Älska sig själv!

Hur ska man kunna älska sig själv när man inte ens kan bjuda in sig själv som vän i Facebook?

VA?

Förklara DET om ni kan!

Helt klart en bugg i systemet!

Marsvin

Dottern har fått ett marsvin...

TROTS

Att jag sade NEJ typ 100 ggr innan jag uppgivet fräste fram ett JAJA DÅ!

Hade det bara varit HON som gnällde hade jag kanske kunnat hålla mig till det nekande svaret men min väninna (hon som hade marsvinet från första början) gaddade helt fräckt ihop sig med dottern och tillsammans körde de sedan en så massiv krigstaktik att jag till slut, totalt utmattad, var tvungen att vifta med vitt flagg och ge upp.

SÅ

Vi har alltså nuförtiden även ett marsvin i vår lilla djurpark!

FAST

Nu är det ett jäkla nojs om att "marsvin kan inte vara ensamma - de får sociala problem och blir störda - man MÅSTE ha två (eller fler)". Att jag kontrar med att "marsvinet har ju för bövelen redan sociala problem - det är ju därför vi har hon" har ännu inte gått hem...

Vi får väl se hur det går...

"Ganska gullig trots allt"

Dotterskryt

Min äldre dotter har länge varit väldigt intresserad av fotografering - eftersom jag inte hade pengar att köpa en ny digital systemkamera till ungen blev det istället en begagnad på nätauktion som vi fick mycket billigt på grund av att den inte fungerar som den ska - istället för att ställa in skärpa etc. automatiskt måste alla inställningar göras manuellt innan man trycker av...

FAST

Jag, och hon, tycker bara det är bra - det är ju lätt för vem som helst att ta fina bilder så länge kameran sköter allt jobb...

MEN

Trots att det är svårt att få det rätt (jag ids inte ens försöka längre - jag blir bara sur) lyckas hon riktigt bra!

"Lillasyster sover"

"Akvarieprydnad"

Lillasyster leker med "deidei"

"Jäkla snö ÖVERALLT"

Det tycker iallafall jag!

Duracellunge

"Lilla damen" hör till kategorin "ett mycket energiskt litet barn" och har för mycket energi för sitt eget bästa...

ELLER

Egentligen är det kanske för mammas bästa - HON tycks ju inte lida av det.

Från det att hon föddes har hon vägrat ta det lugnt - jag menar, om man redan som en dag gammal avskyr att ligga raklång i famnen och bökar sig upp till halvsittande läge, svänger sig vid tre månader, kryper vid fyra och tar sina första steg utan stöd vid sju månaders ålder ÄR man inte direkt den stillsamma typen...

OCH

Mycket av det här tillskriver jag det att hon inte direkt prioriterat sömn om man säger så - dagssömn är något hon bara behövt någon timme av hela sitt liv och nattsömnen är även den något nödvändigt ont - fortfarande, vid ett år och tre månader, har hon inte sovit en hel natt utan att vakna flera gånger.

Varje minut är det något som måste undersökas, soffor sitter man inte i långa stunder - det är mycket roligare att klättra på ryggstöden och på det viset komma vidare upp i bokhyllor och annat skoj...

FÖR

Kommer man inte upp på en sak placerar man ju helt enkelt något man faktiskt kommer upp på bredvid och använder det som stege.

Glömmer någon vindsdörren öppen har hon en radar som säger till DIREKT - hon kan befinna sig i andra ändan av huset för att plötsligt rycka till och rusa på som en dåre genom rummen - på två röda sekunder har hon tagit sig upp för den livsfarligt branta trappan - står sedan och bankar på de äldre syskonens rumsdörrar och skriker: "Naaaaannaaaaa" - "Daaaaaaadaaaaaaa".

Askluckor i kakelugnar och vedspis är väldigt intressanta för de bränns inte och inuti finns det massor med konstigt pulver man både kan äta och kasta runt i rummet. Vill man istället öppna luckorna där man ska lägga in veden hämtar man helt enkelt grytvantar från köket först annars bränner man sig.

Köksstolar är hemskt skoj för med såna kan man komma åt alla saker som mamma tryckt ihop mitt på köksbordet och de saker man inte annars kommer till på köksbänkarna - dessutom hjälper de en att nå tangentbordet på skrivbordet!!!!

Leksaker är skoj - det är jättekul att leka med en sak i någon minut innan man kastar den åt sidan med siktet inställt på NÅGOT ANNAT - VAD KAN DET VARA?

Sätter mamma sig ner framför datorn eller gör något annat som kräver koncentration har man plötsligt INGET annat att göra än att stå och riva i hennes byxben och skrika ut sitt missnöje...

SÅ

Jag erkänner - jag ÄR trött - efter ett och ett halvt år av att ha vaknat flera gånger per natt och tillbringat dagarna med att vakta en Duracellunge samtidigt som som jag försöker få resten av familjen och hushållet att fungera i nästan varje vaken sekund har MIN energi för länge sedan tagit slut...

MEN

Även om jag flera gånger tänkt tankar som "Satan, jag orkar inte mer" behövs det bara en finurlig blick av "Lilla damen" för att jag ska brista ut i skratt och glömma allt elände igen en gång...

Hon ÄR ju bara för härlig!

Suomi rules

Alla finnar bär kniv!
- Sälvklat, vat skall man annas pära på ? Inse att en hakelpössa para är klumpig och vilka roplem vår man inte, när man skall hämta ut pengar på panken.

Alla finnar slåss jämt och ständigt!
- Vi låss inte jämt. Vi måste hinna pasta och supa också.

Varför bastar alla finnar?
- Varför lösa på dussvatten, när man kan vettas port siten?

Finnar svär hela tiden!
- I helvete heller! Perkele är ingen svortom, tet är ett raftuttryck.

Varför bär alla finnar gummistövlar och träningsoverall?
- Man vet altrig om tet pörjar regna på spjuttävligen.

Alla finnar är bra på backhoppning!
- Nej, para tom som inte är pra på hocki, ralli , vormel 1 eller längdsidor.

Varför emigrerade finnar till Sverige, om det nu är så bra i Finland?
- Vi va tvungna att agera, så att vi inte skulle få ett u-land som kranne. Tessutom ville vi tela met oss av våra kunskaper om hocki, mopiltelefoner, tesign, arkitektur...

Finnar dricker bara Koskenkorva!
- Inte para, vi tricker Finlandia, KOFF och Lapin Kulta också.

Finnar kan inte blanda groggar!
- Jotå!

Vegetarian mix: 8 cl Koskenkorva, lägg i ett ärta, låt tra i vyra sekunter, ta port ärtan, rick!
White Christmas: 12 cl Koskenkorva och fem troppar tippex.

Är bastu och sauna samma sak?
- Pastu är för venskar, nåt tär finnar pyter om.. Sauna är tär finnar pastar

Sportlov...

Det trillar ner stora snöflingor där ute...

OCH

En dag som denna, en sportlovsdag - när man 1. inte måste starta bilen samt 2. inte är tvungen att fundera om man kommer ut på stora vägen eller inte på grund av all snö - inget "dra på, tvärstopp, backa, ta fart, dra på, slira, backa, ta fart"...

SÅ

Är det, egentligen, ganska vackert med snöfall?

Rogivande helt enkelt...

Nästan som att sitta och glo in i ett akvarium!

Vargavinter

Igår trotsade vi både kyla och storm för att åka in till Salo på "loppisrunda" - turen tog bara fem timmar av dagen - tur var väl det - när vi kom hem hade vattenledningarna nästan fryst fast. Dessutom hade grabben under tiden vi var borta vaknat med en rejäl förkylning och frös som en hund trots att jag eldat upp innetemperaturen ordentligt innan vi åkte...

"Fö..fö..frusna fönsterprydnader"

OCH

Om det blåste stormstyrka under dagen blev det minst sagt orkan till kvällen - det knakade i fönster och knutar, dundrade i takplåten, ven genom rökkanalerna...

FAST

Det blev ganska mysigt iallafall när jag drog för alla husets gardiner, eldade i alla eldstäder och hela familjen satt nere i soffan under täcken och filtar med "gottigottgott" och film.

Enda störande elementen var katterna (som hade tråkigt och roade sig med att leka tills det urartade sig till slagsmål), vattenkranen som stod och rann (för att det inte skulle frysa) och oron för att strömmen skulle gå men det är väl så det ska vara när det är en riktig vargavinter.

Annorlunda tv-middag

Tänk er att ni vid ett år och tre månaders ålder plötsligt, en dag, ska få uppleva er första tv-middag.

Er mamma har plockat fram ert alldeles egna lilla bord och stol och placerat dem framför tv´n - framför er på det lilla söta bordet har sedan hon dukat upp en oerhört fascinerande måltid bestående av "BUH" (hamburgare), "ISS" (stripes) och "IS" (Coca Cola blandad med saft i nappflaska)...

OCH

På teven rullar "Transformers - Revenge of the fallen" som ni, trots er ringa ålder, till en början finner väldigt roande - en massa "Brööööh brööööh" som hoppar och far...

Maten är god, ni gillar "ISS" och trycker in dem hela i munnen, en efter en på löpande band. Ibland blir det för mycket i era små munnar men då tar ni en klunk "IS" för att skölja ner dem. "BUH" är också jättegott, iallafall köttet och brödet...

MEN

Det där sladdrigt konstiga mellan köttet och brödet, det som er mamma säger heter "sallad" när ni visar upp det hängande mellan tummen och pekfingret - det gillar ni inte...

SÅ

Ni plockar helt enkelt bort det och lägger det på bordet framför er...

En bit in i filmen är ni mätta och har tråkigt - "Brööööh Bröööh" har tappat farten men det förstår tydligen inte resten av er familj - de sitter fortfarande och tuggar på sin äckliga sallad, glor på teven och säger "vänta lite nu" när ni stiger upp och viftar med "Tottefilmfordralet"...

DÅ

Får ni syn på högen med sallad på era bord - så där kan det ju inte se ut - det där måste åtgärdas...

Tyst och försiktigt, för att inte resten av familjen ska lägga märke till vad ni sysslar med börjar ni systematiskt pilla in all sallad mellan springorna på väggelementet som finns bredvid bordet...

När det efter ett litet tag börjar lukta fruktansvärt bränt i hela huset och resten av familjen rusar på som dårar för att lukta på kaklugnar och vedspis låtsas ni TOTALT ovetande om vad som hänt - tittar på familjemedlemmarna med stora ögon - "Nej, ni har då inte den blekaste aaaaning om vad det är för pucko som lagt sallad i elementet"...

OCH

Sedan viftar ni med "Totte" igen...

FÖR

NU borde det ju gå hem - nu tittar de ju ändå inte på teve!

Snusa tvätt

Det här trodde jag aldrig jag skulle säga...

MEN

Det är en fröjd att tvätta nu när byttan är ren...

Jag hade glömt hur gott sköljmedel doftar!

Nu tvättar jag bara för att få snusa på den när den är klar!

Skölja ur och skölja ur...

Jag hade tänkt blogga på morgonen men det blev ju inte av eftersom jag då, svärande ve och förbannelse, skurade ur "tvättmaskinsbyttan" - d.v.s. dit man pular ner både tvätt-, och sköljmedel...

Min tvättmaskinen köpte jag 2004 och sedan dess har den inte fått mycket kärlek och omtanke - för att glädja min pappa som (lite nu och då) påpekat att "man måste med jämna mellanrum skölja ur systemet" har jag då och då tryckt ner trädgårdsslangen i hålen - så har det varit bra med det...

MEN

När han kom och hälsade på i december hade fanskapet slutat fungera - det program jag alltid använder stannade upp på samma ställe, närmare bestämt vid sköljdelen, och gick inte vidare...

Min älskade far sade naturligtvis ÄN EN GÅNG åt mig att "det är klart att den inte kan skölja när det är tilltäppt - du måste tvätta ur systemet med jämna mellanrum annars går det så där "...

OCH

Jag kunde ju inte låta honom ha rätt, eller hur...

SÅ

Jag testade desperat alla program som fanns att tillgå tills jag hittade ett som fungerade - nöjd och belåten kunde jag därefter uppnosigt påpeka att "NÄPP, du hade FEL - om systemet vore tilltäppt hade ju maskinen inte fungerat överhuvudtaget, så det så" - HA!

FAST

Egentligen visste jag ju bättre och sneglade surt på "byttan" varje gång jag tvättade - muttrande:

"Skölja ur och skölja ur - hur f*n tycker de att man ska kunna skölja ur när man bara har tillgång till en trädgårdsslang med kallt vatten, va?"

TILLS

Jag imorse, när jag snubblade till, råkade knuffa till bytteländet så att det lossnade?

VADDÅ?

Gick den att ta lös?!?

Jag har alltså haft tvättmaskinen i över fem år och NU insåg jag AV MISSTAG att byttan går att plocka bort!!!!

SÅ

Idag har jag ägnat dagen åt att eliminera den fem års äckelpäckelskit som fanns där inuti under plasthöljet - lager på lager. Jag har gjort slut på en flaska klorin, en flaska Cillit Bang, en flaska budget Cillit, tömt en flaska ättika, gråtit blod över att "det tar ju aldrig sluuuuuuuut" och rabblat upp eder över den idiot till karl som i tidernas begynnelse konstruerade hela byttsystemet...

MEN

Den BLEV ren och nu när jag vet att byttan går att ta loss kanske den blir rengjord lite oftare...

Kanske....

När garantin gått ut

-"Vänta du bara tills det du fyller 30", sade en, en gång till mig -"Då kommer alla krämpor"...

OCH

Jag är böjd att tro henne. Dagen efter min 30-årsfest hade ett åderbråcksbolag byggt en splitterny Autobahn på mitt ena ben (med dålig asfalt för den är bucklig) och efter det dyker det hela tiden upp något nytt.

Kanske är det så att människans garanti tar slut vid 30? Det verkar nästan så?!? Inte kan man klaga heller för då stämplas man som hypokondriker (förutom här på bloggen då eftersom jag många gånger använder den som en slags dagbok).

I förrgår dök det upp ett helt nytt konstruktionsfel - plötsligt började det spänna i bröstkorgen - kändes precis som om någon tryckte ihop inälvorna där inne...

FAST

När jag gick och lade mig gick det långsamt om...

MEN

Igår kväll kom det tillbaka?

Nu var det inte längre bara ett tryck i bröstet utan spred sig upp mot halsen och kom i intervaller - till slut var det som om bröstkorg, hals, strupe och svalg fick kramp med jämna mellanrum.

Mitt universalhjälpmedel mot ALLT är dusch i hett vatten så när det blev riktigt illa testade jag naturligtvis detta - dock hjälpte det inte nämnvärt - det var först när jag gått och lagt mig som det sakta blev bättre igen en gång.

Ja, det är inte lätt att bli äldre...

MEN

Snart fyller jag 40 - då är det bara tio år kvar tills jag blir 50 - enligt tidningar är det DÅ man är på toppen av sitt liv så det är väl bara att bita ihop och stå ut!

Iskallt - bokstavligen

Dottern kan det här med kameran...

OCH

Slående rubriker (snodde hennes)...

FotOgenisk!

De senaste åren har jag haft väldigt kort hår - så fort det blivit en centimeter för långt har det varit paniksamtal till frissan - "Jag måste klippas och jag måste klippas NU!"...

FAST

I samband med att jag gick på vårdledigt valde jag bort den här lyxen - nu hade jag inte längre råd med att ranta dit i tid och otid - håret skulle få växa hur det ville och efter ett år av träda har det nu blivit relativt långt men även glanslöst, torrt, färglöst och risigt.

SÅ

Häromdagen satte jag igång med både klippning och färgning - SJÄLV!

Resultatet blev som det blev - visst fick jag bort en del av riset men större delen är fortfarande kvar och att färga halvlångt hår är tydligen inte lika enkelt som att färga kort hår - det KUNDE ju vara "lite" jämnare men...det är som det är.

Naturligtvis var jag tvungen att dela med mig av denna dagens stora händelse på Facebook - fattas ju bara annat...

MEN

När Anneli ville ha bild på eländet blev det problem - jag är inte vacker - jag är ju inte ens söt...

OCH

Tro mig - är man inte fager på riktigt är det ett rent helsike att bli det på bild! Jag ÄR inte fåfäng men det betyder ju inte att jag tycker om att bli påmind om hur jag ser ut - någon måtta får det väl ändå vara.

Nåja, jag bet iallafall ihop och bad min dotter fotografera mig så jag skulle få en bild på dagsverket.

Det var dumt!

Hon tog bild efter bild - visade dem åt mig alltmer desperat - "det här blev väl fint" medans jag ratade vartenda ett:

"Nej det där kan jag ju inte sätta ut - varför fotograferar du UNDERIFRÅN? - Fel ljus! - Nej! - Ta på HÅRET! - Varför zoomar du in så förbannat? - NEEEEJ! - Jamen herregud! "

TILLS

Ungen tappade nerverna:

"Det blir inte fina bilder på dig - jag KAN inte ta fina bilder på dig men det är inte MITT fel!"

"Av barn och fyllon...."

Utav cirka 30 fotografier blev ett enda helt ok men det var tack vare att jag stod i motljus vid fönstret och därför inte syntes...

SÅ

Till slut fick det bli ett av de där "Nej-korten" iallafall.

Nästa gång jag leker med sax och färg håller jag det för mig själv för husfridens skull!

Vardagslivsgenetik

Äldre dottern är väldigt intresserad av genetik. Tidigare brydde hon sig bara om arvsanlag hos kaniner och andra "kräk"...

MEN

Nu när det tagits upp i skolan har plötsligt också människans gener fått en liten del av hennes intresse. Hon tycker förmodligen att jag är jättetråkig...

FÖR

När hon har sina stunder med "nu ska vi minsann lära mamma någonting också" och efteråt drar sina förhörsfrågor typ "Fräknar - recessiva eller dominanta?" eller "Att fysiskt kunna rulla ihop tungan - recessivt eller dominant?"...

SÅ

Lyssnar jag bara med ett halvt öra för att sedan vid frågorna lita på "Vid frågor med två svar har man 50% chans att få rätt"-möjligheten...

MEN

Genetik ÄR faktiskt ganska intressant - skulle jag inte ha fullt upp med allt annat kunde det vara en riktigt rolig sysselsättning att studera det...

OCH

Har man som jag inte tid att studera det kan man ju alltid tillämpa det i vardagslivet.

Ta t.ex genen för "slarv" - den måste vara ett oerhört dominant arvsanlag...

FÖR

När jag var tonåring rev mamma sitt hår och grät blod över vilken slarvmaja jag var - mitt rum var ett skolexemplar på hur ett katastrofområde ska se ut men jag hölls ju inte bara där med mitt kaos, nej nej, jag lyckades utan problem invadera hela vårt hem med mitt "plocka fram och aldrig lägga tillbaka"...

OCH

Hur många gånger mamma än sade åt mig gick det inte fram - till slut gav hon helt enkelt upp.

NU tycker jag synd om henne...

FÖR

NU sitter jag i samma båt som hon men med den lilla skillnaden att jag har TRE barn med mina gener vars slarvgener lyser som den klaraste stjärna över de andra.

En annan gen som är starkt dominant är "släpauppenmassaglastillsittrumochintehämtanerdemefterhand"-genen. Vi har hur många dricksglas som helst men skåpet är nästan alltid tomt. Att det inte finns glas när de är törstiga - ja det är ju MAMMAS fel - "-Varför har du inte diskat?" - när jag svarar att "det är svårt att diska när det inte finns någon disk" traskar de snällt upp till sina rum, hämtar ETT glas från deras samling där uppe, diskar det, fyller det...

OCH

Tar upp det igen!

Vilken tur att det finns något som heter arvsanlag och genetik - om jag inte hade vetat att jag har mig själv att skylla hade jag kanske blivit arg!

Nu ska jag leta reda på min "vedeldningsgen" och värma upp huset!

Nenge Puhh!

Efter snart två månader med samma sagokassett i bilen blev jag verkligt glad när jag igår hittade fyra "nya" på loppis. Att två av dem hörde till Nalle Puh-serien (Nalle Puh och Tigger samt Nalle Puh och jakten på Christoffer Robin) var ett plus i kanten - på det viset kunde vi fortsätta vår tradition och kalla bilen för vårt lilla Puh-åk...

MEN

När jag, glad i hågen, bytte kassett blev protesterna höga från "Lilla damen" på min högra sida...

-"Neeejneeejneeejneeej, nenge puuuhhh!"

Att jag FÖRSÖKTE säga att -"Det här ÄR Nalle Puh!" gick inte hem - jag fick väl lyssna på vad jag ville - hon däremot skulle höra på "Nenge Puhh"...

OCH

Därmed basta!

SÅ

Jag gav upp, tryckte ut kassetten och stoppade in nya Nalle Puh nr 2.

Till en början var hon nöjd - rösterna var de samma som på HENNES kassett...

MEN

Efter en stund började ungen se bistert förbryllad ut - vad var det här nu då?

-"Nenge Puhh!"

-"Ja! Nalle Puh!"

-"Nenge Puuuuhhhh"

-"Jamen det här är också Nalle Puh! Det är en NY kassett - en NY saga, mamma tror det är JÄTTEBRA"

-"NEEEENGGGEEEE PUUUUUHHHHHHH!"

Trettio sekunder senare sitter en nöjd och belåten liten dam och vickar fötterna till "Nenge Puhh"-visan på SIN kassett...

Nästa gång jag hittar sagokassetter på loppis ids jag inte ens SE på dem!

Hundskräck

Grannarna har ett enormt åbäke till hund. Enligt dem är den något så flummigt som "Polski owczarek podhalanski" - jag däremot är helt hundra på att de helt enkelt snott och smugglat hem en isbjörn från någon djurpark någonstans!

I vanliga fall är jag inte överdrivet rädd för hundar även om jag har respekt för dem från det att jag, i tidiga barndomsår, blev biten i magen av en "människans bästa vän" och därför stolt kan visa upp ett ärr i form av ett upp och ner vänt frågetecken bara jag gräver lite bland bilringar och lyfter på lite fläsk...

MEN

Den här hunden är jag SKITRÄDD för!

Först och främst tack vare storleken på kräket - jag menar, om man inte har respekt för en förväxt pudel vars mankhöjd ligger på samma nivå som ens egen midjehöjd är man ju DUM...

OCH

Det att jag flera gånger mött honom "ansikte mot ansikte" när jag öppnat ytterdörren för att gå ut hjälper inte upp saken. Tänk er att, i lugn och ro - alldeles ovetande, öppna en dörr och så står där en dregligt morrande blonderad Cujo som, innan du skriker till och smäller fast dörren, vrider ihop ett skall som får dina redan löst sittande tänder att skallra.

Grannarna påstår att han egentligen är mer rädd för mig än jag för honom...

FAST

Det litar jag inte på!

Varje gång de bjuder oss dit frågar jag först ifall de har slut på hundmat och tänker erbjuda oss till middag istället - sedan får de se till att kräket är instängt i ett rum och att dörren är låst! Så länge jag vet att han är där går det ganska bra.

Det är likadant med min spindelskräck - så länge jag vet var de finns är jag inte rädd men blir jag överraskad får jag panik...

SOM

Igår när vi kom hem efter att jag hämtat äldre dottern från praoplatsen - så fort vi körde in på gården stängde jag av bilen (avloppet borde definitivt åtgärdas) - sedan satt vi en stund för att höra klart hela Puh-sången (man kan ju inte sluta mitt i) och så steg jag ut, gick runt bilen, öppnade passagerardörren, lyfte ut "Lilla damen"...

NÄR

Ett skall får mig att snurra runt kvickare än vad elmätaren i skrivande stund viner på där ute...

GRANNENS HUND! BAKOM MIG! DEN HAR RYMT!!!!

Snabbt som attan KASTAR jag "Lilla damen" tillbaka i sin stol, skriker till äldre dottern att "stäääääng dööörrrreeen - hundjäveln är lööööös!"...

OCH

Hoppar sedan själv in i bilen samtidigt som jag drar fast dörren.

När en modell större kvinna, som aldrig gillat gymnastik, ryms in i en Escorts framsäte tillsammans med bilstol och påbyltad ett-åring PLUS att hon får fast dörren vid anblicken av en hund...

DÅ

Vet man att kärringen har hundskräck!

"F*n vad löjlig du är mamma", sade äldre dottern och steg ut ur bilen -"Du VET ju att du inte ska visa att du är rädd! Kom nu och sluta larva dig!"

FAST

Jag hade verkligen inte tid att känna mig löjlig - jag hade ju fullt upp med att försöka krångla mig ut!

Istappar i näsan-kallt

När "Lilla damen" och jag steg upp imorse var hushållet smått råkallt igen en gång...

OCH

Det var ju inte att undra på - termometern visade på "Istappar i näsan-kyla" ute. Från -6 (eller var det -9?) igår kväll hade det plötsligt blivit -18 igen en gång så de få dagar vi hade dräglig utetemperatur blev inte många till antalet.

Jag började direkt oroa mig för huruvida Puh-åket skulle starta eller ej - inte nog med att det var kallt (eller som "Lilla damen" uttrycker det "Uuuhuhuuuu"), bensinmätaren hade redan för ett par dagar sedan bosatt sig på det röda området och NU skulle det bli intressant om den startade med minimal bensinmängd eller inte (tänk vad livet blir spännande med ny bil).

FAST

Det gick ju hur bra som helst - gullebilen startade vid första försöket och klarade sig galant ända fram till platsen där den fick lite honungsdricka - nu vet vi DET.

Väl hemma igen fick jag det bekräftat än en gång - ingen skillnad hur kallt man har det inomhus - när man kommer in från "istappar i näsan-kyla" känns det ÄNDÅ varmt och mysigt...

MEN

Jag tror minsann jag tänder en brasa iallafall!

Pappa!

Ibland blir det lite smågenant att ha en liten tös som inte riktigt vill lära sig prata och därför använder egna ord på saker och ting...

Vissa ord kan hon bra - "nanna" (godis), "mamma" (används endast när hon är ledsen), "deh" (storabror), "Naannaah" (storasyster), "Bäää" (får), "Nenge Puuuuh" (Nalle Puh) m.m...

FÖR

Att då inte glömma ordet "pappa" som kommer ut klockrent...

MEN

Det är dessvärre inte bara pappa som är "pappa" - enligt henne betyder "pappa" även "FARBROR"...

OCH

Ni kan ju då tänka er hur det känns när vi är och handlar - när ungen skrattande pekar på alla män hon ser och ropar "PAPPA"!

Hoppas deras fruar har sinne för humor, annars får gubbarna förmodligen kring öronen så fort de kommer hem...