Vaddå typiskt?
Så fort jag en morgon på EVIGHETER har tillgång till datorn utan att någon står och gnäller "Är du färdig snart" över min axel...
JA
Då är det ju NATURLIGTVIS reparationsarbeten på elledningarna...
OCH
Strömmen är avstängd!
Dags att låta fixa min egen dator för så här kan man ju inte ha det!
Har länge tänkt tanken...
"Jag BORDE bli fadder"...
MEN
Det har liksom inte blivit av - mest för att man oftast sitter och räknar ihop upphittade cent i slutet av varje månad och ÄNDÅ är tvungen att hyvla kreditkortet förr eller senare för att få det att gå ihop...
FAST
När jag idag upptäckte att man kan bli "Barnbidragsgivare" hos Unicef för en futtig liten minimisumma som sex euro i månaden slog jag till direkt - ÄNTLIGEN kan jag också hjälpa till - åtminstone LITE iallafall...
Tänk...
SEX EURO!
En pytteliten utgift i våra ögon MEN ger man den till Unicef istället för att slösa bort den på något totalt onödigt kan den användas till att få fram 2400 liter rent vatten ELLER vaccinera 51 barn mot mässling ELLER ge 60 barn poliovaccin ELLER...
Inte behöver man bekymra sig över räkningar heller - det är bara att skriva på en fullmakt så dras summan automatiskt från ens bankkonto varje månad...
SÅ
Dagens tips blir:
Bli en barnbidragsgivare hos Unicef du också!
Jag är fortfarande grinig...
Mest för att jag känner mig värdelös - jag menar - ungarna har sportlov - man BORDE ju hitta på något tillsammans med dem - utflykter - annat kul...
MEN
Blotta tanken på att åka någonstans gör mig trött...
Hade jag extrapengar kunde vi ha roat oss med en dags shopping - i köpcentren finns det åtminstone skötrum och andra viktiga element som behövs för att hålla den lilla glad och nöjd...
FAST
Pengar...
Vad är det?
Jag kan redan se ungarnas obligatoriska uppsats om sportlovet framför mig...
"På sportlovet gjorde vi som vanligt INGENTING!"
Suck!
Efter att ha sett vad man betalar för Internetanslutningar i Sverige, dels genom reklaminslagen på tv, dels genom att några berättat för mig vad DE betalar...
SÅ
Har jag gjort en sammanfattning över vad det kostar här:
Om vi börjar med...
Saunalahti
1/1 Mbit/s 30.90 euro (337.00 kr)
2/1 Mbit/s 36.90 euro (402.44 kr)
8/1 Mbit/s 41.90 euro (456.97 kr)
24/1 Mbit/s 47.90 euro (522.41 kr)
Öppningsavgift är 0 euro - då får man ett modem på köpet!
FAST
Det här bolaget behöver jag inte bry mig om - de levererar nämligen inte nya anslutningar till min adress!
Så tar vi följande...
Elisa
1M/512 kbit 30.90 euro (337.00 kr)
2M/512 kbit 36.90 euro (402.44 kr)
8M/1M 43.90 euro (478.79 kr)
24M/1M 49.90 euro (544.22 kr)
Öppningsavgiften är 78 euro (850.69 kr) om det är inom deras egna nät - 129 euro (1406.91 kr) om det inte är det.
FAST
Det här bolaget behöver jag inte bry mig om - de levererar nämligen inte nya anslutningar till min adress de heller!
OCH
DNA
Deras sidor fungerar inte som de ska så där får man ingen information FÖRUTOM att de hade ett erbjudande:
Man får via dem 2M Internetanslutning för 39.90 euro (435.16 kr) men då måste man skriva ett 24 månaders kontrakt men då får man ju förstås en "Creative ZEN Mozaic 4GB", enligt dem värd 89.90 euro på köpet.
FAST
Å andra sidan...
Det här bolaget behöver jag inte bry mig om - de levererar ju inte nya anslutningar till min adress - inte de heller!
SÅ
Är det dags för "min" leverantör...
Sonera
1M/512 kbit 33.21 euro (362.20 kr)
2M/512 kbit 40.41 euro (440.72 kr)
8M/1M 43.20 euro (471.15 kr)
Eftersom de överraskande nog inte längre levererar nya anslutningar till det här området var jag tvungen att kolla priserna för an annan ort VILKET kanske förklarar varför DE betalar 40.41 för samma anslutning som jag måste betala 54.90 för????
ELLER?
Sist men inte minst - enda nuvarande Internetleverantören i området...
Lokala telefonbolagets KIT bredband
256/256 kbit/s 22 euro (239,94 kr)
1M/512kbit 32 euro (349.00 kr)
2M/512kbit 37 euro (403.53 kr)
8M/1M 47 euro (512.60 kr)
24M/1M 56 euro (610.75 kr)
Öppningsavgifter:
40 euro (436.25 kr) om man har deras telefonanslutning - 60 euro (654.38 kr) om man inte har det.
Summa summarum:
Det är dyrt att surfa hur man än vrider och vänder på det!
- "Har du skrivit på bloggen att du är sjuk?"
Frågade grabben igår när jag hämtade hem honom från skolan - en av lärarna hade undrat om jag nu var frisk igen...
OCH
På det hade han svarat "Int vet jag!"...
FÖR
Som han sedan tillade - "hur skulle jag kunna hålla reda på allt?"
MEN
När han granskat mig en stund - observerat att både näsa och ögon rann som kranar och jag hostade så fort jag försökte prata utbrast han:
- "Nå vad bra - NU vet jag - ifall någon frågar kan jag berätta imorgon"!
:)
Nu har jag gått ner lite på tjugo kilo...
OCH
Man tycker ju att jag borde vara ganska nöjd...
Jag menar - gå ner över tjugo kilo på två månader - det är ju inte alla som gör det - jag BORDE ju hoppa och dansa - flyga runt med ett leende på läpparna...
MEN
Istället hasar jag fram som ringaren i Notre Dame - ihopkrullad - halva dagen är ett enda OJ och VE...
FÖR
SÄNGEN TAR LIVET AV MIG!
Jag har alltid gillat mjuka sängar - ska man ligga ska man ligga mjukt - kunna rulla runt och gosa...
SÅ
När de första Jenkkisängarna kom ut på marknaden sattes de snabbt upp på min "vill ha lista"...
OCH
Sedan dess har jag bara haft såna - madrass på madrass - gos gos - var sängen för hård byggde jag upp den med MERA madrasser tills jag fick dem som jag ville ha dem - min senaste säng - den jag har nu - den var PERFEKT...
FAST
DET är den definitivt inte längre - tiden som "100 kilos klump" har förstört den - madrasserna har tryckts ihop - nuförtiden ligger jag och sover introttad i enorma kratrar!!!!!
I brist på pengar har jag inte råd att köpa ny...
ELLER
Brist och brist - jag skulle ha en del av den varan över om inte alla idiotiska räkningar hela tiden borde betalas - jag hatar såna - varje gång man tror sig ha fått bort alla KOMMER DET JU NYA - ett jäkla påfund enligt mig...
Var var jag nu igen då?
JO
Eftersom jag inte kan köpa en ny säng har jag testat diverse alternativa metoder....
Bland annat har jag svängt på madrasserna - prövat sätta fotändan i huvudändan - satt mellanmadrasserna överst och vice versa...
Det har inte hjälpt ett dugg!
Enda platsen det är relativt skönt att ligga är på ett minimalt utrymme i mitten av sängen...
FAST
När jag ansträngt mig att ligga blixt stilla exakt DÄR en hel natt har jag ju precis lika ont i ryggen som jag får av att dyka ner i kratrarna!
NÄ
Viktminskning är definitivt inte någon positiv sak...
Inte när man har en mjuk säng iallafall!
NATURLIGTVIS måste jag ju skryta om tjocka släkten - fattas bara annat...
FÖR
Nu har min kusin slagit sitt förra svenska rekord i att hålla andan under vattnet IGEN!
Nya rekordet är 8 minuter och 43 sekunder!!!
Hålla andan i åtta minuter och fyrtiotre sekunder...
Tänk om JAG ändå kunde det...
Vilka halsbloss jag DÅ kunde dra...
JÖSSES!
Igårkväll gick dottern ut med hunden...
MEN
Det tog inte många minuter innan hon rusade in med andan i halsen...
- "Liiiiite paha - det är något som lyser på grannens gård - jag blev bara ÅHÅ - ropade jag på Luna - NU går vi IN!"
Så jag började leken "1000 frågor" angående det här som lös "Kanske det är utelampan? - nä", "Kanske grannarna lämnat en lampa på inne och den gör att det lyser - nää", "Är det som en ficklampa eller nåt - Int vet jag!"...
Till slut gav jag upp - dumpade lillan i storasyrrans famn - gick ut på trappan för att se vad det var.
Jag såg ingenting...
FAST
Vid det här laget hade min fantasi satts igång - det KUNDE ju vara vad som helst där ute - dottern är inte den som är mörkrädd (som jag)...
OCH
Inte blev det bättre av att jag tidigare på kvällen suttit och tittat på en dokumentär om mordbränder...
SÅ
Jag gick kvickt in igen!
En liten stund senare var det dags för nattrundan till kaninerna - nytt vatten, mer hö, allt det där som behövs för att man sedan ska kunna sova med gott samvete...
MEN
Hur skulle DET gå till?
- Vill du gå ut till kaninerna?
- NÄ, vill DU?
- NÄÄ!
Varken dottern eller jag hade lust att gå ut ensamma - det var ju något som LÖS på grannens gård - det kunde ju vara VAD SOM HELST!
Till slut löste vi problemet genom att tvinga brorsan att vara barnvakt och så gick vi, beväpnade med diverse vattenskålar och ficklampor, ut tillsammans - vaktade varandras ryggar - rusade på små skrämda hönor...
När vi väl var befann oss innanför den låsta ytterdörren igen började vi gapskratta...
FÖR
Antagligen hade det som lös där på grannens gård en alldeles harmlös och naturlig förklaring...
FAST
Å andra sidan...
Man vet ju aldrig...
Det KUNDE ju varit något farligt!
Innan Lillan fick sin svans amputerad och blev vår egna lilla lo i miniatyr var hon en riktig ragata - svansade runt i grannskapet dygntal i sträck - gav alla främmande katter stryk - stora som små - katt som lo - ingen skillnad - PÅ DEM BARA...
MEN
Nu, när hon inte längre har någon svans att svansa runt med, stannar hon istället hemma på gården och vaktar...
Runt, runt, runt går hon med en otroligt bister min - "det här är mitt" - "det här är också mitt" - "ja men visst - det här är också MITT"...
Man kan inte göra annat än skratta!
"Ampra Lillan på vaktrunda"
Först och främst vill jag bara säga att detta inte är att jag klagar - det är en förklaring!
En del av mina bekanta förstår inte varför jag inte hör av mig mer...
OCH
Jag förstår dem nog - det är för det mesta stört omöjligt att få tag på mig - har jag för en gångs skull telefonen igång har jag den på tyst. Tidigare svarade jag genast på mail - nuförtiden kollar jag den knappt - kollar jag den gör jag det via telefonen och då är det för jobbigt att svara - små knappar - massor av text...
Det här ger mig konstant dåligt samvete...
MEN
Jag orkar helt enkelt inte vara social!
Jag har aldrig varit den typen av människa som behöver sällskap dygnet runt - som liten kunde jag sitta timtal för mig själv - leka med mina legobitar och leksaksdjur - ibland gick det så långt att mina föräldrar kollade upp mig för att se om jag levde eller inte...
När jag blev lite äldre började jag umgås med folk en smula mer...
FAST
Däremellan behövde jag fortfarande min egen tid - vara för mig själv - ladda batterierna...
NÅ
Efter att barnen föddes tog en stor del av min egna tid slut - det var fullt upp hela tiden - var det inte barnen som behövde mig var det gubben...
OCH
Trots att gubben och jag sedan separerade - att det blev en mindre som "behövde" mig fanns det ändå inte mera ork eller tid - nu var jag ju ensam vuxen med två barn - ensam om det ansvar som man ofta är två om...
Mina barn hade ingen vänskapskrets och det var ytterst sällan de var hos sin pappa...
SÅ
I praktiken var vi tre alltid tillsammans - enda tiden vi inte sågs eller umgicks var när de var i skolan och jag på jobbet...
Det är samma sak idag - den enda markanta skillnaden är att vi nuförtiden är fyra stycken som alltid är tillsammans när de äldre barnen inte är i skolan...
Det finns alltså ALLTID någon i min närhet som "behöver" mig - är det inte de äldre som vill prata så är det lillan som jollrar på - jag har egentligen ingen tid som kan kallas "min egen" förutom de här timmarna på förmiddagen OM de äldre är i skolan och lillan sover...
MEN
Då orkar jag inte heller umgås eller prata i telefon - jag behöver verkligen den tiden för mig själv - jag måste ta vara på den stunden för att orka sätta igång igen...
DÄRFÖR hör jag inte av mig mer...
DÄRFÖR är jag omöjlig att nå...
DÄRFÖR är jag en urusel vän...
MEN
Det är just DÄRFÖR jag dessutom överlever!
