16 augusti 2016

WOW, vilken himmel!

"Lilla damen" skulle sova (tackar förresten högre makter för att skolan börjat och "någon" nuförtiden är trött på kvällarna) när jag plötsligt upptäckte himlen utanför fönstret.

- Men WOW, kolla himlen!
- Lägg av, jag försöker faktiskt sova!
- Men KOLLA! Så himla vacker! Jag måste ta foto!

OCH

Så rusade jag upp, rev till mig telefonen och började fota. Det blev inte rätt färger - prövade på nytt - nope - en gång till...nähä?

- Ge dig nu mamma, nu räcker det! Lägg bort den där telefon nu!
- Men jag får inte rätt färger - det ser inte ut som det ser ut där ute!
- *suck* Får jag se? Helt ok foto mamma - skicka det till mig på Whatsapp och strunta i det där nu!
- Men färgerna är ju FEL! Kolla nu på himlen vilken färg den har!
- Behövs inte, jag såg ju fotot!
- Det är ju FEL färger på fotot!
- Jaaajaaa, det är väl inte så noga?
- AH! Kanske det blir bättre med en riktig kamera? *springer efter kameran*
- *suck*
- Jepp! Se så fina färger det blir nu!
- Men herregud mamma, nu får du väl GE dig! Det är NATT nu och då SOVER man! LÄGG BORT KAMERAN NU OCH LUGNA NER DIG!

Och hon är den av oss som har ADHD-diagnos?

(taget med kameran)

(taget med telefon)

Snålt matsmältningssystem? Dagens tips!

Mitt matsmältningssystem är OTROLIGT snålt - allt jag stoppar i munnen ska, per automatik, sväljas...

OCH

Allt jag sväljer ska behållas tills det säkert inte finns minsta lilla pytteliten mikrodel av näring kvar - ju mer jag stoppar i mig, desto längre måste det idisslas. En ko må ha fyra magar men det är rena barnleken mot vad någon gastroskopi skulle hitta på mig.

På riktigt!

De som springer och, ja hur ska jag nu uttrycka mig fint...gör "nummer två" efter varje måltid samt de som har så kallad "normal" matsmältning har ingen aning om vilken pina det är att ha en kropp som pantar på ALLT

Uttrycket "snål så man skriker när man skiter" är helt klart påhittat av någon med trög mage!

Iallafall - så här har jag haft det i hela mitt liv.
Om min kropp har fått för sig att det är spartider har INGET fått den att ändra sig.

FAST

Nu har jag hittat lösningen (bokstavligt talat) på problemet:



Ortis "Fructolax" i tablettform!
Gudagåvan för den förstoppade saten.

Nej, jag skämtar inte - det här är blodigt allvar - jag är 45 så kiss&bajsåldern har gått om för länge sedan (nästan).

Jag har, i stort sett, testat alla medel som finns på marknaden men den här är något i hästväg. Första gången jag prövade tog jag en tablett på kvällen innan jag gick och lade mig...sov som en stock ända tills klockan tre på natten när jag väcktes av ljudet av min egen mage...

SEN

Var det bara att bita ihop och besöka ett helt annat av husets rum än det man vanligtvis befinner sig i den tiden på dygnet.

Det är inte bara jag som är imponerad - som en väninna sa dagen efter att jag gav henne en tablett för att testa:

- HE E NO PROINA I HEDEE!!!


OM ni någongång behöver "lite" hjälp på traven...
Ta en sån här!

14 augusti 2016

Den galna fisktanten

"Vi" (det vill säga jag) har förresten skaffat akvarie. Tanken bakom var att det skulle minska stressen i mitt liv - att jag skulle sitta framför det istället för framför tv´n, njuta av att följa de graciösa små kräkens böljande rörelser och bara slappna aaaaav....

FAST

Det har inte riktigt blivit som jag tänkte mig - jag lyckades få fiskvärldens "Kauniit ja rohkeat" i mitt vardagsrum - det är fullt drama i byttan mest jämt.

Ta till exempel "Vera".


Vera är en "pleco" (tydligen) och ganska stor - 23 cm senast jag mätte. Jag GILLAR Vera - hon är intelligent. Jag lovar - hon ÄR det - när jag tillfälligt hade akvariet i köket bredvid frysen låg hon och kollade in "Lilla Damens" teckningar som är uppsatta på frysen. Därtill är hon social - kommer man nära akvariet är hon genast där och glor tillbaka och tar man fram kameran är det alltid hon som hänger på glaset JUST där man ska fota.

Dessutom är hon en riktig bitch.
Tummen upp för Vera - min favorit.

Sen har vi "Tjockisen".


Tjockisen hette från början något helt annat (som jag glömt) eftersom hon...eller han...hade suttit fast i en snäcka nån vecka innan hen kom till oss. Förra ägaren trodde hen var död och uppäten av katterna men det visade ju sig att det inte var så när akvariet tömdes innan flytten. Ja, vad jag försöker säga är att hen var betydligt mindre i början av vår bekantskap...

MEN

Sedan dess har dieten skitit sig totalt och om man drygar ut flingkosten med algtabletter, guppy-, och platybebisar samt stora broccolibitar så är det väl bara att vänta sig att man blir lite rund. Tjockisen äter allt - en gång skulle jag mata Vera med ärtor...

FAST

Innan Vera ens lade märke till delikatessen hade Tjockisen slukat alla. 
Hela. 
Noooou problem.

Det här är "Knölen".


Egentligen heter "Knölen" Örjan men "Lilla Damen" envisades med "Knölen" och efter ett tag lystrade han...eller hon...till det. Ganska taskigt namn...barn kan vara grymma ibland.

Det här är...



Nej fan, nu blev det nog något fel.
Sorry.


Vi fortsätter med "Magnus". Magnus var den finaste platykillen vi (jag) hade - han var liksom BLÅ medan de andra var simpelt orangefärgade. Jag satte mitt hopp till Magnus - att han skulle se till att artbeståndet blev just mer BLÅTT...

FAST

Sen gick hans flickvän och DOG mitt i allt och trots att jag skaffade NYA flickvänner till honom (Magdalena och Doris) gav han liksom bara upp och slutade andas han också...

Eller nåt...

Sen har vi (jag)...


"Verner". 
Verner är ett evolutionens mirakel - det är ett totalt underverk att han överhuvudtaget överlevde yngelstadiet...

FÖR

Han är så urbota korkad att det är synd om honom - jag har upprepade gånger fått rädda honom när han fastnat på nåt minimalt ställe och om det då skett i misstag eller om han försöker ta livet av sig - det har jag ingen aning om - han är inte den pratsamma typen precis.

Till Verner skaffade jag "Verna" i hopp om att de skulle fatta tycke för varandra och bli kompisar. Till först såg det ut som om de ALDRIG skulle komma överens...

MEN

Plötsligt var det en massa orangefärgade ägg fastsatta på undersidan av en sten och Verner var hängiven pappa som ilsket vaktade sina små blivande bebisar - allt och alla som kom i närheten fick stryk - Vera och Verna haltade runt med sönderrivna ryggfenor, snäckorna strittade som fotbollar till andra sidan akvariet...

Ända tills Verner en dag tröttnade på papparollen och åt upp alla ägg.
Han hade kanske fått avslag på sin barnbidragsansökan till Kela.
Eller så hade någon informerat honom om hans skyldighet att betala underhåll för alla ungarna.
Han har inte berättat varför han gjorde som han gjorde.
Han är ju, som sagt, inte den pratsamma typen.

Iallafall - det här är bara en del av våra (mina) fiskar...

OCH

Det händer saker JÄMT.

Att ha akvarium är alltså ingen garanti för att minska stress.

MEN

Tro mig.

Det är mycket roligare att följa med vad som händer där än det är att titta på tv!

Dörrkransar

(Kransen jag gav till min äldre dotter&svärson)

Utan dator blev det inget bloggande...
och utan bloggande blev det mer tid över för pyssel...


När min mamma började göra kransar...
Bestämde jag mig för att jag också skulle testa göra några...

OCH

Här är nu en del av dem...

 






 

Perfekta dörrkransar för de som tröttnat på dörrförsäljare
eller till de som helt enkelt inte orkar med gäster! ;)


Pokemon Go


För något år sedan var "Lilla Damen" väldigt intresserad av Pokemon - avsnitt efter avsnitt snurrade på "Netflix" - det var VERKLIGEN spännande.

Jag hade sån där "Déja vu"-känsla. Det var som om grabben var liten igen - då när det faktiskt var pop med Pokemon och hela livet gick ut på att skaffa rätt sorts samlarkort som sedan skulle bytas mot x antal andra kort som i sin tur kunde bytas mot några helt andra kort...

ELLER

Försiktigt placeras i plastfickor för att de var så värdefulla - helst också in i något låsbart vitrinskåp med skottsäkert glas.



Sen gick "Lilla Damens" intresse om...

OCH

Nu, när det är riktigt inne det här med Pokemon Go, är hon inte alls intresserad även om mamma ger små fina vinkar om att "du vet det här spelet, det här Pokemon Go?" - "Vi skulle ju kunna ladda ner det och göra det tillsammans...du och jag..." och "Tycker du inte det skulle vara skojigt?"

Inte ens min strategi med virkade Pokemonbollar tycks gå hem...

FÖR

Nu har jag gjort sju stycken och hon har ännu inte nappat. :)

Ny start...

Länge sedan jag bloggade...

Dags att ändra på saken.

06 juli 2015

Ordspråk och hårfärgningskatastrofer

"Snål spar och fan tar" + "Vill man vara fin så får man lida pin"...

ÄR

Två ordspråk som verkligen fastnat i mitt huvud.

Inte så att jag lever efter dem, nej nej, tvärtom - det är varje gång det skiter sig som jag minns dem...

MEN

Det är så dags då.

Ta till exempel det här med att jag, hastigt och lustigt när jag tog fel hyllgång på Prisma och hamnade framför hårfärgerna, kom på att "nämen nu ska jag minsann färga håret" för några veckor sedan...

OCH

Efter kontroll med dotran bestämt mig för att "mörkblond" skulle jag nog ha, jajja - det skulle jag...



Valde jag en förpackning för typ 11.95 och var på väg därifrån...



Jag såg BILLIGA förpackningar - bara 4.95!!!!

Nå, nu fanns ju inte "mörkblond" som alternativ där bland de där billiga färgerna (duh) men det fanns ju en hel del ANDRA man kunde välja mellan och HEJ - det ÄR en viss skillnad mellan 11.95 och 4.95! Jag lade alltså tillbaka den dyrare förpackningen (det vill säga den färg jag egentligen ville ha) och tog sedan en heeeeeeeeeeelt annan färg av de billiga. Typ "kopparbrun" eller något sådant - "det kan väl inte vara så illa".

Nå, det ÄR en viss skillnad mellan "mörkblond" och "kopparbrun" - om man inte fattat det förr så går det nog upp ett litet ljus när man färgat klart...

OCH

Jag var fruktansvärt irriterad över resultatet - RIKTIGT sur! Så där kunde jag inte ha det - jag stod inte ut - varje gång jag råkade se mig själv i spegeln blev det illamående de lux. Visst hade jag en förpackning med blonderingsmedel hemma, det HADE jag, men där stod det att man inte skulle använda det på nyligen mörkfärgat hår och det var just precis vad "kopparbrun" var - mörkfärgat!

FAST

Vi lever ju i informationsåldern - det finns något som heter "Google" - är det panik så finns det hjälp att få på en av miljoner "in case of fuck up" sidor.

Ett av tipsen att bleka bort en eller ett par nyanser av färg var att krossa C-vitamin (brus) tabletter och blanda dem i schampoo för att sedan låta geggan puttra på där i skallen en timme eller så.

Superenkelt!



Det testade vi (till en dels stora förtjusning - tydligen är en sådan kombination och effekten betydligt roligare att följa än att se på tv).

Tror ni det fungerade?
Naturligtvis inte!

FÖR

Att göra en lång historia kort (jo, jag vet - det är försent för det redan) gick jag dagen efter och köpte en knallröd färg för att få en annan nyans än den där asiga "kopparbruna" och DEN färgen fick det sedan vara ända tills idag när jag tröttnade på den IGEN en gång och, mot mitt bättre vetande och mot instruktionerna på blekningsmedlet, tog den iallafall och fick knallgult hår med oranga slingor. Att sedan försöka korrigera eländet med ett toningsschampo fungerar inte (bara så ni vet och JO, jag prövade) - det är bara att bita ihop, sätta sig i bilen och åka (gul och orange) till butiken för att köpa NY permanent hårfärg...

FAST

Den här gången köpte jag "mörkblond"!
Det gjorde jag!
Även om man inte skulle kunna tro det när man ser resultatet.
Jag HAR lidit pin men jag blev inte fin...

Å andra sidan är fåfänga en synd...

He fåår vaa sådee nu!