En morgon med åska...

Vaknade av åskan imorse...

OCH

För de som känner mig är det ingen större nyhet att jag älskar åska, ja det är sant, jag ÄLSKAR åska.

När den är riktigt nära, när den tidigare så gråsvarta himlen färgas vit och det riktigt gnistrar och glimmar, det känns som om man kan TA i all spänning och det brakar till och dånar på en och samma gång...

SÅ

Kommer jag ofta på mig själv med att le!

Jo, jag vet att det inte räknas som "riktigt friskt" - att alla vettiga människor (och VAD säger detta om mig) bör vara rädda för åskan - "den är inte att leka med"...

MEN

Vad hjälper det?
Jag älskar den ändå!

Visst har jag RESPEKT för naturens krafter - naturligtvis vet jag vad som kan hända och visst är även jag rädd ibland...

FAST

Oftast är jag "bara" lycklig!

Gråa toner
Blad i vinden
Regnet faller rakt, rakt ner
Ljusa toner
Dovt, dovt muller
Blixtar starkare, fler och fler
Vackert
Farligt
Andlös spänning
Maktlös, liten
Vill ha mer! :)

Se där - kanske blir en sån där diktare av mig trots allt?