MOTIVDILEMMA

Igår bytte jag bank.  

Tog mitt pick och pack och flyttade - bara så där.  

I dagens läge är det ganska enkelt att byta - materiellt iallafall - känslomässigt kan det vara betydligt svårare. Så var det för mig! Personalen i min "gamla" bank är hur trevliga som helst - det har alltid varit ett nöje att gå in där, sitta ner och prata med banktanterna (alla kvinnor över 30 är tanter i mina ögon - på ett MYSIGT sätt alltså  - inte negativt). Jag har verkligen tyckt om dem och det gör jag fortfarande men av skäl som jag inte ids gå in på här så tyckte jag att det var dags att byta och så blev det. 

VIPS så blev jag kund i en annan bank! 

Nya rutiner att lära sig, ny internetbank att sätta sig in i, nytt bonussystem att förstå sig på. 

DET borde inte vara något större problem. 

MEN 

Det finns ett som är betydligt större! 

I och med att jag nu bytte bank så sade jag upp mitt VISA-kort som var ihopknutet med min gamla bank. Detta innebär att jag "måste" söka ett nytt - jag måste ju ha ett bankkort - det här med kontanter är nuförtiden ett ganska vagt begrepp i min arma skalle. 

SÅ 

Detta ska jag alltså göra - skaffa ett nytt kort!

 

Jag har fullkomligt DILLE på kort - det kan alla i min närkrets intyga -finns det ett nytt kort inom räckhåll MÅSTE jag ha det. Det gör ingen skillnad om man sedan kan betala med det eller inte - jag vill ha alla - jag SAMLAR på kort!

 

Igår satt jag nu där iallafall på min NYA bank och inspekterade de motiv man kan välja till sitt bankkort - det är de gamla vanliga motiven - typ Marimekkoskålar, bilfärjor och lite natur. Skulle situationen vara den att jag inte hade ANDRA valmöjligheter skulle jag väl relativt snabbt hitta ett motiv bland dem och säga att DET HÄR vill jag ha. 

MEN 

De har ju gjort det BETYDLIGT svårare!

Jag kan SJÄLV designa den bild jag vill ha på mitt kort, ladda upp den via Internet-banken och på så sätt få den tryckt på mitt kort - KOSTNADSFRITT! 

Suck och stön! 

Här har jag alltså en möjlighet att GRATIS göra ett personligt kort - ett kort som INGEN ANNAN har - ett kort som är UNIKT - det är klart jag måste ta den! 

Ge mig 40 valmöjligheter och jag kommer att ha mycket svårt att välja EN ENDA sak av dessa - ge mig obegränsade valmöjligheter och jag tiltar! 

Jag kommer ALDRIG att få mitt nya kort! 

Jag kommer ju inte att kunna välja vad jag vill ha för motiv! 

Som mamma skulle jag ju gärna vilja ha mina barn på mitt kort - varje gång jag handlar kan jag sedan se på mina "små" gullen. Som djurägare skulle det ju vara roligt att ha något av kräken på kortet - varför inte alla - i miniatyr då annars ryms de ju inte. Som husägare skulle det ju vara en enkel sak att ta en bild av t.ex. äppelträden som blommar just nu och använda den bilden som bakgrund på motivet - det skulle vara jättefint! 

VAD ska jag välja? 

Jag vill ju naturligtvis ha ett kort med vilket varje kassamänniska stannar upp i sitt rutinarbete, tittar på kortet de just har fått i sin hand och fullkomligt HÄPNAR över hur exeptionellt vackert det är!  

EGO! 

När jag diskuterade detta OERHÖRDA problem med min mamma hade hon en annan ide´! 

Nackdelen med de här korten som man kan BETALA med är ju att man ofta hyvlar det i onödan. Är man i butiken, får syn på något man inte behöver men som kanske skulle vara roligt att ha så är risken betydligt större att man köper det om man betalar med kort än om man skulle betala det med kontanter. Använder man sig av kontanter har man ett begrepp om hur mycket pengar man egentligen har tillgång till - använder man kort så är det mera sällan man har ett hum överhuvudtaget.  

Så är det iallafall med mig och det VET min mamma om! 

Vad som min mamma OCKSÅ vet är att jag undviker kameror - jag HATAR att bli fotograferad. Det sägs att en bild aldrig ljuger men det är BULLSHIT rakt igenom - ta en bild av mig och den visar någon helt annan - personen på bilden är INTE jag - jag ser inte ut sådär! 

SÅ 

Hennes ide´var istället att jag skulle använda ett fotografi av mig själv som kortmotiv.  

SEDAN skulle det vara sluthyvlat!

 

Jag skulle undvika att använda kortet till varje pris!

 

Varje gång jag handlade skulle jag SKÄMMAS när jag räcker fram kortet. Varje gång jag, knallröd i ansiktet (varför ska en fullvuxen människa annars rodna - jag tycker det är så fel - går det att operera?) sträcker fram kortet skulle jag iaktta kassamänniskan - redo att hugga vid minsta tillstymmelse av flin. Varje gång jag tagit tillbaka kortet skulle jag snabbt stoppa det UNDER alla andra och försöka glömma eländet.

 

Det är faktiskt en ganska bra ide´!

Jag BORDE använda mig av den. 

MEN 

Jag skulle ju så gärna vilja ha ett kort som är VACKERT - ett kort jag kan vara STOLT över - ett kort jag faktiskt skulle vilja använda!

 

SÅ

 

VAD ska jag välja?

  

Önskar er nu en RIKTIGT fin dag!

SUCK VILKEN FILM

Jag TÄNKTE blogga men det GÅR INTE - är fortfarande
alldeles för LYRISK efter dagens filmupplevelse!

 

The Lake House

Alltså - har ni sett den?

SNYFT - vilken vacker historia!

(jag fattar ju förstås knappt hälften av allt som händer
TROTS att jag nu sett den två gånger efter varandra men
det GÖR inget - DEN filmen ska införskaffas till min samling!)

DESSUTOM

Keanu har då ALDRIG varit en av mina favoriter - under alla dessa
år han varit klassad som någon slags gåva till kvinnorna
har jag varit ett frågetecken.

MEN

NU, när han är äldre, kraftigare, mer märkt av livet - ja, kort sagt,
mer VUXEN och SLITEN -  NU ser jag hans charm!

Söt gosse säger tant Nette!

Godnatt på er och sov gott! :)

STRULANDE NÄT

Det lär finnas en poet i oss alla...

Så ödsligt det var, så tomt det kändes, så olyckligt ensamt med brustet nät.
Vad gör man väl då, där i sitt vemod, när nätet är nere, med datorn offline? 

Jag är dock lite småskeptisk... 

Nå, iallafall - jag löste problemet genom att hyra en film.  

En KÄRLEKSFILM!  

THE LAKE HOUSE 
(på finska "talo järven rannalla" - på svenska säkert något HELT annat)

UNDERBAR film!  

DET är KÄRLEK! 

När något liknande händer mig lovar jag att omvärdera hela kärleksgrejen och KANSKE till och med börja tro på den...kärleken alltså!

JAHA! 

Så fort som nätet äntligen börjar funka så börjar det ju naturligtvis åska istället.  

Bara att stänga! :( 

FY APA VILKEN VÄRME

Jag MÅSTE bara få gnälla lite...

 

FY APA VILKEN VÄRME!

 

Det är 29 grader ute medans termometern inne stannat på 26.6 och jag är fan och hans mormor för SNÅL för att sätta igång någon luftkonditionering redan i MAJ!

DESSUTOM 

Det finns ju ingen luft - jag kan inte andas! Jag VET att jag igår hyllade den kvavhet som kommer före åska men det var IGÅR - IDAG är det en annan sak!  Idag LIDER jag! 

Vad beror egentligen den här kvavheten på? Är man SÄKER på att det har med lufttryck att göra? Alltså RIKTIGT säker? Kan det inte helt enkelt vara så att blommorna och alla andra växter får huvudvärk före åska, tappar nerverna och bara bestämmer sig för att sluta producera syre?

VA? 

Å TROR ni det finns något moln på himlen då? NÅGOT som skulle påvisa att det faktiskt ÄR åska på väg?  

NÅNEJ!  

Nu får jag LIDA för det jag skrev igår!
Jag visste ju att jag skulle få tillbaka förr eller senare men vad tog det?
EN DAG! 

Det är ju inte ens juni och redan så här - jag bävar för sommaren! 

FY APA VILKEN VÄRME!  :(

ILLUSIONEN JAG HADE

På flera sidor har jag stött på begreppet "tisdagstema" - bland annat har Pialotta och Annika det i sina bloggar och förra veckan tänkte jag att NÄSTA vecka ska jag också vara med! Kul ide - den ska testas!

 

Gissa om jag tiltade när jag upptäckte att dagens tema var ILLUSION!

Idag är jag TRÖG - mer än vanligt!  

Så fort jag slår upp ögonen brukar jag komma på vad jag ska skriva om för dagen men idag är allt en enda trögflytande gröt som, till på köpet, klimpat ihop sig och halvt om halvt stelnat.  

Jag TÄNKTE skriva om alla IDIOTER som kör som ****** dårar förbi vårt hus (ingen rädder för döden här trallallaaaa), om karln jag drömde om inatt (han som kysste min panna - bara det gav honom plus och NEJ, det utvecklades INTE till något sexuellt), om skolavslutningar och kommande sommarlov (tack högre makter att det äntligen är dags), min bärbara dator som jag vill ha tillbaka (JAG VILL HA DEN TILLBAKA) och hur jäkla fint allt är där ute just nu... 

MEN 

Jag orkar helt enkelt inte tänka och få ihop ord till meningar. 

SÅ 

När jag kom på att det faktiskt var tisdag idag vilket då innebar att jag kunde ta fram kameran och istället koncentrera mig på bildhantering ett tag lättade trycket och lilla jag (allt är ju relativt) blev nöjd och glad - ända tills jag då såg att det skulle vara ILLUSIONER. 

GUD vad SVÅRT! 

Det första jag såg framför mig var att jag skulle fotografera vårt hus och gården. Illusionen av idyll medans arbetet bakom aldrig tar slut? Det kunde väl bli dagens illusiontema? Synd bara att jag inte tog foton i helgen när jag slirade omkring i ett hav av 30 cm höga maskrosor som jag, med våld, måste klippa med gräsklipparen fast jag borde använt en lie. 

NÄ 

Dammsugaren? Intrycket av att det SER städat ut men att det BAKOM kulissen är kaos? 

NÄ 

Min kristallkula då? Illusionen att ha allt under kontroll? Tror mig veta min framtid? 

NÄ 

En annan illusion är ju förstås den att människor ALLTID måste hålla upp fasaden. Hur dåligt t.ex. ett äktenskap eller ett förhållande EGENTLIGEN är så är det en dödssynd att visa dess fel och brister utåt.

 

Annars, från det ena till det sjätte - tittade just ut genom fönstret och upptäckte grannen som jobbar i sitt anletes svett ute på studsmattan. Såna som hon ger mig dåligt samvete - jag blir ju trött bara av att se på!

SUCK!  

Nu gav hon upp - SKÖNT!

Tillbaka till fasaden.

Det vore en illusion som man kunde fotografera - par utåt och par bakom stängda dörrar. 

NÄ 

Även om väldigt få människor HÄR vet om min blogg skulle det väldigt kvickt komma ut om jag började lägga in fotografier av par på bygden. Kanske inte SÅ smart? 

Jag KUNDE ju förstås fotografera högen med räkningar för DET är väl en illusion om något? Hur man inbillar sig att man ska ha några pengar kvar på kontot tills man ser den där ***** högen? 

NÄ 

Det kopplar inte - jag kommer inte på något! Hur jag än försöker komma på något FIFFIGT som faktiskt skulle passa under temat ILLUSION så är det STOPP.  

Jag som ville vara med i tisdagstemat...

Jag antar att jag får försöka på nytt nästa tisdag istället! :(

TVÅ SAKER

Jag hade inte tänkt skriva mer idag men fick just ett mail utav en av mina svägerskor (Maria) med en vits som TILLTALADE mig.

Med den önskar jag er alla en riktigt trevlig kväll och god natt! :)

När Gud hade skapat Adam & Eva, hade han två saker kvar som han tänkte ge till dem.
Gud sa:

 - Jag har två saker kvar till er, den ena är konsten att kissa stående...

Adam avbröt:

- JAG, jag vill ha den, det skulle vara riktigt kul, livet skulle vara mycket lättare och roligare!

Gud tittade på Eva som nickade och sa:

- Varför inte, det är inte så nödvändigt för mig.

Så Gud gav Adam den här gåvan. Adam skrek av glädje, hoppade upp och kissade runtom, skvätte, sprang till stranden och kissade och beundrade mönster han gjorde i sanden.

Gud och Eva tittade på Adams glädje och Eva frågade Gud:

- Och den andre saken som Du skulle ge bort som gåva?

Gud svarade suckande:

- Hjärnan Eva, hjärnan.

HEHE!!!!!

ÅSKAN KOMMER

DE lovade åska till helgen! 

Det blev ju inget av med DET! :( 

Jag är sjukligt fascinerad  av åska. Så fort det dyker upp lite mörka moln på himlen står jag hoppfullt och glor upp mot himlen -  spejar till höger och vänster, bakåt och framåt - kommer det fler? Jo, där borta kommer det några. Kommer de hit eller vart far de? Det verkar som om de gaddar ihop sig - gör det inte det?
 

Blir det kanske åska idag?

De dagar det är kvavt ute går jag i väntans tider. Ju varmare det är desto mer spänd blir jag - när andra går och svär över att det inte går att andas för att luften är för tung är jag bara lycklig - SNART BLIR DET SÄKERT ÅSKA! 

MEN

Även om jag fullkomligen ÄLSKAR åskan och verkligen NJUTER när det blixtrar och smäller så har jag respekt för den. Samtidigt som jag är ÖVERLYCKLIG över att det ÄNTLIGEN åskar är jag LIVRÄDD - tänk om det slår ner här? Tänk om det börjar brinna? Tänk om det kommer in en sån där ÅSKBOLL som man hört om? Vad gör jag då? 

HU! 

Vid första mullret i horisonten ska alla elektriska grejer räddas. Alla kontakter länsas - det första som dras ur är ju NATURLIGTVIS bredbandsmodemet, datorer och tv-hörnan och därefter allt annat. När detta är gjort fyller jag på saftkannan i kylen (så att vi har något att dricka ifall det blir strömavbrott), fyller en hink med vatten på toaletten (så att det finns möjlighet att spola ifall det blir strömavbrott OCH finns tillgång till vatten om något börjar ryka)...

 

OCH

 

SEDAN VÄNTAR JAG!

 

Blixt - räkna - muller - jaha, nu är den så nära - blixt - räkna - muller - nu är den närmare - blixt - räkna - muller - oj då, nu är det ganska nära - blixt - KADAMMM!!!!!

 

SHIT!

 

NU är den HÄR!

 

PANIK!

Under tiden åskan är riktigt nära är jag fruktansvärt spänd - helt på det klara med att det NÄR SOM HELST kan slå ner i huset eller på gården - samtidigt som jag njuter av MAKTEN som vädret har. Vi människor är TOTALT underlägsna - det finns inget vi kan göra!  

Det är mörkt, regnet öser ner, hela världen lyser upp av blixtar och hela huset skakar när det brakar till. 

DET är mäktigt! 

När åskan dragit vidare är det ett slags antiklimax - JAHA, var det här ALLT? F*n vad snabbt det gick om den här gången då? Kanske det svänger och kommer tillbaka? Nähä, int då, bara att vänta tills nästa gång! 

SÅ 

Varje gång de lovat att det ska bli åska och det inte blir av så är jag grinig. Det är ungefär som om ett barn väntat på tomten och tomten struntat i ungen, pantsatt paketen och tagit en krogrunda istället. 

Det blev alltså ingen åska i helgen TROTS att de SA att det SKULLE BLI det! 

MEN 

Det ÄR ju faktiskt ganska kvavt där ute.

Vem vet?

Det kanske blir åska idag istället?

INTE LÅNGT KVAR

Luna har löptid - har haft det i snart två veckor nu. Hon går omkring här hemma som en osalig ande. Stackars liten (NOT)! 

Grannens GAMLA hund är helt ifrån sig. Inne, på nätterna, kan han inte sova utan vankar gnällande fram och tillbaka - han har inte ätit på flera dagar. På dagarna sen igen skäller han från morgon till kväll - tre skall efter varandra, paus, tre skall efter varandra - så håller han på ända tills han får syn på Luna och istället börjar YLA! 

När jag pratade med mamma i telefon svor jag ve och förbannelse över det här - hur en hund som i stort sett är både blind och döv och med ena benet på gravkanten kan vara så BESATT. Han borde ju ha GLÖMT vad det handlar om! Om det var den UNGA hunden som var tokig (vilket han är MEN med betydligt mera värdighet) skulle jag förstå det men DET HÄR övergår mitt förstånd! 

Mamma skrattade och berättade då att LUSTEN lär vara det sista som lämnar en levande varelse.

SÅ 

Jag har nog inte långt kvar då.

IGÅR, IDAG...

och IMORGON.

Tadaa - helt plötsligt ändrade min blogg karaktär och blev en INREDNINGSBLOGG! Ja, för dagen iallafall! ;)

Igår, mitt på dagen, fick jag för mig att NU ska vardagsrummet målas. Ända sedan jag köpte huset har det rummet STÖRT mig! Ingen skillnad om det varit barnens sovrum, mitt sovrum, gästrum, arbetsrum eller vardagsrum har jag inte lyckats få det som jag velat ha det. En böld i röven har det här rummet varit!

De som bodde här före mig hade totalrenoverat rummet år 2000 och därför tyckte jag att det i princip var ONÖDIGT att själv sätta pengar på ytterligare uppfixning - tapeten var helt ok även om den var lite för "varm" i mina ögon.

Igår fick det alltså var nog!

SÅ

Jag åkte in till byn, förutom det vanliga fredagshandlandet köptes även målfärg, sedan kvickt hem, drog alla möbler till mitten av rummet, satte stereon på fullt och började klotta.

När jag målat brukar det ALLTID skvätta - hur försiktig jag än är så slutar det med att halva möblemanget är prickit, jag har slingor i håret, krigsmålning i ansiktet och kläderna redo för sopsäcken...

MEN

Den här gången blev allt PERFEKT - inte en droppe på möblerna, inte en droppe någonstans överhuvudtaget ända tills allt var klart och jag i misstag råkade sparka omkull målfärgsburken då så allt vällde ut...men det kunde ju vara värre...DET får jag åtgärda någon annan gång jag har tråkigt.

Resultatet blev så här (klicka för att förstora):



Väggarna är nu, istället för skitigt beiga, målade i en gråblå nyans och helt plötsligt är rummet LJUST, svalare och ser dessutom betydligt STÖRRE ut! Inte nog med det - detta rum som i flera år har varit som en böld i min rumpa är nu ett av mina favoritrum - tänk att lite färg kan göra så stor förändring!

NU...

...när det är nymålat ser jag mer än vanligt hur SKITIG och SLITEN soffan är! Tre år av människor, katter och hund (som INTE får vara i soffan men som passar på om ingen är hemma) har gjort sitt och eftersom den är i samma färgnyans som väggarna skär det sig DUKTIGT! DEN ska jag alltså klä om - tyg är redan beställt.

Idag är det tänkt att jag ska såga till fönsterlister till fönstren och banka fast dem. Lister finns nere i källaren men det har aldrig blivit av att göra något åt saken. Det är såna här lister som ska dit (klicka för att förstora):



Ojdå, det blev lite suddigt men iallafall - likadana som runt de andra fönstren i nedre våningen.

Sedan kommer jag antagligen ledbruten att slappa resten av helgen (eftersom jag inte har tyget jag behöver till soffan ännu) och läsa Nessers böcker om Van Veeteren. Har tidigare inte läst de böckerna men efter att jag råkade få se en film med Sven Vollter (gullig farbror) var det kört - NU slukar jag dem med hull och hår.

DET, i sin tur, innebär att jag tar paus från nätet ett par dagar och därför önskar jag er en riktigt UNDERBAR helg!

Nu stänger jag men före det ska jag ta en runda för att se vad ni har att berätta! :)

Nette

MÄNNISKAN BAKOM BLOGGEN

När ni besöker och läser bloggar - skapar ni då också en bild av människan bakom?

Tankar, uttryck och åsikter ger dig en insikt i vem människan är inuti - VEM det är som sitter framför tangentbordet och knappar på tangenterna. Visst finns det en del som rent ut sagt "drar skit" - de som låtsas vara någon de egentligen inte är (men som de kanske skulle vilja vara?).  

Det är ju en av baksidorna med nätet - jag tror dock de flesta är sig själva...

FAST

 

Jag är ju, som jag sagt tidigare, lite VÄL naiv och blåögd.

Det jag skriver - DET är JAG!  

Om det ena dagen är väldigt TJOFADERITTAN och andra dagen DJUUUUUPT så kan det ge lite mixade intryck - vem av dem ÄR jag egentligen? Är jag tjofaderittan eller är jag djup? 

NÅ 

Jag är helt enkelt både och (det är förresten ett konstigt uttryck!). 

Det tror jag de flesta är - INGEN är väl så enkel att de bara har en enda sida?  

Eller? 

I det "riktiga" livet är det lätt hänt att man bara visar upp EN enda sida och egenskap av sig själv när man träffar en människa. Träffar du inte den här personen så ofta är det just den egenskapen som han eller hon sedan förknippar med dig i efterhand - träffas ni däremot ofta är det, förr eller senare, oundvikligt att alla dina andra egenskaper dyker upp och ger sig till känna och tvärtom.

En del, i det RIKTIGA livet, tror att jag är TJOFADERITTAN hela tiden - eftersom de inte träffar mig så ofta så är det bara den sidan jag råkat visa upp. Det är enklast så - varför dra upp alla möjliga djupa tankar och funderingar om man bara träffas någon gång nu och då?

 

De som "lärt känna mig" som tjofaderittan har ibland blivit lite konfunderade när de läser min blogg - är det verkligen HON som har skrivit detta? Kan hon faktiskt ta upp allvarliga saker? KAN hon vara djup?

 

FÖR

I bloggen är jag helt och hållet mig själv! För mig är det mycket enklare att beskriva känslor, tankar och åsikter SKRIFTLIGT. Det kanske ni redan har förstått? Det borde gå att läsa mellan raderna i mina milslånga inlägg! :) 

MEN 

Vad man däremot sällan kan dölja i det riktiga livet är ens UTSEENDE! Jag kan dölja vem jag är INUTI men går jag omkring med rånarluva över huvudet eller skallen instoppad i en papperspåse som det står "Vacker" på så tar det knappast länge innan någon reagerar! 

På nätet är det tvärtom. På nätet kan jag ventilera mina tankar, känslor och mitt inre men jag behöver inte visa upp mitt YTTRE om jag inte vill!

DET gillar jag! 

Jag kan sitta här framför datorn och pilla på tangenterna med håret på ända, med sömnskorv i ögonvråna och ha något slafsigt på mig UTAN att bekymra mig ett dugg! Jag kan till och med sitta i bikini utan att skämmas eller behöva dra in magen om jag känner för det! 

På nätet är det faktiskt det INRE som räknas!

 

SÅ som det SKA vara!

(Observera - jag försöker inte påskina att jag är vacker inuti - det är jag nog inte! :) 

FAST

 

Jag erkänner...

 

...när jag besöker en blogg (utan fotografier på innehavaren) och läser de inlägg som finns där bildar jag mig inte bara en bild av personen bakom - hur han eller hon är inuti - utan jag bygger även upp en bild av hur människan ser ut UTANPÅ.

 

Jag förknippar vissa egenskaper med ett visst utseende. Precis som när man läser en bok och bestämmer sig för att huvudpersonen ser ut på ett visst sätt.

(Ifall du undrar hur jag tror att du ser ut så kan jag säga att jag än så länge bara stött på väldigt vackra människor! Just DU har otroligt vackra ögon som speglar det fina inre som du har!) 

Gör ni också det eller är det bara jag? 

Skapar ni er en bild av hur personen bakom bloggen ser ut? 

Förknippar ni vissa egenskaper med ett visst utseende? 

NU önskar jag er en riktigt HÄRLIG fortsättning på dagen!

FOTODAGS

Eftersom jag länge sagt att jag ska sätta ut nya bilder på kattungarna men inte
fått det gjort tar jag mig NU i kragen och sätter igång!

När jag ändå höll på blev det lite fler...

Här nedanför ser ni först småkissorna. Första bilden är en hona och en hane.
För tillfället går de under namnen "Pip" och BigBautaFrassen" - BigBautaFrassen
vägrade sitta stilla så därför ser ni bara rumpan.

Andra bilden visar "Carmen" och "Pip" medans tredje och fjärde upptas av
"Nalle" eller "Teddy" eller "Fjutt" (som jag kallar honom).



Nu kommer vi till STORA kissorna. Först ser ni "Lillan" som är mamma till
småkissorna (hon är tre år), sen kommer "Lilla My" (fyra år) och sedan "Caesar"
eller "Luddface" som han hette från början (ett år).

Caesar gillar alla sorters skålar och byttor - igår hade han passat på att kissa i
hundens matskål...han var förmodligen SUR över något!



NU är det dags för de andra djuren i vår familj - vi har ju även en hund som
heter "Luna" och två kaniner som går under namnet "Biomon" och "Picachu".
Som ni ser har Luna en BOLL hon gillar VÄLDIGT mycket och KOLLA vad SÖT
hon var när hon var liten (tredje bilden).



Ute håller det på att bli VÄLDIGT grönt - Annelie har krig med sina maskrosor
medans jag gett upp - de får ta över bäst de vill eftersom jag tycker de är så
vackra OCH är behändiga att riva till kaninerna. Första bilden visar deras makt-
övertag av vår bakgård. Jag TROR det börjar bli dags för gräsklippning!

De följande två bilderna visar utsikten från gården så som den ser ut just nu.

Den sista bilden i raden har jag petat in som ett bevis på att jag faktiskt HAR
samlat på Lomonosov! :)



När vi ändå är inne på ämnet BEVIS så tänkte jag att jag sätter in bilder på köksön
jag tömde köket för OCH bild på nya matrummet. Vardagsrummet ids jag inte
fotografera innan jag får det någotsånär som jag vill ha det! :)

OCH

Så avslutar jag med ännu ett fotografi av JÄTTEFINA Luna...




Det var det - nu önskar jag er alla en RIKTIGT fin dag!

MIN NYA HOBBY

Ibland får jag DILLE på saker och ting...

Plötsligt får jag bara för mig att DET HÄR - det MÅSTE jag testa och så är det bara att stå ut tills det går om. Ibland tappar jag intresset från en dag till en annan - ibland kan det ta lite längre. 

Det har varit ganska lugnt nu ett tag... 

Senast jag fick en av mina snilleblixtar var ju när jag kom på att jag skulle samla på FIGURINER men det gick relativt snabbt om. Visst kommer jag fortfarande att köpa alla billiga Lomonosov-figuriner jag stöter på men det är ju ganska sällan DET händer så länge jag bor här ute i TJOTTAHEITI. 

Min strävan efter det perfekta kaffet har ju även det lagts på is men nu har de på  Zoega lovat skicka hem kaffe till mig så SNART kan jag sysselsätta mig med det projektet ett tag till... 

FAST 

IDAG blev allt plötsligt SOLKLART! 

Jag ska köpa AKTIER! 

Att jag inte fattat det TIDIGARE?

Nej, jag har aldrig tidigare hållit på med aktier - tanken har aldrig ens slagit mig men det hjälps inte - om jag får för mig något så får jag för mig något! PUNKT! 

Efter att jag (så där snabbt) satt mig in i hur det egentligen går till så var det dags att kolla börsen! Det var en massa siffror upp och en massa siffror ner. Först tänkte jag att jag borde hitta ett mindre börsnoterat företag som TORDE få en lysande framtid, köpa upp en "massa" aktier och sedan bara vänta tills det börjar ramla in pengar...

 

MEN

 

Sen kom jag på att det skulle bli alldeles för JOBBIGT!

ISTÄLLET...
 
...satsar jag ju NATURLIGTVIS på de företag som redan ÄR stora! 

Nokia är ju (absolut) ett självklart val, Viking Line och UPM-Kymmene likaså men sen finns det ju otroligt många FLER företag man borde testa på. Microsoft till exempel! F-Secure (borde ju bara gå uppåt eftersom virus knappast kommer att minska). Cisco? Sony Ericsson? 

VILKA fler ska man välja? 

NU...

...sitter ni förmodligen och funderar hur i hel*ete en ensamstående mamma har RÅD att spekulera på börsen och sätta pengar på aktier bara så där!  

Är hon rik eller bara tokig? 

Rik är jag INTE och inte är jag tokig heller - man kanske skulle kunna kalla mig lite smårubbad OM man måste ge mig en stämpel men direkt TOKIG är jag nog inte! Det TROR jag iallafall inte?

Jag pratar inte om ett hundratal aktier, inte ens ett tiotal utan ENTAL! 

EN Nokia-aktie.

EN Viking Line-aktie.

EN UPM-Kymmene-aktie.

EN Microsoft-aktie.

EN F-Secure-aktie. 

ENTAL! 

Vad är då vitsen med det? Vad TJÄNAR jag på det?

 

Varför måste jag TJÄNA något?

 

Varför kan man inte göra något bara för att det är roligt? För sitt eget höga nöjes skull?

 

DESSUTOM

 

Varenda gång folk sedan frågar mig vad jag EGENTLIGEN gör på dagarna - är jag bara hemma och dallar eller gör jag något vettigt så kan jag svara:

 

Nja...vettigt och vettigt...efter morgonkaffet brukar jag mest sitta vid datorn och följa med börsen för att se hur det går med min portfolio. Nokia gick ju upp ett par procentenheter senast så där blev det ju en REJÄL vinst men nu funderar jag på att sälja Microsoft och istället utöka mitt innehav av Viking Line.

DET NI! 

DÅ skulle skvallerkärringarna i byn ha något att diskutera!  

JEPP!  

Jag ska DEFINITIVT köpa aktier!  

JAG ENLIGT...

Nu har jag snott en lista av Åsa.S för jag tyckte den var rolig!

Enligt polisen - Hon som konstigt nog ALDRIG har koll på när bilen borde besiktas eller när däcken borde bytas och dessutom har väldigt svårt med att låta telefonen vara ifred när hon kör....
Enligt World Class - De har aldrig ens HÖRT talas om mig!
Enligt en vän - En sån där som man kan vara osocial tillsammans med utan att det känns obehagligt.
Enligt AF - Jopelfia med MÅNGA ideer.
Enligt CSN - utlänning.
Enligt banken - MYCKET bra kund!.
Enligt mamma - kvicktänkt och helt klart lesbisk i hemlighet (för att jag inte vill ha nån karl då).
Enligt mig själv - mamma, dotter, inte riktigt som alla andra...
Enligt tvättstugetanten - det är nog jag själv och då blir svaret - HOPPLÖS!
Enligt dansgolvet - ett störande moment som INTE saknas.
Enligt mina barn - världens bästa mamma men lite knäpp???
Enligt grannen - hon som mest sitter på trappan med kaffe i ena handen, en cigarett i andra och glor när DE jobbar!
Enligt min man - Vilken man? Jag kan ta min ex - då är jag en hemsk, känslokall och osympatisk ragata :)
Enligt Telia - de vet inte heller att jag existerar.
Enligt hyresvärden - Det är väl banken och där är jag ju en mycket bra kund ;)
Enligt katterna i huset - hon som ska städa kattsandlådan efter varje besök annars görs behoven någon annanstans!
Enligt obekräftad källa - en mycket trevlig människa :D

Vilka är NI?

JAG ÄR MATRASIST!

HMMM...vad ska vi ta upp idag då?

 

JO

 

Jag måste erkänna att jag är en typ av rasist - INTE när det gäller människor UTAN när det gäller MAT!

Jag är en MATRASIST!

När jag är i butiken och t.ex. ska ha ost är det VÄLDIGT viktigt VAR osten blivit tillverkad. Om etiketten är finsk, text och grafik liknar alla de andra sorterna men priset är lite väl billigt blir jag SKEPTISK! Nu är det något LURT! Då är det bara att lusläsa det finstilta för att se varifrån osten EGENTLIGEN kommer! Ofta är det ju så att osten är tillverkad FÖR ett företag i Finland men att den är ihopkluddad i ett annat land - då hamnar den snabbt tillbaka på hyllan och så tar jag en LITE dyrare istället - en av dem som jag VET är gjord i Finland ELLER Sverige. 

FAST 

Jag börjar lätta lite på mina principer - tidigare var det ENDAST finsk ost som hamnade i min kärra men efterhand fick även svensk ost godkänt. Det var ju bara det att den svenska osten ofta är tillverkad i DANMARK och DET blev ett dilemma tills jag bestämde mig för att - OK - dansk ost kan väl få godkänt den också då! 

Kött är också en viktig fråga - här är jag väldigt noga! Det ska vara FINSKT kött - sånt som faktiskt tonttat på HÄR i landet och inte ätit sig tjock och fet någon annanstans. HIMLA viktigt! Är jag i Sverige är det svenskt kött som gäller. Visst kan man få utländskt kött betydligt billigare men om inte VI stöder köttdjursproducenterna som finns i våra länder så VEM ska göra det då? Dessutom finns ju risken för galna kosjukan - även om det finns en pytteliten risk att få den TROTS att man bara äter inhemskt kött och det skulle vara mitt öde att drabbas så vill jag nog hellre ha en inhemsk version av sjukan än en utländsk! 

ANNARS 

MIN starka åsikt, från det ena till det andra, är att INTE försöka sträva efter att försöka hålla samma låga prissättning på våra varor som de övriga länderna utan istället satsa på KVALITET! Skit i kvantiteten - vi kan ju ändå inte konkurrera med de andra! Varför inte vara stolta över det vi har och marknadsföra det som den lyxvara den EGENTLIGEN är? 

ÅTER TILL 

Även kyckling är viktigt - inte bara det att den måste vara inhemsk utan den ska även vara packad på ett visst sätt annars klassas den DIREKT som oduglig. Jag vet inte hur många gånger jag kommit hem med en viss typ av förpackning där datummärkningen säger att varan ska vara ätlig i drygt en vecka till och när man öppnar förpackningen så vill man bara spy av lukten.

UÄK! 

Grönsaker - ja, de borde inte ens ha ett behov av att nämnas - det är ju SJÄLVKLART! På vintern finns det ju inga inhemska grönsaker att få tag på - hyllorna är fulla av jättefina, röda, STORA tomater till relativt billig penning men de smakar ju ingenting? Samma sak gäller gurkan. Har man ätit utlänsk tomat och gurka hela vintern så borde man ju i princip inte vara så exalterad när det dyker upp inhemska versioner fram mot sommaren - man BORDE ju vara VAN men så är det inte - de första inhemska riktigt odlade tomaterna är en NJUTNING! (Besöker ni Åbolands skärgård och har vägarna förbi Söderlångvik gård så testa deras tomater - ni kommer inte att ångra er!)  

LIDL fick länge klara sig bäst de ville utan att jag besökte deras butik en enda gång - om jag inte missminner mig var det i höstas jag testade deras sortiment för första gången. JAJA, det VAR billigt och hit och dit men hur mycket INHEMSKT hade de i sitt lager? Nu har jag gett med mig - jag KAN handla hos dem men är fortfarande ganska noga med VAD jag köper och VAR det är tillverkat.  

Det kanske bör tilläggas att jag nog är medveten om att det som står på etiketterna inte alltid stämmer MEN jag har iallafall gjort ett försök! 

I vissa situationer är det dock ganska svårt att vara matrasist - vill man t.ex. ha fiskpinnar är det ju ett helsike för hur mycket torsk och sej plockar man upp i våra vatten? När det gäller räkor är det samma problem. I de fall där det inte finns möjlighet till inhemska produkter måste man helt enkelt tänja på sina regler - i vissa fall extremt duktigt mycket!   

MEN 

Det kunde ju vara värre! :)

JAG är alltså ganska noga med vad jag köper och vad jag inte köper här HEMMA!  

Hur är det med er?

Har NI någon skillnad?

AVBLÅST STORMVARNING

JAHA?

Det verkar det som om min depressiva period REDAN håller på att gå om så jag får fortsätta spy galla någon annan dag istället! :(

Just nu är jag istället GLAD över:

• ATT jag har så underbara barn som jag har!
• ATT det är mysigt mulet ute - regn gör ju att allt blir så mycket grönare!
• ATT kattungarna börjar bli URGULLIGA (ska ta foton imorgon...)
• ATT jag är äckligt mätt i magen efter en vrakmiddag bestående av grillad kyckling, potatissallad, fetaostsallad och champinjoner.
• ATT magen är rund som en boll (nja nästan iallafall) och jag inte BRYR mig! ;)
• ATT jag fortfarande har kvar ett OTROLIGT stort lager TOBLERONE!!!! Nami!
• ATT jag per telefon har pratat med min mamma, pappa OCH ena lillabror på en och samma dag!
• ATT jag slapp göra pastasalladen till skolans vårfest imorgon! PUH!
• ATT det snart är sommarlov...YES!
• ATT jag snart ska på mitt livs första riktigt stora konsert! Snart 36 år och aldrig varit på en konsert? Det ni!
• ATT jag ÄNTLIGEN tror mig veta hur mitt vardagsrum ska se ut.
• ATT min pappa börjat blogga (jag ger inte ut adressen förrän han sagt att jag får göra det).
• ATT min pappa tog kontakt med Nestle - gav dem adressen till mitt Zoega-inlägg och att de nu faktiskt ska skicka kaffeprover hem till mig! WOW!
• ATT det finns så MYCKET att vara glad för EGENTLIGEN!

UNDERBAR DAG- varför hänga upp sig på negativa saker när det finns så mycket positivt som överväger?

Önskar er alla en riktigt skön kväll! :)

UNDERSÖKNING - DEL ETT

NU är det dags för Nettes...
 
BLOGGUNDERSÖKNING -  DEL ETT! 

Om vi, HELT hypotetiskt, tänker oss att du träffat en person som du blir upp över öronen förälskad i, ingen skillnad VAD den här personen gör så förlåter du och inbillar dig (dumt nog) att han eller hon är ditt livs kärlek - att detta kommer att hålla FÖR EVIGT! 

Ni skaffar barn och hus tillsammans men efter några år inser du att det inte längre fungerar. Din sambo är inte längre den person du förälskade dig i - även om DU ändrat med åren så har han eller hon ändrat sig betydligt mer (mycket tack vare den magiska drycken alhohol). De saker som tidigare knöt er tillsammans existerar inte mera - ni har till exempel HELT olika intressen (dina intressen är inte värda ett vitten i din sambos ögon), det finns inget att prata om (eftersom din sambo anser att du är för dum för att tas på allvar) och i stort sett all er tid tillsammans är fyllda av gräl.

Barnen lider. 

Du ger upp, tänker att det får vara nog. Istället för att gräla om värdsliga ting tar du helt enkelt bara barnen, en väska med kläder, playstation (som är barnens) och bilen (som är din) och flyttar. Din sambo får allt annat - du och barnen börjar ert nya liv från NOLL men du lider trots detta av dåligt samvete för att du valde den enkla vägen ur det hela istället för att stanna och fortsätta kämpa. 

Din före detta sambo är FRUKTANSVÄRT  bitter och hittar på diverse saker för att GE IGEN. Först tar han eller hon till hot och tårar, därefter utnyttjas barnen för att komma åt dig (detta kommer i undersökning nummer två) - sedan är det dags för ekonomisk hämnd.  

T.ex. 

ETT
DU har ett kort hos en butikskedja med tillhörande kredit - din sambo var tidigare innehavare av ett parallellkort. Så blev det bitter separation men du var så pass smart att du såg till att din före detta sambo förlorade rätten till betalningsfunktionen för kortet MEN så slug att kortet fortfarande samlade poäng till DIN förmån. Du trodde alltså att du var FIFFIG!  

Åren går och allt löper fint tills du plötsligt en dag får hem ett brev på posten där du blir informerad om att din före detta sambo fått betalningsanmärkningar och att butikskedjan på grund av detta säger upp både ditt konto och ditt kort. Du ringer firman och frågar om det inte skulle vara enklast för dem att helt enkelt stryka din före detta sambos namn från kontot? Det är ju ändå DITT konto och före detta sambon har ju inte haft tillgång till varken betalningsmöjligheter ELLER åtkomst till kreditdelen sedan ändringen - det kortet har ju endast kunnat användas till insamlande av poäng men NEJ - kontot är uppsagt, krediten måste betalas tillbaka GENAST och vill du ha kort och konto tillbaka måste du göra en ny ansökning. 

TVÅ
Du och din sambo "tog" under tiden ni var tillsammans ett kort tillsammans. Din sambo blev huvudkortsinnehavare - du parallellkortsinnehavare. Efter att ni flyttade isär sade din före detta sambo att du plockats bort från kortet, ditt kort klipptes sönder och efter detta hörde du inget om saken mer.  

Nu trodde du att allt är ok ända tills det fyra år efteråt kommer hem ett brev från en indrivningsfirma på posten. I brevet står det att DU som borgenär är tvungen att betala bort skulden!  

Du står som ett levande frågetecken - vilket kort, vilken skuld? Du ringer indrivningsfirman och frågar vad det hela handlar om och då kommer det fram att du fortfarande stått som innehavare och borgenär för kortet och dess kredit - krediten har använts men inte återbetalats och det är nu din skyldighet att se till att detta görs annars blir det en betalningsanmärkning (som du inte vill ha då eftersom DINA kreditkort ryker ifall detta skulle hända PLUS allt annat skit som följer med en sådan). 

Du ringer din före detta sambo och frågar SNÄLLT hur det kan komma sig att det blivit så här? Din före detta sambo informerar dig om att han eller hon redan HAR betalningsanmärkningar och fullständigt skiter i om det kommer en till eller inte så det är INGET problem. Du försöker lirka och smöra och till slut får du fram en överrenskommelse. DU ringer nu indrivningsfirman och ordnar en betalningsplan så att din före detta sambo sedan i lugn och ro kan betala av skulden varje månad istället för den klumpsumma som det annars skulle bli. Indrivningsfirman berättar att det förutom skulden tillkommer ränta PLUS indrivningskostnader PLUS betalningsarrangemanskostnader och att planen görs i ditt namn eftersom det inte längre är upp till din före detta sambo. Betalas inte skulden bort enligt den uppgjorda betalningsplanen blir det betalningsanmärkning! 

Vem tror du betalar bort skulden enligt planen? Ja du, inte är det din före detta sambo inte! Varje månad sitter du där och betalar bort av en skuld som inte är din för att rädda dig från att få kreditanmärkningar!

TRE
Din sambo skaffade ett MasterCard-kort genom sin bank och till detta kort knyts en summa kredit - du skrev under som borgenär. När ni flyttade isär påstod din sambo att du var bortplockad från alla papper - din sambo ville inte längre ha något med dig mer att göra. Du tror på detta ända tills det tre år senare börjar komma hem brev om att den månatliga amorteringssumman inte blivit betald och du, som borgenär,  ombeds betala denna.  

Du pratar med din före detta sambo och frågar hur det kan komma sig att du fortfarande är borgenär till denna kredit trots att du blivit upplyst om att du inte längre var det? Han eller hon påstår ännu en gång att du INTE är borgenär så du besöker banken och frågar hur det VERKLIGEN är? Då kommer det fram att du fortfarande (som du misstänkte) ÄR borgenär trots allt. Du berättar hur läget är och ber personalen se till att du plockas bort därifrån. Bankpersonalen ringer huvudbanken som går med på att jag tas bort, personalen lovar att fixa det och jag tror att allt är ordnat, går hem och glömmer DET bekymret.  

Ytterligare ett år senare knackar det en man på din dörr - när du öppnar får du ett delgivningsbevis i din hand - skulden på kortet har inte blivit betald och därför har alltihopa skickats till rätten! Vad har DU med den saken att göra? Du ringer huvudbanken och frågar varför du fått detta? Jo, du är fortfarande borgenär för kortet! Nej, säger du, det är du inte - det måste ha blivit något missförstånd!

Du ringer upp den bank du tog kontakt med året förut och ber dem klargöra för huvudbanken att du INTE är borgenär mera, att allt är ett misstag - det ordnades ju förra året. DÅ blir du informerad om att INNAN de kunde plocka bort dig från kortet (som de lovat att ordna) måste de ha huvudkortsinnehavaren underskrift på ett papper. Detta papper hade skickats hem till din före detta sambo men de hade aldrig fått någon underskrift så därför hade saken stannat upp. 

Du ringer ännu en gång huvudbanken och frågar vad du ska göra? Svaret blir att om du ser till att hela skulden PLUS räntan PLUS rättegångskostnaderna blir betalda inom två dagar så slipper du den betalningsanmärkning du kommer att få om du INTE betalar. Eftersom du inte vill ha en betalningsanmärkning (för då ryker ju dina EGNA kort) är du helt enkelt tvungen att betala! 

Detta är endast en del av de saker din före detta sambo gör för att få sin hämnd på dig. Under åren sedan separationen har du hjälpt honom eller henne så mycket du bara kunnat - du har lånat ut pengar och du har t.ex. inte begärt underhåll för barnen överhuvudtaget utan istället bestämt dig för att klara ALLT själv - hellre hålla allt så lugnt so
m möjligt för barnens skull istället för att bråka om triviala saker som just pengar.  

NU TILL FRÅGAN! 

VAD gör du i det här läget? 

Fortsätter du med att FÖRSÖKA vara snäll eller börjar du ta tag i saken med hårdhandskarna?

Om du fortsätter vara snäll så varför?

Om du börjar få nog av situationen och bestämmer dig för att göra något - VAD gör du?

Ser fram emot era svar! :)

VARNING!

Ibland misstänker jag att jag har en muterad version av manodepressivitet! För det mesta är jag på JÄTTEBRA humör och ser positiva saker i det mesta - tänker att ALLT har en mening - att ALLT leder till något gott trots att man kanske inte SER det just då...

MEN

Emellanåt blir jag rent ut sagt FÖRBANNAD!

Jag blir alltså inte deprimerad på riktigt utan ARG!

NU har jag en sådan period så de kommande dagarna kommer mina inlägg att vara BITTRA och STINKANDE SURA av GALLA. Ni som vill läsa ROLIGA och GLADA saker bör alltså hoppa över min blogg ett par dagar tills det går om!

Grinig Nette

Ps.
Önskar er en riktigt bra dag! :)

HEMMA IGEN

KORT SAMMANFATTNING: 

POSITIVT:
Tre dagar i stuga precis vid havet - endast ett fåtal meter till vattenbrynet, trevligt sällskap, storm, eld i öppna spisen, bad i vedeldad bastu och badtunna, massor av heminredningstidningar och Kalle Anka, tillräckligt lager av GODIS, spel, släktbesök, examensfest, jättegod mat... 

NEGATIVT:

Inte kunna sova för man vaknar av minsta lilla ljud - när man en gång somnat går man i sömnen och jagar de inkräktare man är HELT säker på att finns i stugan tills man vaknar - SKÄMS - lägger sig igen - inte kan somna om.

Vad är det MED mig? 

Varför kan jag inte sova BORTA mera? Så fort jag kom hem, lade mig i MIN EGEN säng så kom sömnen DIREKT!  

Ålderdomstecken? 

Tydligen var det inte heller SÅ smart att bada i tunnan OCH i havet under värsta stormen - nu har sonen feber och ont i både hals och öron så det blir inget bloggande idag.  

MEN 

Trevligt hade vi och det hoppas jag att er dag också blir!

MIN DRÖMBIL - VOLVO S60!

Nu har jag OTALIGA gånger fått läsa om hur Internet fått folks drömmar att gå i uppfyllelse.

HUR

Ensamma deprimerade människor söker efter en livskamrat i många, många år men inte lyckas förrän de tar nätet till hjälp. Nätet hjälper dem att hitta sitt livs kärlek och sedan lever de lyckliga i alla sina dagar...

HUR

Människor, som bara på skoj skriver sina bloggar, plötsligt blir upptäckta av någon höjdare någonstans och blir erbjudna ett drömjobb med superduper lön...

HUR

Stackars enfaldiga människor som inte ens har en aning om att det faktiskt finns en kaffesort med namn Zoega hastigt och lustigt får veta vad de gått miste om OCH tack vare sin blogg får kaffet hemskickat till sig på posten...

Internet och bloggar ger alltså människor möjligheten att få sina drömmar uppfyllda!

Jag känner ingen större längtan efter en LIVSKAMRAT och än så länge klarar jag mig utan mitt DRÖMJOBB - KAFFET kommer på posten (Camilla - tack ännu en gång för tipset)...

SÅ

JAG ÖNSKAR MIG ISTÄLLET EN VOLVO S60!

DET är min DRÖMBIL - DEN skulle passa mig PERFEKT!

Jag har ingen STÖRRE skillnad när det gäller motor men en T-modell skulle inte sitta så illa medans en T5 vore PERFEKT. Färgval är inte SÅ viktigt men en SVART skulle förmodligen passa min personlighet bäst även om en mayagul eller silverfärgad säkert går lika bra!

JEPP!

DET önskar jag mig!



Jag undrar hur länge det tar?

TREVLIG HELG!

Jaha, så var det liksom tänkt att jag ska åka till ÅLAND ikväll. Det är dags för tre dagars stugsemester vid havet UTAN tillgång till dator. 

Ärligt talat är jag lite skeptisk -  HUR ska det lyckas? 

Mailen kollar jag med hjälp av telefonen så DET är inga problem men hur ska jag klara mig utan INTERNET och alla era BLOGGAR? 

HUR ska jag kunna sitta där, se ut över havet och NJUTA när förmodligen hela kroppen skakar av abstinensfrossa och kallsvetten rinner ner i ögonen så att jag ändå inte ser någonting? 

Jag måste tänka som Uffe i Hälge: Det som inte tar livet av mig - det gör mig starkare. 

SÅ 

Jag biter ihop, andas djupt, samlar styrka... 

OCH 

...önskar ER en RIKTIGT trevlig helg!! 

Kram,
Nette :) 

Ps.
Fick just ÄNNU en snilleblixt!
DEN måste jag testa innan jag avslutar för helgen...
måste bara komma på hur jag ska formulera den först?.

STUDERA ÅBOLAND

Då jag ÄR så himla smart! 

Nu har jag bott här - här i Åbolands skärgård sedan 1998 och man tycker ju då att jag BORDE kunna alla byar, kobbar och skär som finns men NÄPP - DET GÖR JAG INTE! 

Så fort någon pratar om ett ställe sitter jag som ett levande frågetecken och istället för att folk får berätta OM det här stället så får de berätta HUR man kommer dit.  

Visst vet jag om en del platser - de som jag redan besökt men det FINNS ju så många fler än de. 

Jag har funderat en hel del på HUR jag skulle kunna lösa det här problemet - hur ska jag lära mig mer om området? Hur ska jag lära mig var "Mattböle", "Kyrkäng" och "Furuvik" är? 

Jag har köpt BÖCKER som handlar om Åboland. Jag har kollat in BROSCHYRER om diverse kommuner. Jag har ju till och med jobbat för Region Åboland som MARKNADSFÖR Åboland... 

Det har inte gått hem! 

MEN 

IBLAND kopplar det även för mig! 

Jag tänker tejpa upp en karta över Åbolands skärgård på toadörren!  

Där ska den hänga - rakt framför näsan. Varje gång jag sedan sitter där kan jag inte annat än glo på den - studera alla byar, kobbar och skär.

 

Snart är jag EXPERT!

Då jag ÄR så himla smart! :)

ZOEGA

När Nette växte upp, flyttade hemifrån och skaffade egen familj tänkte hennes pappa:
"Tänk vad skönt det är när ens ungar växer upp och slutar gnälla!"
ÅHÅ vad han BEDROG sig!

FÖR...
plötsligt hördes ett hysteriskt skrikande:

PAPPA!!!!

Jag VILL OCKSÅ HA....



ALLA mina kompisar HAR det UTOM JAG!

Kan jag FÅ det PAPPA?

Snälla, snälla, SNÄLLA?

GRANNSÄMJA

(Nu är jag tydligen i en "skrivalångainläggperiod"...)

Jag är så tacksam för mina grannar!

Vi bor på landet men det betyder inte att vi inte har grannar - tvärtom! På landet tycks man ha fler grannar än när man bor i lägenhet i stan eftersom man i stan inte KÄNNER de som bor bredvid en.

När jag köpte det här huset var det flera som reagerade på att närmaste grannens hus ligger precis bredvid - det är inte många meter man behöver gå från vår dörr till deras. Om man nu ska bo på landet så borde man ju bo avskilt?

Mörkrädd som jag är tyckte inte jag det - dessutom kände jag redan de som bodde i huset brevid - jag jobbade med frun i huset och min flicka var bästa vän med deras dotter. En perfekt granne!

Tyvärr tog det inte mycket längre än drygt ett halvår innan de flyttade. Mannen, som var från Sverige, gick i pension - han längtade hem till allt hemtamt och all familj han hade kvar så de bestämde de sig för att "åka hem". Huset sattes till försäljning - det skulle bli nya grannar.

Jag kan inte säga att jag var glad precis - för det första försvann dotterns enda kompis och för det andra - hade vi otur skulle huset köpas av riktiga rötägg som gjorde våra liv till ett helvete.

Vi hade TUR!

Det par som köpte huset har tyvärr inga barn (vilket är lite synd), men de är snälla och de är lite annorlunda - annorlunda på det viset att de helt enkelt inte är som alla andra. DET tycker jag är JÄTTEBRA eftersom även jag är lite annorlunda och inte känner något som helst behov av att bli just "vanlig".

I början var det lite osäkert - hur skulle man bete sig - det gick snabbt om!

Jag och grannfrun kom ganska fort på att vi egentligen är otroligt lika i vissa avseenden - saker som jag tänkte, tyckte och trodde på - saker som jag trott jag var ensam om - de tänkte, tyckte och trodde hon också!

Vi var bland annat överrens om följande:

Även om begreppen HÄNSYN och VÄNLIGHET är väldigt viktiga när det gäller grannsämjan ska inte detta styra ens liv. Vill jag spela musik lite högre så ska det vara ok. Om jag inte orkar hålla trädgård och tomt i topptrim så ska jag inte behöva stressa med det bara för att jag oroar mig för vad grannen ska tänka. Vill jag gå omkring hemma med håret på ända, ha oborstade tänder iklädd slafsiga kläder ska jag få gå så - dyker grannen upp ska jag inte behöva städa upp mig bara för deras skull utan kunna möta dem som jag är. Jag ska inte heller känna mig tvungen att smila upp mig och vinka varje gång jag ser min granne - jag ska kunna vända bort huvudet och hålla på med mitt ifred utan att de börjar undra varför jag är sur och om de gjort något fel.

Vi lever alltså vårt liv och de lever sitt.

MEN

Vi lever ändå i ett slags symbios!

Även om vi lever våra egna liv vet jag att de finns där om jag behöver dem och tvärtom. Trots att vi bara är grannar så är vi ändå som en slags familj. Vi tar hand om varandra. Vi ser efter varandra. Vi hjälper och har nytta av varandra.

När jag köpte det här huset fanns det en vedeldad bastu i källaren men den hade inte blivit använd på många, många år. De som bodde här tidigare hade bytt ut alla vatten-, och avloppsrör i huset och i den vevan rivit bort två av bastuväggarna. Golvet var gammalt betonggolv med massor av ojämnheter och det fanns bland annat varken bänkar eller riktig bastupanel. Den enda användning jag hade av den var egentligen som förvaringsplats för min tvättmaskin.

I höstas knackade grannarna på dörren och sade sig ha ett förslag.

Om de skaffade allt material som behövdes och vi tillsammans renoverade och byggde upp bastun - fick de då låna den tills de fick en egen?

Vad tror ni jag svarade? :)

Nu har vi en jättefin bastu där nere - väggarna är isolerade och täckta med ny panel, alla rör är utbytta till nya, golvet är jämt och fint - bara att kakla (vilket ska ske i sommar) och bastubänkarna är nya OCH figurformade. Med jämna mellanrum använder vi den och känslan efteråt är helt otrolig - det ÄR faktiskt stor skillnad på en eluppvärmd och en vedeldad bastu.

Vi delar bland annat på verktyg och bilar. Gör den ena något han eller hon behöver hjälp med kommer den andra och hjälper till. Ibland äter vi hos varandra, är det kalas är grannarna alltid bjudna - kan de inte komma sparas det en bit kaka så att de får smaka ändå och varje nyår träffas vi ute på gården och skjuter raketer tillsammans. Är någon av oss ledsen och behöver någon att prata med är det bara att gå ett par meter och lätta sitt hjärta - behöver man någon att dela sin glädje med så är det samma sak.

Igår hjälptes vi åt att plocka ihop en sån där jättestor studsmatta de hade köpt och efteråt hoppade vi alla i timmar. Nu planerar vi dessutom att köpa en pool tillsammans så att vi sedan hela sommaren kan pompa studsmatta och svalka oss med ett svalt bad mellan varven.

Jag är så tacksam för mina grannar!

Jag är VERKLIGEN tacksam för dem!

TILLÄGG EFTERÅT:

Min kära far har tydligen läst dagens inlägg för jag fick just denna bild av honom på mailen:

Hahaha!

DET PERFEKTA KAFFET

Sitter och tittar på min mugg med kaffe - borde gå och fylla på den men jag vet inte om jag ORKAR! 

Ju äldre jag blir desto mer inser jag att INGET är enkelt - om man bara har tid och lust kan man analysera varenda liten simpel sak i timmar och ÄNDÅ upptäcka att det finns MER! 

Som KAFFE! 

Jag MÅSTE ha kaffe annars är jag halvdöd den första delen av dagen - resten är jag fröken SPOTT och FRÄS.  

För några år sedan var det ingen skillnad VAD jag drack bara det åtminstone PÅMINDE om  kaffe. Om det var kväll och nyaste kaffet var bryggt på morgonen var det inga större problem - bara att värma sörjan med bryggaren eller köra det ett varv i mikron så var det problemet löst. Visst erkänner jag att det inte var så gott men HALLÅ - det var ju ändå kaffe! 

Efter en tripp till Frankrike var det slut på mitt bekymmerslösa liv - hur hade jag kunnat leva utan DERAS kaffe hela livet? Hur hade jag kunnat dricka HÅRT kaffe varje dag utan att fatta att jag ville ha det MJUKT? I Frankrike behövde man dessutom inte tre skedar socker i sitt kaffe för att det skulle bli gott - där kunde man till och med dricka det UTAN socker! 

Får jag något i min arma skalle så är det bara att stå ut tills det gått om. Ibland försvinner det snabbt - ibland är det envist kvar där en längre stund. Kaffegrejen hade tydligen bestämt sig för att stanna. 

Det blev en väldigt VIKTIG sak för mig att komma på vilken sorts kaffe som var bäst. Jag köpte hem MASSOR av olika sorter det första året, testade, grejade och mixade ihop men kom aldrig fram till den ypperliga blandningen - den blandning som jag fått för mig att jag MÅSTE ha! 

Så var vi på seminarie i Stockholm, det var förevisning om årets nya exklusiva serverfunktioner. Alla andra var väldigt imponerade av DEM medans jag istället , från början till slut, satt och funderade över hur i helsike de fått kaffet att bli så gott? 

Vad använde de för sorter för att få det så MJUKT? 

SÅ 

Om man nu lyckades få kaffet så gott i Sverige måste det ju vara de svenska kaffesorterna som gjorde det? Bara att köpa hem Löfbergs Lila och Gevalia - de var ju de mest vanliga så någon av dem MÅSTE det ju vara!  Väl hemma, glad och lycklig över mitt smarta inköp, var det dags för bryggning. Testade Gevalia...näpp, det var det inte...testade Löfbergs lila...NÄPP, det var det inte heller! Då måste det ju ha varit någon annan sort och hur stor var chansen att jag skulle få tag på den nu då om jag inte rantade iväg till Sverige igen en gång? Bara att ge upp! 

VARFÖR SKULLE MITT LIV VARA SÅ JOBBIGT?

Ungefär ett halvår senare var vi på ett möte till Uppsala. Den här gången var det förhandlingar om än den ena saken, än den andra men HUR skulle man kunna koncentrera sig på siffror och diagram när de serverade så OTROLIGT gott kaffe? 

VA? 

Jag var ju bara tvungen att avbryta och fråga - jag MÅSTE ha ett svar - VAD hade de för sorts kaffe???? 

Nu följde en stund med analysering av olika kaffesorter och efter brainstorming över hur det kunde komma sig att kaffet i Frankrike, Sverige och i Finland smakade olika så kom vi gemensamt fram till att 1. det kanske berodde på vattnet och  2. jag borde testa mörkrostat kaffe. 

Jag önskar verkligen att ALLA möten vore så givande - lycklig tog jag flyget hem - redo att börja en ny epok i mitt kaffeinriktade liv. 

OCH 

Det VAR mörkrostat som gällde - mitt vatten BEHÖVDE det mörkrostade kaffet för att det skulle bli så där härligt mjukt som jag ville ha det.  I ett år var jag nöjd  - njöt varje gång jag tog en klunk... 

MEN

Efter hand började en ny tanke växa i min enfaldiga skalle. Hördudu Nette, sa den, vore det inte dags med en liten förändring? Vore det inte på tiden att du går vidare? 

Även om jag hittat en mörkrostad sort (Presidentti) som jag gillade så var den inte EXAKT så som jag VILLE ha den - den KUNDE ha varit lite mjukare och gärna haft en nyans av något jag inte ens kunde definiera men som jag VISSTE fattades! 

SÅ

Varför inte göra EGET  kaffe?  

JA vilken YPPERLIG ide´!

 

DET skulle jag göra!

Nu kom en tid av intensivt studerande av ämnet KAFFE. Var och hur odlades det? Vilken skillnad var det på kaffe som odlades där och där? Vad hade klimatet för effekt på bönorna? När man köpt bönor - hur skulle de då förvaras? Vilken typ av malning skulle man använda sig av? Typ av bryggare - vad var bäst? Hur lång tid fick det ta för vattnet att rinna igenom och vilken temperatur skulle det ha?  

Tro mig - kaffe är en hel vetenskap! Kaffe är inte bara något man häller i sig bara för att vakna eller något man måste ha när man röker - kaffe är något DJUPT, AVANCERAT och MENINGSFULLT! 

Efter lång tid (i min mening är en vecka evighetslång om jag fått dille på något) var det dags att sätta mina planer i verket och med lapp i handen inhandlade jag flera olika sorters bönor (som jag räknat ut skulle bli en perfekt blandning tillsammans) , en kaffebryggare (som enligt tester borde vara bäst i sin prisklass), en manuell kvarn (som borde mala blandningen av bönor till rätt konsistens för min nya bryggare) samt specialfilter med söta små hål.

 

NU jäklar skulle det bli FANTASTISKT kaffe!

 

På hemvägen SÅG jag det framför mig - hur jag skapade den PERFEKTA blandningen med den PERFEKTA malningen - hur jag KÄRLEKSFULLT placerade det nymalda kaffet i små söta papperspåsar med egenhändigt gjorda etiketter och namngav sorterna med EGNA gulliga namn.

 

YES!

 

Hemma SLET jag upp förpackningar och lådor, diskade, sköljde och stod i - jag ville börja NU, NU, NU GENAST! Det var ÄNTLIGEN dags för det jag längtat efter i alla dessa år - nu var det dags att ta det stora steget mot underbar perfektion!

 

Jag mätte och vägde bönorna - delade upp blandningen i vad jag var helt 100 på att det skulle vara, stoppade ner bönorna i kvarnen och började snurra. 

FY FAN vad JOBBIGT det VAR! 

Det tog ju EVIGHETER att få ens pyttelite kaffepulver på botten i burken! Vad var det för FEL på kvarnen? Öppnade och kollade, allt såg bra ut - exakt så som det skulle vara. Testade igen men samma sak den här gången också - jag vevade och vevade och bönorna gick åt som smör i solen men resultatet blev bara lite fjutt i botten! 

DET var slutet på min makalösa karriär inom kaffesortsvärlden - DÄR tog min framtid som kaffedrottning slut. Lika hastigt som jag bestämt mig för att jag måste hitta det perfekta kaffet, lika hastigt tappade jag intresset! Skulle det vara så där himla jobbigt fick det verkligen vara!

Kaffet jag har i min mugg, den mugg jag borde gå och fylla på är hastigt och lustigt ihopslängt av vanligt bryggkaffe. Jag TROR jag använde mörkrostat men ärligt talat bryr mig inte så mycket. Förmodligen är sörjan som är kvar i pannan redan kallt men det är inga problem - antingen värmer jag det med bryggaren eller så kör jag det ett varv i mikron. 

Det ska jag göra nu...

 

Önskar er en bra dag!

DUMPE JAG!

Idag hade vi föräldramöte!

Jag var på SUPERBRA humör - jag hade ju inte BARA gett mig ut på rovdjursjakt beväpnad med endast en ficklampa och överlevt - jag hade ju blivit faster också.

Som ALLTID när jag tycker att livet leker så gjorde jag något jag INTE borde ha gjort.

Den här gången åtog jag mig att fixa maten till skolans vårfest nästa onsdag!

JAJAMENSAN!

Jag ska laga pastasallad till ungefär 140 personer...

DUMPE JAG!

Nu söker jag febrilt efter information om hur mycket man måste laga för att det säkert ska räcka!

VAR hittar man det?

DUMPEDUMPEDUMPE JAG!

NU ÄR JAG FASTER

KÄRA DAGBOK

Idag har jag huvudvärk men det kanske inte är så konstigt - man ska lagom stressa upp sig mitt i natten över diverse kräk ute i mörkret - iallafall inte så mycket att man inte somnar förrän tretiden på natten.

 

Klockan sju väcktes jag av ett sms - det var mamma som meddelade att min lillebror och hans sambo nu åkte in till BB så om allt går bra blir jag FASTER idag. Jag hoppas verkligen att allt går bra - ska bli roligt att se om det är en flicka eller en pojke efter alla dessa månader av vadslagning.

 

Helgen var väl som vanligt, en massa yrande med än det ena, än det andra.

Lördagen gick åt till att försöka få någon ordning i källaren. Grannarna håller på att byta värmesystem och har rivit ut ALLT som har med pannor, byttor och bunkar att göra så nu har de varit utan varmvatten ett bra tag. Utan varmvatten är det ju mindre mysigt att duscha så de har fått använda min dusch istället men de senaste dagarna hade de börjat prata om att låna min bastu - jag var helt enkelt TVUNGEN att städa.  

SÅ

 

Hela dagen var det blod, svett och tårar i röran men när kvällen kom var utemöblerna ute (förutom borden då för deras ben är försvunna), vinterdäcken inne, allt annat skit uppordnat, bastun skurad och hälften av all tvätt ren OCH torr.

Kvällen bestod av schlager - en massa låtar jag aldrig hört förut och ärligt talat var det ganska långtråkigt ÄNDA TILLS det var dags för showen - APOCALYPTICA! DET räddade hela kvällen - där satt jag med gåshud på armarna och saligt flin i ansiktet - UNDERBART! Röstningen gick ju som den gick - vi här uppe röstade på varandra och dom där nere röstade på varandra...Serbien vann eller iallafall tror jag det. För det mesta brukar Ryssland ge oss poäng men den här gången fick vi inga...undrar om det hade något med det att vi slog dem i ishockey att göra? Hehe...

På söndagen var det morsdag - även om jag sagt till barnen att jag inte ville ha några presenter hade de gjort en massa saker själva och dessutom köpt en skräckfilm om ormar plus godis. Gullungar! Ringde mamma och mormor för att gratulera dem och mormor som nu är 90 tyckte showen med Apocalyptica hade varit strålande - inte illa! :) 

Sedan gick resten av dagen ut på att bland annat städa upp på gården och ta itu med resten av tvätt. När det blev kväll var det dags för skräckfilm, godis och TÅRTA! 

Efter det SÄNGDAGS och nattens skräckupplevelse ute på gården. Ringde min älskade svåger imorse (han som jobbar med just rovdjur och alla andra kräk som man skjuter) och bad  honom förklara för mig hur en björn låter men det kunde han inte?!? Konstigt! Iallafall skulle han kolla upp saken. Katterna vägrar fortfarande att gå längre bort från ytterdörren än ett par meter - även de som inatt var inne vill inte vara ute så det luktar säkert av något annat kräk där ute - när jag släppte ut hunden ville hon inte ens lämna trappan. 

Jaha, idag är det då måndag och skitväder ute - duktigt mulet och råkyligt. Har en hel del jag borde göra men vi ska se hur det blir. 

På eftermiddagen ska jag iallafall till socialen och skriva vårdnads-, och underhållspapper. Jag VET att jag sagt till deras pappa att han kan stoppa upp sina ***** pengar i röven de gånger han informerat mig om att han inte tänker betala en cent men nu får det faktiskt vara NOG. Han har sluppit undan underhåll, julklappar, födelsedagspresenter och allt annat under alla dessa år, jag HAR varit snäll men nu är det slut på det - SLUT på allt gullande!  

På kvällen är det möte för alla klassmammor och pappor - det är vårfesten som ska diskuteras. Tänk att det redan är dags för sommarlov!!! Helt otroligt hur snabbt det här året har gått.  

MEN 

Nu är det dags att avsluta så jag hinner göra något vettigt idag också. Mina tankar går till min stackars svägerska som just nu ligger i värkar - hoppas allt går bra!

VARG ELLER BJÖRN?

NU har jag något att berätta! 

Angående trygg på landet! 

Har för en stund sedan kommit in efter en SKRÄCKUPPLEVELSE ute på gården... 

Ok - kanske bäst jag tar det från början! 

Ligger i sängen och läser när grannarnas hundar börjar skälla. Eftersom grannarna är på kalas tänker jag först att deras hundar är förbannade över att fortfarande är ute trots att det var mörkt men så börjar vår hund gny på nedre våningen och då får det vara nog. Vad *** står de och gapar om där ute - det är ju för ****** mitt i natten! 

På med kläder och snabbt ner för trappan - nu ska jag ha tyst på kräken! När jag kommer ner och ska ta på mig skorna hör jag att något är FEL - det är inte bara skällande för skällandets skull utan mer skällande i panik. 

Öppnar dörren och lyssnar. 

Jag har lärt mig att känna igen deras olika typer av skall. Jag vet skillnaden på om de är glada, om de är arga, om de vaktar och om de leker men det här är något alldeles NYTT - dessutom är där ett annat ljud - ett slags dovt morrande som inte egentligen var ett morrande utan bara DOVT? Det går inte att förklara med ord...

 

Är där en annan hund? De brukar ju aldrig bry sig om andra hundar?

Nej, DET DÄR är ingen hund! Kan det vara en varg? Lo är det iallafall inte - DET förstår jag!  

Jag har aldrig tidigare hört ett sådant ljud och hundarna är totalt tokiga. De skäller, ylar och gnäller om vartannat. Grannarnas hundar är inga knähundar precis - den ena är en belgisk vallhund och den andra en Polski Owczarek Podhalanski så om DE är rädda...ja... då är det något STORT! 

Vad ska jag göra? 

Jag öppnar dörren på vid gavel, SLÅR upp den så att det dånar men det hjälper inte - det dova, morrande ljudet tystnar för en liten stund men så börjar det på nytt och hundarna är ännu i panik. Prövar vissla och ropa men det hjälper inte det heller. 

Går in igen, tänder utebelysningen, tar på mig jackan, en ficklampa i handen och går ut igen. När jag kommer ut på gården kommer My nerrasande från trädet bredvid huset och rusar in i vindfånget - hon vill in. Uppe från två andra trän hör jag rassel och där är grannarnas katter på spänn. Sätter på ficklampan och börjar gå mot grannarnas gård samtidigt som jag ropar högt till hundarna men det dova ljudet bara fortsätter och hundarna är fortfarande TOKIGA.  

Går lite närmare, lyser över skogen och grannarnas gård och DÅ slutar ljudet och försvinner - efter en liten stund slutar också hundarna att skälla.  

Där står jag på vägen mellan våra hus och vågar knappt röra mig men i samma veva kommer grannarna hem. Jag stoppar dem och berättar vad som hänt och tillsammans kollar vi upp deras hundar och katter,  går omkring på gården och lyser med ficklampor för att se om vi ser något spår efter VAD DET NU VAR men ser inget eftersom det är så mörkt. 

SÅ 

Jag går hem, låser dörren, lugnar dottern som nu vaknat och säger ännu en gång god natt till henne.  

Fryser fortfarande så att jag skakar ELLER så är jag halvt i chock.  

Varg eller björn?  

Kan en varg morra på ett så där konstigt sätt? Så där dovt? Så DOVT att luften verkade vibrera? 

Visst vet jag att vi HAR björn i närheten men kan den verkligen hitta HIT? Hem till oss? Till vår trädgård? 

Utelampan är fortfarande på och det får den banne mig vara hela natten!

MORSDAG I FINLAND

DET tänkte jag inte på...

ATT...

Vi inte har morsdag på samma dag!

Ibland blir det lite konstigt!

:)

MORSDAGSDIPLOM

Idag är det MORSDAG - jag har fått JÄTTEFINA saker av mina barn, bl.a. följande morsdagsdiplom:


MORSDAGSDIPLOM

Tillägnat Anette.
Du har nu fått ett morsdagsdiplom av VBM, Världens Bästa Mammor. Ditt betyg blev MVG med 99/100 poäng, alltså är du Årets bästa mamma.

Grattis!

Förutom detta diplom får du även en prisrosett som visar att du är en värdig vinnare och en stor kram. Ledare för styrelsen VBM, Sanna, vill visa en del av de saker vi bedömt:

Vänlighet:
Du är absolut den snällaste mamman tycker vi alla på VBM. Du bryr dig om både människor och djur. 10/10.

Matlagning:
Du är nog ingen stjärnkock men vem sade att det skulle vara lätt att laga mat utav stjärnor? Maten är iallafall 1000 gånger bättre än högstadiets och jättegod. 9/10.

Humor:
En sak som är JÄTTEVIKTIG i vår bedömning av mammor är hur roliga de är och DU HAR HUMOR! 10/10.

Coolhet:
Eh...det beror ju på hur man ser på saken...men iallafall 10/10.

Generös:
Hmmm...man kan inte säga att du ger pengar till alla omkring dig men du är inte snål heller. Särskilt inte när det gäller snälla ord, skämt och husdjur! :) 10/10.

Och till sist, grattis än en gång! Hoppas du känner dig hedrad.

BYE, hoppas du får VBM:s första pris nästa år igen!

//VBM

Jag har ROLIGA barn! :)

APOCALYPTICA

ÄRLIGT TALAT

Jag struntar TOTALT i vem som vinner

FÖR....

INGEN av dem kom upp till Apocalypticas nivå!



(...även om Hanna var JÄTTEBRA)

OCH

Krisse var med - DET var en riktigt trevlig överraskning!

Jag GILLAR Krisse!

DEN SOM SPAR HAN HAR!

Min källare:

Förutom bastu och tvättstuga finns det bland annat... 

Fyra bokhyllor, ett köksbord, travar med ved, en gräsklippare, massor av överbliven bastupanel, några kubikmeter färdigsågad övrig panel, fönster-, tak-, och golvlister, bräder, vindskyddsskivor, gamla fönster,  björnull, gamla spegeldörrar, nya fula dörrar, tre stora kaninburar, en råttbur, två hamsterburar, en fågelbur, en madrass, en oändlig mängd med trasmattor, en grill, fina trästolar, fula trästolar, en cd-hylla, en barnvagn, hinkar och andra byttor, massor av blomkrukor, tusentals kablar, vattenslangar, lådvis med kakel och klinker, högtalare, hallbord, en ihopplockad julgran av plast, en isärplockad julgran av plast, massor av glastegel, gamla datorskärmar, annat datorskräp, kuddar till utemöblerna, fyra bastanta utestolar i trä, fyra gröna plaststolar, andra utestolar, en oljekamin, vardagsrumsbord, portföljer, ryggsäckar, saftmaja, trallar, sänggavlar, fanerskivor och en barnstol. 

UNDER, MELLAN och PÅ allt detta finns otaliga mängder av proppfulla sopsäckar, bananlådor och plastpåsar med osorterat innehåll. 

Jag blir GALEN - i sommar ska ALLT bort!

Dagens program var att HITTA och ta fram utemöblerna.
Nu är jag de tre essen - SUR, SLUT och SKITIG!

Hur har er dag varit? :)

JAG ÄR EN HEMSK MÄNNISKA!

Godmorgon - jag har just insett att jag är en hemsk, hemsk, HEMSK människa! 

FÖR 

Jag har ju sagt det förut och jag säger det igen: 

Jag är EMOT all utseendefixering! 

Våra liv går ut på att vara smala, snygga och helst också smarta men om vi lyckas med de två första målen så är det inte så himla viktigt med det sista - vi borde ju i princip klara oss ypperligt genom livets prövningar ÄNDÅ bara vi ser bra ut. 

Tidningarna proppar oss fulla med diverse bantningsmetoder - är det inte GI-metoden är det Atkins. Vad får man äta och vad ska man slänga? Den ena metoden motsäger den andra  - till slut behöver man ingen tidning vid frukostbordet mera utan lusläser texten på lättmjölksburken, adderar ihop antalet proteiner med mängden av kolhydrater för att sedan dividera dem med summan av procent fett. 

Om inte annat borde smala människor vara hejdare på matte. 

Det räcker inte med att kroppen är smidig och slank - ansiktet bör vara perfekt det också. Är man född med mindre (eller större) lyten finns det hjälpmedel - d.v.s. SMINK! Att lägga en snygg makeup är en hel vetenskap - det behövs minutiös noggrannhet. Allt från den rätta typen av ansiktsvatten till rätt tonat puder bör stämma annars ser man ännu värre ut när man är klar än när man började. 

Jag kan inte sminka mig så därför låter jag bli men när jag hittar "före och efter" bilder på nätet blir jag lika imponerad varje gång - om jag skulle sminka mig skulle jag kanske också vara vacker och vilken kvinna vill inte vara det? 

Nu pratar jag inte om "Extreme makeover"-bilder där deltagarna blivit klippta, kapade och utfyllda mellan före och efter utan t.ex. fotografier på modeller.

 

FAST

Vad hjälper det? Även om de förvånansvärt vanliga modellerna förvandlas till exotiskt undersköna väsen med hjälp av smink måste bilderna ändå tas in och fixas till i Photoshop förrän de kan visas för oss vanliga dödliga. 

Å vi har gått på på det varenda eviga gång! 

(Kolla t.ex. in  Sampes videoinlägg om fejk - helt otroligt!)

MEN 

Nu verkar det som om trenden börjat svänga - antalet personer som är EMOT utseendefixering ökar. Sakta men säkert börjar det gå mot att vi ska vara vackra som vi är - vi behöver inte kladda på oss en massa krämer och annat för att passa in, vi behöver inte gå ner i vikt - ju mer naturliga vi är desto bättre. 

Skådespelare och sångerskor blir hånade för sin vansinniga strävan efter att vara perfekta. Ju mer de jobbar på saken, ju mer de sätter sina pengar på större bröst, plattare mage och rundare rumpa, desto mer hackar vi på dem. Fattar de inte hur DUMMA de är? Förstår de inte hur onaturliga de ser ut? De såg ju MYCKET bättre ut FÖRE! Plastade apa! 

NEJ 

Vi accepterar inte att de kämpar med sitt utseende - vi vill att de ska vara vanliga människor - att de ska se ut som oss så att vi kan identifiera oss med dem.  

MEN 

De får inte vara vackra men gud nåde dem om de faktiskt lyssnar på oss och åldras naturligt. 

Om någon av dem INTE gör en massa insprutningar för att få bort rynkor, fettsuger lår och mage och skär bort överblivet skinn så GOTTAR vi oss i deras förfall!  

MEN GUUD SÅ HON SER UT - varför gör hon inget ÅT det? 

Snacka om DUBBELMORAL! 

Jag är en av dem - en av dem som predikar om att vi alla är vackra så som vi är men ändå i det närmaste VÄLTRAR mig i godis så fort jag ser en stjärna förfalla. 

Varför beter jag mig på det här viset?

Jag är en hemsk, hemsk, HEMSK människa!

SMART VÄNSTERTITTARE

Det finns...

 

TV-tittare, känsliga tittare, manliga tittare, kvinnliga tittare, antal tittare, språkkunniga tittare, upprörda tittare, modiga tittare, potentiella tittare, minnesgoda tittare, olönsamma tittare, kritiska tittare, observanta tittare, kvalificerade tittare, zappande tittare, kära tittare, tappade tittare, okunniga tittare, möjliga tittare, skeptiska tittare, hängivna tittare, ointresserade tittare, högertittare, tutt-tittare, fönstertittare...

 

MEN

 

Inga av dem är så SMARTA som VÄNSTERTITTARE!

 

Är man högerhänt och ser med vänster öga så har man bättre uppfattningsförmåga OCH läser snabbare än andra tittare.

 

Gissa vad JAG är?

 

Jajamensan - VÄNSTERTITTARE!

(Om jag upptäckt att jag var högertittare skulle jag ju inte idas skriva det här inlägget!) 

Här kan du TITTA vilken typ av tittare DU är!

RUND LITEN GUMMA

Så länge jag kan minnas har jag varit missnöjd med både mitt utseende och min kropp. Jag tycker alla andra är vackra som de är men min egen spegelbild har jag aldrig kunnat förlika mig med.

Har jag gått upp i vikt har jag varit äcklad av mig själv - jag är för FET. Har jag gått ner i vikt har jag ÄNDÅ varit äcklad av mig själv - jag är fortfarande för FET. När jag gått ner så mycket att jag bara varit skinn och ben har jag varit äcklad av mig själv - är det bara jag som ser hur FET jag är? Oberoende av vikt - det bara VÄLLER över på alla håll och kanter.

Med barnen gick jag upp 30 kg per graviditet - på förlossningsbilderna har jag varken haka eller hals och i fotoalbumet går fotografierna under rubriken "Rädda Willy". Då var jag GRYMT stor men det var enda gångerna i mitt liv jag inte BRYDDE mig - jag var enorm - SO WHAT - jag hade RÄTT att vara det. Efter en graviditet tog det inte många månader innan jag gick ner 40 kg, d.v.s. 10 kg under startvikt men när jag gjort det så kunde jag ändå inte se mig i spegeln utan att se fläsk överallt. 

Under alla dessa år har jag testat otaliga dieter kombinerade med träning hemma - det har inte hjälpt - trots perioder med 100 situps per dag och mage platt som en pannkaka har jag inte kunnat vara nöjd. När jag var tjugo försökte jag testa Bulimi men DET var inget för mig - VET ni hur en Bounty smakar när den kommer upp igen?

Nej tack! 

Jag har ALLTID pendlat i vikt - ena veckan kan jag gå upp två kilo, andra ner. Det verkar inte vara några bekymmer med varken viktuppgång eller viktnedgång - börjar jag en diet tar det inte länge innan jag gått ner önskat antal kilon men dessvärre har det funkat lika bra andra vägen också.  

På vintern har jag alltid dragit på mig lite extra men så fort sommaren kommit emot har det uppstått panik. 

Varenda eviga vår har det varit ett helsike att bli i skick för inkommande sommar. Trots att jag aldrig går i shorts eller korta kjolar MÅSTE ju kroppen vara i trim - har man barn är sommar lika med strand. Det går ju knappast att leka Willy på stranden - hastigt ringer någon sjöbevakningen och Greenpeace. Oberoende hur mycket jag än gått ner har jag ändå bitit ihop, rätat på ryggen, dragit in magen och försökt vara tapper. 

Så har det VARIT...

I år är det något fel! 

Jag HAR gått upp i vikt - om jag inte missminner mig borde jag nu vara ungefär åtta kilo tyngre än förra sommaren. Jag BORDE vara ett totalt vrak av själväckel men det är jag inte? Varje dag ställer jag mig som vanligt framför spegeln och kollar in läget men istället för tårar och ångest snurrar jag runt, ler och säger till mig själv: 

-         OJ DÅ, du är ganska rund du gumman lilla.

Vad är det som har hänt? 

Hur kan det komma sig att jag efter all dessa år av äckel NÄSTAN rent av gillar det jag ser?

OCH

Vad ska jag göra för att det ska förbli så?

EUROVISION 1

KOM IGEN HANNA!



Två år i rad skulle inte sitta illa! :)

Jag och dottern sitter i soffan och följer tävlingen.
Sonen vägrar vara med i vår "jury" - konstigt?

Kommentarer:

Vitryssland
Dottern: EH?
Jag: Den HÄR ska jag banda!
Dottern: Too late FAST du kan ju banda i lördag för
den kommer SÄKERT till finalen!
Så fnittrade vi en stund...

Danmark
Dottern: -Är det där en kvinna?
Jag: - Ingen aning men jag TROR inte det?
Så tar damen av sig släpet...
Dottern: NÄPP, det DÄR är ingen kvinna!
Någon som vet?

Nederländerna
Dottern: HA! DEN bakgrunden har de gjort i Photoshop!

Polen
Jag: Vad fan - hon har ju MINST tre meter ben!
Dottern: Jo, hon är säkert sjuk stackarn!

Hårdrockarna från något konstigt land
Dottern: YES! En KLAR vinnare!
Sen låg vi och vred oss av skratt en stund...

Uppdatering sker inom kort....kiva med paus...

Norge
Nu dansar vi runt här på golvet
och hunden blir galen ....

Malta
Dottern: Hon måste ha varmt!
Jag: Jaha? Varför det?
Dottern: Ja, kolla hur hårt de kör fläkten!

Andorra
NÄSTA TACK!

Belgien
Dottern: Vi har inge chips! :(

NÄR är det egentligen dags för Sverige eller Finland?
Jag börjar bli småtrött på det här nu....

Slovenien
Dottern: Kolla - Hanna Pakarinen WANNABEE!
Jag: Ja faktiskt!
Dottern: TRE kvar - jag SA ju de tar Sverige och Finland SIST!

Turkiet
Dottern: sänker ljudet
Jag: höjer
Dottern: sänker
Jag: höjer

Österrike
NU märker vi att det är hur jä*la många bidrag som helst!
Det kommer ALDRIG att ta SLUT!

Lettland
Dottern byter kanal och upptäcker att den finska
sändningen har alla bidrag TEXTADE till finska!
Nu blev det intressant en liten stund till...

Men hallå?

Varför börjar de rösta NU?

Hahaha!
HERREGUUUD!

Vi har ju för fan suttit här I ONÖDAN!

Det var DET de menade med DELFINAL!

Där fick vi för att vi ville vara schlagerfreaks! :)

MEREDITH OCH DEREK

Igårkväll var det inte onsdagkväll - det var Greys Anatomy-kväll! 

Ifall någon råkat missa det är jag hängiven fan av serien - missar jag ett avsnitt en onsdag är det snudd på katastrof - livet är förstört.  

Å det är det nästan nu också!

 

Här har jag i EVIGHETER gått och LÄNGTAT efter att Meredith och Derek skulle få ihop det igen och nu när det äntligen händer något så blir jag ARG!

 

Jag menar, de har haft både tid och möjlighet tidigare att hitta på nåt men NU när HON börjar ha ihop det med tråkiga veterinären och HAN försöker få det att funka med frun - ja DÅ jäklar smyger de iväg och PARAR SIG med varandra!

 

Jag BORDE vara glad men jag tycker verkligen att de kunnat sköta det snyggare! Nu blev det ju sjaskigt - en snabbis som bara ger alla en massa elände i slutändan!

 

Å sen då, till på köpet, så tar serien PAUS!

 

Vad ska jag NU göra på onsdagkvällarna?

 

SUCK!

LEENDE GUBBAR & AVSLUTANDE KRAM

Datorer och den skriftliga kommunikation man får tillgång till via dem skapar ofta missförstånd.  

Det är svårt att förstå vad en annan människa EGENTLIGEN menar enbart genom skrift - det finns inga möjligheter att tolka det som ligger bakom med hjälp av tonfall, kroppsgester och ögon. Om jag, när jag är grinig,  får ett mail är chansen stor att jag läser in negativa saker i det som står skrivet bara för att jag själv är på dåligt humör. Om jag däremot är på sprudlande humör och får ett mail skrivet att en ledsen människa kanske jag inte tolkar det som så sorgset som det verkligen är och då också svarar på fel sätt. 

Hur gör man då för att undvika dessa missförstånd? Hur ska man skriva för att det INTE ska missförstås? 

DET är en otroligt svår fråga!  Det är ju inte bara mail det här problemet gäller - bloggandet och alla kommentarer är ju en hel vetenskap bara det. HUR skriver man utan att såra?  

FÖR 

Jag VILL INTE såra! 

Jag har kommit fram till att det här med smileys är ju livsviktigt - med dessa små figurer och tecken kan man visa upp de ansiktsuttryck man annars inte har möjlighet att ge. Smileys är alltså oumbärliga! Ett MÅSTE!

 

Problemet med dem är att de räknas som "icke rumsrena" -  stoppar jag t.ex. in en smiley i min CV är chansen att jag får jobbet jag söker mindre än om jag INTE gör det. Leende gubbar och sura miner bör alltså undvikas när det gäller "större" och "viktigare" saker - använder man smileys är man omogen - iallafall här i Finland.

 

FAST

Det struntar jag i - jag gör ju ändå som jag vill - vill de inte ha en person som skriver smileys i sin CV passar jag förmodligen ändå inte in där. 

Vad kan man då göra mer för att undvika missförstånd? 

Något jag själv reagerat på är skillnaden mellan svensk kommunikation och finsk. Här avslutar man på sin höjd ett mail med "Med vänlig hälsning" medans man i Sverige sköter avslutningen med ett lättsamt "Kram".  

DET är stor skillnad! 

Första gången jag fick ett mail med avslutande kram som INTE kom från någon av mina nära och kära blev jag smått chockad - till på köpet kom mailet från en KARL !  

En KARL skriver KRAM till mig?  

Vad har HAN för baktankar - försöker han få mig i säng eller? 

Jag var ju NATURLIGTVIS tvungen att ringa mamma och delge henne denna smått otroliga händelse - NU behövde jag absolut någon att brainstorma med!  

Mamma har varit med förut så hon lugnade mig och förklarade att ALLA i Sverige skriver så - det bara ÄR så! Han ville varken ha mig i säng eller leka några andra onämnbara lekar utan han var bara vänlig!

 

Det tog ett tag innan jag smält denna information - att man faktiskt KAN avsluta ett mail till en annan person än en familjemedlem eller vänner med en kram. När DET gått hem övergick jag till att vara smått besviken - det skulle ju faktiskt ha varit ganska trevligt om han velat ha mig i säng eller leka någon annan lek och så ville han bara vara VÄNLIG!

Ytterligare ett exempel på missförstånd - ALDRIG är det bra! 

När det gäller kommunikationen på nätet så lär jag mig den. Det går sakta men säkert framåt men ännu är jag LÅÅÅÅNGT efter alla andra.  

Jag kan fortfarande sitta och fundera på vad *s* betyder och varför man skriver *ler* istället för en leende smiley. Jag måste, när jag skriver kommentarer, hela tiden påminna mig om att jag KAN skriva "kram" i slutet - att mottagaren inte alls tycker jag är löjlig om jag gör det. Oftast skickar jag iväg kommentaren utan kramen ändå - inte för att jag inte VILL skriva dit den utan för att jag helt enkelt är så ovan att jag GLÖMT den. När jag sedan ser resultatet på skärmen svär jag varenda gång över att jag ÄNNU en gång glömt skriva dit den och så oroar jag mig för att mottagaren nu tar illa upp för DET istället. 

NEJ 

Det är inte lätt att veta hur man ska eller inte ska göra - dessutom är ju alla människor olika och reagerar olika på allt och inget.  

Vad jag däremot vet är att jag ALDRIG, med vilje, skulle skriva något som sårar. Världen är tillräckligt ond som den är.  

Det BEHÖVS leende gubbar! 

Det BEHÖVS kramar!  

Jag hoppas bara jag lär mig komma ihåg dem!