22 april 2010

Kakburk!


Min äldre dotter påstår att jag inte borde se på film överhuvudtaget - enligt henne tycks jag inte förstå skillnaden mellan filmer och verklighet - genast jag sett en film börjar jag fundera...

OCH

Hon har nog rätt...

FÖR

Inte nog med att jag börjar klura ut eventuella storstilade katastrofer när jag sett en "vår värld går under film" - när jag häromdagen tittade på "Alfons Åberg" tillsammans med "Lilla damen" och Alfons mormor (eller var det farmor?) där hade en KAKBURK...


Skulle jag OCKSÅ ha en - jag ville ha en KAKBURK - en burk full med småkakor som skulle stå på bänken i köket - redo att betjäna gottsugna precis när som helst!

Nu har jag ju ingen och i det här hushållet kan man baka två plåtar småkakor på morgonen för att på kvällen knappt ha bakplåtspappret kvar efter att någon desperat stackare slickat på det för att få "det sista" (smärre överdrift men NÄSTAN sant)...

FAST

Vad har DET med saken att göra?

Vill man ha en kakburk som Alfons mormor (eller var det farmor?) så vill man...

20 april 2010

Skam den som ger sig!

Nej, jag har inte skippat bloggandet - har bara fullt upp med allt annat. På fredag ska jag på jobb och före det SKA "Lilla damens" lekområde här på gården vara "klar" - åtminstone ska ungen ha en sandlåda att gräva i...

FAST

Medans smarta människor förmodligen skulle anlägga lekplatsen på ett ställe där det bara vore att trycka ner sandlåda och gunga har ju JAG bestämt att den ska vara i den del av trädgården vi annars ALDRIG använt...


Innan det går att trycka ner ens ett sandkorn behöver området "Extreme makeover" - från total vildvuxen djungel till uppstädat ställe med plats för massa grejer är det MÅNGA TIMMARS tårar och svett...

OCH

Inte nog med att där ska finnas utrymme för "Lilla damens" nöjen - där ska även bli en berså med trädgårdsgunga, bord och allt det där - framför mig finns ännu många timmars slit...

MEN

Skam den som ger sig!

14 april 2010

Jag avskyr våren!

Jag avskyr våren - den gör mig knäpp!

Inte nog med att jag städat ur alla köksskåp, tapetserat lådor att ha grejer i OVANFÖR köksskåpen, släpat in elementskydden och bankat fast dem, målat om x antal möbler så att de nu är vita, rensat i bokhyllorna, spraymålat lerkrukor och krattat gården - igår blev det nämligen röjardag i trädgården!

FÖR

Även om jag tidigare bestämde mig för att MIN trädgård skulle få leva sitt eget liv - att MIN trädgård skulle få vara en riktig häxträdgård har det i och med "Lilla damens" entre blivit lite annorlunda. NU kan jag inte längre strunta i att klippa gräset på baksidan - NU kan det inte längre vara midjehögt - NU ska det vara snaggat så ungen kan rusa på där utan att jag blir hysterisk...


Igår när min trädgårdsmästarväninna kom hit med tillbehör började vi röja - nu har vi enorma högar med krikon-, körsbärs-, och gudvetvadalltsomväxthärträd som borde brännas upp...

FAST

DET får jag inte - de ska till KANINERNA och MARSVINEN och MÖSSEN - speciellt de träd som skulle duga till ved - de passar PERFEKT till kräken enligt äldre dottern...

Idag är jag gammal och ledbruten men borde ut igen - det finns MER att göra där ute...

OCH

Så länge jag inte pallrat mig iväg efter mer vit färg kan jag lika gärna fortsätta med röjandet...

FÖR

Sedan är det ju dags att fixa en sandlåda och gunga till "Lilla damen" så att jag efter det kan anlägga ett liten grönsaksland runt dammen som ska förvandlas till potatisland...

Usch vad jag avskyr våren!

13 april 2010

Träningsdagbok

En del tycks bara använda Facebook som träningsdagbok - är det inte "ut och gå" så är det "sprungit si och så" eller ZUMBAAAAA...

FAST

Inte jag - följande text vore mera MIN stil....


Kära dagbok!

På min födelsedag i år fick jag av min man en veckas personlig träning på mitt lokala gym. Även om jag fortfarande är i fin form sen jag blev korad till främsta gymnast på gymnasiet för 23 år sedan bestämde jag att det vore en bra idé göra ett försök. Jag ringde gymet och bokade upp mig med en personlig tränare vid namn Christo, som identifierade sig som en 26-årig aerobicsinstruktör och modell för idrotts- och badkläder.

Mina vänner verkade nöjda med min entusiasm att komma igång! Klubben uppmuntrade mig att föra dagbok för att kartlägga mina framsteg.


Måndag:

Inledde min dag klockan 06:00. Svårt att komma ur sängen, men tyckte det var väl värt det när jag kom till gymet och fann Christo väntandes på mig. Han är något av en grekisk gud – med blont hår, underbara ögon och ett bländande vitt leende. Woohoo!

Christo var uppmuntrande när jag gjorde mina sit-ups, men magen värkte redan från att ha gått och hållit in den hela tiden han var i närheten. Christo gav mig en rundtur och visade maskinerna… Jag njöt av att titta på det skickliga sätt på vilket han instruerade sin aerobicsklass efter min träning idag. Mycket inspirerande!

Detta kommer att bli en fantastisk vecka!


Tisdag:

Jag drack en hel kanna kaffe, men jag tog mig tillslut ut genom dörren. Christo fick mig att ligga på rygg och pressa upp en tung skivstång i luften och sen satte han vikter på den! Mina ben var lite vingliga på löpbandet, men jag klarade de två kilometrarna. Hans belönande leende gjorde att det var värt all möda. Jag mår toppen! Det är ett helt nytt liv för mig.


Onsdag:

Det enda sättet jag kan borsta tänder på är genom att lägga tandborsten på handfatet och flytta munnen fram och tillbaka över den. Jag tror jag har ett bråck i båda bröstmusklerna. Bilkörning är okej så länge jag inte försöker styra eller stanna.

Christo var otålig och insisterade på att mina skrik störde andra gymmedlemmar. Hans röst är lite för KÄCK så tidigt på morgonen och när han skäller blir det ett nasalt gnällande som är mycket irriterande.

Det gjorde ont i bröstet när jag klev på löpbandet så Christo satte mig på trappmaskinen. Varför i helvete skulle någon uppfinna en maskin som simulerar en aktivitet så gammalmodig när det finns hissar? Christo sa att det skulle hjälpa mig komma i form och njuta av livet. Han sa något annat skit också. Jag lyssnade inte.


Torsdag:

Greken väntade på mig med sina vampyrliknande tänder som exponerades då hans tunna läppar drogs tillbaka i ett hajleende. Jag kunde inte undgå att bli en halvtimme försenad – det tog så lång tid att knyta mina skor. Han tog med mig för att träna med hantlar. När han inte såg på sprang jag och gömde mig på toaletten. Han skickade nån spinkig kärring för att leda reda på mig. Då, som straff, satte han mig på roddmaskinen – som jag sänkte.


Fredag:

Jag hatar den där jäveln Christo mer än någon människa någonsin har hatat någon annan människa i världshistorien!!! Dumma, lilla skitaerobicsinstruktör! Om det fanns nån del av min kropp jag kunde röra sig utan outhärdlig smärta skulle jag slå honom med den. Christo ville att jag skulle jobba med mina triceps. Jag har inga triceps! Och om du inte vill få bucklor i golvet, ge mig för fan inte en skivstång eller något som väger mer än en smörgås.

Löpbandet kastade av mig och jag landade på nån slags kost- och hälsoinstruktör. Varför kunde det inte ha varit någon mjukare? T ex dramaläraren eller körledaren?


Lördag:

Fanskapet lämnade ett meddelande på min telefonsvarare och undrade varför jag inte dök upp idag. Bara ljudet av hans retsamma gälla stämma fick mig att vilja slå sönder maskinen med min almanacka men jag saknade styrkan att ens använda fjärrkontrollen och tvingades ligga elva timmar i sträck och kolla på the Weather Channel.


Söndag:

Jag har bett kyrkans taxi att hämta mig för gudstjänsten idag så jag kan åka och tacka Gud att denna vecka är över. Jag hoppas också att min man kommer att välja en rolig present till mig nästa år – som en rotfyllning eller en livmoderoperation. Jag säger också att om Gud verkligen hade velat att jag skulle böja mig mig ner hade han spridit diamanter över golvet…



12 april 2010

Det känns underbart!

För en tid sedan fick jag adressen till en bekants blogg...

OCH

Döm om min förvåning när jag förstod att hon inte alls är sådan som jag INBILLAT mig att hon var - hon är EGENTLIGEN inte alls alltid positiv och glad, hon städar inte för att hon VILL det, hon är OCKSÅ missnöjd med sitt hem och trädgård ibland och hon HAR i nerverna emellanåt hon också - hon KAN bli skitförbannad!

DET KÄNNS SKÖNT...

NEJ...

DET KÄNNS UNDERBART!

09 april 2010

Ditt bud har tyvärr...

När jag igår kväll fick ett mail från Huuto.net där jag vänligen blev informerad om att mitt bud tyvärr blivit överbjudet blev jag lite konfunderad...

FÖR

Jag hade ju inte lagt in något bud - inte på någonting överhuvudtaget...

OCH

Den senaste tiden, när jag kollat upp någon modell på gamla möbler, har jag dessutom gjort det via telefonen där funktionen "Ge ett bud" inte funkar...


Jag klickade på länken i mailet för att se vad "jag" ropat på - det visade sig vara två fåtöljer från 50-talet.

Visst minns jag att jag TITTADE på dem någon gång i mars - då när jag letade efter en viss sorts kontorsstol - en sån där vintage med noppigt tyg men något bud lade jag minsann aldrig!?!

Enda förklaringen är att "Lilla damen" passade på att banka in ett bud när sidan var uppe på datorn och jag gjorde något annat? Tur i oturen att hon bara bjöd 24 euro - det KUNDE ju ha varit mycket mer...

Nästa gång jag besöker de här sidorna tror jag att jag undviker att logga in först - hastigt får jag annars ett mail där jag gratuleras för det vinnande budet och är tvungen att betala 2878 euro för en golvsil...

08 april 2010

Vårstädning

Om jag skulle använda mig av ett djur för att beskriva hur jag är som människa skulle det tyvärr inte bli något sexigt som en panter eller smidigt som en haj...

FÖR

Jag är en ekorre!

Nu tänker jag inte på tjattrandet (även om det förmodligen OCKSÅ stämmer in) utan SAMLANDET...

FAST

Samlar verkligen ekorrar på saker? Kanske jag är en skata? DET skulle också stämma - antagligen till och med bättre än ekorre?!?


Iallafall - jag SAMLAR på saker - jag är som "Barbro" i "Höjdarna" - "Det kan vara bra att ha!"...

MEN

Nu får det vara slut - nu ska det rensas - NU ska det bort...

OCH

Det är DET jag sysslar med nuförtiden istället för att blogga - det lär ta sin "lilla" tid - 38 år av samlande sätter sina spår!

02 april 2010

Fel på både väg och väg

Strax utanför vårt hus har vårvädret skapat en duktig gupp i asfalten - varje gång en långtradare kör över den smäller det så att man tror att världen går under...

MEN

I veckan var vägverket hit och bankade ner en skylt för att varna alla bilister om vad komma skall så nu borde smällandet minska...



FAST

De bankade ner den precis vid MITT vägskäl och det här tar jag som en personlig förolämpning...

FÖR

OM en sån skylt ska bankas ner i MIN närhet borde den ju faktiskt vara andra vägen!



Jag undrar vart man ska ringa för att klaga!?!

01 april 2010

Glad påsk!

En annan uträkning:

Skärtorsdag = dagen innan påsklovet börjar =
Har lovat baka marängtårta till kvällens kalas
Ganska fullt upp hela dagen + påsklov =
Ingen större chans att mamma har tillgång till datorn överhuvudtaget =
Inget bloggande...


Jag säger redan nu:

GLAD PÅSK
och
Allt det där!

Äggliga hälsningar,
Nette

Det SKA gå!

När jag suttit och funderat över vad jag ska bli när jag blir stor borde jag ha pressat in "byggkarl" på listan...

FÖR

Om jag hoppat på någon byggutbildning i tid skulle jag ju kunnat ha mitt eget hus som praktik under sommaren - NÅGOT måste göras - det ska banne mig inte vara en enda vinter till med elände...

MEN

Att fixa till ett hus när man 1. inte har pengar sparade och 2. försörjer fyra människor på hemvårdsstöd är inte det enklaste - det kräver en hel del divel och davel...

Min första tanke var att helt enkelt att klä huset med vindskyddsskivor den här sommaren för att sedan (försöka) spara ihop pengar under kommande vinter så att man kunde lägga brädfordringen NÄSTA sommar...

MEN

För att det ska lyckas bör man använda sig av 25 mm svindyra vindskyddsskivor - såna som klarar vintern. Det lär finnas vanliga skivor som, trots att tillverkaren inte ger dylika garantier, klarar av att övervintra utan "vintertäcke" - en bekant har nu haft sina uppdunkade på väggen i två år utan problem...

FAST

Om JAG skulle testa DET skulle jag helt klart få måndagsexemplar - såna som inte ens klarar de tre månader tillverkaren med gott samvete kunnat lova...


Dagarna i ända sitter jag här och planerar, räknar, planerar om, räknar på nytt...

På något vis SKA det gå!