Häromkvällen fick jag ett meddelande där avsändaren undrade om jag "fortfarande var singel eller om jag fastnat i något nät" + ett tips om en singelgrupp på...nå just precis...FACEBOOK (var annars).
Jag tackade för omtanken fast passade dessutom på att påpeka, JO jag är fortfarande singel men NEJ jag söker ingen.
Det händer lite nu och då att vänner försöker ge små vinkar om potentiella partners, ofta är det personer som själva befinner sig i riktigt rosenröda förhållanden och tack vare sin egen lycka även vill att deras bekanta ska få vara lika lyckliga som de är...
MEN
Kanske jag är väldigt konstig men jag trivs faktiskt med att vara singel!?! Jag känner absolut inget behov av att vara "en utav två" eller "en halva utav en hel".
FAST
Visst tror jag att situationen kanske vore annorlunda om jag hade mer "egen tid" - om jag någon gång nu och då skulle vara helt ensam och ha tid över till att tänka över vad jag egentligen saknar. Som det är nu är jag 1. Antingen på jobb eller så är jag 2. Tillsammans med "Lilla Damen" - de få stunder jag har för mig själv vill jag HA för mig själv - skulle jag träffa "nån ny" skulle jag ju ha ännu mindre tid över.
Å andra sidan kan det ju helt enkelt vara så som en väninna sade till mig:
- Du har helt enkelt inte träffat den rätte ännu - när du gör det struntar du i allt annat, då känns det bara rätt!
Återstår att se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar