23 augusti 2007

LEV OCH LÅT LEVA

Ja, det här är jag - ena dagen ytlig - andra dagen djup...

Igår kom ett ämne upp till diskussion - ett ämne som jag tänkt på många gånger...

NÄMLIGEN 

Samhällets dömande! 

För att undvika missförstånd vill jag först och främst påpeka att det här inte har något med mig att göra utan att det istället handlar om mina tankar efter ett samtal jag hade med en vän igår. 

Ponera (ett av mina favoritord som jag TYVÄRR sällan har möjlighet att använda) att du träffar en man - ni blir förälskade - kärleken växer och ni bestämmer er (så mycket som man nu KAN  bestämma det - oftast BLIR det ju bara så) att fortsätta vara tillsammans. Ni får barn och x antal år framöver består era liv av allt arbete DET innebär - det är vardag för hela slanten - passionen försvinner - kärleken finns kvar även om den sakta ändrar karaktär - ni växer istället liksom ihop - blir vänner - istället för två blir ni en.   

Med åren växer barnen upp och plötsligt en dag är de redan stora - de klarar sig utan er - de kan stå på egna ben. 

Jaha, så är det "bara" du och din man kvar. Ni trivs tillsammans - varför skulle ni inte göra det? Så mycket som ni upplevt och gått igenom har ju gjort att ni hör ihop...

 

MEN

 

Ni är mera vänner än älskanden.

 

 

En dag träffar du en man som VERKLIGEN får ditt hjärta att slå - en REJÄL passion - en sån där känsla att du konstant måste gå och trycka in naglarna i handflatan för att kunna hålla dig från att skrika i frustration.

 

Vet du vad jag menar eller är det bara jag? :)

 

Vad gör du då?

 

Du vill inte lämna din man - det NI har är större än det här men du tycker inte om hemligheter så du berättar sanningen - att du träffat en man och det får dig att må bra.

Då kommer det fram att din man tycker att det hela är helt ok - för honom får du göra som du vill bara du stannar kvar! 

Ingen av er har alltså en tanke på att bryta upp - ni har ju varit tillsammans i många år - byggt upp ett helt liv tillsammans. Ni TRIVS ihop - DU vet att din man inte kommer att lämna dig och HAN vet att du inte heller kommer att gå någonstans... 

MEN 

Ni saknar båda passionen (eller vad det nu är).

SÅ vad gör ni?

 

ENKELT - ni tar vara på möjligheten!

 

OCH

 

NU kommer vi till gnället!

 

Varför ska samhället vara så jäkla dömande?

 

OM det nu råkar vara så att ett par bestämt sig för ett sådant förhållande - att de stannar hos varandra men att det är ok att ena eller båda träffar någon annan...

 

VARFÖR SKA DÅ SAMHÄLLET BRY SIG SÅ FÖRBENAT MYCKET?


Det är väl upp till var och en hur man gör?  

Först gnäller man på att människor ger upp för lätt - att det är alldeles för lätt att skilja sig i dagens läge men GUD NÅDE det par som väljer fritt förhållande istället för skilsmässa! 

Fritt förhållande är dessutom fel ordval eftersom man faktiskt KAN älska flera personer samtidigt - man älskar dem bara på olika sätt - bara för att man älskar en betyder inte att man inte kan älska en annan. 

Jag fattar inte det där! 

Lev och låt leva - DET tycker iallafall JAG! 

PUNKT! ;)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar