En morgon med åska...

Vaknade av åskan imorse...

OCH

För de som känner mig är det ingen större nyhet att jag älskar åska, ja det är sant, jag ÄLSKAR åska.

När den är riktigt nära, när den tidigare så gråsvarta himlen färgas vit och det riktigt gnistrar och glimmar, det känns som om man kan TA i all spänning och det brakar till och dånar på en och samma gång...

SÅ

Kommer jag ofta på mig själv med att le!

Jo, jag vet att det inte räknas som "riktigt friskt" - att alla vettiga människor (och VAD säger detta om mig) bör vara rädda för åskan - "den är inte att leka med"...

MEN

Vad hjälper det?
Jag älskar den ändå!

Visst har jag RESPEKT för naturens krafter - naturligtvis vet jag vad som kan hända och visst är även jag rädd ibland...

FAST

Oftast är jag "bara" lycklig!

Gråa toner
Blad i vinden
Regnet faller rakt, rakt ner
Ljusa toner
Dovt, dovt muller
Blixtar starkare, fler och fler
Vackert
Farligt
Andlös spänning
Maktlös, liten
Vill ha mer! :)

Se där - kanske blir en sån där diktare av mig trots allt?

En resa till Paris?

Mitt pass går ut i maj 2014 och eftersom jag 1. mycket sällan åker någonstans överhuvudtaget och 2. är svensk medborgare vilket betyder att jag måste åka till ambassaden i Helsingfors för att förnya det pass jag sedan har i tio år och aldrig använder...

SÅ

Tror jag att jag helt enkelt struntar i att förnya det...

MEN

Innan dess ska jag göra en resa.

FÖR

Ibland tycker jag (gnäll, pirr och marr) livet är ganska tröstlöst - allt går ut på att försöka klura ut alternativa lösningar på problem som ändå inte tycks gå att lösa. Genast man lyckats (mest med tur) få ordning på en sak dyker något annat upp - bara att anteckna ner det i sin mentala lista med "things to do" och kämpa vidare. Någon "fritid" har jag inte - jag jobbar (jag ÄLSKAR mitt jobb) eller så är jag hemma - finns inte ork att umgås eller vara mer än ytligt social (vilket min bekantskapskrets lärt sig att acceptera även om de fortfarande försöker - gullevännerna).

FAST

Jag hade faktiskt tänkt ändra på det nu från och med hösten. Kanske gå någon kurs? Fanns inte riktigt någon jag var så där himlastormande intresserad av (skulle vara magdans då men har för sladdrig mage). Studera någon högskolekurs i till exempel "Palliativ vård" på distans via Sverige? Ansökningstiden över och den kurs jag var mest intresserad av var inställd. Börja någon idrott? Nåja, riktigt SÅ desperat av förändring är jag nog INTE.

MEN

Nu har jag alltså bestämt mig - jag ska resa!

Innan passet går ut!

OCH

Jag ska till Paris!

Jag ska gå i TIMTAL på Louvre - riktigt TITTA på alla de målningar jag förra gången panikartat fick rusa förbi  i hopp om att hitta Mona Lisa innan det blev myteri i resesällskapet och det var dags att ta sig ut (jo, jag reste med mina barn + en väninna och hennes barn).

OCH

Jag ska tända ljus i Notre Dame men den här gången ska jag efteråt sätta mig ner och riktigt andas in atmosfären, kanske gå dit och lyssna på musik istället för att springa uppför alla 387 trappsteg till tornet som förra gången eftersom en liten grabb rusade på upp, upp, UPP utan att bry sig om att hans mamma höll på att dö i hjärtsnörp och gapade åt honom att stanna (jäkla unge :)...

OCH

Jag ska tillbringa en hel dag med att tryna i Versailles, pilla på alla små, fina detaljer och riktigt leva mig in i hur Louis och hans gäng levde...

FAST

Den här gången tänker jag undvika spegelsalen - fattar inte varför någon vill ha ett helt rum fyllt av speglar - jag har EN i hallen och den är ytterst sällan använd!

OCH

Om det lilla hotellet vi bodde på finns kvar ska jag bo där och äta deras sliskigt söta croissanter till frukost - sen ska jag regelbundet sitta på något cafe´ och NJUTA av deras underbara, underbara, UNDERBARA kaffe.

Låter som en plan!

Farmors bricka

När jag lyfter upp blicken från skärmen här var jag sitter vid köksbordet ser jag brickan jag fick av min farmor när jag var liten...

Och så påstår man ibland att "det materiella" inte har någon betydelse?

Sällskap sökes!

Såg en annons igår...

OCH

Den fastnade. 

Jag menar, det fanns inget behov för mig att svara...

MEN

Den satte igång min fantasi - vem har skrivit den och framförallt VARFÖR?

Är den menad som ett skämt? Eller är det någon som skrivit annonsen och angett en polares adress dit alla svar skickas? Kanske det är en försmådd kvinnas ide´om hämnd? (Knappast - kvinnan hade då satt in personens telefonnummer - vi är sluga vi kvinnor)

ELLER

Handlar den helt enkelt om behov?

"Ikväll SKA jag HA, strunt samma med vem bara det är en kvinna!"

Sätter man in en annons där det, klart och tydligt, anges att "det här gäller IKVÄLL" borde man ju slippa allt tjafs, gullegull och "ringer du mig eller ska jag ringa dig" morgonen därpå?

FAST

Visst kan det också vara så att "Oskar" är så in i Norden trött på allt som har med "nu är det midsommar - den firar vi som PAR på villan" traditionen - kanske han ledsnat på att alltid vara den enda vid snapsbordet som sitter ensam utan damsällskap? Dödstrött på att vara den enda i gänget som faktiskt vågar köpa tomater själv utan att behöva fråga sin andra hälft om "vilka tycker du vi ska ta?".  

Kanske Oskar helt enkelt är ensam?

Inte "femte hjulet", inte "konstig i kroppen", INGENTING förutom, kort och gott...

ENSAM.

En tanke.

Det pratas en hel del om det här med "nätmobbning" - hur människor tycker att det är ok att vara elaka via nätet, hur enkelt det är att vräka ur sig sårande kommentarer - mycket enklare än att säga det rakt ut, ansikte mot ansikte...

OCH

Det får mig att tänka på Madeleine, ni vet, hon som gifte sig igår.

Ett fotografi upplagt på Facebook fick mängder av kommentarer varav en stor del av dem handlade om "hur falskt allt såg ut", att hennes leende "såg ut som ett äckligt flin" och NATURLIGTVIS kom där fram spott och spe om hur "skattebetalarna var tvungna att betala för hennes idiotiska bröllop" (vilket de inte alls gjorde - pirr och marr i onödan igen en gång).

Jag vet inte jag...

MEN

Är inte DET att mobba?

Tänk er själva att sitta i hennes sits. För det första har hon aldrig fått vara sig själv. Allt hon gör och allt hon säger vrids och vänds (oftast negativt), stöts och blöts. Går hon ut utan att vara perfekt klädd och håret på plats kan hon vara säker på att det dyker upp bilder på hennes förfall i tidningarna. Hon har aldrig kunnat vara säker på att hennes vänner eller pojkvänner velat vara tillsammans med henne för hennes egen skull eller om de bara gillat hennes titel. Har hon fått sitt hjärta krossat har det slagits upp i löpsedlar - HUR KUL ÄR DET?

OCH

Nu när hon hittat någon hon ville gifta sig med så fick hon inte göra det utan att en hel värld granskade hennes utseende, klänning och smink under lupp för att förhoppningsvis hitta något de kunde hänga upp sig på. Vartenda öre som lades ut skall dubbelkollas så att det SÄKERT inte kostat allmänheten någonting - hittar man inget annat att hänga upp sig på så kan man ju alltid störa sig på att familjens egna pengar HELT KLART kommer från skatter och annat fuffens från forntiden så egentligen ÄR det ju nog skattebetalarna och folket som betalat för hennes bröllop iallafall!

JIISUS!

Nu kan ju inte jag säga hur HON upplever det...

FAST

Om jag var hon skulle jag nog tänka mindre vackra tankar om förbannelsen att vara prinsessa och (i hemlighet) önska hela monarkigrejen långt upp i något ställe där solen aldrig lyser många gånger om...

OCH

Mitt leende skulle också vara lite stelt.

Skulle inte ditt det?