07 april 2007

BIRKA PRINCESS

Idag tycks det som om alla stjärnor och planeter har flyttat sig LITE men kanske borde jag för säkerhets skull säga "peppar peppar" och spotta tre gånger åt alla väderstreck för att vara säker?

Solen skiner där ute men det BLÅSER - det blåser KALLT!  

I förrgår natt stormade det DUKTIGT - jag låg länge och tänkte att jag BORDE gå ut och sätta någon stor sten eller nåt på kaninburstaket eftersom det inte blev fastskruvat ordentligt sist jag städade där. Till slut övertalade jag mig själv (lat som jag är) om att det inte var någon fara - att det inte blåste SÅ mycket och somnade. Igår ringde grannen och bad mig komma och titta på deras gård - en av de jättestora tallarna på deras tomt hade blåst omkull rätt in i hundgården, halva buren var ett enda  kaos av stam, grenar och barr, så nog blåste det SÅ mycket alltid men kaninburstaket var iallafall kvar. Ännu ett bevis på att allt är relativt. 

Igårkväll låg jag istället och tänkte på Birka Princess - de bilder som visades på nätet fick en del minnen att komma tillbaka. "Där var min hytt", "Där satt jag alltid och solade på sommaren", "Just där på akterdäck satt vi en sommarkväll och läste Dostojevskij".
 
Jag trodde jag lämnat allt det där bakom mig - glömt bort allt. När jag tidigare försökt komma ihåg saker från den tiden har det mesta varit suddigt men nu plötsligt är allt glasklart igen och detta bara för att hon ligger på botten?

Konstigt! 

Det fick mig också att minnas alla de människor jag jobbade tillsammans med. Nåja, kanske inte alla men en del av dem iallafall. Var är de idag? Vad GÖR de idag? Vilka är samma människor som tidigare och vilka har ändrat? JAG är inte densamma som jag var då - åren som gått sedan dess har gett mig helt nya värderingar, det jag upplevt sedan dess har ändrat mig en hel del. Minns de mig så som jag var då? Minns de mig överhuvudtaget? En del människor lämnar kvar i ens minne, en del inte - till vilken kategori hör jag? 

Passagerare är det naturligtvis svårare att komma ihåg - förutom de då som, på ett eller annat sätt, gjorde ens arbete krångligt men jag minns åtminstone några andra som INTE gjorde väsen av sig. Bl.a.

En av dem åkte med ibland men pratade knappt med mig. Han skickade ett kort till mig, adresserat till båten, med en grön groda på. Grodan hade enorma ögon och under den stod en text: Jag har bara ögon för dig! Tänk att jag, efter nästan fjorton år, fortfarande kommer ihåg exakt hur det kortet såg ut! 

En annan hade jag, året före, pratat med i Halmstad. Av en slump råkade vi på varandra på bildäck just precis när de skulle stiga av. Han sa att han mindes att jag sagt att jag jobbade på båten och han hade letat efter mig kvällen innan men inte hittat mig - sedan gav han mig sitt visitkort och jag lovade höra av mig. Visitkortet glömde jag i hytten när jag gick på ledigt och när jag nästa vecka kom tillbaka på jobb var det borta. Ända sedan dess har jag emellanåt tänkt att jag skulle velat få chansen att förklara för honom varför jag aldrig hörde av mig. Knappast brydde han sig märkvärt men det störde mig - jag hade ju LOVAT! 

Ja, det var en hel del minnen som "kom upp till ytan" (för att beskriva det krasst) för trots allt tillbringade jag ju flera år av mitt liv där. Från de åren har jag glada och ledsna minnen, saker som får mig att le´när jag tänker tillbaka på dem och saker jag helst, så snabbt som möjligt, vill glömma igen.

Det får mig att undra...

Vad minns de andra från den tiden?

Fick detta att hon sjönk samma effekt på dem?

Sitter även de och sorterar sina minnen just nu?   

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar