FINTFINT MED VÅR?

Varje vår blir jag lika förtjust - snön försvinner, solen skiner, kvittkvitt överallt, myspys för hela slanten...

MEN

Det tar inte länge innan jag blir irriterad...

FÖR

Vartenda år har jag GLÖMT allt krångel som våren ställer till med!

I början är det roligt att gå där ute på gården och kratta - "nu jäklar blir det fint" - "i ÅR ska jag minsann engagera mig i trädgården och få den i tipptopp skick" - "tänk vad behändigt - på det här viset får jag ju motion på samma gång"...

FAST

Ju varmare det blir där ute desto fler kräk dyker det ju upp?

Så fort man ska plocka bort lite ogräs sitter där en korsning mellan tarantel och svarta änkan som vaktar området - gnider sina huggtänder - redo att flyga på...

FÖR

Att då inte tala om alla FLYGANDE faror - ilskna blodtörstiga getingar, småsluga illvilliga bin...

OCH

Vad har hänt med humlorna?

Har de tjuvparat sig med sparvhökar?

De är ju ENORMA!

Krockar man med en sådan får man ju en skallfraktur - MINST!

Inte blir det mycket bättre av att man hålls inne heller eftersom vårtider inomhus även betyder MYROR inomhus - lagar man mat flockas de på köksbänken, tar man en dusch hänger de i ens handduk, sitter man i soffan pilar de över ens ben, ligger lillan på golvet rusar de runt henne - "du kan inte taaaaaa miiiiig"...

FAST

När man ska ta livet av kräken är de naturligtvis spårlöst försvunna - inte ett spår av en myra någonstans - precis som när man har i nerverna på flugor - genast man plockar fram flugsmällaren existerar det inga flugor mer...

SÅ

Visst är det fintfint med vår...

MEN

Inte så himla länge!