Hjärnans makt över kroppen

Hjärnans inverkan, eller påverkan, av kroppen (eller på kroppen? Har inte riktigt vaknat ännu) är egentligen ganska fascinerande. Till exempel imorse när jag drog på mig min kofta och gick ut på balkongen och rökte...

FÖR

Jo, det gör jag tyvärr ännu även om jag annars påbörjat ett mer hälsosamt leverne. Igår var jag bland annat till simhallen - att jag bara satt på bassängkanten och höll ögonen på en överlycklig liten dam och avslutade kvällen med en "XL Kerrosateria" på Hesburger räknas inte - man ska inte hänga upp sig på detaljer - jag VAR till simhallen och det är DET som är det väsentliga.

Iallafall så drog jag på mig min kofta och gick ut och satte mig i stolen, njöt av tystnaden (och diverse gifter) utan att frysa. Faktiskt så tänkte jag för mig själv att det var varmt. En inre diskussion som gick ungefär så här:

- Ganska varmt idag hördu?
- Ja, det är det faktiskt!
- Vad månne det kan vara?
- Jag orkar inte stiga upp och kolla men kanske -10?
- Nja, jag skulle tippa närmare nollan?
- Nollan är bra! Mera sånt!

MEN

När jag äntligen fått "Lilla Damen" att röra på sig och vi kom ut (d.v.s. när vi 1. hunnit se på Djungelboken 2. ätit de obligatoriska TVÅ rostade bröden med smör ÄNDA UT TILL KANTERNA som för övrigt ändå måste skäras bort + tonfisk 3. bytt strumpbyxor tre gånger eftersom de föregående var FEL 4. klätt på och av Barbiedockan som skulle med till dagis 5. dragit på oss alla utekläder när vi plötsligt inser att vi tydligen behöver på toa före vi far trots att vi nyss inte alls behövde  6. dragit på oss allt igen och är på väg ut genom dörren men kommer på att vi inte ska ha Barbie med för vi vill hellre ha musen "Pip" med och var är han? 7. hittat "Pip" men han bara MÅSTE klippas innan vi far - pälsen på huvudet PICKAS och KLIAR)...

SÅ

Knarrade dörrarna mer än vanligt när vi försökte komma in i bilen, starten gick si så där, det var ett rent helsike att svänga ratten (ingen servo annars heller) och växelspaken var OTROLIGT trög. Lika trög som jag för ännu i det här skedet levde jag i min lilla värld av blommor. I mitt huvud var det fortfarande "närmare nollan" - vad *** var det för FEL på bilen?

Väl framme vid dagis upplystes jag om den rätta utetemperaturen, att det istället för plus minus noll var typ -21 och med en vindhastighet på några meter per sekund så att det EGENTLIGEN kanske var närmare -30...

OCH

DÅ blev det plötsligt KALLT!
SVINKALLT!

Om ingen hade upplyst mig om verklighetens kranka blekhet hade jag förmodligen 1. fört bilen till min superhjälte till bilmekaniker på verkstaden och bett honom kolla vad den har för fel (ännu en gång bekräftat hans uppfattning om mig) och 2. gått ut och gå en smått uppfriskande promenad när jag kom hem igen i "det milda, vackra vädret"...

FAST

Nu är det ju för kallt för att röra på sig.
Synd!
Verkligen synd!
Blir en dag i soffan istället...