25 mars 2007

ALKOHOLISM

Hade en diskussion med en vän om alkoholism - är den ärftlig eller inte? Borde man, om ena föräldern är alkoholist, vara beredd på att man själv kan fastna i träsket? Vilka tecken borde man se upp med?


Jag blev intresserad - hur var det nu egentligen - det här var väl värt att kolla upp?


Problemet med forskning är att alla som gör de här undersökningarna för det mesta verkar ha olika åsikter om saker och ting. Jag antar att man kan vinkla ett forskningsresultat på många olika sätt och på så vis få fram ett resultat som passar ens egen åsikt. När jag nu gjorde sökningar på "alkoholism" och "ärftlighet" fick jag MASSOR av svar men inte LIKADANA - jag blev alltså tyvärr inte mycket klokare.


Enligt många så ÄR akoholism ärftligt - inte direkt, men man ärver tydligen en biologisk förutsättning och har därmed en förhöjd risk för att bli beroende av alkohol.


Om du tål alkohol bra, d.v.s. inte blir snurrig, spyr av minsta lilla eller slocknar bör du se upp. Om du inte har krabbis (blir bakfull) dagen efter så är det också ett dåligt tecken. Dessutom är risken att pojkar ska ärva den här förutsättningen större än för flickor.

En del säger också att barn till alkoholister helst borde undvika alkohol helt och hållet. Dricker DE så ökar samtidigt risken för att DERAS barn ska bli alkoholister.


MEN...


Väljer inte alla människor själva om de blir beroende av alkohol (läs alkoholister) eller inte?


Även om jag HADE den genetiska förutsättningen för att bli beroende av alkohol skulle jag väl knappast bara sitta och tänka att det är liksom MENINGEN att jag ska bli alkoholist och bara VÄNTA på det?

Jag skulle väl ha chansen att välja själv?

Eller?

Nej, det här blev för djupt, dags att avsluta och gå ut och tvätta bilen istället!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar