Tiga är guld...

Häromdagen gjorde vi, från skolan, som en del av nutritionsundervisningen ett studiebesök till sjukhusets kök för att se hur det går till där när maten tillreds - hur den planeras, vad de gör själva och vad de köper in osv. Besöket började redan klockan 8.00...

OCH

I och med att jag hade 47 km att köra dit, skulle dumpa av två ungar på vägen och det dessutom var snöstorm blev jag sen.

När jag äntligen kom fram rusade jag in i hallen som delas av både mat-, och föreläsningssalarna och började slita av mig ytterkläderna samtidigt som jag hälsade på en "aldrigsettförr" karl som stod där och väntade.

- Ska vi till samma ställe kanske? frågade han och pekade mot en av föreläsningssalarna.
- Nä, jag ska in dit, sa jag och pekade mot matsalen, men nog kommer jag hellre med dig!
- Är du säker på det? frågade han.
- Ja nå nästan för det här med kök är inte riktigt MIN grej om man säger så, svarade jag och sneglade på hans portfölj - vad ska DU på då? Något med ekonomi eller?
- Nja, nej det är nog mera om ledarskap!
- Jaha, nå då tror jag att jag pallrar mig iväg till köket istället - ha en bra dag...

OCH

Så susade jag vidare!

Hur mycket ska vi slå vad om att jag, en tid framöver när jag söker en tjänst som närvårdare och sitter där framför en grupp med "högre folk" som ska bedöma mig - när jag gör mitt allra bästa för att verka "normal"...

SÅ

Kommer han att vara en av dem som bestämmer om jag är värd att anställa eller inte...

Att jag ALDRIG lär mig att hålla käften!