Istället rullade jag mitt lilla söta datorbord ut i matrummet och placerade det framför fönstret som vetter ut mot vägen.
Tidigare, om jag lyfte blicken från tangentbordet - jo jag MÅSTE se på tangenterna när jag skriver - satt jag och stirrade in i en vägg men nu har utsikten snabbt ändrats till äppel-, och plommonträd samt alla bilar och cyklister som susar förbi bakom dem.
Det är ganska intressant - mest gillar jag de cyklister som inte riktigt orkar trampa uppför backen - de som seeeeegar sig fram i snigelfart och kämpar med att hålla balansen!
IALLAFALL
Häromdagen slog det mig dessvärre att om JAG kan glo på DEM - då kan ju DE glo på MIG!
Är det mörkt ute när jag sitter här inne och knappar kan vem som helst stå där ute och glo utan att jag har en aning om det!
NEJ
Det är inte bara jag som är paranoid!
FÖR
När jag köpte det här huset frågade en del av mig varför? Kunde jag verkligen tänka mig att bo så här nära vägen? Det är ingen liten väg - det är vägen som leder in till Åbo - WROOOM säger bilarna när folket från landet susar förbi in till storstan för att shoppa. Ljudet skulle väl driva mig till vansinne?
Det gör det inte - för det första dämpar träden mellan huset och vägen en hel del ljud, sedan stoppar väggar och fönster upp en del och dessutom vänjer man sig - för det mesta hör jag dem inte alls.
MEN
Eftersom alla rum på nedre våningen har två fönster (vilket var en stor orsak till att jag förälskade mig i huset - ljust och fint) har man bra INSYN från vägen - GÅRDEN är dessutom till allmän beskådning - DET tänkte JAG inte på men det gjorde (gör) däremot de som hade vägarna förbi!
Hur jag kom till insikt?
JO
TILL EXEMPEL
1.
Jag var uppe i byn och handlade när en man plötsligt (flinande) kom fram till mig och sade:
Du är tydligen en nattmänniska du? Jag körde förbi ditt vid tolvtiden en natt och då satt du i soffan i vardagsrummet och såg på tv - du hade bara en handduk på dig! Man ska SOVA på nätterna!
Före det hade jag inga gardiner i mina fönster - jag ville släppa in så mycket ljus som det bara var möjligt men tro mig, nu åkte de upp med en hiskelig fart!
2.
En kvinna sade:
Varje gång jag kör förbi ditt saktar jag in - det är alltid lika intressant att se om det har hänt något nytt hemma hos er. Min dotter skäms alltid när jag saktar in men då jag är så nyfiken!
OOOUUUKEEEEIIII!
3.
Första gången ambulanspojkarna var här på kaffe med ambulansen startklar på gården ringde inte mindre än tre personer till min granne under tiden och frågade om HON visste vad som hänt hos oss. Två flög på henne i butiken följande dag och frågade samma sak medans endast tre stycken frågade MIG när jag var och handlade.
Efter den gången lugnade det ner sig - de vande sig med att se ambulansen på gården!
SÅ
DE ser mig vare sig jag vill det eller inte!
I början var det ganska obehagligt men jag vande mig snabbt - Big Brother-konceptet är inte nytt - här har det funnits ett bra tag UTAN den där sexbiten då för på den fronten är det ju totalt dött.
FAST
Tydligen är jag på min vakt innerst inne utan att jag vet om det?
FÖR
Igårkväll ringde jag min mamma - jag ville höra hur det hade gått på kvällens teaterföreställning.
Om ni har vägarna förbi så gå på "Den svåra vägen hem" - spelas av Pedersöre teater i Purmo!
Hon frågade i sin tur vad jag gjort under dagen.
Svarade att jag inte gjort så mycket förutom satt ut ett foto på bloggen då och DET är en sensationell nyhet i sig - jag HATAR att fotograferas - i familjealbumet finns nog bilder på mig från när jag var liten men på flera av dem antingen stortjuter jag för att jag var tvungen att vara med eller så är jag allmänt grinig.
Sedan pratade vi om ditt och datt en stund tills mamma plötsligt utropar:
NU ser jag dig!
Snacka om panik!
Där sitter jag på stolen och stirrar runt mig!
VAR är hon? HUR kan hon SE mig? Är hon där ute någonstans?
Att hon, OM jag tänker efter, inte KAN se mig - detta för att hon befinner sig närmare 500 kilometer härifrån kopplar inte.
Min mamma SER mig!
JAG ser ju inte HENNE!
Det här tycker ju min mamma naturligtvis är SKITKUL och det gör ju jag med när jag så där sakta inser att det är bilden på bloggen hon menar - hon står inte på vägen och iakttar mig - någon annan kan mycket väl göra det men HON gör det inte!
Kanske borde jag flytta datorn?
Bort från fönstret - tillbaka till ett hörn någonstans?
MEN
Då ser jag ju inte alla cyklister - de cyklister som inte riktigt orkar trampa uppför backen - de som seeeeegar sig fram i snigelfart och kämpar med att hålla balansen!
Önskar er alla en underbar dag! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar