27 februari 2010

Duracellunge

"Lilla damen" hör till kategorin "ett mycket energiskt litet barn" och har för mycket energi för sitt eget bästa...

ELLER

Egentligen är det kanske för mammas bästa - HON tycks ju inte lida av det.

Från det att hon föddes har hon vägrat ta det lugnt - jag menar, om man redan som en dag gammal avskyr att ligga raklång i famnen och bökar sig upp till halvsittande läge, svänger sig vid tre månader, kryper vid fyra och tar sina första steg utan stöd vid sju månaders ålder ÄR man inte direkt den stillsamma typen...

OCH

Mycket av det här tillskriver jag det att hon inte direkt prioriterat sömn om man säger så - dagssömn är något hon bara behövt någon timme av hela sitt liv och nattsömnen är även den något nödvändigt ont - fortfarande, vid ett år och tre månader, har hon inte sovit en hel natt utan att vakna flera gånger.

Varje minut är det något som måste undersökas, soffor sitter man inte i långa stunder - det är mycket roligare att klättra på ryggstöden och på det viset komma vidare upp i bokhyllor och annat skoj...

FÖR

Kommer man inte upp på en sak placerar man ju helt enkelt något man faktiskt kommer upp på bredvid och använder det som stege.

Glömmer någon vindsdörren öppen har hon en radar som säger till DIREKT - hon kan befinna sig i andra ändan av huset för att plötsligt rycka till och rusa på som en dåre genom rummen - på två röda sekunder har hon tagit sig upp för den livsfarligt branta trappan - står sedan och bankar på de äldre syskonens rumsdörrar och skriker: "Naaaaannaaaaa" - "Daaaaaaadaaaaaaa".

Askluckor i kakelugnar och vedspis är väldigt intressanta för de bränns inte och inuti finns det massor med konstigt pulver man både kan äta och kasta runt i rummet. Vill man istället öppna luckorna där man ska lägga in veden hämtar man helt enkelt grytvantar från köket först annars bränner man sig.

Köksstolar är hemskt skoj för med såna kan man komma åt alla saker som mamma tryckt ihop mitt på köksbordet och de saker man inte annars kommer till på köksbänkarna - dessutom hjälper de en att nå tangentbordet på skrivbordet!!!!

Leksaker är skoj - det är jättekul att leka med en sak i någon minut innan man kastar den åt sidan med siktet inställt på NÅGOT ANNAT - VAD KAN DET VARA?

Sätter mamma sig ner framför datorn eller gör något annat som kräver koncentration har man plötsligt INGET annat att göra än att stå och riva i hennes byxben och skrika ut sitt missnöje...



Jag erkänner - jag ÄR trött - efter ett och ett halvt år av att ha vaknat flera gånger per natt och tillbringat dagarna med att vakta en Duracellunge samtidigt som som jag försöker få resten av familjen och hushållet att fungera i nästan varje vaken sekund har MIN energi för länge sedan tagit slut...

MEN

Även om jag flera gånger tänkt tankar som "Satan, jag orkar inte mer" behövs det bara en finurlig blick av "Lilla damen" för att jag ska brista ut i skratt och glömma allt elände igen en gång...

Hon ÄR ju bara för härlig!

1 kommentar: