Det är svårt att förstå vad en annan människa EGENTLIGEN menar enbart genom skrift - det finns inga möjligheter att tolka det som ligger bakom med hjälp av tonfall, kroppsgester och ögon. Om jag, när jag är grinig, får ett mail är chansen stor att jag läser in negativa saker i det som står skrivet bara för att jag själv är på dåligt humör. Om jag däremot är på sprudlande humör och får ett mail skrivet att en ledsen människa kanske jag inte tolkar det som så sorgset som det verkligen är och då också svarar på fel sätt.
Hur gör man då för att undvika dessa missförstånd? Hur ska man skriva för att det INTE ska missförstås?
DET är en otroligt svår fråga! Det är ju inte bara mail det här problemet gäller - bloggandet och alla kommentarer är ju en hel vetenskap bara det. HUR skriver man utan att såra?
FÖR
Jag VILL INTE såra!
Jag har kommit fram till att det här med smileys är ju livsviktigt - med dessa små figurer och tecken kan man visa upp de ansiktsuttryck man annars inte har möjlighet att ge. Smileys är alltså oumbärliga! Ett MÅSTE!
Problemet med dem är att de räknas som "icke rumsrena" - stoppar jag t.ex. in en smiley i min CV är chansen att jag får jobbet jag söker mindre än om jag INTE gör det. Leende gubbar och sura miner bör alltså undvikas när det gäller "större" och "viktigare" saker - använder man smileys är man omogen - iallafall här i Finland.
FAST
Det struntar jag i - jag gör ju ändå som jag vill - vill de inte ha en person som skriver smileys i sin CV passar jag förmodligen ändå inte in där.
Vad kan man då göra mer för att undvika missförstånd?
Något jag själv reagerat på är skillnaden mellan svensk kommunikation och finsk. Här avslutar man på sin höjd ett mail med "Med vänlig hälsning" medans man i Sverige sköter avslutningen med ett lättsamt "Kram".
DET är stor skillnad!
Första gången jag fick ett mail med avslutande kram som INTE kom från någon av mina nära och kära blev jag smått chockad - till på köpet kom mailet från en KARL !
En KARL skriver KRAM till mig?
Vad har HAN för baktankar - försöker han få mig i säng eller?
Jag var ju NATURLIGTVIS tvungen att ringa mamma och delge henne denna smått otroliga händelse - NU behövde jag absolut någon att brainstorma med!
Mamma har varit med förut så hon lugnade mig och förklarade att ALLA i Sverige skriver så - det bara ÄR så! Han ville varken ha mig i säng eller leka några andra onämnbara lekar utan han var bara vänlig!
Det tog ett tag innan jag smält denna information - att man faktiskt KAN avsluta ett mail till en annan person än en familjemedlem eller vänner med en kram. När DET gått hem övergick jag till att vara smått besviken - det skulle ju faktiskt ha varit ganska trevligt om han velat ha mig i säng eller leka någon annan lek och så ville han bara vara VÄNLIG!
Ytterligare ett exempel på missförstånd - ALDRIG är det bra!
När det gäller kommunikationen på nätet så lär jag mig den. Det går sakta men säkert framåt men ännu är jag LÅÅÅÅNGT efter alla andra.
Jag kan fortfarande sitta och fundera på vad *s* betyder och varför man skriver *ler* istället för en leende smiley. Jag måste, när jag skriver kommentarer, hela tiden påminna mig om att jag KAN skriva "kram" i slutet - att mottagaren inte alls tycker jag är löjlig om jag gör det. Oftast skickar jag iväg kommentaren utan kramen ändå - inte för att jag inte VILL skriva dit den utan för att jag helt enkelt är så ovan att jag GLÖMT den. När jag sedan ser resultatet på skärmen svär jag varenda gång över att jag ÄNNU en gång glömt skriva dit den och så oroar jag mig för att mottagaren nu tar illa upp för DET istället.
NEJ
Det är inte lätt att veta hur man ska eller inte ska göra - dessutom är ju alla människor olika och reagerar olika på allt och inget.
Vad jag däremot vet är att jag ALDRIG, med vilje, skulle skriva något som sårar. Världen är tillräckligt ond som den är.
Det BEHÖVS leende gubbar!
Det BEHÖVS kramar!
Jag hoppas bara jag lär mig komma ihåg dem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar