DJÄVULSPAKT

Tro det eller ej men nu kan man göra doktorsavhandlingar inom ämnet "Djävulspakter" - KAN man ingå en pakt med djävulen och vad händer isåfall med den människa som gjort det?

 

Det ämnet skulle jag också vilja doktorera i!

 

FÖR

Det är nog inte så omöjligt som man kanske kan tro. 

Ända sedan jag var liten har det "övernaturliga" och mystiska fascinerat mig. Finns det liv efter döden? Finns djävulen? Finns demoner? Finns änglar - nej förresten - den frågan tar jag tillbaka för DET är jag helt hundra på att det finns! 

Men iallafall - alla såna där frågor är ju så otroligt INTRESSANTA!  

Tidigare var jag helt bombsäker på att det fanns både vampyrer och varulvar för att då inte tala om SPÖKEN. Med tidigare menar jag dock inte när jag var LITEN -  jag var helt på det klara med att de existerade ännu i tjugoårsåldern men sedan trillade varulvarna och vampyrerna ner i skymundan.

Jag tror fortfarande på det övernaturliga men om någon frågar mig om detta undviker jag att svara - då kan jag ju bli klassad som ännu mer ANNORLUNDA och emellanåt vill även jag smälta in i mängden. Det är helt enkelt bäst att påstå att saker som det onda, det goda och dansande älvor aldrig funnits, inte finns och att de inte heller någonsin kommer att finnas.  

MEN 

Om det, sedan mannaminne, funnits otaliga historier och berättelser om dessa fenomen så MÅSTE det ju finnas ett uns av sanning bakom? Alla människor som upplevt övernaturliga saker - har de verkligen bara hittat på allt?

JAG tror inte det! 

Ibland är jag övertygad om att vi alla både kan se och kommunicera med alla dessa "icke existerande" så länge vi är små och ännu inte blivit hjärntvättade med "vad som finns och vad som inte finns". Att vi har större mottaglighet för det okända innan vi blir formade för att "passa in". 

När min dotter var yngre såg hon saker vi vuxna inte kunde se - t.ex. när någon gått på en väg såg hon märken efter fotstegen - inte som VI gör utan istället lysande färger på marken där personen satt sin fot. Som tvååring berättade hon också om "falen" som bodde i skogen - "falen" som vi vuxna aldrig tycktes se men som tydligen ibland brukade rida på vår katts rygg. När vi vuxna aldrig såg honom (eller henne) trots att hon försökte visa gav hon till slut upp - när vi andra inte kunde se slutade hon också att se. 

Jag tyckte det var synd för tänk om det var HON som såg rätt och VI som såg fel?

Varför är det så SJÄLVKLART att dessa fenomen inte finns? HUR kan man avfärda allt som påhittat bara för att man aldrig SETT en tomte, blivit jagad av en varulv eller mött ett spöke?

Varför måste vi människor ha DNA-sträng på något innan vi accepterar att det verkligen finns? 

Varför kan vi inte vara mera öppna?

VAD är det som säger att det INTE är möjligt att ingå en pakt med djävulen?