Undersökning

Jag har just vaknat och min hjärna står stilla, ja mer än vanligt då...

FÖR

Inatt testade jag på något NYTT - jag var äventyrlig - jag sov nämligen vänd åt fel håll i soffan (jo, jag sover på soffan)...

OCH

Den absolut första tanken som slog mig när jag vaknade imorse var att vi människor är så inbitna vanedjur att det inte är klokt - bara det att ligga FEL VÄG i soffan får oss ur balans...

MEN

Vilken väg är egentligen RÄTT väg?

I en säng är det ganska enkelt att bestämma sig för "den rätta vägen" - huvudändan är oftast den ända som står mot väggen och har kuddar (och förhoppningsvis luktar mindre illa)...

FAST

Där igen är den stora frågan - vilken SIDA är rätt sida? Här har vi ytterligare ett svårighetsmoment när det verkligen gäller i nya förhållanden - "Jag ligger alltid på höger sida av sängen! Gör du det också? Jamen hur f*n gör vi NU?".

Min andra tanke, typ 25 minuter senare i och med att det går så trögt, var "hur många tycker att den och den vägen är rätt väg"?

Tycker majoriteten av människosläktet att den ena vägen är rätt eller är det 50/50?

SÅ

Tänk dig att du sitter i en soffa och ska lägga dig ner. Vilken väg tycker DU är rätt väg att ligga i en soffa? Vill du ha huvudet åt höger eller ligger du hellre med huvudet i vänster-ändan? Svara gärna på frågan i "surveyn" högst upp på den här sidan - jag är verkligen intresserad av hur det ligger till! :)

Osynlig snögubbe?

Lilla damen kom rusande med ett blankt vitt papper, ropande:

- Titta mamma, titta mamma, Saasa jita fiiiint! Saasa jita snögubbe! Snögubbe jömmej sig!

Den ungen får mig att skratta!

40 års present!

Ifall ni sitter där ute och funderar vad ni ska köpa till mig i 40-årspresent...

SÅ

Ska jag hjälpa er lite på traven:

Kolla inlägget från 03.10.2010 - stället är fortfarande till salu!

Försökte hitta det idag när vi körde hem från mammas (typ världens idé - "vi kör via Jeppo på skoj") men lyckades inte riktigt - vet ni hur stort Jeppo är? När jag äntligen råkade på en "Nykarleby-skylt" hade jag redan misströstat ett antal gånger, målat upp miljoner tänkbara scener där bensinen tog slut och hur vi skulle hittas först 2020 - tre kruttorra mumier i en halvt bortrostad Ka...

Var var jag nu igen?

JO

HÄR vill jag bo! :)

Hääppi böööörtdej tooo miiii,

Hääppi böööörtdej tooo miiii!

Uppsats om mobbning

Uppsats från min ljuva (heh) ungdom direkt kopierad, dvs alla kommatecken, punkter osv är så som jag skrev dem DÅ:

MOBBNING

Mobbning är något som inte borde finnas, en följd av att människan tycker att hon själv är den perfekta individen och att de andra har en massa fel och brister.

För det mesta samlas de, som tycker att de är bättre än alla andra och njuter av att mobba.

Varför mobbar vi varandra, varför kan vi inte acceptera att människorna är olika personligheter, att alla har sin speciella klädstil, att alla inte kan vara vita osv.

Jag tror att mobbning i grund och botten härstammar från den egna osäkerheten, att vi är rädda för att inte accepteras av våra vänner, vi vänder deras "agg" och kritiska ögon från oss själva mot en annan stackars person för att försäkra oss om att vi själva ska vara trygga i vänskapens krets.

Människan är flockdjur, vi trivs med att dela samvaron med varandra precis som alla andra flockdjur. Därför tycker ingen av oss om att vara ensamma eller utstötta, vi mår inte bra av det.

Alla känner så, många känner skräck för att bli utstött! Varför tänker vi inte på det, på oss själva, hur vi skulle känna det, när vi trakasserar en stackars före detta medmänniska. Nej, just i den stunden är det egot som dominerar i hjärnan - "Bråkar dom inte med honom så kommer de att bråka med mig", vi tänker bara egoistiskt på oss själva och bryr oss inte om hur mycket vi sårar den andres känslor.

Mobbning ger psykiska men, blir man allt för mycket sårad tar det år innan man kommit över upplevelserna, det kan t.om ta sådan tid att det håller på i evigheter.

Rasism är en form av mobbning, som om inte alla människor är lika värda. Vi ser ju alla lika ut - inuti - varför bryr vi oss om hur vi ser ut utanpå, varför hata varandra för att han är svart, hon är gul och vi är vita. Personlighet är viktigast, hur vi är och hur vi beter oss. Vi vita är inte alls bäst, det är vi som hittar på mest ont i världen genom att tro att eftersom vi är vita kan vi göra vad vi vill. Det är fel, världen är allas - den är ingen mans leksak!

Kläder, utseende berörs av mobbningen. - Han har stor näsa, han får inte vara med oss, vi skäms ju ihjäl om han går med oss.

Tänk er själva in i situationen, INGEN av oss kan rå för hur vi ser ut, och även om vi själva inte tycker om resultatet finns det mycket få sätt som vi kan ändra vårt utseende med. Klädstilen är vår egen, om vi trivs med det vi går i, låt oss göra det då. Pengar är också en faktor som inverkar på de kläder vi har så skrik aldrig ut vad ni tycker och tänker, det sårar!

Försök börja acceptera varandra, börja se det vackra hos varandra istället för att bara se felen. Om vi alla började tycka om varandra och acceptera varandras fel och brister skulle livet bli mycket mer härligt och harmoniskt. Tänk er för innan ni klagar på någon nästa gång, tänk er själva i dennes situation.

Jag fick en femma (av fem då alltså).

Poetiskt värre

Min kära mor gav mig en bunt med papper idag - dikter jag tydligen skrev när jag var ung och grön, dvs mellan åren -82 och -86...

Till exempel:

"En tall så sorgsen på klippan finns,

den är nu ensam och mycket minns.

Den blickar nedåt över stupets kant,

tittar över förmultnad sank.

Den tänker bakåt till svunnen tid,

på alla vänner som stod bredvid.

Nu nya plantor växer upp,

lite i taget, i grupp och grupp."

OCH

"Sakta de skummar sig upp på stranden,

brusar, dämpar allt annat ljud.

Dränker sorger, dränker besvär,

tar ens liv och kyler ens hud.

Vågor, en kraft som mäktig är,

river, döljer, dränker begär."

Tydligen var jag en djup och smått deprimerad ung och grön unge!

Intyg? Vad är det?

Idag är jag GANSKA irriterad!

Det började med att "Lilla damen" har öroninflammation IGEN - det kan man ju inte göra något åt - vad som störde mig var att jag var tvungen att ringa jobbet och ändra mitt skift så att jag börjar senare istället, att jag stannar hemma tills barnvakt finns tillgänglig...

OCH

DET är ju inte skoj.

När jag nu redan hade ärtat upp mig så där sakta bestämde jag mig för att elda på ordentligt - jag menar, lika bra att reda ut ett och annat när dagen ändå börjat med att smaka trä...

SÅ

Jag ringde min förra arbetsgivares personalansvarige för att skälla lite!

När jag sade upp min arbetsplats i februari (den jag var på vårdledigt från sedan 2008) lovade kärr... jag menar, damen att genast skicka både arbets-, och löneintyg till mig - sådana behövs direkt man ska anmäla sig som arbetssökande...

MEN

Även om tiden gick dök det inte upp några intyg så när jag flyttade meddelade jag henne min nya adress här uppe och påpekade vänligen att "hon kan skicka dem till den adressen istället".

Jag flyttade hit i slutet av februari - när inga intyg uppenbarat sig i mitten av mars kontaktade jag henne igen - "jag behöver mina intyg" - Jo men visst, jag ska skicka!

FAST

I mitten av april hade det ännu inte dykt upp några intyg - jag skickade ett mail till fansk... alltså damen för att påminna henne om att JAG FINNS och JAG SVÄLTER + upprepade mina nya kontaktuppgifter...

Jojo, hon skulle skicka....

MEN

När april närmade sig sitt slut tror ni jag fått mina intyg?

NÅ NEJ!

Då skickade jag ett nytt mail där jag skyllde på posten - att "jag vet att du skickat intygen men posten slarvat bort dem" - kunde hon vänligen sända dem "på nytt"?

Fick då till svar att hon skickat till min nya adress men att hon *suck* skulle skicka ännu en gång då...

Vad är det för datum idag? Just det - den NIONDE MAJ - det är idag nästan exakt tre månader sedan den lata apa... den vänliga kvinnan lovade skicka mina intyg "direkt"...

SÅ

Idag ringde jag upp henne, nu fick det banne mig vara nog. När hon påstod att hon skickat allt frågade jag henne VART har hon skickat dem? Till vilken adress?

"Hetkinen"

Jo, till Turuntie Kemiö!

Hon kan tacka högre makter för att jag ringde istället för att dyka upp - hade jag befunnit mig där då hade hon nu haft näsan full av tangentknappar efter att jag tvingat henne uppdatera mina kontaktuppgifter med sin nuna.

SÅ

Efter att ha tvingat henne att skriva in min nya adress i UUUUSIIIKAAAARLEPYYYY och hon lovat skicka ett nytt intyg (ja, nu blir det ju säkert ändring på eländet) avslutade jag samtalet men ringde istället upp löneavdelningen för att kontrollera att ett löneintyg också var på G.

Tur var ju det för de hade inte en aning om att jag behövde intyg från dem och inte hade de skrivit ut något tidigare heller!

*Jag är en god, snäll och lugn människa...jag är en god, snäll och lugn människa...*

Fattar inte idio... människan vad som händer när en person inte får de intyg hon behöver?

Att ALLT står stilla?

Arbetskraftsbyrån kan inte göra beslut utan intyg på att jag slutat arbeta och information om jag sagt upp mig själv eller fått sparken - jag har meddelat att jag sagt upp mig själv och därmed riskerar 90 dagars karens tack vare detta men utan intyg är det stilje på den fronten. Om jag, mot förmodan, INTE får karens meddelas ju detta till facket som i sin tur behöver löneintyg etc. för att kolla om jag uppfyller arbetskravet i och med att mina 500 dagar tagit slut....

FAST

Som sagt, utan intyg kan ingen göra någonting överhuvudtaget.

Jag fick högsta avgiften för dagvården eftersom jag inte hade några inkomster att anmäla, FPA vill ha inkomstuppgifter för eventuellt bostadsbidrag och så vidare och så vidare...

Man ska inte önska olycka åt någon annan men jag hoppas verkligen att subb... damen i fråga får sparken för att hon är lat och inkompetent...

OCH

Att den nyanställda personalansvarige skiter i att skicka hennes intyg så att hon också blir utan pengar i flera månader och på det viset får en uppfattning om hur det känns...

Ja, det gör jag faktiskt!

Vackra gamla gårdar

Jösses vad det är "behändigt" att bo i lägenhet...

MEN

När jag nuförtiden tillbringar en stor del av mina dagar med att ranta runt i byarna och då ser alla gamla övergivna gårdar så LÄNGTAR jag ibland, längtar efter det där speciella med att bo i hus...

Jag saknar naturligtvis inte alla problem med snöröj, isiga vägar, frusna vattenrör, skyhöga elräkningar och annat skoj utan det där verkligt MYSIGA - att kunna elda i vedspisen i köket, pigga upp kvällsmörkret med levande ljus (jaja, visst kan man det i lägenhet också men det är ändå inte samma sak), att kunna se på tv efter 22 utan att behöva läsa läppar för att man inte vågar ha tillräckligt högt ljud och att bara öppna ytterdörren och fösa ut katterna när de gått en på nerverna tillräckligt länge.

Här finns massor av vackra gamla hus som lämnats åt sitt öde och får förfalla - jag tycker det är otroligt synd...

FÖR

De är ju inte bara otroligt vackra hantverk i sig själva, de är också en del av vår historia - kanske inte just MIN då men NÅGONS.

OCH

Jag erkänner, när jag kör där (med skrålande högtalare för att inte höra alla konstiga ljud bileländet för) drömmer jag mig bort - in i en av de där gårdarna som tycks skrika efter min uppmärksamhet!

Vinner jag på Lotto ska jag köpa en av dem, de kanske inte är en del av min historia men de kan utan tvivel vara en del av min framtid!

Glad morsdag!

Man märker att man håller på att bli gammal och sentimental när morsdagspresenten "Lilla damen" fixat ihop hos "Dagistanten" får det att tåras i ögonen!

Gullunge!

Önskar Er en riktigt fin morsdag!

(Titta dä, fina koojtte me Sasa, bjommona och fjäjija men dagistanten säjej att "nu jäkke de me bjommona") :))

Äktenskapsförmedling

Häromdagen tyckte några väninnor att det var dags att hitta en karl åt mig, enligt dem var det inte riktigt sunt det här med att vara tillfreds med tillvaron som ensamstående mor...

OCH

Visst har de kanske rätt - det skulle förmodligen vara enklare att vara två vissa gånger, speciellt behändigt skulle det till exempel ha varit att ha en händig äkta hälft när bilen var sönder...

FAST

Även om något sådant inte direkt finns inplanerat i kalendern om man säger så spelade jag med och sa att "om de har en karl på lut, en som är äldre än jag, har ett förbannat stort tålamod, är tillräckligt desperat, tycker om barn (på ett sunt sätt) och bor ute på landet i ett gammalt hus med ladugård på tomten så att man kan ha en massa kräk så säg bara till"!

De nappade direkt - gick tillsammans igenom by efter by för att hitta den perfekta kandidaten:

- Men han de tå, han är ju eismend!

- Vem?

- Ha te som bor tide i hede husi.

- Vem määrar du nu?

- Nå, ha te som va gift me hon de men hon for ju me naan aader!

- Ja han!

- Men han bor ju int tär na meir, ha hitta ju en nyan ein - ti ha byggd gål ilag ti nu!

- Vem hitta ha?

- Nå he va hondenand som förr va ilag me han de, no veit tu!

- Jasså, ha ti byggd ilag? Vann tå?

- Bakett döm deenand.

- Jasså, he visst int ja na!

- Men hur eri me handee tå som bor tide?

- Vann tå?

- Nå i ate gåln tiddee.

- Ha e int eismend ha!

- Nå no er ha he! Ja ha aldär siit na kvinnfolk tär jag åtminstoni!

- Nå int järivääde att ha sku va eismend fö ha e ilaag me ho de som arbeitar tidee!

- Nä he stembär int na he!

- Tenkä vi på sama kar nu?

- Int kan vi ju he tå. Kanski ha ha såld gåln? Hur sir a ut ade som tu määrar?

*och så beskrevs de två personerna i fråga*

- Men int e he ju sama tå!

- Vem bor tide nu tå?

- Int veit ja va ha heiter men eismend, he e a!

OCH

Så diskuterade de ämnet "Vem i herrans namn är det som bor där" i säkert fem minuter, bollade ideer med varandra vem den här totalt okända karln kunde vara - HUR hade de missat det?

TILLS

En av dem till slut ringde upp en bekant som hade tillgång till den fantastiska boken där alla hus, gårdar och ägare finns listade - det tog inte lång stund så var det dilemmat löst...

MEN

Även om all brainstorming misslyckades, trots att de inte kunde enas om någon lämpligt desperat kandidat så fick jag mig ett gott skratt - ett skratt som sitter i än idag.

Hygienpass - check

Idag tentade jag "Hygienpasset" och kan härmed skriva in detta i min CV (underförstått - jag klarade det alltså, med stil - duttiga, duttiga jag)...

MEN

När jag hör personer säga att de inte läste på överhuvudtaget innan de gjorde tenten, att de endast gick dit och satsade på sunt bondförnuft (varför är förresten bönders förnuft speciellt sunt???)...

SÅ

Måste jag erkänna att det stör mig...lite...en smula...

ELLER

Egentligen en hel del!

Vad hjälper det att ha ett hygienpass om man chansat sig igenom provet för det finns ju faktiskt en del inom ämnet mikrobiologi som inte ens den sunt förnuftiga bonden har en jäkla aning om!

"He henggä!"

"He henggä!"...

Ropade personerna i omkörande bil när jag körde åt sidan för att riva bort den cirka 15 meter långa majvippan som slängde, viftade och snurrade runt i vinden bakom bilen idag!

Att vara ägare till "Skrikande majvippan" är en pärs!

"Ny" bilstol

Igår installerade jag "Lilla damens" nya stol i bilen...

ELLER

Jag gjorde mitt bästa...

Det är ju inte bara att slänga in dem i bilen och knipsa fast om man säger så. Kanske i andra bilmodeller men defintivt inte i en Ka - nej nej - det är in genom en dörr, ut, in genom andra, baxande och ålande ta sig till baksätet, krångla sig ut, in genom andra dörren, ut igen, kontrollera manualen, in genom dörren x 211 om man inte står dubbelvikt och irriterar allmänheten med sin ladugårdsbreda rumpa då alltså.

JO, jag tappade nerverna OTALIGA gånger, jag svor ve och förbannelse, muttrade eder över hur förbenat invecklat det ska vara, bände och vred.


MEN

Nu är den åtminstone på plats - jag TROR jag gjort rätt, jag har iallafall följt instruktionerna till punkt och pricka...

FAST

Även om HON (och jag) kommer att sitta bekvämt när hon och hennes stol tar upp hela passagerarsätet där fram kommer nya bekymmer med diverse moment.

Bland annat måste de äldre ungarna åka bak, punkt slut - de blir tvungna att knyckla ihop både ben och armar och samsas. Visst går det säkert hur bra som helst om vi rantar iväg till Jeppis eller andra ställen här nära men painar vi iväg till Kimito kan det eventuellt hända att de känner sig som packade sillar redan i Vasa. Om de överhuvudtaget sluppit in i baksätet vill säga eftersom "vippfunktionen" på förarsätet krånglar.

"Er int i he eina så eri he ana!"...

Idag blir det testkörning - ha´re bra!