Finaste kvarteret i stan!

Här vaknar jag på söndag morgon och den första tanken som slår mig är att...jag kan vara hur arg, ledsen, glad, irriterad osv kvällen före när jag går och lägger mig...

MEN

Morgonen därpå är jag totalt nollställd - absolut likgiltig. Tydligen bearbetar jag undermedvetet allt ordentligt i sömnen eller så är jag helt enkelt alldeles för trött för att ha intensiva känslor på morgonen.

FAST

Det gick snabbt om när jag satte mig ner och läste ÖT!

Min första reaktion var "eh va?" - jag läste igen och då blev det mer "men vad i *******".

Tydligen är det inte bara jag som reagerar - när jag läste artikeln hade det endast getts två kommentarer, nu börjar där bli en hel del...

OCH

Det är BRA! 

Det är JÄTTEBRA att folk reagerar. 

Visst förstår jag, till en viss del, grannarnas oro men som en av kommentarerna sa: 

Jag bor hellre brevid stökiga ungdomar som vårdas av professionella ungdomsvårdare och socialarbetare än stökiga ungdomar som vårdas av föräldrar som inte bryr sig...

(det var exakt det jag skulle skriva)

Det här är ju BARN det handlar om! Barn som mår dåligt, som behöver en fristad, ett tryggt ställe, ett HEM eller tillfälligt hem! Barn som inte har föräldrar, eller föräldrar som inte hinner, orkar eller helt enkelt inte vill! 

Lunas verksamhet hjälper ju inte bara barnen, de hjälper även föräldrarna och vårt samhälle!

Kanske det är därför det finns för lite stödfamiljer också?

FÖR

Att om "man tar emot ett barn som stödfamilj kanske grannen skriver protestlista"?

JAHA! 

Nu har de tydligen ändrat artikeln - synd bara att jag inte kopierade hela texten före det men i huvudsak hänger man nu alltså upp sig på att huset ska användas till att hysa HELA FEM BARN från olika familjer - att huset (som är 200 kvadrat + 20) inte räcker till för detta ändamål och att tomten är för liten. Att kvarteret inte lämpar sig för denna verksamhet eftersom det bland annat ordnas gårdsfester och annat: ”små tomter med fri insyn är ju inte direkt till uppbyggelse för barn och unga, speciellt inte för de som behöver få en lugn tillvaro”. 

"– Men om vi får vårt hus sålt, flyttar vi. Frågan är bara till vilket pris vi får det sålt. Går priset ner flera tiotusentals euro jämfört med vad vi betalade för det anser jag att Luna familjecenter ska kompensera oss för förlusten."

JIIIIISUS!

Jag är mållös!

Inte ofta jag blir det!

De har i och för sig rätt - att grannarna påverkar en hel del när det gäller priset på ett hus...

OCH

Isåfall borde Luna ha fått det där huset SKITBILLIGT!

Fega mamma!

"Lilla Damen" har dille på att pula in sina fötter och ben mellan mina ben och fötter när vi sitter eller ligger i soffan, precis som det att hon jämt vill sitta riktigt, riktigt nära och ha handen på min arm eller trycka in den i min armhåla (eller mellan någon valk på magen)...

MEN

Eftersom jag, istället för snygga och tuffa tatueringar, har mina ben prydda med åderbråck är det där "nupularjaginminfothärpunktslut" inte lika uppskattat av mig som det tydligen är för henne - varje gång säger jag åt henne att vara försiktig. Varför? Jag har ju ont i benen! Oj då, förlåt. Jag kom inte ihåg det.

OCH

Tre minuter senare försöker vi igen.

Idag tappade hon nerverna på sin patetiskt "pitoga" mamma och frågade argt varför jag har så där ont i benen JÄMT?

När jag försökte förklara att det är de där åderbråcken, de där blåa sakerna på benen som gör det och att de inte kan försvinna av sig själva utan att de måste opereras bort...

SÅ

Var hennes omedelbara svar: - Meh? Varför GÖR du inte det då?

Barn och fyllon säger sanningen...

Mammor är bara fega...

Goda råd å så där...

Goda råd ges oftast av de som vågar säga sanningen istället för att bara hålla med eller undvika att ta ställning och visst är jag tacksam för goda råd...eller, rättare sagt, ibland är jag tacksam - ibland inte.

FÖR

Jag tror på den egna viljan och att alla bör göra egna val. Jag tror på Gud och att det finns en mening och plan med allt som händer även om man själv inte förstår VARFÖR när det händer (kanske aldrig). Jag tror på ödet. Jag tror det finns gott och jag tror det finns ont. Jag tror att människor bör göra det de blir glada av istället för att bara göra det de borde göra. Jag tror att man ibland måste riskera något för att antingen lyckas eller misslyckas. Jag tror att man måste få pröva sig fram själv även om man undermedvetet vet att man inte kommer att lyckas...

OCH

Jag tror på möjligheten att ge varandra en andra chans.

Det är vad jag tror...

Vad jag däremot VET sedan några dagar tillbaka är att den här låten är min nya absoluta favorit:



Vi får väl se hur länge det håller i sig!

Grann i håri!

Idag blev det en Jeppisrundavitarallaloppisarsombarafinns-dag tillsammans med J och x antal barn. Det blev också en tripp till Hesburger eftersom någon, känd men icke nämnd, blir på ganska bittert humör vid hunger (medan en annan känd men icke nämnd tycker det är sk*tkul när den andra är grinig - tillsammans är det bäddat för trubbel)...

OCH

När vi stod där i kön stod en kvinna bakom oss. Efter ett tag bad hon mig om ursäkt men undrade sedan vem som klippt mitt hår? Vilken frisörska går jag till?

Jag svarade som det var (med ett generat leende) - att jag klipper mig själv. Det ville hon inte riktigt tro på men sedan sade hon att hon stått och tittat på mitt hår där bakom mig och att hon bara var tvungen att säga att det var så snyggt! Att jag säkert inte vet hur fint det är bakifrån men att hon ville att jag skulle veta det! Dessutom bad hon mig hälsa J (som redan satt sig vid bordet) att hon tyckte hennes frisyr (även den snagg bakifrån) också var snygg!

Trevlig kvinna det där! :)

Sovmorgon eller inte.

En del saker förvånar mig (ännu) - ta till exempel det här med hur det bara är knappen "Snooze" som gäller klockan 05.30 de morgnar man ska på jobb...

MEN

Hur man däremot blir klarvaken den morgon man är ledig och larmet satt på sig själv och ringer samma tid när man skulle få sova "hur länge som helst"? Nu är det ju nog så att man i min ålder inte sover hur länge som helst ändå men åtminstone skulle jag inte stiga upp 05.30 på min lediga dag, det är då ett som är säkert!

OCH

Vad beror det här på?

Kanske det att jag blir så förbenat arg över att få min "ledig dag, tutta länge" morgon förstörd? Mitt morgonhumör är inte det bästa - jag måste ladda kaffebryggaren varje kväll så att jag bara behöver stiga upp och "knäppa på" direkt på morgonen och Gud nåde den som orkar börja tjafsa med mig direkt jag slår upp mina blå (+ nån timme efter det)...

FAST

Varför kan jag då inte anamma denna ilska de morgnar jag ska på jobb utan bara de morgnar jag egentligen borde få sova?

Jag borde kanske övertala mig själv varje kväll att jag är ledig nästa dag?

"Nåmen nu du Anette, nu ska du sova riktigt skönt och imorgon ska du passa på att sova lääääääänge för imorgon har du ledig dag - OJ vad skönt det ska bli!"

FÖR

Att sedan flyga i taket av ilska när larmet väcker mig när jag faktiskt får sova för en gångs skull - och när jag sedan, till på köpet, sedan inser att "inte nog att jag blir väckt när jag har sovmorgon, jag är ju inte ens ledig utan måste stiga upp och gå på jobb!" så blir jag så rasande att det är omöjligt att slappna av och somna om.

Borde kanske testas...

Tummen upp!

Jag måste erkänna att jag har ganska så noll koll på vad som händer i Kimito nuförtiden - frågar jag grabben så är det mesta bara "bra" (utan desto mer detaljer) och snokar jag på FB får jag veta när det åskar men inte mycket mer...

MEN

Idag fick jag höra om detta:

Pattes pensionat

Tummen upp!

MÅNGA tummar upp!

Billiga tomater nu!

Hade morgonskift och snart är det dags för kvällsskift men här emellan hade jag några timmar ledigt så jag gjorde det här:

...till det här:

För som sagt - de har BILLIGA tomater på K-Market nu! ;)

Vårt dagliga bröd!

Har inte bloggat idag, istället har jag:

Nu bloggar jag inte heller - nu äter jag!

Ps. På K-Market har de RIKTIGT billiga tomater - utländska JO men GODA ändå!

Överålder & övervikt

Jag har alltid haft mer eller mindre problem med min vikt - oftast är den i överkant men det har också hänt att jag faktiskt varit FÖR smal (fast då har jag ändå sett ett fläskberg i spegeln så egentligen är det ingen skillnad).

Iallafall så är jag nu betyyyyyydligt tyngre och bredare än tidigare. Vad jag väger? Ingen aning - jag har satt undan vågen - den finns längst in i förrådet och där får den stanna. Vi är liksom inte kompisar mera och enligt alla möjliga visdomsord på FB ska man rensa bort sådant som suger musten av en - check!

FAST

Även om jag nu då alltså är i viktklass "vänta barn ganska så där i slutskedet" har jag inget större behov av att åtgärda saken - visst har mina valmöjligheter i garderobsväg minskat en hel del...

MEN

Den där "nu tar jag tag i det här" känslan har inte riktigt dykt upp, inte på allvar iallafall. Nu och då får jag för mig att jag ska skärpa mig, se lite upp med vad jag äter, hur mycket jag äter och till och med (kanske) RÖRA PÅ MIG. Tidigare, när jag var ung, behövde jag inte göra mycket innan fläsket minskade i kubik men NU?

Ingen vits!

Antingen händer absolut ingenting eller så går jag UPP?

Vad är det som händer efter 40????

Är det något genetiskt som sitter i från stenåldern? Att man, när man passerat 40, är liksom totalt värdelös vad gällande stammens välmående och framtid - "bara i vägen" - "fattar hon inte själv att lägga sig ner och tyna bort slår vi henne i skallen med en stenklubba och MAT, det får hon åtminstone INTE!"

OCH

Att man därför samlar på sig ALLT man bara kan få tag på - ALLT ska lagras och pantas på och på så sätt ge 40+aren en möjlighet att överleva utan hjälp av sin stamfamilj?

Kanske det!

Verkar iallafall så!

Makalös fantasi!

Min yngsta dotter har en så kallad livlig fantasi...eller egentligen är det en underdrift - ungen har en MAKALÖS fantasi!

Ta till exempel det att hon i något år nu berättat vitt och brett om sin kommande lillasyster som hon snart ska få - lillasystern som växer i mammas mage! Det tog ett tag innan jag förstod varför dagistanterna kollade in mig lite extra när jag förde och hämtade - sen var det bara att försöka reda ut det lilla missförståndet.

En annan sak hon kör med är att informera allmänheten om stackars, stackars lillebror som var sååååå söt och go och rar...

MEN

Han DOG ju och flyttade upp till himlen!

Ibland får jag väldigt empatiska blickar av vilt främmande människor - förmodligen tycker de jag är stark som orkar vara som vanligt trots att min lilla son har dött (eller så undrar de bara vem pappan till grabben var och om jag ens visste det själv - jag menar, "HALLÅ, hon är ju ensamstående - det MÅSTE ju ha varit ett misstag").

Häromdagen försökte en väninna få mig att köpa hennes avlagda loftsäng - "tänk vad praktiskt - mer plats hemma ju"...

FAST

Jag var tvungen att tacka nej och förklara att en sådan går det inte att ha hemma hos oss - "Lilla Damen" är just nu i en slags period där hon är bombsäker på att man får vingar bara man kastar sig ut från en hög höjd och hade vi nu en loftsäng skulle den passa YPPERLIGT för att testa hennes teori (eller övertygelse).

Dagens Facebook status var förresten denna:

*DUNS*
-Aj!
- Vad håller du på med?
- Jag försökte flyga men det gick inge bra!

Ja den ungen!

Nu har hon iallafall kommit över "men det är väl klart att jag kan simma" perioden! En tid var jag väldigt orolig att hon skulle hoppa i älven om hon bara fick möjlighet - hon var nämligen 100% säker på att "när hon väl kommer ner i vatten så får hon simfenor och sjöjungfrusvans och sen är det ju bara att simma". När jag försökte förklara att det inte alls ÄR så och att man helt enkelt drunknar och DÖR om man trillar i på ett ställe man inte bottnar blev hon arg över att hon hade haft oturen att födas av en så urbota dum mamma som inte vet ett dugg om NÅNTING!

Föreställ er hennes bittra besvikelse när vi besökte stranden för första gången i sommar - där rusar hon fram i 120 km/h - rakt ut och KASTAR sig i vattnet...

OCH

SÅ HÄNDER DET INGET!!!!!!

Försök sedan vara pedagogisk och allvarlig när ens fyraåring ligger i vattnet och tjuter så hela stranden hör:

"Jag KAN INTE simma! Det kommer ju inga fenor! Jag kan inte ens PRATA under vattnet, det kommer ju bara BUBBLOR! Jag är en DÅLIG MÄNNISKA!"

Jag tror inte det tar så länge innan hon fattar att man faktiskt inte får vingar och att man inte kan flyga bara för att man kastar sig ut från en stol eller köksbänk...

MEN

Under tiden hon testar sin teori är jag tacksam över att jag har nät på balkongen!

Semester är onödigt!

Idag kom det här med semester på tapeten och då insåg jag att...

Jag är TRÖTT!

När hade jag semester senast? En vecka förra sommaren och en vecka sommaren före det samt de tre veckor som jag var sjukskriven i vintras eftersom jag då var totalt "over and out".

Det här med att försörja sig som inhoppare och vikarie mellan varven man går i skola är egentligen inget man rekommenderar - för att ha råd att leva måste man jobba vilket betyder att man måste jobba när man borde vara ledig för att orka med. Dessutom är inte det inte att tänka på att man ska ha ledigt under sommarmånaderna - det är ju då folk har semester och då det FINNS arbete - bara att bita ihop och jobba på...

MEN

Ibland undrar jag i mitt stilla sinne hur länge man orkar köra ett sånt här race? Kanske det löper på så länge man är ung? Eller har det överhuvudtaget med ålder att göra?

JAG vet iallafall att jag längtar till sommaren (för vintersemester har jag inte rätt till eftersom mitt arbetsavtal började först 1.6) för DÅ ska jag ta lite ledigt. Å andra sidan har jag bara arbetsavtal till den 31.5 2014 - efter det är jag arbetslös igen och vad gör arbetslösa? Jo, de jobbar på somrarna för det är då det FINNS lediga tjänster!

SÅ

Vem vet, det kanske inte blir någon semester då heller?

Vilken tur jag har i och med att "Lilla damen" inte vill vara ledig - max två dagar hemma och sen håller hon på att gå i taket av dagisabstinens. Hon är säkert bara glad och tacksam om jag inte har semester nästa år heller...sånt är ju totalt onödigt om man frågar henne!

TÄVLING - När kommer snön?

Jag satt för mig själv och funderade över ett lämpligt ämne till inlägg nummer 1000 - sen slog det mig, mitt i allt, att HEJ, det är ju HÖST! Det börjar bli kallare, råare, mer färg i världen, med andra ord - snart är det vinter!

OCH

Varje höst i ett par års tid har jag haft en gissningstävling - NÄR KOMMER FÖRSTA SNÖN - vad passar väl bättre än att jag kör den nu (igen) som nummer 1000?

Vad man kan vinna?

JO, om det datum och den tid man gissar på ligger närmast den dag och tid första snön faller här i Nykarleby (vet man inte var det är så kolla in kartan här!) vinner man en jätte jättefin handgjord börs från "Trissos sy och stickat":

Visst är den fin!?!

Så hur går det till?

Skriv en kommentar till det här inlägget där du förutom dina kontaktuppgifter skriver vilket datum och vilket klockslag du tror att den första snön i Nykarleby faller - sen är det bara att hålla tummarna! :)

Lycka till!

(ps. om du inte vill ange ditt namn eller kontaktuppgifter - skriv en anonym kommentar med påhittat namn och sedan ett mail till enkelmenrar @ hotmail.com med samma uppgifter så jag får kontakt med dig ifall du vinner!)

Jadå, så är det!

Ibland gör man något bara för att man tycker att det liksom hör till att man gör det och tack vare att man gör det upptäcker man nya saker och är riktigt glad att man gjorde det från första början...

Hänger ni med?

Snart 1000 inläggs jubileum

Jaa a, tänk att det snart är dags för "nu har du skrivit 1000 inlägg på din blogg" jubileum?!?

Vem hade trott det när jag i mars 2007 startade min blogg bara för att jag JUST DÅ fått en ingivelse att jag bara "måste" dela med mig av den brillianta ide´n vad man kan återanvända kastrerade manliga organ till...

(återvinning var tydligen pop redan då)

Mycket har hänt sedan dess - jag har varit lycklig, jag har varit allt annat än lycklig. Jag har varit helt bombsäker på att jag aldrig kommer att träffa någon "ny" (ett par gånger) och jag har träffat någon "ny", "Lilla Damen" föddes 2008 - i november fyller hon redan hela fem år och de äldre är STORA nu! DÅ bodde jag i södra Finland, nu i Österbotten.

FAST

En del är precis som förut bara lite nyanserat - då ville jag bli närvårdare, nu är jag snart klar med min utbildning. Då mådde jag dåligt av vetskapen att det finns människor i vårt samhälle som var ENSAMMA - nu är det likadant men nu tar jag tag i det om jag bara har möjlighet. DÅ hade jag också en hel del politiska åsikter - (liksom nu) - hade jag  ork skulle jag bli politiskt aktiv - jag tror att det bara vore bra att någon som levt mitt liv fick lägga in lite veto i en del sammanhang...

MEN

Det var ju just det där med ork och... vad skulle isåfall hända med mina lediga dagar? Tvättkorgen skulle svämma över, diskbänken vara överfull och dessutom skulle min väninna J aldrig mer ha möjlighet att tjata på mig om att vi umgås för lite på våra lediga dagar.

*stackarn*

Tidigare skrev jag det mesta med humor men genom åren har det blivit mer och mer allvar. Kanske jag helt enkelt var gladare förr? Å andra sidan har jag fortfarande kvar min sjuka humor men det kan hända att jag nuförtiden vaktar mer vad jag skriver här, att jag försöker tänka efter "före". Eventuellt håller jag bara på att bli gammal. Växt upp eller nåt sånt.

Knappast!

Iallafall - sedan mars 2007 har jag nu skrivit 998 inlägg (som finns kvar på min blogg även om en del av dem är "osynliga" för allmänheten). Ett kvar så är det dags för nummer 1000 - sen är det bara att skriva vidare några tusen till.

FÖR

Jag gillar fortfarande att blogga - det har inte heller ändrats.

Såååå gott!

+

=

Jag just nu!

Att Kulta Katriina mörkrostat kan vara såååå GOTT!

Jaja!

"JAJA!" 
"Tack för att jag får vara med på din blogg!"
"Lägg på en kaffe, jag är där om 25 minuter"

Tack J för den fina blomman och den fina skylten...

Och tack för att jag fick behålla den trots dina hot om att ta hem den igen! :))

Ledig dag och vänskap

Det är måndag men det gör ingenting, det är nämligen en ledig sådan. Å andra sidan innebär det bara att jag skjuter upp min måndagsnoja med en dag och kör samma vånda som alla andra har idag imorgon istället...

Lediga dagar innebär olika saker för olika människor.

När en av mina väninnor har ledig dag blir hon väldigt rastlös - en ledig dag för henne innebär att hon MÅSTE träffa folk och helst ska det vara program från morgon till kväll för att hon ska känna sig tillfreds med dagen...

MEDAN

En ledig dag för mig innehåller en massa andra måsten som definitivt inte har med det sociala att göra - "tvättkorgen borde tömmas", "förrådet borde ordnas upp", "måste passa på att handla och göra lite storkok så det finns mat att värma eller fylla frysen med"...

OCH

"Nu när jag en gång är ledig kanske jag skulle ta och städa RIKTIGT ordentligt i alla skåp och lådor".

Problem uppstår när vi båda har ledig dag samtidigt - hon tycker att vi ska träffas "för nu är vi ju faktiskt lediga och har tid", jag stretar emot med näbbar och klor för "HALLÅ jag är ju LEDIG - om vi träffas idag får jag ingenting gjort!!!!". Nä, det är inte alltid lätt det här med att kombinera lediga dagar och vänskap...inte för oss iallafall... Jag är dock tacksam för att hon (ännu) inte gett upp! :)

Nä, nu måste jag skärpa mig...annars får jag ingenting gjort...

Är du singel ännu?

Häromkvällen fick jag ett meddelande där avsändaren undrade om jag "fortfarande var singel eller om jag fastnat i något nät" + ett tips om en singelgrupp på...nå just precis...FACEBOOK (var annars).

Jag tackade för omtanken fast passade dessutom på att påpeka, JO jag är fortfarande singel men NEJ jag söker ingen.

Det händer lite nu och då att vänner försöker ge små vinkar om potentiella partners, ofta är det personer som själva befinner sig i riktigt rosenröda förhållanden och tack vare sin egen lycka även vill att deras bekanta ska få vara lika lyckliga som de är...

MEN

Kanske jag är väldigt konstig men jag trivs faktiskt med att vara singel!?! Jag känner absolut inget behov av att vara "en utav två" eller "en halva utav en hel".

FAST

Visst tror jag att situationen kanske vore annorlunda om jag hade mer "egen tid" - om jag någon gång nu och då skulle vara helt ensam och ha tid över till att tänka över vad jag egentligen saknar. Som det är nu är jag 1. Antingen på jobb eller så är jag 2. Tillsammans med "Lilla Damen" - de få stunder jag har för mig själv vill jag HA för mig själv - skulle jag träffa "nån ny" skulle jag ju ha ännu mindre tid över.

Å andra sidan kan det ju helt enkelt vara så som en väninna sade till mig:

- Du har helt enkelt inte träffat den rätte ännu - när du gör det struntar du i allt annat, då känns det bara rätt!

Återstår att se!

Lite mys.

Efter en hel dag på nytt ställe med nya arbetsuppgifter (nä, har inte bytt - bara hoppat in)... En dag när vädret plötsligt fattat att "NÄMEN HALLÅ det är ju SEPTEMBER" och slagit om till typiskt höstväder... En dag när man är så där allmänt låg... Är det ganska mysigt med lite ljus...