26 juli 2007

BIO OCH GULLKLUMP

ALLTSÅ

 

Jag BORDE inte gnälla men...

 

Har just kommit hem från bion - Harry Potter och Fenix ordern. Tack vare all negativ kritik som hörts var jag beredd på att filmen skulle vara urdålig - att allt skulle vara en enda röra utan röd tråd och att man, när filmen var slut, skulle stampa ut muttrandes radiramsor typ "det här var sista filmen med Potter som JAG ser - det är då ETT som är säkert".

 

Kanske var det just DET som gjorde att jag gillade den? Det att jag var beredd på att bli SUPERBESVIKEN?

 

Visst - alla tre huvudpersoner börjar bli lite VÄL hemtama i sina roller, Potter har dessutom börjat flåsa när han andas vilket emellanåt gav mig duktigt i nerverna - dessutom var färger och annat inte alls i samma nivå som de tidigare filmerna...

 

MEN

 

DET var överkomligt - det gick att leva med!

 

FAST

 

NU kommer jag till det VERKLIGA gnället!

 

Vi bor i ett litet samhälle med cirka 3000 invånare - Jakobstad har...jaha...just så...nu är ju stadens server naturligtvis nere så man inte kan kolla invånarantalet - det är ju typiskt - men i alla fall bor här fler än hemma!

 

Biosalongen VI har är betydligt bättre planerad än den här.

 

Nu tycker man att en stad borde ha en vettigt planerad biosalong, eller hur? Ingen skillnad VEM jag pratat med här så ränner de tydligen på bio var och varannan film och då BORDE väl biosalongen vara ok?

 

HA!

 

Grabben var tvungen att sitta sned och framåtlutad hela filmen - hade han inte gjort det hade han inte sett ett dugg. Jag hade en skalle i mitt synfält som skymde undre och halva delen av skärmen - hade jag inte kunnat engelska hade jag inte fattat ett dugg av vad som sades - jag kunde nämligen inte se texten. Jag såg början och slutet - mitten var totalt otillgänglig. Dottern hade bättre tur men fick ändå vrida och svänga för att se hela bilden.

 

För denna upplevelse fick vi betala tre euro mer per biljett än vi gör hemma...

 

 

Jag är definitivt INTE imponerad!

 

Från det ena till det tredje:

 

Idag träffade jag min brorson för första gången och DET var då en söt liten unge - en sån där som man skulle kunna äta upp! Mätt skulle man minsann bli om man försökte för nu väger han redan över sex kilo - tydligen gör gullklumpen inget annat än äter.

 

Även om jag blev väldigt förtjust i honom var han måttligt intresserad av mig - varje gång jag löjligt joddlande (usch vad larvig man blir med bebisar) försökte få kontakt snörpte han på munnen och svängde likgiltigt bort blicken - allt annat var betydligt mer intressant än hans fula gamla faster - till och med när jag bytte böja och pulade på honom nya kläder behandlade han mig som luft...

 

FAST

 

Det gör inget - jag gillar honom ändå!

 

Nej, nu är det dags för sängen - hittade nya böcker av Koontz och Grisham på loppisen idag som jag kan roa mig med ett tag innan jag somnar.

 

Hoppas ni haft en fin dag och att morgondagen blir ÄNNU bättre!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar