DIAGNOS?

Jag hade tänkt undvika att skriva om KRÄMPOR i min blogg men nu gör jag ett undantag av den enkla anledning...

 

ATT

 

Kanske NÅGON ANNAN har haft det jag har?

 

Kanske någon VET vad det är?

I januari, när jag stod i duschen, blev allt TOMT! Plötsligt tömdes hela huvudet på information - alltså mer ÄN VANLIGT!  ALLT försvann - det var bara ett tomrum! DET tog bara någon eller några sekunder - därefter kom en del saker tillbaka men jag hade fortfarande inte den blekaste aning om vem jag var eller vad jag gjorde där? 

Ytterligare några sekunder senare (tror jag) visste jag vem jag var och att jag stod i duschen men vad hade hänt?

Var fanns barnen? Var de hemma eller var de i skolan? Vad var det för dag? Vad var klockan? Hade jag hämtat hem dem eller borde jag hämta dem?  

Jag slet till mig en handduk - minns att jag tänkte: "Är det här en stroke eller nåt och jag faller ihop ska ingen hitta mig naken på golvet - det är då ett som är säkert". Jag vet att jag sagt att jag inte är fåfäng men tydligen ÄR jag det - iallafall omedvetet. 

Gick till datorn - skrev in "lindrig hjärnblödning symptom" på Google som jag alltid har öppet - sökningen gjordes - det kom en massa svar - jag kunde inte läsa resultaten. Jag SÅG ju att det stod en massa - jag kunde klicka fram de sidor som gavs men jag kunde inte förstå vad det stod - jag kunde inte koppla ihop bokstäverna till ord. Jag kunde alltså SKRIVA ord med inte LÄSA? 

Satte mig i soffan - mina ben bar mig inte längre - hela världen snurrade. 

Tog telefonen - hittade ungarnas pappas nummer i listan över ringda samtal - ringde honom - bad honom hämta hem barnen från skolan. Varför? Berättade vad som hänt! Han bad mig ringa läkare GENAST och frågade när barnen slutade. Jag svarade att det visste jag inte eftersom jag inte hade en aning om vilken dag det var - när han berättade att det var måndag så kunde jag säga att de då slutade halv tre. 

Istället för att ringa läkare ringde jag mamma - den här gången fattade jag inte att ta numret från listan utan slog istället in hennes nummer. Hon bad också mig ringa läkare. 

Ringde HVC - de bad mig komma in direkt. 

Ringde grannen och frågade om hon kunde köra mig - hon skulle komma meddetsamma.  

Kläder? Rev ut allt i garderoben - vad satte man på sig? Vad skulle vara uppe? Vad skulle vara nere? Jag hade ingen aning? Snygg bh måste man ha när man går till doktorn - DET kom jag ihåg och efter DEN snilleblixten fattade jag sakta resten! 

Läkarna gjorde tester - jag var fortfarande ganska förvirrad men det mesta kom tillbaka efter hand. Efter ett par timmar fick jag åka hem men blev tillsagd att inte lämnas ensam och att jag måste på EEG-undersökning och labbtester i Åbo. 

Väl hemma började jag få huvudvärk men endast på höger sida - allt hade nu kommit tillbaka utom dagar och tid.

På onsdagen körde jag dottern till ridningen men kom inte ihåg hemresan. Jag mindes att jag körde förbi ett ställe - sedan var allt tomt ända tills jag var hemma på gården igen. 

EEG och magnetröntgen visade inget - dagarna började jag få på klart efter några veckor - tidsbegreppet tog det ett par veckor med - under tiden det inte funkade delade jag in dagarna i "förmiddag", "eftermiddag" och "whogivesashit".  Huvudvärken försvann efter en tid men kommer ibland tillbaka - alltid på samma ställe - höger tinningsområde samt ovanför och bakom örat. Yrseln gick även den om efter en tid men kommer också den med jämna mellanrum tillbaka. Till exempel JUST NU är både huvudvärk och yrsel tillbaka.

I februari skulle jag köra upp till mamma - fick svänga efter 150 km - det var som om hjärnan inte längre registrerade det ögonen såg. När jag besökte läkare i april frågade hon mig om ingen berättat för mig att jag inte borde ha kört bil fram tills dess? Det hade ingen gjort! 

På väg till skolan en dag hände något igen - plötsligt blev allt en enda salig röra men innan jag kom åt att köra till sidan hade det gått om - min granne, som går samma utbildning som jag, fick köra hem! 

Ibland händer det att vissa saker inte funkar riktigt som de ska men det går så snabbt om - försöker intala mig att jag bara inbillar mig...

FAST 

I torsdags när jag körde till min bror visste jag plötsligt inte på vilken sida jag skulle köra - jag hade inte den blekaste ANING om ifall jag skulle vara på höger sida som jag var eller skulle jag kanske vara på vänster sida? Jag var ensam på vägen och den här gången inbillade jag mig INTE! 

Läkaren som jag pratade med senast påstod att detta FÖRMODLIGEN beror på mitt hjärta - att det är rytmstörningarna som gör att det blir så här...

MEN 

Jag vill inte HA det så här!  

Jag HATAR att vara SEKUNDA - att inte veta OM det händer igen -  NÄR det händer igen! 

Jag vill ha en riktig diagnos -  jag tar GÄRNA emot en stämpel i pannan där det står HYPOKONDRIKER bara någon kan berätta VAD det är och VARFÖR det händer!

Önskar er en riktigt trevlig helg - nu sätter jag mig i soffan och ser på film! :)