Har jag gått upp i vikt har jag varit äcklad av mig själv - jag är för FET. Har jag gått ner i vikt har jag ÄNDÅ varit äcklad av mig själv - jag är fortfarande för FET. När jag gått ner så mycket att jag bara varit skinn och ben har jag varit äcklad av mig själv - är det bara jag som ser hur FET jag är? Oberoende av vikt - det bara VÄLLER över på alla håll och kanter.
Med barnen gick jag upp 30 kg per graviditet - på förlossningsbilderna har jag varken haka eller hals och i fotoalbumet går fotografierna under rubriken "Rädda Willy". Då var jag GRYMT stor men det var enda gångerna i mitt liv jag inte BRYDDE mig - jag var enorm - SO WHAT - jag hade RÄTT att vara det. Efter en graviditet tog det inte många månader innan jag gick ner 40 kg, d.v.s. 10 kg under startvikt men när jag gjort det så kunde jag ändå inte se mig i spegeln utan att se fläsk överallt.
Under alla dessa år har jag testat otaliga dieter kombinerade med träning hemma - det har inte hjälpt - trots perioder med 100 situps per dag och mage platt som en pannkaka har jag inte kunnat vara nöjd. När jag var tjugo försökte jag testa Bulimi men DET var inget för mig - VET ni hur en Bounty smakar när den kommer upp igen?
Nej tack!
Jag har ALLTID pendlat i vikt - ena veckan kan jag gå upp två kilo, andra ner. Det verkar inte vara några bekymmer med varken viktuppgång eller viktnedgång - börjar jag en diet tar det inte länge innan jag gått ner önskat antal kilon men dessvärre har det funkat lika bra andra vägen också.
På vintern har jag alltid dragit på mig lite extra men så fort sommaren kommit emot har det uppstått panik.
Varenda eviga vår har det varit ett helsike att bli i skick för inkommande sommar. Trots att jag aldrig går i shorts eller korta kjolar MÅSTE ju kroppen vara i trim - har man barn är sommar lika med strand. Det går ju knappast att leka Willy på stranden - hastigt ringer någon sjöbevakningen och Greenpeace. Oberoende hur mycket jag än gått ner har jag ändå bitit ihop, rätat på ryggen, dragit in magen och försökt vara tapper.
Så har det VARIT...
I år är det något fel!
Jag HAR gått upp i vikt - om jag inte missminner mig borde jag nu vara ungefär åtta kilo tyngre än förra sommaren. Jag BORDE vara ett totalt vrak av själväckel men det är jag inte? Varje dag ställer jag mig som vanligt framför spegeln och kollar in läget men istället för tårar och ångest snurrar jag runt, ler och säger till mig själv:
- OJ DÅ, du är ganska rund du gumman lilla.
Vad är det som har hänt?
Hur kan det komma sig att jag efter all dessa år av äckel NÄSTAN rent av gillar det jag ser?
OCH
Vad ska jag göra för att det ska förbli så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar