VISST
Hundar ÄR fina men jag gillar helt enkelt katter MER. Katter klarar sig själva och äger ett otroligt självförtroende - oftast ser de sig själva som våra hussar och mattar istället för tvärtom medans hundarna dyrkar oss oberoende hur inkompetenta vi än är.
SÅ
Vi har därför EN hund men däremot MÅNGA katter.
Våra katter är både ute och inne. Från början var det tänkt att de skulle vara innekatter allihop men det gick de ju inte med på - varför sitta i ett fönster och glo när man kan rusa på som dårar där ute? Sitta inlåst när man kan vara fri? Det slutade snabbt med att jag fick ge mig - tog väl en knapp månad så var det slut med hela innekattandet!
Det roligaste de visste från första början var att driva mig till vansinne med sitt rantande ut och in.
"Nu vill jag ut - öppna dörren - det var inte alls kul att vara ute - jag vill in - öppna dörren - fast nu hör jag något intressant på andra sidan - vad kan det vara - öppna dörren - nä, det var inget roligt - jag vill in - ÖPPNA DÖRREN SA JAG - ÖÖÖÖÖPPNA DÖÖÖÖÖRREN!!!!!"
Ofta höll de sig dessutom gömda ända tills jag gått och lagt mig på kvällarna innan de satte igång med sitt ylande - "Kolla, nu släckte hon lampan igen - vems tur är det att skrika den här gången"
Något måste göras men vad?
Lösningen blev ett öppet källarfönster - dag och natt fick fönstret stå på glänt - på det viset visste både jag och katterna att de alltid kunde komma inomhus om de ville och det här fungerade hur bra som helst sommartid...
FAST
Man kan ju inte ha ett fönster öppet på vintern, eller ja...kan och kan...
Något måste göras men vad?
I höstas, när min pappa var på besök, sågade han upp ett hål i den yttre ytterdörren så att katterna kunde gå ut och in i vindfånget när de ville - väldigt behändigt - OM någon av dem inte ville komma in till natten hade den nu ändå möjlighet att komma in på skyddat område OCH få tillgång till mat och trygghet på samma gång. Nu behövde jag inte längre ha källarfönstret öppet - allt var frid och fröjd!
Trodde jag ja!
FÖR
På vårvinterkanten började problemen - så fort det blev mörkt blev det ett jävla liv i vindfånget - det var tydligen inte bara MINA katter som använde sig av hålet - NÄNÄ - de vilda katter som strök i området dök också upp och då blev det KRIG!
SÅ
När det blev lite varmare bankade jag fast jag kattluckan - nu fick det fan anamma vara nog - inte nog med att de stökade till, revirmärkte och hade sig - det gick ju åt OTROLIGA mängder med kattmat - den mängd som åts tydde på 20 katter - MINST.
FAST
Varje kväll var det alltid NÅGON av katterna som stannade ute och varje kväll hade jag dåligt samvete - nu var "den och den" där ute i mörkret alldeles ensam och säkert var han eller hon HUNGRIG också - stackars liten - utelåst och halvt ihjälsvulten - bäst jag sätter ut mat på trappan istället!
OCH
Varje morgon var maten slut - tomt - nada - inte en smula kvar - hur mycket jag än fyllde på kvällen innan så var det renslickat morgonen därpå?
Hur kunde det gå åt så mycket?
Hur många vilda katter fanns det egentligen här?
SÅ
I förrgår kväll, när jag tyst gick ut för att röka (jo, jag röker fortfarande) på trappan ser jag genom det dimmiga glaset något med huvudet nertryckt i kattmatsskålen:
EN SKITSTOR KATT!
MEGASTOR!
ENORM!
DEN DÄR katten behöver banne mig inte mera mat - det är då ett som är säkert - den har ätit så det räcker för där ligger till och med Gustaf med sitt lasagnedille i lä!
PANG slår jag upp dörren - kattfan rycker till, lyfter huvudet och stirrar på mig en stund innan den lägger benen på ryggen och skumpar iväg!
SKUMPAR?
Eh?
Katter skumpar väl inte?
DÅ slår det mig - det där är ju för fasiken ingen katt - det är ju en MÅRDHUND!
Jag har matat en mårdhund hela förbaskade vårvintern!
Inte undra på att det gått åt mat!
Nu vet jag att det är fler än en - igår vid elvatiden på kvällen dök det plötsligt upp två stycken samtidigt utanför köksfönstret och för bara några minuter sedan kom en rultandes över vägen in på gården - förmodligen var det dags för ett litet mellanmål...
Fina djur - hemskt söta EGENTLIGEN - lite dyra i drift bara om man tänker föda upp dem på Whiskas torrfoder!
Såna här är det som äter oss ur huset!
Söt eller hur?!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar