23 september 2007

SLUTA RÖKA...

Framför mig har jag ett paket med Nicotinell nikotinplåster.


En fin ask - blå med vit text...


Synd bara att innehållet representerar ett rent helvete!


Jag har rökt sedan jag var femton. Från att, i smyg, dra några bloss Blå Blend bakom bussterminalen i Halmstad utvecklade det sig snabbt till skapligt beroende - jag blev hastigt och lustigt en hängiven slav och det har jag varit sedan dess!


Det var ren dumhet som fick mig att börja - har man klent förstånd så har man. Jag började för att det var TUFFT - DÅ fattade jag inte att det skulle ha varit många gånger tuffare att låta bli men det är ju ofta så (iallafall för mig) - att insikten kommer EFTERÅT.



Jag är inte SÅ dum att jag inte fattar att det inte är bra - jag har alltid vetat att jag BORDE sluta...


MEN


Det har alltid funnits något bättre eller sämre svepskäl till att jag INTE gjort det.


Under de år jag jobbade på båtar var det av ekonomiska skäl - om jag kunde köpa cigaretter för noll och ingenting (eftersom personalen får köpa billigt) - varför skulle jag då sluta? Det kostade mig inget att röka? NÄSTAN inget iallafall och folk har ju värre vanor eller hur?


När jag väntade dottern höll jag upp någon månad men började sedan på nytt. Varför minns jag inte men förmodligen hade jag något VÄLDIGT viktigt svepskäl för det också? Tanten på rådgivningen hotade mig med att mitt barn skulle födas både undernärt och litet om jag inte GENAST slutade med de där dumheterna men när flickan föddes var hon 53 centimeter lång och 4210 gram så jag tackade istället gudarna för att jag fortsatt röka - ungen skulle ju aldrig ha kunnat komma ut om jag slutat - JÖSSES vilken klimp hon skulle ha varit DÅ!


När jag något år efteråt började vänta sonen hade jag en annan läkare som sa att babyn egentligen mådde bättre av en mamma som rökte än en mamma som var ihjälstressad av abstinensbesvär. Trevlig farbror!



Jag fortsatte gladeligen att röka och när grabben kom till världen var han i samma storleksklass som dottern - 51 centimeter lång och 3995 gram. Ännu en gång blev det bevisat att statistiken inte stämmer - att röka under graviditeten betyder inte automatiskt små bebisar!


När lillgrabben var ett och ett halvt år försökte jag för första gången sluta på allvar. Med hjälp av plåster och tuggummin höll jag upp i tre månader. Under dessa tre EVIGHETSLÅNGA månader gick jag upp 14 kilo - jag åt ALLT jag såg - jag hade till och med myslipaket som godis. Det var dödsdömt - jag gav upp!


Sedan dess har jag haft mina svaga ögonblick när jag inbillat mig att jag KAN sluta.


Jag har testat plåster (som gett mig blåsor), nikotintuggumin (som gett mig rytmstörningar) samt inhalator (som var helt och hållet värdelös OCH löjlig) men NÄPP - NADA!


För ett år sedan fick jag recept på en medicin som heter Zyban. Bara man åt medicinen dagligen skulle den ta bort nikotinsuget under en månad eller så. Glad i hågen traskade jag till apoteket för att hämta ut underverket - NU var problemen slut - snart skulle jag vara ickerökare...


MEN


När apoteksdamen berättade att en dos kostade 150 euro fick det vara.


VISST


Det kostar nästan lika mycket att röka men då är summan uppdelad på ett visst antal dagar - att hosta upp med 150 euro på en gång för något man inte vet om det fungerar är en ganska stor sak. Ska jag ut med såna summor vill jag ha garantier, så det så!


FAST


NU känns det annorlunda - det är något som inte är som förut? Jag har ingen lust att röka mer? På något sätt är det som om det räcker nu - jag börjar få nog...


Så HÄR har det inte känts förut?


Ja, jag sitter alltså här - glor på mitt plåsterpaket...ska jag eller ska jag inte?


Är jag beredd på helvetet som väntar om jag öppnar det där paketet? Är jag beredd på att gå upp ännu mer i vikt? Orkar jag med sömnlösa nätter på grund av att plåstren inte har någon större skillnad på dygn utan pumpar i en nikotin även på natten? Står jag ut med att dricka mitt morgonkaffe utan möjlighet att röka?


Ska jag verkligen?  


JO


Jag SKA!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar