18 juni 2008

GAMMAL GRAMMATIK

Det finns många tecken på att jag håller på att bli "äldre"...


OCH


Nu menar jag inte de vanliga tecknen som gäddhäng, sladdermage och bergochdalbanelår...


UTAN


Stavningen!


FÖR


Tidigare, när jag läste översatta böcker, var de skrivna med sådan svenska som JAG blev inpräntad med när jag gick i skolan...


NU är det någon betydligt yngre generation som sköter översättningen och DE har tydligen fått lära sig helt nya regler på vad man "får" och vad man "inte får".


Första gången jag läste mänska istället för människa höll jag på att gå åt - hela boken blev ju förstörd - även om jag tragglade igenom hela boken är just DET det enda jag minns av den - "där skrev de människa som mänska".


Hade jag skrivit mänska när jag gick i högstadiet hade min svenskalärare hastigt och lustigt pulat in mig i skampålen eller skräpphängt mig om jag varit det andra könet. Ibland lönar det sig helt klart att vara kvinna för jag är ganska säker på att skampålen är snäppet bättre än skräpphängning - eller - vad vet jag - det där kunde man kanske göra en doktorsavhandling på?


IALLAFALL


Förutom ord som just människa och andra som jag NATURLIGTVIS inte kommer på NU då så är det hur man böjer ord och speciellt de som kan börjas både starkt och svagt - ta till exempel ordet lysa - lysa, lös, lyst eller lysa, lyste, lyst.


Enligt min hjärntvätt i skolan passar lös bättre än lyste men det är vanligare med lyste - iallafall NU!



Jag är egentligen ingen grammatikdåre som tycker att allt ska vara si och så - det är ofta jag kommer på mig själv med diverse stavfel samt "uppåtväggarnaböjningar" och när dottern, som just gick ut sjuan, frågat råd angående svenskan har mitt standardsvar ofta blivit: INGEN ANING!


MEN


VISSA saker STÖR mig - så är det bara!


OCH


DET är ett tydligt tecken på att jag börjar bli DUKTIGT äldre!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar