Vad vet jag?

Det finns ett finskt ordspråk som går ungefär så här:

Att vara fattig är ingen fröjd även om det är skrattretande ibland!

OCH

Det stämmer så förbaskat bra.

När jag häromdagen pratade med en vän på telefon kunde vi inte annat än skratta åt eländet:

Ta till exempel det här med att man sitter med en enorm hög med räkningar men man vågar inte betala några av dem för OM man betalar fel eliminerar man möjligheten att betala "den eller den" ifall det blir panik...

OCH

Man är löjligt överlycklig när man hittar en tia i en byxficka när man ska tvätta...

MEN

Den glädjen räcker inte länge eftersom man borde tanka bilen för en tjugolapp om man överhuvudtaget ska kunna åka och handla för den upphittade tian.

Nu är det ju inte bara jag och min vän som "sitter i pisset" med pengar - många av mina bekanta har strul med ekonomin. Kanske är det så att jag, likt en magnet, drar till mig likasinnade människor eller så är det helt enkelt så att de vågar erkänna sin situation när jag inte hymlar med min. Det här med att medge att man är fattig - det gör man ju bara inte - har man inte pengar borde man skämmas!

Dumt!

Visst är det kanske idiotiskt att jag just nu, i detta ekonomiska läge, fantiserar om att starta ett eget företag...

MEN

Det skulle vara en chans att komma ur eländet PLUS att en stor del av ide´n bygger på att andra människor också skulle få en möjlighet att bättra upp SIN ekonomi...

FÖR

Jag tror nog att man hellre skrattar åt det att man HAR pengar istället för att man skrattar för att man INTE har...

FAST

Vad vet jag - jag kan ju faktiskt ha fel!