Innan Lillan fick sin svans amputerad och blev vår egna lilla lo i miniatyr var hon en riktig ragata - svansade runt i grannskapet dygntal i sträck - gav alla främmande katter stryk - stora som små - katt som lo - ingen skillnad - PÅ DEM BARA...
MEN
Nu, när hon inte längre har någon svans att svansa runt med, stannar hon istället hemma på gården och vaktar...
Runt, runt, runt går hon med en otroligt bister min - "det här är mitt" - "det här är också mitt" - "ja men visst - det här är också MITT"...
Man kan inte göra annat än skratta!
"Ampra Lillan på vaktrunda"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar