Fåfänga är en synd

Man kan inte påstå att jag är den där extremt fåfänga typen...

FÖR

Om jag faktiskt vore det skulle jag förmodligen bry mig lite mer om mitt utseende än jag gör nu - jag menar, jag går upp i vikt i stadig takt, jag rör mig inte tillräckligt mycket, kläder är det jag sätter ut minst pengar på av allt och smink är något jag har NOLL koll på - tror inte jag skulle veta skillnaden på...äh...glöm det - jag vet ju inte ens vad grejerna heter...

MEN

Lite fåfäng måste jag vara...

Varför skulle jag ANNARS ha ångest så där länge efter att den stiliga transportkillen som levererade hem dotterns paket idag åkt sin väg?

OCH

VARFÖR lär jag mig aldrig att ens LITE tänka på vad jag har på mig eller INTE har på mig när jag "nu ändå bara går här hemma och inte behöver bry mig"!?!

JIIISUS!