29 januari 2013

Tur?


Jag är en vanemänniska - jag parkerar ALLTID på samma ställe i skolan (så jag säkert hittar bilen i mina mest tankspridda tillstånd)...

MEN

Idag tog jag en annan plats, varför vet jag inte. Jag kom in på gården, som vanligt, jag TÄNKTE svänga in på min vanliga plats men sen körde jag en bit till istället och parkerade där.

På eftermiddagen kom en lärare och sa att alla som parkerat på den parkeringen borde flytta sina bilar för "nu rasar snö från taket". Jag tryckte in min bulle i munnen, steg upp, letade efter bilnycklarna, gick och satte på mig skor och jacka och traskade ner till parkeringen.

När jag kom dit hade snön rasat ner där jag 1. BRUKAR parkera och 2. bredvid min bil - bilen bredvid min hade vindrutan krossad. Jag hoppar i, backar bort, parkerar på nytt ställe, stiger ur och VOFF så rasar snön ner där bilen nyss hade stått. 

Är det sånt som kallas "tur"?

25 januari 2013

Du fattas mig!


"Det är de bästa som lämnar oss först"

Jag har aldrig förstått det där...

MEN

Nu förstår jag!

Vad jag däremot inte förstår är varför en helt igenom god människa, en som älskade sin familj över allt annat, en underbar vän och medmänniska, en som alltid tänkte på andra och gjorde sitt bästa för att vara till stöd och hjälp för de som behövde det, en som bara genom att finnas till förgyllde andras liv - varför en så härlig person ska behöva lämna oss alldeles för tidigt?

Vila i frid - jag är tacksam för att jag fick lära känna dig.
Du kommer för alltid att finnas i mina minnen, tankar och hjärta!