Mmmm...

SVINDYR humörförbättrare på burk!

Men...den hjälper!

Min sparbössa...

Annars, det första jag såg när jag vaknade imorse och öppnade ögonen var sparbössan jag fick av min farmor när jag var liten. Iallafall har jag för mig att jag att jag fick den av min farmor men det är mycket som jag är helt säker på som sedan visar sig att är FEL - d.v.s. tills jag börjar diskutera saken med min mamma (så nu väntar vi tills hon läst detta - då kommer sanningen fram).

Nå iallafall - så fort jag öppnade ögonen såg jag sparbössan jag satte på blombrädet i sovrummet när jag inte kom på något bättre ställe:

(bilden är lånad men min är alltså lika samma)

Den där har jag haft mycket roligt med (läs: enkel unge - enkla nöjen)...

OCH

Tydligen har mitt sinne för nöjen inte avancerat så där märkvärt mycket för nu tyckte jag det var riktigt kul att vrida upp den och lyssna på det ännu så bekanta ljudet när fågeln kommer ut och hämtar pengen (som man för övrigt sedan kommer åt genom öppningen i botten så man kan göra det IGEN och IGEN och IGEN). "Lilla damen" blev också förtjust - vi roade oss ett bra tag med det här innan det var dags för frukost.

FAST

Nu när jag sökte efter information om den på nätet och såg vilket pris en del tar för den...

SÅ

Har jag bestämt att den ska få byta plats...

Till något ställe HÖGT UPP så att varken jag eller dottern kommer åt den så där i rödaste rappet.

Tydligen inte bara innehållet i sparbössor som har något värde.

Vår på G?

Nu när jag sitter här (halvligger som en hösäck med fötterna upp på fotpallen) i soffan med datorn i famnen och Bumbibjörnarna på tv´n...

SÅ

Kan jag inte låta bli att lyfta blicken nu och då och titta ut.

FÖR

Om jag inte visste att det var februari skulle jag kunna inbilla mig att det är sommar, en regnig sommardag med ÅSKA på gång! Samma nyans på himlen, ett löfte om värme.

I år var det förresten ett uselt åskår - vad jag minns var det knappt någon åska alls att tala om och när det VAR åska kom den ju bara när jag var på jobb. Jag älskar åska, det GÖR jag, men vill ändå inte ha den när jag är jobbar för då hinner jag 1. inte njuta och 2. så tycker jag faktiskt det är lite så där smått obehagligt när jag är tvungen att vistas utomhus när den är rakt ovanför. Kärlek med respekt.

Iallafall - det ser varmt ut där ute och det ÄR det.

Jag har inte kontrollerat temperaturen men när jag gick ut och kände efter hörde jag fågelsång.

Är det våren som kommer?
Så konstig som den här vintern har varit kanske det inte alls är omöjligt?

Tråkig lördag!

Enligt konstens alla regler borde årets längsta dag vara 21 juni, det vill säga "sommarsolståndet" (anno 2014)...

MEN

Jag tror det har blivit något fel, vår värld har flyttats till en annan dimension eller så har det helt enkelt bara slagit slint...

FÖR

Jiiiiisus vad den här dagen har varit LÅNG!

Jag vaknade klarvaken 06.43 av någonting, jag vet inte vad men NÅNTING väckte mig och det tog evigheter innan jag lyckades somna om igen (för jag stiger INTE upp 06.43 på en lördag, jag vägrar, jag gör det bara inte)! Klockan var halv tio när jag vaknade nästa gång och sedan dess har heeeeeeeeela dan seeeeegat sig fram!

En fruktansvärt, fruktansvärt, FRUKTANSVÄRT tråkig lördag!

Vass gaffel!

Idag är jag invalid, blev det igår...när jag diskade!

Jag avskyr ovassa och tröga bestick - en del av de som gjorts är ju rent av skrattretande. Vad tror de som planerat designen att folk äter egentligen? Så slöa som vissa knivar är kan de på sin höjd skära aladåb och då ska man ha tålamod att gnida LÄNGE.

SÅ

Eftersom jag älskar kött, helst stekt eller grillat men kokt går också bra så länge det är KÖTT (och inte från ett kräk som är vitt, ulligt och säger BÄ), har jag modifierat mitt bestickanvändandet till "vanlig" gaffel kombinerad med grillkniv.

Med "vanlig" gaffel menar jag en sådan som har tillräckligt med utrymme mellan...nåja de där pinnarna/taggarna/eggarna?...vad HETER DET?...men inte så mycket utrymme att man måste gapa käken ur led för att få in maten i munnen och samtidigt är tillräckligt vassa för att maten ska fastna på dem överhuvudtaget.

JA!

Det ÄR noga!

Iallafall så hittade jag i januari, när jag strosade runt på loppis och NJÖT i lugn och ro, en påse med bestick för futtiga två euro:

Ärligt talat, om jag hade öppnat påsen och känt hur de luktade mögel skulle jag inte ha köpt dem men så långt kom jag ju inte - en påse med många, många bestick där knivarna var relativt vassa och gafflarna var lite väl breda MEN tillräckligt vassa de också för det minimala priset två euro?

Helt klart ett "måste ha"!

OCH

Efter att ha haft dem i blöt x antal gånger slutade de (nästan) att lukta.

FAST

Igår blev jag då alltså invalid - när jag diskade. Bråttom som jag hade att få eländet gjort så jag sedan skulle kunna 1. dammsuga 2. torka golv 3. torka damm och allt annat jag plötsligt hade inspiration att göra, gick det undan i diskhon tills det plötsligt, med en ilande, stickande och skärande smärta tog slut.

NÄR

Jag stod där med en av gafflarna inkilad mellan nagel och nagelband på höger pekfinger.
DÅ kan man tala om vass gaffel!

Nej, jag städade inte igår.
Det ska jag göra idag istället.

OCH

Nästa gång jag diskar ska jag göra det FÖRSIKTIGT!

Bra dag (peppar peppar)

När man haft en riktigt bra dag...

OCH

På kvällen kollar mailen och ser att läkemedelstenten, den man trodde sket sig totalt, gav full pott...

SÅ

Passar den här låten ganska bra!

"Blommor&bin"

Det här med att förklara "blommor och bin" för "Lilla Damen" är inte så enkelt. Jag menar, att bebisar växer i mammors mage är det inga problem att diskutera och vi HAR kommit så långt som det där med var de kommer ut (om än en lite förmildrad version)...

MEN

När hon vill veta exakt HUR papporna gör när de sätter in bebisarna i mammas mage...DÅ låser det sig! Hur gör andra? Berättar man allt för en femåring nuförtiden?

Iallafall är hon lite så där smått skeptisk till hur det verkligen går till och vill gärna ha kvar sin bild av att mammorna helt enkelt går till doktorn och väljer en flicka de tycker är fin och vill ha (så såg du mig mamma och tyckte jag var den finaste i hela världen och valde mig)...

OCH

Att om de, mot förmodan vid temporär sinnesförvirring, istället vill ha en POJKE så går de till tandläkaren och väljer en för vid tandläkaren finns det ju inget positivt.

Imorse på väg till dagis togs det här upp igen en gång.

"VARFÖR kom jag ut genom RUMPAN?"
"Varför kunde inte doktorn bara ta ut mig via magen och napan?"

SÅ

Jag sa som det var, att om allt går som det är planerat så kommer de flesta bebisar faktiskt ut genom rumpan och det är inget att skämmas över!

"Har ALLA dina barn kommit ut genom din rumpa?"

Nej, det har de ju inte - bara hon och hennes syster. Hennes storebror opererades ut.

"Jaha! Var han för STOR?"

Ja, det var han!

"Varför tog du honom då? Du skulle ha tagit en mindre!"

Så dum jag var!
Kanske tandläkaren hade slut på de där mindre modellerna?

En liten morot i spets...

En del som bantar (vilket fult, fult ord) köper sig ett (eller flera) klädesplagg som är för SMÅ och har på detta finurliga sätt ett MÅL för sitt lidande...

OCH

Även om jag först inte alls tyckte om den här metoden har jag nu börjat tänka om - kanske skulle jag också använda det här sättet för att försäkra mig om att jag lyckas? Ärligt talat, NÅT måste jag hitta på för med mitt balanssinne är det inte alls det lättaste att hållas på den smala och tråkiga stigen. Halt är det här förbaskade trådet också. Jag slinker hela tiden åt höger och vänster, ett evigt slirande!

SÅ

Vad ska jag då skaffa för plagg?
Finns ju bara ETT bra svar!
En klänning!

OCH

Inte vilken klänning som helst utan...tadaaaaa....en BRÖLLOPSKLÄNNING!

När jag entusiastiskt berättade denna (för mig) helt självklara uppenbarelse - att jag ska ha en bröllopsklänning som mål för mitt...hrmmm...."bantande" tyckte mina väninnor (som vanligt) att jag var lite väl högt uppe och flög - vad skulle jag med en sån till?

Men HEJ, det är ju en superbra ide´!

FÖR

OM jag någongång gifter mig så är det nog min ENDA gång och då borde jag ju absolut ha en riktig bröllopsklänning (dock inte vit och definitivt inte brudkrona om man kör med de regler som fanns förr).

Alltså borde jag köpa mig en brudklänning i storlek 40. Helst vill jag förstås ha en 38, men då skulle jag aldrig kunna använda den eller så skulle jag vara tvungen att köpa två likadana och ha dem som benvärmare!

OCH

Om jag nu skaffar min drömklänning i storlek 40 så måste jag inte bara 1. se till att rymmas i den utan också 2. se till att HÅLLAS i den för vad gör jag om jag en dag träffar min drömprins och jag är för TJOCK för min klänning (som kanske har hängt i garderoben i typ 20 år och väntat men vem hänger nu upp sig på såna bagateller)?

Var hittar man såna där "nufananammaskajagblismalochhållasdetockså" klänningar då?

Jo, på det magiska, magiska stället ebay!

Vad sägs om denna  dröm i spets för futtiga 74 euro? Fördelen med den är att den har lite sånt där gullegull över axlarna så att den inte hasar ner (och DET behövs - hur ordnar förresten kvinnor den här med bh-grejen när de gifter sig????).

...eeeelleeeeer....

Kanske denna (även om bruden på bilden antingen lider av leukemi eller är vampyr):

107.33 kostar den - vilket i praktiken betyder att man låter bli att gå till butiken en så där två gånger en månad och så har man sparat in DEN kostnaden!

Fiffig!

Jag är ju bara sååååå fiffig!

Vila...

Jag är sjukskriven med strikta order att VILA.
Det där med att VILA är inte så enkelt.

FAST

Nu börjar jag få ganska bra grepp om saken.
Å andra sidan sover jag sämre NU än när jag jobbade/gick i skola/gjorde allt annat?
Hur kan det vara så?

Attraktionslagen...

Attraktionslagen!
Hört om den?

Så där kort och gott är det att man visualiserar att man redan har det man önskar sig och så blir det så...ungefär.

Låter ju bra!

FAST

Problemet är nu bara att man måste ha klart för sig VAD man önskar sig.
"Be careful what you wish for!"

Behövs lite eftertanke före tror jag...