker att det har ändrat mycket sedan JAG var ung....

Hur ska då inte min mamma tycka att det förändrats...

FÖR

Att inte tala om personer som är där runt en åttio, nittio år.

En av de stora fördelarna med mitt jobb är chansen att få höra berättas om hur det var FÖRR. Visst var det ofta eländigt och fattigt, det fanns krig, död och sjukdomar...

MEN

DÅ fanns det ändå mer människokärlek än det finns NU - livet hängde inte upp sig på saker som "vem har den nyaste och dyraste bilen", "med herregud, varför klipper inte grannen gräsmattan" och andra, totalt idiotiska och betydelselösa ting!

Man hjälptes åt, man brydde sig om varandra, man tog hand om varandra...

OCH

Återanvände julkalendrar!

Det VAR bättre förr!

16 oktober 2012

Norrsken & stjärnklart!


Stjärnklara nätter är vackra!

Ibland, som igår, ser alla de här små lysande punkterna så stora ut - precis som om de finns inom räckhåll - bara att sträcka ut handen och ta en...

OCH

Mellan varven får man lite norrsken också...



Aspirin - första hjälp vid hjärtinfarkt!



Igår dök den här bilden upp på Facebook igen:



OCH

Nu vet jag ju inte om det där stämmer (även om en del säger att det verkligen GÖR det)...

MEN

Jag vill åtminstone tillägga en sak - nämligen ASPIRIN!

FÖR

Det är tydligen inte allmänt känt att just acetylsalisylsyra kan hjälpa vid en infarkt.


Följande text är kopierad från Yles "Webbdoktorn":

- Acetylsalisylsyra, d.v.s. Aspirin eller Disperin, är en bra värkmedicin att ha med sig på sommarstugan, säger Tom Silfvast, akutläkare. Acetylsalisylsyra fungerar inte bara som feber- och värkmedicin, utan kan också ges till personer som har symptom på en hjärtinfarkt, d.v.s. en kramande, svår bröstsmärta, som inte ger med sig. Tabletten ska tuggas och en halv eller en fjärdedels värktablett på 500 mg tablett räcker. Naturligtvis ska man samtidigt ringa 112. Men en liten dos acetylsalicylsyra kan i väntan på ambulans eller helikopter rädda livet på en infarktpatient.

Aspirin är alltså väldigt bra att ha till hands var än man befinner sig!
Jag har köpt hem tabletter - gör det du också!

14 oktober 2012

Varför inte läroavtal?



I tidningen har det under hösten stått att läsa om hur det, bland annat, i Vasa rekryteras sjukskötare från Spanien - "situationen inom stadens social-, och hälsovård påminner långt om den i resten av landet. Det finns flera lediga sjukskötar-, och närvårdartjänster lediga men inga sökande."

OCH

Min faster berättade att detta också tagits upp av pressen i Sverige - att här finns massor av lediga arbetsplatser inom vården men att den finländska befolkningen inte VILL arbeta med vårduppgifter och att det därför är en tvungen sak att importera arbetskraften från Spanien.

Är detta verkligen sant?

Jag menar, vi har massvis med arbetslösa personer som kunde utbildas för vårdarbete. Nåja, det fattar till och med jag att yrket kanske inte passar alla men en del av mängden skulle säkert kunna tänka sig det här, eller hur?

FAST

Nu är det ju inte bara att, som vuxen med x antal barn och diverse skulder, sätta sig ner bakom skolbänken och studera. Det är ganska svårt att koncentrera sig på att lära sig något när ens huvud OCH kropp är inställd på att försöka hitta en lösning på månadens ekonomiska situation för att inte tala om nästa månads ekonomi - "ungarna fyller år", "finns inga pengar till presenter", "sen kommer ju julen också - julmat?"...

"Hur löser jag det?"

MEN

Det FINNS ju faktiskt något som heter LÄROAVTAL!

(För er som inte vet vad detta är har jag kopierat följande text från Vasa Kustregions läroavtalsbyrå)
"Läroavtalet är ett modernt sätt att utbilda arbetskraft enligt de behov företaget har. Läroavtalsutbildningen baserar sig på inlärning i arbetet. Största delen av de inlärningsmål som hör till en examen uppnås på arbetsplatsen – genom de praktiska arbetsuppgifterna."

OM

Det verkligen är sådan kris på arbetskraft som det påstås vara - hur kan det då komma sig att det är VÄLDIGT svårt för intresserade, de som verkligen VILL jobba inom vården, att få en läroavtalsplats? Det är inte bara de som inte har någon vårdutbildning från tidigare som har svårt att hitta en plats - till och med de som har gått de första två åren av närvårdarutbildningen och som vill ta det tredje året på läroavtal, har problem att hitta en plats!

Vad beror det här på?

Visst kan det delvis bero på att det är svårt för arbetsgivaren att skriva ett längre arbetsavtal med en person som inte har lämplig yrkesutbildning men det här borde väl gå att kringgå om det verkligen är panik att hitta personal?

Är det verkligen bättre att sysselsätta andra länders arbetslösa istället för att hitta en lösning för den ökande mängd vi har här hemma?

Kan någon vänligen förklara detta för mig!?!

13 oktober 2012

När kommer första snön?


Men JÖSSES!

Jag höll ju på att glömma en mångårig bloggtradition!!!!!

Dags för höstens gissningstävling alltså:

När faller första snön här i Nykarlebynejden?

Skriv en kommentar där du anger både datum och tid (ifall någon annan gissar samma datum - gissar flera på samma datum OCH tid blir det utlottning eller så bryter jag helt enkelt sönder vinsten och delar ut bitarna på måfå :).

Vad man kan vinna?

Ja, eftersom det här vädret SUGER och man då behöver massor av choklad blir årets vinst en chokladplatta på posten från Fazers blå webbutik!

SÅ...

Sätt igång och gissa för jag har en svag aning om att det börjar närma sig! ;)


30 september 2012

Knips...knips...



I vår klass finns x antal rökare och detta x är uppdelat på / antal män och \ antal kvinnor - jag försvarar inte rökandet - det är en äcklig, äcklig ovana...

MEN

Roligt har vi åtminstone under tiden vi står där och äcklar oss!

Till saken hör att vi (nästan) alla har ganska grov humor plus att vi oftast kan diskutera vad som helst under tiden - det handlar liksom inte endast om "hur var förra lektionen", "vad kommer vi att ta upp nästa" och "har ni gjort läxorna"...

UTAN

ALLT tas upp med rå humor.

Hur känns det att ha urinvägsinfektion? Bästa sättet att få bort en svampinfektion snabbt! Vilken storlek på massagestavar är bäst? (typ)

Jag behöver knappast berätta att karlarna är ganska tysta i vissa diskussioner?

MEN

För det mesta hänger de med, flinar så där försiktigt och kommer med små inlägg när de tycker att de borde klargöra en del för oss tjattrande och fnittrande hönor som tror oss veta allt. En enda gång har jag sett en av dem blekna medan han desperat sög på sin cigarett för att få tona ner upplevelsen - som han själv sade efteråt: "Int e he na faalit ti höör i - he västa e at man siir i framfyri se!".

FAST

Annars är de, som sagt, mycket coola!

NÅJA

Tills vi tar upp det ONÄMNBARA - det man ALDRIG ska ta upp vill säga:

Som förra veckan - när en av oss klagade på att gubben var på tjänsteresa - det började bli smått kris - dags att söka upp lite hjälpmedel...

OCH

Detta ledde fram till skillnaderna mellan kvinnor och män - när kvinnor "varit utan" tillräckligt länge saknar de inte sex längre - man klarar sig bra utan - minns så där i bakhuvudet att det är NÅT man glömt bort men kan för sitt liv inte komma på vad det är...

MEDANS

Män däremot tar första bästa när de hamnar i samma situation.
Förbannade karlar!
Borde de skjutas eller bara kastreras?

Kastrering alltså - MYCKET känsligt ämne!

Så fort ordet bara nämns rätar de på sig, blicken stelnar till, en rysning går igenom deras kropp, ciggen kastas och så rusar de in...

Varför?

Det är ju en jätteenkel procedur - bara att trycka ner karln i ett stövelskaft med huvudet före och KNIPS, KNIPS så är det klart?

Å så påstås det att män inte är känsliga?

18 september 2012

Loppisguide a la Anette (uppdaterad 16.05.15)




Uppdatering av loppislistan - dvs loppisar i Jakobstadsregionen:

1. ÅLDRINGSVÄNNERNAS LOPPIS (Södermalmsgatan 17., Jakobstad)
Det här stället är guld värt - här hittar man allt mellan himmel och jord (ja, förutom kläder då). Söker du en retrotermos, hemvävd ryamatta eller en viss sorts kaffekoppar är det här stället du borde besöka först av alla. Här hittar du också möbler , cyklar, gamla böcker och mycket, mycket mer. Priserna varierar - en del saker är väldigt billiga, andra har ett sådant pris att det till och med är billigare att köpa en ny - allt beror på vem som prissatt men ändå - det lönar sig att kolla upp stället för om man har tur har "rätt person" bestämt hur mycket något ska kosta.

Öppet:

Onsdagar och fredagar: 16 - 20

Lördagar: 10 - 14

2. RETRO (Vagnsmakarevägen 17, Jakobstad)
Allt från kläder till möbler och allt är uppdelat i logiska avdelningar - du vet var du hittar allt snabbt utan att behöva gå igenom hela butiken och prissättningen är låg.

Öppet:
Måndagar - fredagar: 9 - 17


3. AMIDA HALLEN (Järnvägsgatan 24, Jakobstad)
Det här är en riktig traditionell loppis, dvs en stor hall där privatpersoner hyr ett bord och säljer sina överlopps saker - här finns det mesta! En del har alldeles för höga priser på sina grejer och en del skrattretande låga men summa summarum - man kan göra fynd! Här hittar du också, bland annat, godis, verktyg, hushållsgrejer, korgar, ljus m.m. + att de sommartid säljer blommor.

Öppet:

Måndag - fredag: 10 - 20

Lördag: 10 - 16

Söndag: 12 - 18


4. SBR (Järnvägsgatan 23, Jakobstad)

Loppis med samma princip som storloppiset, dvs. "hyr ett bord" men de har också nya kläder, och begagnade /nya teknikvaror (till exempel datorer och telefoner) m.m.

Öppet:

Måndagar - fredagar: 10 - 20

Lördagar: 11 - 16

Söndagar: 12 - 18


5. CITY LOPPIS (Strengbergsgatan 5)

Här är också ett traditionellt loppis där privatpersoner får hyra bord och sälja sina saker men du hittar även andra saker och om du är på jakt efter hästgrejer är det här stället du bör besöka.

Öppet:

Måndag - torsdag: 11 - 19

Fredag: 11 - 17

Lördag: 10 - 14

6. MISSIONSSTUGANS LOPPIS (Kyrkostrandgatan 54 - mitt emot Pedersöre kyrka)

Ett loppis som drivs av församlingen och sköts av frivilliga. Här hittar du det mesta - mest kläder (som är sorterade enligt plagg och färgskala - dessutom upphängda med ordning & reda) men också prydnadssaker, sängkläder, böcker, lampor, mattor, möbler, leksaker osv. Priserna är låga och de är dessutom satta så att du vet att t.ex. alla tröjor kostar två euro m.m. En del av loppiset som många tydligen missar är: vinden. För att komma upp dit måste man gå genom köket och köket är just det ställe där personalen står och sorterar alla varor - var inte blyg - man får gå dit! I trappan upp till vinden hittar du vintagesaker (gamla klänningar, väskor m.m) och väl uppe finns mattor, resväskor, tyg, mattrasor samt mycket mer.

OBS:

Ta med kontanter - här kan du inte betala med kort.

Öppet:

Vardagar: 15 - 19

7. MISSION MAGASIN (Kanalesplanaden 2)

Ett missionsloppis - inte så stort och mest kläder men bra utbud och billiga priser. Här finns också hantverk, mattor, tavlor, kristen litteratur m.m. - dessutom har de ett cafe´och där åt jag den mest underbara Dajmkaka jag någonsin smakat (och om någon smakat kakor så är det nog jag).

Öppet:
Tisdag, onsdag och torsdag: 11 - 18
Lördag: 10 - 14

8. FINSKA FÖRSAMLINGENS LOPPIS (Kanalesplanaden 2)

Här hittar du allt möjligt. Inte så stort men ganska bra utbud iallafall - jag har iallafall hittat saker jag aldrig sett på andra loppisar. Förutom loppisgrejer har de också hantverks-, och handarbetsprodukter till salu.

OBS:
Ta med kontanter - här kan du inte betala med kort.

Öppet:
Måndag - fredag: 11 - 17

03 augusti 2012

Vill vi veta eller inte?



Igår var det dags för en intressant diskussion igen  - en som stannade i min arma hjärna och fick mig att tillbringa, i stort sett, hela dagen med att fundera...

Ämnet var "döden" - att vi inte vet när vår tid tar slut...

OCH

Är detta med att vi inte vet bra eller dåligt?

Jag tycker personligen att det vore bra att veta när jag ska "kasta veven" och "dimpa ner"...

FÖR

Om jag fick ett schema där det, svart på vitt, informerades om att min tid är ute om fem minuter skulle jag faktiskt hellre tillbringa dessa dyrbara 300 sekunder med något viktigare istället för att syssla med sånt som jag annars gör och NEJ, jag tror inte på det där struntpratet att "man ska leva som om varje minut vore ens sista" -  visst LÅTER det fint men det går inte att omvandlas till verkliga livet JU!

Vad tycker du?




30 juli 2012

Återvinningstips!


Dagens återvinningstips:

En av nackdelarna att ha en byst bestående av bassetöron på midjenivå (eller där den skulle vara om man nu hade nån) är att det blir så där mindre snyggt att klä sig i plagg där det inte passar att använda bh...

FAST

Om man sparar toapappersrullarna när själva pappret är slut kan man helt enkelt slänga öronen över varsin rulle och TADAAAA - problemet är löst!

HIMLA fiffigt tycker jag - imorgon ska jag testa min fantastiska ide`!



23 juli 2012

Vid regnbågens slut...


Jag har ÄNTLIGEN sett var en regnbåge slutar och det vet ju alla att där regnbågen går ner - där finns det GULD så nu jäklar är det slut med den här träliga fattigdomen - jag ska bli RIK!

 


En lapp, en lapp o en lapp till


Det här med handarbete är inte riktigt min grej  - det heller.
HAR jag nån "grej" överhuvudtaget?
FINNS det NÅGOT jag är ämnad för?
Jag är skeptisk...

MEN

Iallafall - handarbete är jag åtminstone inte ämnad för - intresset finns - jag menar, jag skulle hemskt gärna sticka och virka såna där fantastiska saker att ta på sig, för att inte tala om att SY. De kläder jag VILL ha existerar helt enkelt inte - butikerna är fyllda av snäva, tuttinuttiga kläder i tubsocksstorlek som passar alla de där vackra och smala människorna som dräller omkring överallt. Jag behöver plagg av annan kaliber - mindre gulliga saker...jaha, det här är tydligen en sån där dag när allt blir svammel...var var jag nu?


Handarbete ja...


Visst försöker jag - det har blivit någon socka, några tossor...

FAST

Mest blir det mormorsrutor - de är så där passligt mycket "for dummies" att mitt korta tålamod klarar av dem - i skrivande stund har jag MÄNGDER av lösa och lediga rutlappar överallt i alla tänkbara färger för det där med att sy ihop dem och verkligen SKAPA något blir ju aldrig av. Å andra sidan har jag nu bestämt mig för att använda dem till en ny och udda klädsel till bilsätena men det är ett annat kapitel.

Det här blir ju till ingenting...



Till saken - jag har avancerat i handarbetsdjungeln - från fyrkantiga lappar har jag nu övergått till andra former:


SÅÅÅÅÅÅÅ söta - de SKA bli en sjal!
(Bara jag kommer på hur man fogar ihop dem när jag har tillräckligt många vill säga...)

22 juli 2012

En del morgnar...



Vad är det egentligen för kosmiska krafter som gör att en del morgnar är åt bakdelen innan man ens hinner öppna ögonen?

Som imorse - klockan var knappa sju när jag vaknade av att "Lilla damen" sparkade mig i ryggen och gormade att hon minsann ville både ha täcke och dricka...

MEN

När jag kastade täcket på henne nöjde hon sig med futtiga 50% av sina önskemål och somnade om, vilket en kort sekund fick mig att tro att även JAG skulle få sova en stund till...

FAST

Det visade sig snart att hennes rytande hade väckt storasyster - hon som tydligen sovit på soffan inatt? Varför? Jo, Hemulen hade blivit instängd i hennes rum igår och gjort sina naturbehov i rummet - DÄR gick det ju inte att sova...urk...uäk...

OCH

Så kastade hon en blick på klockan, drog på sig kläderna - gick ut för att kolla till hästarna.

Vid det här laget var jag vaken - jag vet inte om min rygg är en slags motorväg till hjärnans känslocenter men sparkar någon mig där och till på köpet VÄCKER mig med det blir jag snabbt ganska irriterad - när jag till på köpet får en fantasibild av kattskit broderad i min arma skalle är det klippt - inte en chans att jag somnar om i första tagen inte...

MEN

Inte en chans att jag stiger upp och korvar kattskit klockan sju en söndagsmorgon heller - någon måtta får det ju faktiskt vara - jag nöjde mig med att nappa tag i telefonen och läste morgonens nyheter.

I något skede måste jag iallafall somnat om eftersom ett nytt vrål väckte mig klockan nio - då satt "Lilla damen" på toaletten och behövde minsann torkas direkt - "VARFÖR LIGGER DU OCH SOOOOVER MAMMA - STIG UPP NU - DET ÄR JU MOJON OCH JAG HÖÖÖVER FATTIST HJÄLP!"

Så har det fortsatt sedan dess - 0,002 sekunder efter torkningen undrade hon varför jag ännu inte fixat någon frukost och jo, tack tack för dessa två smörgåsar men vad tycker du jag ska dricka till och varför är inte teven på och varför sover HON på soffan, hon har väl eget rum? Mellan varven jag rusade på som en vettlös dåre för att uppfylla en annan vettlös dåres önskemål försökte jag klä på mig, koka kaffe, dela upp kattmat i två olika skålar och mosa i avmaskningsmedel i rätt dos, ge rätt skål till rätt katt, vakta kräken så att var och en av dem lät den andres skål vara, hälla upp en kopp av mitt dyrbara och verkligen behövda kaffe...

FÖR

Att till slut ta min livsgivande kaffemugg i ena handen, en tobak i andra...

OCH

Gå ut för att dra några lugnande och livsgivande andetag IFRED!

Nåja, det blev ju inget av med det - innan jag ens satt mig på trappan hängde en vetgirig treåring mig på ryggen med frågor som "vad är det där för fågel", "varför får jag inte sitta kolakassa på din rygg mamma" och "NÄÄÄÄR KOMMER DU IIIIIIIIIIN?"...



Det blev mycket snabba livsgivande andetag - bara för att komma in och upptäcka att Stinky uppskattade den rökta smörgåsskinkan betydligt mer än sitt avmaskningsmedel. En katt som jagar småfåglar må vara snabb men det är INGET mot en katt som fått syn på ett "ajabajadetdärgerdufaniskinkpaket" uppe på köksbänken!

Ibland kommer jag på mig att längta till hösten - när skolan börjar igen...

OCH

Därmed också DAGIS!


12 juli 2012

Oönskad information


Jag har nyligen vaknat så hjärnkontorsfunktionen är till och med lägre än vanligt...

MEN

Det har ju aldrig hindrat mig tidigare heller - jag skriver ändå.

Just nu stör jag mig lite på massmediers sensationslystnad - jag menar då det här med grabben som blev dödad av tigrar i Danmark.

I en artikel beskriver "de" hur han blev dödad och tuggad på - "det fattades minsann bitar" lite här och där...

FÖR

Att sedan övergå till NÄSTA artikel där det skriks ut att han faktiskt tillbringat hela natten tillsammans med tigrarna...jojo...

OCH

Så kommer vi till det allra senaste - hur en man för fyra år sedan blev attackerad av en tiger men klarade sig trots att han tillbringade MINST 25 minuter tillsammans med tigern innan hjälpen kom - hur detta vilda djur under dessa, förmodligen evighetslånga, minuter lekte med karln precis som katter leker med mössen de plockar åt sig och pinar tills det skojiga är slut.

 Helt klart intressant läsning, mycket "oj, usch och wow" i det...

MEN

Knappast är det roligt för pojkens anhöriga, släkt och vänner att läsa detta?

Det ligger ju i människans natur att vara nyfiken - om någon människa man bryr sig om dör vill man veta hur det gick till - helst ska det ske i sömnen där den avlidne inte ens märkte det själv - förhoppningsvis skedde det mitt i en underbar dröm och gick snabbt - klick, så släcktes lampan.

Samma sak när det hänt en bilolycka - TADAAA så publiceras ett detaljerat fotografi på den demolerade bilen högst upp på webbsidan med en smaskig rubrik som säkert lockar läsare medan det längst ner, så där i förbifarten, nämns att "anhöriga har ej ännu underrättats".

JAHA!

Jag undrar hur många det är som fått information de absolut inte velat ha via de här nyheterna?

Snälla, tänk efter före!


10 juli 2012

Framtidsfunderingar...


Även om jag har en massa saker jag borde fundera över i nuläget, detta nu...



Vandrar mina tankar iväg lite längre bort - något år framåt - närmare bestämt till nästa sommar.

Vad ska jag göra DÅ?

Den utbildning jag går på är uppbyggd som så att jag först går i skola ett och ett halvt år (och under loven är det praktik) medan sista året, specialiseringen,  utgörs av så kallat läroavtal - att jag arbetar och lär mig genom att jobba samt studerar någon vecka nu och då. I och med att jag har en hel del till godo inför det året blir det dessutom en ganska kort tid innan jag är klar och sen är min tre års utbildning klar...

MEN

Inom vilket område vill jag specialisera mig? Jag menar, det finns ju en hel del alternativ:

Här finns mer information!

OCH

Var?

Bo kvar här?
Kimito?

ELLER

Sverige?

Jag antar att det, helt enkelt, beror på var det finns jobb...

01 juli 2012

Projekt "Såga ved" - paus!

"Tydligen är du en av de där som drabbas av alla biverkningar som finns"...

SA

Min mamma när jag kom hem i förrgår efter att ha tillbringat morgonen på 1. HVC och resten av dagen på 2. Malmska...

OCH

Jag är benägen att tro hon har rätt - tydligen funkar det inte för mig att äta den där medicinen - huvudvärk och illamående vore något jag kunde stå ut med...

MEN

Rytmstörningar och känslan av att tuppa av var femte minut är lite väl intressant för min del - att jag var tvungen att ta det lugnt hela dan igår och blev dödsslut bara av att diska förstörde min andra lediga dag av tre.

Nu tar jag alltså en paus i tablettknaprandet för att tag framöver...

23 juni 2012

Kolugn midsommarafton!


Det var ju liksom midsommarafton igår...

FAST

Här rullade det på som vanligt, enda skillnaden var att jag grillade vilket inte hör till vanligheterna...

OCH

Det blev ju som det blev - grillspetten serverades i samma skick som de alltid serveras när jag försöker mig på det där - med brända korvbitar och ytligt knapriga köttbitar (men desto "saftigare" inuti).

Champinjonerna jag fyllde med Koskenlaskija ost och virade in i baconskivor blev däremot jättegoda - åtminstone de som hann grillas tillräckligt länge - de jag var tvungen att ta bort alldeles för tidigt på grund av att pinnarna brann upp gick nog att äta de också även om de inte var riktigt "som de skulle". 

Under tiden jag kämpade i mitt anletes svett med detta stod närmaste grannarna och tittade på - de följde alla mina välkoordinerade och rutinerade grillrörelser (Voi, sa*an - nu brinner pinnjä*vlarna IGEN - jag blötte dem JU!!! - *ryck och riv*) med stora ögon...



(Bilden är tagen från tidigare 
- igår var jag alldeles för upptagen för att dokumentera sällskapet)

Att grilla är faktiskt ett överskattat nöje!
När "nöjet" var över och magarna mätta satte jag mig ute i solen och glodde tillbaka...

En kolugn midsommarafton alltså!

20 juni 2012

Mittaustyö?


Det finns såna här märken överallt nu...


OCH

En massa män krälar på i diken när man kör förbi...

Jag undrar...

VAD mäter de egentligen????

Projekt "Såga ved" - Dag 4



Nu är jag inne på fjärde dagen av mitt "Projekt såga ved"...

OCH

Eftersom läkaren gav mig två alternativ:

1. Antingen börja med full dos, en tablett varje dag och riskera ganska hårda biverkningar i upp till två veckor...

ELLER

2. Ta en tablett varannan dag tills biverkningarna försvinner...



Valde jag alternativ TVÅ - blotta tanken på de exempel läkaren hade räknat upp som "worst case" lockade inte - jag har inte tid med två veckors intensiv huvudvärk eller sängliggande på grund av illamående - jag SOMMARJOBBAR ju!

Något sådant har jag å andra sidan inte lagt märke till - jag har inte (peppar peppar) mer huvudvärk än vanligt och inte mår jag illa heller...

MEN

Skillnad märker jag minsann - speciellt igår då jag kom hem från jobbet och slappnade av. När jag kom på mig själv med att sitta och tugga min smörgås och dricka mitt kaffe utan vare sig tidning, bok eller tusen tankar typ "det här borde jag göra", "när jag får lön ska jag betala DET först" osv i huvudet. Jag var fullkomligt nöjd med att tugga och titta ut genom fönstret - den enda tanken jag hade var HUR det KÄNDES att äta en smörgås, hur den SMAKADE...



Kom WOW känslan!

Enligt bipacksedeln KAN medicinen påverka tankeverksamheten - om de då räknar det som en bieffekt eller inte är en annan sak...

FAST

Jag anser iallafall att det är POSITIVT! Det var ju inte så att tankeförmågan försvann - men de där 80% ONÖDIGA funderingarna miste sin betydelse. Hjärnan försökte lite då och då ta fram dem igen av gammal vana - "nu ska vi stressa upp kärringen lite på skoj" men så var de lika snabbt borta igen - de som envist stannade kvar lyckades inte längre ärta upp mig så som tidigare...

Imorse hade dock effekten TYVÄRR försvunnit - genast jag slog upp mina blå, till och med INNAN jag slog upp dem hade hjärnan varvat upp sig till högvarv igen - det var samma gamla MILJONER tankar och funderingar.

Att den här medicinen inte är beroendeframkallande är bullshit - jag vill ha MER! :)

17 juni 2012

KIA Sportage


Emellanåt har jag den stora äran att susa omkring i en sån här:


För de som är på samma nivå som jag när det gäller bilar kan jag berätta att det är en "KIA Sportage 2012" (eller så är det 2011 - något ditåt iallafall).

MEN

I början var det allt annat än ära - det var ett rent helvete! När man är van att trycka in sig i en liten Ka från 1998 utan minsta lilla finess hur man än letar och plötsligt är tvungen att sätta sig bakom ratten på en bil i vilken man utan problem kunde trycka in två Ka´n (om inte tre) så FÅR man panik...

OCH

Allra första gången struntade jag i att ens testköra - kan man inte ens öppna nyckeln är det enligt min logik knappast rekommenderat att man sätter sig bakom ratten!


Hade jag fått bestämma själv hade jag struntat i hela projektet - jag hade hållit mig till min lilla Ka och så hade det varit bra så men efter påtryckningar och uppmuntran började jag så där sakta ge Kian en chans - nu är jag KÄR - hopplöst förälskad i en bil jag ALDRIG kommer att ha råd att skaffa själv!

Visst är det lite störande att den hela tiden, så där smått, klassar mig som dum och säger till när jag borde växla - till en början koncentrerade jag mig mest på att glo på instrumentbrädan och följa instruktioner istället för att se var jag körde...

MEN

Sedan gav jag upp - har jag i 23 år växlat enligt motorljudet tänker jag fortsätta med det - det får lysa bäst det vill där framme. Att jag inte längre kan backa och kränga hur jag vill genom att glo ut genom bakfönstret uppvägs  av fantastiska speglar som faktiskt fått mig att använda sådana för första gången sedan jag tog körkort...

OCH

STEREOLJUDET är guld värt - mycket dunkadunk trots att högtalarsystemet är original. Att man skulle kunna köra fram och tillbaka till Kimito på en enda tank som dessutom är diesel och därmed ÄNNU billigare gör definitivt inget sämre! Den drar ju till och med mindre bränsle än min lilla Ka!!!!!

Enda jag, just nu, kan hänga upp mig på är att den lyder "för bra" - det är alltså det att den reagerar på minsta lilla knyck på ratten - jag som är van med en pytteliten sak utan servo tycker det är smått konstigt...

FAST

Jag antar att också det är en vanesak!

Iallafall - jag är förälskad - riktigt, riktigt, RIKTIGT förtjust! :)

16 juni 2012

Projekt "Såga ved!"



Nu blir det en helt annan sida av mig än folk är vana vid - jag tänker nämligen ta upp ett känsligt ämne - ett ämne man "inte pratar om" och definitivt inte "går ut med". Något man "talar tyst om" och gömmer bland kryddburkarna i kökshyllan i hopp om att ingen får veta sanningen:

Att äta antidepressiv medicin för att orka med!

Jag läste för en tid sedan om en kvinna som tog livet av sig - omgivningen, till och med hennes familj, hade ingen aning - "hon var ju alltid så uppåt och glad", "hon kan inte ha tagit sitt liv", "det måste vara mord", "det fanns ingen mer positiv person än henne".

Vad folk sällan tänker på är att vi människor är olika - det finns de som öppet vågar visa att de mår dåligt...

MEN

Det finns även de som,till och med inför sina närmaste, gömmer allt skit bakom ett glatt leende, håller masken och biter ihop ända tills det är "för mycket" och det får vara nog. Det kanske beror på att människan "måste" vara stark för att hans eller hennes omgivning behöver det - att det "krävs" att "någon" orkar bita ihop och kämpa eller så är det helt enkelt den här människans personlighet.

Jag hör till den senare delen - jag vill inte visa om jag mår dåligt - jag biter ihop och kämpar - det har jag gjort nu i många, många år...

OCH

Fast jag nu mår mycket bättre än jag gjort på länge har det funnits stunder där jag ena minuten flinat upp mig mot min omgivning, skämtat och skrattat medans jag minuten därpå funderat på hur jag, "på bästa sätt" skulle få ett slut på det här eländet som andra kallar "liv". Egentligen är det bara tack vare barnen jag lever - utan dem - utan tanken på "hur ska det i så fall gå för dem" hade jag gett upp för länge sedan.



Som sagt, nu mår jag alltså mycket bättre än jag gjort på länge - mitt största bekymmer är den ångest jag känner för en del saker. Jag hatar till exempel att hämta posten eftersom jag vet att det HELT säkert finns någon räkning där jag ändå inte kan betala. Jag undviker att kolla min mail för där kan finnas något meddelande som gör att jag MÅSTE ta itu med något som jag inte räknat med, något som jag absolut inte skulle orka med och jag har en hel jävla lista med saker jag borde få åtgärdade redan - det behövs verkligen inte en punkt till!



Nu har jag kastat in handduken och skaffat antidepressiv medicin för att se om den kan hjälpa mig att komma över och/eller lindra min ångest! Jag BORDE förstås ha skaffat den för länge sedan - den skulle förmodligen ha underlättat mitt liv en hel del de senaste åren...

MEN

Det är lätt att vara efterklok!

DESSUTOM

Måste jag erkänna att till och med jag har ansett att trappsteget upp till att begära medicinsk hjälp för att orka leva har varit alldeles för högt - "SÅ dåligt mår jag ju inte" - "LITE till orkar jag nog med innan jag ger upp"...

OCH

Om jag gått till läkaren för att be om hjälp skulle det ju ha varit att kasta in handduken, erkänna att jag inte räcker till och att jag är svag! Det ironiska i det hela är att jag, i många många år, haft människor i min omgivning som ätit medicin för att orka med - jag vet hur medicinen fungerar, jag har fått höra om och se dess positiva och negativa effekter, jag har insett hur den underlättar när det behövs - ÄNDÅ har jag skytt det som pesten?



Nu får det vara nog!

Om JAG, som VET hur mycket antidepressiv medicin kan underlätta människors liv, undviker att skaffa det själv när jag mår som allra sämst - när jag haft stunder i bilen där jag kämpat mot mig själv vid möten av långtradare där en del av mig viskat "hålls på din sida, hålls på din sida" samtidigt som den andra kontrat med "men TÄNK så enkelt det skulle vara" och ÄNDÅ inbillat mig att "Nånej, JAG är inte i så pass dåligt skick att jag behöver MEDICIN för att orka med"...



Hur ska det då inte vara för ANDRA som mår dåligt men som inte har någon erfarenhet av detta?

DÄRFÖR

Bryter jag härmed tabun - jag skiter fullkomligt i förbudet att öppet erkänna att man ibland kan behöva medicinsk hjälp för att orka med sin tillvaro - jag STRUNTAR i att man inte får visa sig svag, att man ska undvika erkänna att man inte räcker till.

Jag tänker börja äta antidepressiva för att orka med!

DESSUTOM

Har jag framöver tänkt dokumentera hur det påverkar mig - bieffekter i början? Positiva effekter? Tar det bort min ångest? Orkar jag mer? Stämmer det att medicinen tar bort de värsta dalarna men även de bästa topparna? Gör det mig likgiltig? Blir mitt största intresse i livet att "såga ved"?

Dessvärre kan jag inte redovisa eventuell minskad sexuell lust - den har ju redan varit borta i många år...

FAST

Å andra sidan kanske den ÖKAR?
OM det är så tänker jag ändå inte redovisa det! :)

Detta blir mitt projekt "Såga ved!"

Iallafall - det här var vad jag hade på hjärtat idag - nu måste jag försöka övervinna min ångest över att ta den första tabletten...

Ha en bra dag!

08 juni 2012

Spa a la föus



I helgen SKA sommarrumsprojektet avslutas - det har tagit evigheter att få det så långt som det är nu...

MEN

Fortfarande fattas det en hel del.

Eftersom det på samma gång ska vara "Lilla damens" lekstuga kombinerat med "här kan mamma sitta och läsa under tiden i lugn och ro" såg jag framför mig ROSA! ROSA! och åter ROSA!

Det blir sällan som jag tänkt - köket ser för tillfället ut så här:

Inte SÅ mycket rosa inte. Från början var det dessutom tänkt att det skulle stå en fåtölj med tillhörande fotpall i hörnskåpshörnet men eftersom det började se väldigt dumt ut i andra ändan av rummet med skåpet där fick det bli så där. Skulle ha varit mysigt att sitta DÄR och läsa medans det sprakar i vedspisen...nåja...man kan inte få allt.


I skrivande stund, och långt tillbaka, har jag huvudbry över själva bastun. Jag rev ut bastubänkarna och plockade bort alla stenar ur ugnen (eftersom den är från 1800-talet var det ändå bara en tidsfråga innan den gav upp) - tanken var att göra om rummet till sovrum - plantera blommor i spisen och se glad ut...

FAST

Sen fick det bli ett tvättrum iallafall...

OCH

Det jag NU skulle vilja ha där är då ett badkar, ett sånt där litet på lejonfötter eller ett "det var bättre förr" gjort av zink. Tänk så skönt DET skulle vara!

"Spa a la föus"

He sko no va mysit he!

03 juni 2012

Drömtydning...


Det här med drömmar är ju verligen en intressant grej - om det stämmer att man kan lära sig en hel del av en människa genom att tyda dennes drömmar skulle en drömtydare få arbeta övertid efter den här natten.

Det började med att en karl om gående över fälten släpande på en älg som han idkat lite tjuvskytte på (eller om han nu kört på den med bilen eller hittat den i dikeskanten) - iallafall så var det en vänskapsgåva han kom med - typ en lite mer maskulin version av de där jättesöta godispåsarna som säljs på Sunds - "Istället för en blomma". Ja, så var det bara att gå in och hämta fileknivarna för att börja stycka eländet samt på samma gång borsta tänderna - som betalning ville karln nämligen ha en kyss - jag gillar ju älgkött så det var det värt...

OCH

Nästa dröm var det dags för en kärnkraftsolycka a la "ingen logik" eftersom de kallade de farliga partiklarna för "Mimmipartiklar" och de visade sig som riktigt geggig och kvävande Hubba Bubba. När explosionen satte igång flöt "Mimmigeggan" ut ur alla möjliga byttor värre än när det är såna där lerskred och folk drunknade till höger och vänster. Vi som på något sätt överlevde fick hålla oss undan alla andra överlevanden för att överleva vidare...

SEN

Var jag plötsligt i skolan igen - inte min utan en annan. Dagens ämne var matlagning där vi skulle tävla om vem som kunde laga en rätt RÄTT och snabbast. Eftersom jag är totalt värdelös i köket tyckte jag det var bäst att kika lite på vilka ingredienser som skulle användas i tävlingen - så dålig som jag är borde det ju vara tillåtet med lite fusk. Kylrummen fanns nere i källaren - jag hittade verkligen dit och jag fick mig en snabb koll av vilka ingredienser som skulle användas...

MEN

Innan jag kom mig dit var jag tvungen att ta mig förbi simbassängen i rummet före där det fanns en som slog ihjäl alla till höger och vänster. På vägen tillbaka tog smarta jag en annan väg och hamnade istället i ett rum fyllt av ENORMA SPINDLAR och andra asäckliga kräk som kröp in under huden och bosatte sig där.

Det här är bara en bråkdel av det jag drömde inatt och en betydligt förkortad version...

FAST

Trots att jag vaktat kärnkraftstermometrar med stigande spänning och större panik, simmat i Mimmigegga, gömt mig i trappuppgångar och källarförråd för att överleva, slagits med en mördare som strax innan slagit in skallen på en person före mig och haft spindlar krälande under huden...



Är det kyssen jag minns bäst!

Tyd DEN!

31 maj 2012

Sommarlov


Nu är det sommarlov...

FAST

Bara i teorin - det är väl endast under den ljuva tiden man går i lågstadiet som ett sommarlov verkligen innebär sommarlov - att kunna springa halvnaken och barfota utan kontroll i två och en halv månad...

MEN

Sånt är livet, man växer upp - lär sig alfabetet och byter sedan, utan att man tänker på det, hastigt och lustigt ut några bokstäver till ett par andra så man får "jobb" på slutet istället. Visst kan man försöka springa halvnaken och barfota på ett sommarjobb om man vill - dock tror jag inte det är något som rekommenderas.

Iallafall så kommer jag att sakna mina klasskompisar -13 härliga människor, 13 totalt olika människor som bara med att de finns till förgyller mina dagar på ett sätt de förmodligen inte ens kan föreställa sig...

OCH

Trots att vi kommer att träffas i sommar "på en öl eller två" (jag ser faktiskt inte vitsen med att ta EN öl) då och då ser jag redan fram emot hösten när det är dags att sätta sig ner och lära sig nya saker igen tillsammans med de här stackarna som fått det som som en del av sitt livsöde att ha mig med som klasskamrat...

....



Nu blir det alldeles för sentimentalt och för mycket gullegull för att vara skrivet av mig...



Glöm det där - dags att dra på sig lite andra kläder, ta penseln i handen och gå ut och måla lite "föus" - ha en underbar dag!

30 maj 2012

Vi får se...


Jag är helt övertygad om att barn har möjligheten att se en massa saker som vi vuxna förträngt, eller rättare sagt, som vi vuxna får barnen att sluta se...

OCH

Nu menar jag då med våra kommentarer i stil med "det finns inga spöken", "du har då en skojig fantasi" och "det finns ju faktiskt ingen tomte".

Min äldre dotter pratade bland annat om en "fale" när hon var liten. Det var en liten,liten gubbe som bodde i skogen och red på katten - vad hon inte fattade var varför VI inte såg den?

FÖR

Att inte tala om det att hon såg strålande färger istället för fotspår där människor gått - hon kunde visa exakt var någon gått bara genom att följa färgerna...



Jag tror faktiskt att barn har gåvan att se saker bara vi låter dem göra det...

MEN

Ibland gör det mig lite orolig - till exempel när "Lilla damen", vid läggdags, kramar om mig, pussar mig på kinden och säger:

- Jag älskar dig mamma! Jag kommer att sakna dig såååå mycket, ja jag kommer att sakna dig sååååå mycket när änglarna kommer och hämtar dig!

Vi får se hur det blir...




29 maj 2012

Vilken färg är du?


Personprofiler – Gult beteende

Personprofiler - det gula beteendetGula personers kreativa tänkande står inte deras förändringsvilja långt efter. Om någonting är nytt blir det automatiskt intressant för en gul person.

Känn av sinnesstämningen

En gul person känner du igen på det breda leendet, det positiva synsättet och förmågan att hitta lösningar där andra ser problem. Men – det måste kännas rätt!
Detta är utpräglade känslomänniskor. Det kan vara en god idé att anpassa sig efter dennes humör innan du går till ditt egentliga ärende. Tillåt den gule att vara social en stund innan ni till exempel pratar affärer – du vinner mer tid än du kan föreställa dig.

Hur känner jag igen en gul person?

Människor med mycket gult i sitt beteende blir lätt så entusiastiska och exalterade att vissa kan uppfatta dem som ytliga. De ler och skrattar mer än andra. Optimismen är oöverträffad.  Livet är helt enkelt underbart!
Precis som röda har gula mycket energi. Det mesta är skola och gula individer är nyfikna. Allt nytt är intressant, och mycket av energin går till att hitta nya sätt att till exempel utföra dagliga arbetsuppgifter.

De gula relationsskaparna

Gula är inte blyga utan ser de flesta de möter som trevliga människor. Även främlingar är någonting positivt; bara bekanta som man inte riktigt lärt känna ännu.
Vilka har den längsta kontaktlistan i mobilen? De gula. Flest vänner på Facebook? Gula. Vilka får de flesta julkorten? De gula. De har kompisar överallt, och de är suveräna på att hålla kontakten för att vara uppdaterade. De gula vill veta vad som händer. De vill vara med där det rör på sig, och de kommer att placera sig i händelsernas centrum.

Starta och avsluta

Det är väl lika bra att säga som det är. Gula personer är suveräna på att dra igång nya saker, men möjligen inte lika effektiva med att komma i mål. Vissa hävdar till och med att de aldrig avslutar någonting.
Egentligen är det logiskt. När en uppgift väl blivit tråkig och slentrianmässig trängs den snabbt ut av en ny idé den gule kläckt. Lösningen blir att komplettera den gule med någon annan som är duktig på att avsluta projekt.

Detta är vad andra kan uppleva gula personer som

Vissa uppfattar gula personer som själviska, ytliga och alltför självsäkra.Några tycker att de pratar för mycket och att lyssnar för dåligt. Lägg därtill att de kan uppfattas som okoncentrerade och slarviga.
Hur tas detta emot? När den gule personen hör detta kan en av två saker hända.
Antingen blir han bedrövad och ledsen, eller så sätter han igång en våldsam argumentation. Det beror faktiskt lite grann på. Det handlar om hur duktig du är på att ge feedback.

Kolla vilken färg du är på Thomas Eriksons webbsida!


24 maj 2012

Sådan matte...


"Sådan matte, sådan hund" heter det ju...

MEN

Hur är det med hästar?


Jag har bett dotran att fota Lillans ägare "M" när hon äter kakor och bullar
 för att kunna sätta hit "sådan matte, sådan häst" bild på dem båda...

Sen får vi se om det stämmer...



I en Ka - hahaha!


När jag gjorde mig av med mitt lilla Puh-åk innan vi flyttade upp och jag satt här utan bil överhuvudtaget hade min kära mor ett enda önskemål på den bil jag skulle skaffa:

- Snälla, köp åtminstone en bil med dragkrok!

Så smart var jag ju INTE - inte nog med att jag förälskade mig i en bil utan dragkrok - den var ju dessutom så liten att dragkroken hade varit större än själva bilen...typ...

MEN

Till de personer som tror att en Ka är totalt värdelös - det ÄR den inte. Visst är det lite trångt ibland (i synnerhet för den stackare som sitter i "baksätet")...

OCH

Har man fullt hus i bilen på en shoppingresa blir det inte många kassar med sig hem...

FAST

Är man bara två i bilen kan man få med sig en hel del utan problem. Gårdagens lass blev 1 vuxen, 1 barn + bilstol, 1 KYLSKÅP, 6 fulla kassar, 1 stor väska, biblioteksböcker, 1 dunk med spolarvätska + en massa annat smått och gått och då fanns det MASSOR av plats kvar!


"I en Ka så ryms vi bra - hahaha!"


19 maj 2012

Köra bil i stan suger


Jag hatar att köra i städer...

ELLER

Låt mig förtydliga det där - jag HATAR att köra i städer - jag får hjärnsläpp av alla andra bilister, situationer där det myllrar av andra bilar, flera olika filer att välja mellan, rondeller, rondeller MED FLERA FILER, rödljus, övergångsställen, "bara buss kör här tack filer"...

När jag bodde i Kimito men var tvungen att åka in till Åbo körde jag helt enkelt till Prisma i Piispanristi, parkerade bilen...

OCH

Ringde taxi! Att betala en taxiavgift på cirka 11 euro x 2 var enligt mig ett väldigt billig lösning för att undvika den stress en centrumkörning skulle innebära med just alla andra bilister, filer, fan och hans mormor för att inte tala om parkeringsavgifter OCH böter för felparkering!

Jag kör inte ens bil i Jeppis bara jag kan undvika det! OM det bara är möjligt kör jag alla möjliga kringel, krangel omvägar utanför centrum - jag är expert på att hitta alternativa vägar - jag rantar på sightseeingturer runt Prisma, Citymarket, Pedersöre kyrka och simhallar bara jag, i det längsta, kan undvika alla TRE huvudgator (som dessutom inte ens har fler filer än en hitåt och en ditåt)...

FAST

Nu när jag kommit på att jag ska göra om en del av ladugården till sommarställe behövde jag färg (beroende av resultatet kanske det visas på bloggen eller så inte)...



På grund av att Biltema i KOKKOLA hade billigaste möjliga alternativet var jag tvungen att, på nåt sätt, ta mig dit...

OCH

Det gjorde jag -  allt hade gått riktigt bra bara jag hade tagit reda på VAR Biltema fanns innan jag startade. En lång historia kort: Igår fick jag årets dos av tvärnit, "jag är ju i centrum - vad gör jag HÄR?", flerfiliga "men för helvete - nu tog jag ju fel IGEN" rondeller och U-svängar (lätt att vara olaglig med en Ka)...

Nåja, jag fick min färg (även om de inte hade den jag ville ha) till slut (samtidigt som "Lilla damen" lärt sig ordet "Perkele" perfekt och flytande) så nu blir det att börja måla...

FAST

Det blir lite senare idag - just nu har vi rörmokare här och snart kommer hästarna - härligt med helger med sovmorgon när man bara kan slappa och ta det lugnt!

Ha en härlig dag och kör försiktigt!

17 maj 2012

"80 kg klubben"


Igår hade vi de där etiska frågorna på schemat - typ - ett tåg kommer, om det fortsätter kör det över fem personer, om du däremot drar i en spak kör det bara över en - drar du i spaken?

FÖR

Ibland MÅSTE man göra val man inte VILL göra...

Ett av exemplen var att det börjat brinna under en dans och brandmännen kånkade ut en massa flickor medans pojkarna fick klara sig bäst de ville - VARFÖR?

"Det var bättre förr" jaget svarade att det berodde väl på att man tänkte sig att flickor behöver mer hjälp men att pojkar är mer handlingskraftiga, att de klarade sig själva - det här med "kvinnor och barn först"...

FAST

Det var ju fel, fel, feeeel - orsaken var helt enkelt den att töser (i teorin) väger mindre än grabbar - spinkigt vs. muskulöst - icke picke pö - det går fortare att rädda en lättare människa än en tung - grabbar på 80 kilo lämnas kvar...

OCH

Detta fick mig att inse fakta...

JAG MÅSTE BANTA!

FÖR

Om det börjar brinna någonstans hör jag till kategorin "jiiisus vilken klump - jag tar någon annan". Jag är en av de där som snällt skulle få sitta kvar och titta på medans de där stiliga, barbröstade brandmännen bara susade förbi med trådsmala, nätta nippertippor hängande över axeln.

Å så påstår folk att utseendet inte har någon betydelse?

Dags att anamma LCHF igen alltså!

16 maj 2012

Ti sento


Scooter + "Ti sento" = *gilla*



Rött är väl fint?


Idag fick jag en present - av min klasskompis - hon som kört med lustpartyn och ännu har skåpen fyllda av skojiga grejer som lär pigga upp både det ena och det andra...

FAST

Vad JAG ska med sådant till är ju en annan sak...

MEN

Iallafall så fick jag alltså en gåva - en förpackning hårfärg för hår "down there" som det så finkänsligt stod på paketet.

Vilken färg?
Knallröd!

Om jag skulle ha fått välja själv hade jag förmodligen valt grönt, en sån där mörkare variant som skiftar lite i grått - jag menar då MOSSGRÖNT. Det skulle väl passa perfekt - på ställen som får vara ifred år ut och år in växer det ju ofta mossa...

ELLER

Varför inte en sån där blågrön nyans? Typ alger eller sjögräs - min alldeles privata räkodling.

Nåja, det är faktiskt inget fel på rött heller - fiffigt sätt att minska på underklädesutgifterna - med rött underliv behöver jag bara köpa en matchande bh och VIPS så har jag ett matchande set...

OCH

Tänk så behändigt i december - varje gång jag har behov av lite julkänsla är det bara att gå en vända på toa!

Det blir nog bra det här,
ibland behövs faktiskt lite färg på tillvaron!

04 maj 2012

I´m too old...


I´m too old for this shit...

ÄR

En av de filmrepliker som fastnat i mitt huvud - även om jag inte var gammal DÅ visste jag kanske undermedvetet att just den meningen skulle passa in riktigt bra i mitt liv någongång i framtiden...

Jä*la förkylning!

Annars är väl allt som vanligt - en dag i taget, sakta men säkert, solen kanske stiger upp i horisonten bla bla. Stall och hage är klart för drabbning - min pappa kom upp och fixade alltihopa (jag fick hjälpa till pyttelite) så nu är det bara hönshuset kvar. Dessutom gav min faster mig ide´n att bygga drivhusbänkar så det borde jag också komma igång med - jag tänkte odla gurkor, jag har aldrig gjort det tidigare men man kan ju, som de säger i Munsala, alltili testa. Så var det det där med morötter, sallad, spenat och allt annat man fantiserat om under vintermånaderna men som tycks vara ett evighetsprojekt på våren när man väl ska sätta igång. Praktiken är slut - nu är det en vecka yrkesprov framöver och så är det dags för skola igen ett tag innan det sommarpraktiken börjar.

Nu vaknade resten av hushållet, lugnet är slut...

Ha en bra dag!

23 april 2012

Måndag IGEN?


Fråga: Hur många måndagar finns det egentligen på ett år?

Svar: För många!

Idag behövs lite "spark i rumpan för att komma igång musik"!



21 april 2012

Marknad eller så inte...



Det är marknad i Jeppis idag och bara det att "Lilla damen" tyckte natten tog slut på allvar klockan sex borde ju göra det möjligt att ta sig dit i tid trots att det är en slapp lördag...

MEN

Vädret väger effektivt emot - snö så långt man kan se (och här ute på landet ser man långt), dessutom regnar det. Att halva jag plågas av värkande åderbråck och andra halvan av en trilskande ischiasnerv gör ju inte saken mycket bättre...



Kanske det ligger lite i det där som sägs - att ålderdomen inte är någon fröjd.

FAST

Upptäckten av mitt första helgråa hår gjorde, till andras förvåning, mig åtminstone glad här i veckan - jag gillar grått hår - enligt mig är det bara snyggt!

Det finns fördelar och nackdelar med allt...

ELLER

Så inte?

Marknad var det ja - gå eller inte gå?

16 april 2012

Moonlight


Upphängt och nedsläppt


En annan sak jag hängt upp mig på nu...

Varför heter det att "något hänger PÅ en tunn tråd"...

NÄR

Det logiskt sett borde heta "hänga I en tunn tråd"?

VA?

Analysering av Twilight!


Ett av mina många fel är ju det här med att jag blir så oerhört begeistrad av något jag finner intressant - egentligen är det alldeles för milt uttryckt - i vissa fall kan det till och med beskrivas att jag blir besatt av mitt nya intresse...

Himla intressant...

OERHÖRT fascinerande...

En stund...

TILLS

Jag, förr eller senare, drabbas av eftertankens kranka blekhet, börjar analysera...

OCH

Går vidare (och om någon av mina klasskamrater läser detta kommer de nu att flina igenkännande - tur att vi är på praktik annars hade jag väl fått höra 7856 diagnoser imorgon på alla bokstavskombinationer de tror sig veta att jag har...).

Till saken:

Nu har jag läst Twilight sagan x antal gånger. Om jag inte har fel så har första boken bläddrats från pärm till pärm tre gånger, bok nummer tre två gånger och sista boken en och en halv (jag gillar egentligen bara sista delen)...

MEN

Andra boken, "När jag hör din röst", har jag inte läst igenom överhuvudtaget!

Jag gillar inte den!

Blotta tanken på att "Bella" håller på att få ihop det med "Jacob" får mig att se rött, såna där fasoner vill jag INTE veta av. När jag såg filmen första gången för några år sedan satt jag och gapade - "Gå för hel*ete BORT därifrån!", "Vad håller du påååå med?", "Är du DUM eller?" - inte var det mycket bättre när jag kollade på den i förra veckan heller...

(Jag VET att jag inte har alla hemma)

FAST

När jag nu diskuterade böckerna med hon jag lånade dem av och jag berättade hur jag får SPUNK av andra boken, att jag helt enkelt inte klarar av den i och med att jag blir så förbannad på ungen för att hon överhuvudtaget kan TÄNKA sig att få ihop det med "Jacob"...


Berättade hon att hon, i sin tur, blev arg på EDWARD för att han stack?

Eh?
Varför det?

OCH

Nu kommer vi till det jag strävat efter hela tiden: Vi tänker olika!!!!

Vad är det "rätta" sättet att tänka? Vad säger min reaktion jämfört med hennes? Vad i min uppväxt, min miljö, mina upplevelser och livserfarenhet har påverkat mig att reagera så som jag gör och vad är det som gör att hon reagerar på ett annat sätt?

Om någon av er läst böckerna/sett filmerna så skriv gärna en kommentar och berätta hur andra boken/filmen påverkade er och VARFÖR - jag skulle nämligen väldigt gärna vilja veta hur andra tänker...

15 april 2012

Pigg och glad låt...



:)

Äckligt :)



Min tur nu!


Jag fattar inte det där...

Att man kan vara så enfaldig att man varenda vecka sätter in en och samma rad på Lotto.

Man VET att chanserna att vinna är minimala, MINDRE än minimala, man har det heeeeelt på klart att man inte kommer att vinna överhuvudtaget - man är alltid i samma val och kval dagen efter dragningen - "ska jag iddas gå och kolla eller inte, jag har ju ändå inte vunnit"...

OCH

ÄNDÅ blir man bittert besviken när man än en gång konstaterar det självklara: "JAHA, inte ett enda rätt den här veckan heller".

Höjden av dumhet kanske?

MEN

Vilka är det som faktiskt vinner på lotto då?

ÄR det så att det bara är de som har råd att sätta in system eller finns det faktiskt någon Matti Meikäläinen som vinner någongång? Någon som desperat sätter in en och samma rad varje vecka i fåfängt hopp om att få lite ekonomisk lättnad i sitt liv?

Jag hoppas det...

FÖR

Det börjar bli MIN tur nu!

14 april 2012

Det DÄR är KÄRLEK!


Sist jag var på loppis såg jag en hög med böcker på en hylla...

OCH

Eftersom deras omslag tilltalade mig gick jag dit för att titta...

MEN

När priset för fyra böcker visade sig vara 60 euro backade jag snabbt med ett hånleende på läpparna - sextio euro för fyra böcker - SEXTIO euro - jä*la idioter - good luck med att få DEM sålda!

FAST

Nu efteråt, när jag sträckläst "
Twilight serien" sedan i onsdags och förstått att det var just de böckerna som såldes på loppisen har jag insett att chansen finns - det KAN verkligen vara så att någon faktiskt köper dem - nån som är lika hopplöst, barnsligt förtjusta i historien samt har en så där SEXTIO euro överlopps då...

FÖR

Ärligt talat - jag skiter fullständigt i att det räknas som "ungdomslitteratur", jag ger blanka, ja...ni vet vad jag menar, i att de är skrivna i "jag-form" - något som brukar få mig att lägga bort en bok DIREKT...

Jag är frälst!

Det DÄR är KÄRLEK!

12 april 2012

Lustparty a la Anette


Häromkvällen, när jag hämtade hem dotran från stallet, sändes x3m´s "Sex o sånt" på radion...

OCH

Trots att min kära avkomma desperat försökte byta kanal (eftersom hon på något underligt vänster tycker det är skämmigt att hennes asgamla mor lyssnar på detta OCH dessutom gillar det)...


Lyckades hon inte - stället höjde jag volymen!

Japp, jag gillar det programmet - jag tycker det är jättebra att ungdomar (och såna som jag då) får svar på sina frågor - inte för att det ännu dykt upp någon fråga jag själv inte kunnat besvara...

MEN

Hej, man vet ju aldrig - plötsligt sitter jag där och får svar på något jag undermedvetet funderat över i hela mitt liv!

Iallafall - för mig är programmet en radioversion av frågeprogram typ "Jeopardy" - för varje fråga känner jag ett oemotståndligt behov av att svara - ta till exempel det där med att någon undrade hur man kurerar en svampinfektion - den kunde jag svaret på DIREKT...

Vad är ACETON!!!!!

(Kanske en kontroversiell metod men DUUUUH - det slutar åtminstone KLIA!)

Väl hemma (efter att dotran avlägsnat sig ur bilen,smällt fast dörren och rusat in inom loppet av 0,09 sekunder) fortsatte jag att fundera över det här med sex och samlevnad...

OCH

Även om min hjärna må fungera lite annorlunda - att den ibland hoppar från en punkt till en annan miltals därifrån och det för andra tycks vara svårt att hänga med då och då...


Finns det, enligt mig då, alltid en röd tråd...

FÖR

Nu övergick jag till att fundera över erbjudandet av att hålla ett "lustparty"!

När jag fick förslaget tackade jag genast nej - jag menar, vad ska JAG med ett sånt party till? Det är mannaminneevigheter sedan jag sysslade med sådant överhuvudtaget (inte party - SEX) - att vara värdinna för något sådant skulle vara dels skrattretande, dels att klassa mig som masochistisk och det är, om jag inte kommer ihåg alldeles fel, inte riktigt min läggning...

MEN

Nu har jag alltså ÄNDRAT mig - jag har tänkt om!

Jag kan visst tänka mig att ha ett lustparty OM det blir ett "lustparty a la Anette" - ett party med dekor från MIN tid - dammig spindelväv lite här och där i hörnen, dildos utkarvade ur mammutbetar, kyskhetsbälten gjorda av mässing och kondomer sydda av fårtarmar m.m - ja just det - såna där grejer som var oerhört pop på den tiden det begav sig.

Ett SÅNT party ska jag ha!

Datum är ännu inte bestämt men högst troligt blir någon kväll när dotran inte är hemma - intresseanmälningar tas emot via Facebook och mail!

Välkomna! ;)

09 april 2012

Vad är vitsen med hår?


Det här med hårväxt STÖR mig - inte på andra men på mig själv...

OCH

Det ironiska är att jag föddes med en hårgen som producerar egna anabola - på den tid det tar för andras hår att växa en centimeter gnider min hårgen händerna och växer TRE! Ibland tror jag att jag inte ens hinner ut från frissan innan det dammat iväg och ökat en centimeter på längden. Därför begär jag varje gång jag är dit att det ska tas KORT, VÄLDIGT kort, EXTREMT kort - bort med skitet bara - ta fast med maskin...

MEN

Ingen skillnad hur mycket som kapas - inom en vecka ser jag ut som Rölli igen...


What´s the point - helst skulle jag raka skallen och använda mig av peruk!

Nu är det dessutom inte bara huvudet som drabbas av min överenergiska hårgen - tyvärr är vi människor utrustade med hårväxt på andra ställen OCKSÅ. Vintertid går det väl an men på sommaren är det kört. Är det inte ögonbryn som ska plockas är det ben som ska rakas eller "linjer som ska trimmas" om man inte har en massa tid över vill säga och rakar bort ALLT man bara kommer åt - en dumhet som snabbt straffar sig - på en del ställen kliar det nämligen något vettlöst när det växer ut igen!

Jag fattar inte det där - varför vi människor överhuvudtaget BEHÖVER hår? Det är ju inte för värmens skull vi har det - inte ens jag har så mycket att jag kan gå utan kläder - i själva verket är jag ju så frusen av mig att jag gärna sitter med både yllesockor och jacka på mig inomhus...

ELLER

ÄR det?

Om jag nu slutade bry mig - om jag kastade alla ideer som har med hårvård att göra, slutar plocka ögonbryn, skippar frissabesöken, kastar alla rakhyvlar samt börjar stoppa i mig alla möjliga vitaminer, mineraler och oljor som främjar hårväxten och låter det frodas hej vilt...


Kanske jag inte behöver kläder alls nästa vinter?

Inga kläder=Inga för SMÅ kläder=Slutbantat!

Hmmm...

Värt att tänka på!