Igår eftermiddag upptäckte jag att bensinlagret i biltanken var på upphällningen - det var i stort sett bara ångor kvar men eftersom jag ville hem bestämde jag mig för att "det får bära eller brista - jag tankar IMORGON"...
OCH
Det gjorde jag!
När jag fyllt halva tanken (eftersom vanliga dödliga inte har råd att tanka full tank med de här rövarpriserna) skruvat på locket, smällt fast luckan, hoppat in i bilen, satt på mig säkerhetsbältet (som man MÅSTE ha), startat bilen och börjat köra bestämde jag mig för att NU ska jag röka!
JO
Jag röker i bilen - det är MIN bil!
In med en cigarett i munnen och bök efter tändarfanskapet som ALLTID är försvunnen när man ska ha den, klick...
WOFF!
I samma veva som lågan tänds börjar hela vanten brinna med just en sån där låga som depåkillen i CSI Miami brann upp med i ett avsnitt.
NEJ
Jag blev inte rädd - min första tanke var (naturligtvis) WOW D! och innan min stackars enfaldiga hjärna hann registrera att "hej hallå - det här kanske inte är SÅ bra" hade vanten redan slocknat på grund av ångbrist...
MEN
Resten av vägen hem satt jag och funderade över hur det KAN vara så där?
När man INTE vill att det ska brinna tänder det hur lätt som helst men när man VILL ha eld - ja då jädrar händer det INGET!
När jag bodde tillsammans med ungarnas pappa sköttes uppvärmningen av både hus och vatten med kombinerad olje-, och vedpanna. Oljebrännaren var från 1790-talet och fungerade naturligtvis inte men, som min kära sambo sade: "det gjorde ju inget" - "vi bodde ju på landet med obegränsad tillgång till ved" - "varför betala en massa pengar för dyr olja när man kan elda".
VISST
Det var ju i och för sig en riktigt iakttagelse men eftersom han jobbade på sjön var det alltså MIN uppgift att se till att det var varmt i stugan och JAG hade INTE det här med pannsystem och vedeldning på koll - det har jag förresten inte nu heller.
Konstigt nog var vår ved alltid SUR - inte GRINIGT sur utan VÅT och, tro mig, DÅ är det minsann inte lätt att få den att brinna!
Om jag samlat upp alla tårar som sprutade i ilskan över "sa*ans, hel*etes, j*vla ved som är så fi**ans våt att den vägrar brinna i den här vi**us skitpannan" skulle grundvattensnivån vara betydligt lägre här på ön idag - jag höll på att bli TOKIG!
TILLS
Jag, en dag, fick en snilleblixt!
HMMMM
Det står ju på nagellacksborttagningsflaskorna att aceton är väldigt brandfarligt?
Kunde man kanske använda den?
Jodå, det kunde man!
OCH
Snabbt flyttade acetonflaskan från badrumsskåpet till pannrummet - livet var frid och fröjd en stund igen...
TILLS
Flaskan, en dag, var tom - inget WOFF i pannan - bara FRÄS!
Inventering i garaget - fanns där NÅGOT man kunde använda?
Tändvätska för grillen?
Frid och fröjd IGEN ett tag...
TILLS
Flaskan, en dag, var tom - inget WOFF i pannan - bara FRÄS!
Garageinventering igen en gång - Vad är det här för dunk? Jasså - bensinblandningen till gräsklipparen? DET borde ju gå att använda!
Dagens tips till er som strider med er vedpanna - om veden är lite småsur och inte vill brinna - dränk INTE in den i bensin innan du tuttar på - du får betydligt mer effekt än du räknat med!
Efter DET experimentet återgick jag snällt till tidningspapper - brann det inte med DET fick det vara kallt!
SÅ
Jag hade bekymmer med eldandet DÅ och jag har bekymmer med eldandet NU.
Varje gång det ska eldas är det samma sak - när man rotat fram de rätta klabbarna med den rätta kalibern, radat dem i en speciell ordning, fixat och grejat - ja då sätter man sig ner och BER...
Snälla, söta rara - kom igen nu då - du kan krångla imorgon bara du brinner idag...
HUR kan det vara så där?
Att när man INTE vill att det ska brinna - då tänder det hur lätt som helst men när man däremot VILL ha eld - då jädrar händer det alltså INGET!
Konstigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar