Läste ett inlägg på facebook idag där personen frågade sig om det verkligen finns något som heter "tvillingsjäl" och det fick mig att fundera - vad tror jag?
Har vi alla en tvillingsjäl?
Har vi, mitt i allt, två?
Fler?
Många?
Existerar det överhuvudtaget?
Ni vet när man träffar en person och man, innan någon av er ens öppnat munnen, VET att "den här personen GILLAR jag " - är det då ens själ som känner av den andres själ eller är det, helt krasst, den vetenskapliga cocktailen av kemiska substanser som kickar in? Typ...30 cl Dopamin...10 cl Oxytocin...20 cl Serotonin...blanda och NJUT.
Va?
I och med att jag själv hör till den typen av människa som reagerar på andra människor DOFT (eller lukt) tycker jag att det här med kemi är logiskt. Jag har alltid mycket svårt att beskriva en annan människas utseende - jag bryr mig inte ett dugg om hur någon ser ut - däremot händer det väldigt ofta att jag andas in lite djupare efter ett möte med en annan människa bara för att han eller hon doftar så in i Norden GOTT. *feeling kinky*
FÖR
Att inte tala om röster.
En del människors röster är som ljuv musik i mina öron (min absoluta favorit är fortfarande tanten på tåget) - där är det ju också vetenskapen som spökar eftersom den röst jag reagerar på antagligen har en viss tonnivå som, i sin tur, sätter igång någon slags kemisk reaktion i min lilla hjärna.
MEN
Det här med kemi kan inte förklara begreppet "tvillingsjäl" - när man träffar någon man bara VET att man hör ihop med på något sätt utan att man kan definiera det på ett exakt sätt...det känns bara "rätt" på ett djupare plan och det kan det gå ÅR utan att man har kontakt...
FÖR
Att, genast när man ses / träffas / pratar igen, känna den där känslan - att man hör ihop.
Att biten man undermedvetet saknat sätts på plats igen.
DET kan inte förklaras vetenskapligt.
Det kan det inte.
SÅ
Jag antar att jag hör till skaran som tror det finns tvillingsjälar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar