En del morgnar...

Vad är det egentligen för kosmiska krafter som gör att en del morgnar är åt bakdelen innan man ens hinner öppna ögonen?

Som imorse - klockan var knappa sju när jag vaknade av att "Lilla damen" sparkade mig i ryggen och gormade att hon minsann ville både ha täcke och dricka...

MEN

När jag kastade täcket på henne nöjde hon sig med futtiga 50% av sina önskemål och somnade om, vilket en kort sekund fick mig att tro att även JAG skulle få sova en stund till...

FAST

Det visade sig snart att hennes rytande hade väckt storasyster - hon som tydligen sovit på soffan inatt? Varför? Jo, Hemulen hade blivit instängd i hennes rum igår och gjort sina naturbehov i rummet - DÄR gick det ju inte att sova...urk...uäk...

OCH

Så kastade hon en blick på klockan, drog på sig kläderna - gick ut för att kolla till hästarna.

Vid det här laget var jag vaken - jag vet inte om min rygg är en slags motorväg till hjärnans känslocenter men sparkar någon mig där och till på köpet VÄCKER mig med det blir jag snabbt ganska irriterad - när jag till på köpet får en fantasibild av kattskit broderad i min arma skalle är det klippt - inte en chans att jag somnar om i första tagen inte...

MEN

Inte en chans att jag stiger upp och korvar kattskit klockan sju en söndagsmorgon heller - någon måtta får det ju faktiskt vara - jag nöjde mig med att nappa tag i telefonen och läste morgonens nyheter.

I något skede måste jag iallafall somnat om eftersom ett nytt vrål väckte mig klockan nio - då satt "Lilla damen" på toaletten och behövde minsann torkas direkt - "VARFÖR LIGGER DU OCH SOOOOVER MAMMA - STIG UPP NU - DET ÄR JU MOJON OCH JAG HÖÖÖVER FATTIST HJÄLP!"

Så har det fortsatt sedan dess - 0,002 sekunder efter torkningen undrade hon varför jag ännu inte fixat någon frukost och jo, tack tack för dessa två smörgåsar men vad tycker du jag ska dricka till och varför är inte teven på och varför sover HON på soffan, hon har väl eget rum? Mellan varven jag rusade på som en vettlös dåre för att uppfylla en annan vettlös dåres önskemål försökte jag klä på mig, koka kaffe, dela upp kattmat i två olika skålar och mosa i avmaskningsmedel i rätt dos, ge rätt skål till rätt katt, vakta kräken så att var och en av dem lät den andres skål vara, hälla upp en kopp av mitt dyrbara och verkligen behövda kaffe...

FÖR

Att till slut ta min livsgivande kaffemugg i ena handen, en tobak i andra...

OCH

Gå ut för att dra några lugnande och livsgivande andetag IFRED!

Nåja, det blev ju inget av med det - innan jag ens satt mig på trappan hängde en vetgirig treåring mig på ryggen med frågor som "vad är det där för fågel", "varför får jag inte sitta kolakassa på din rygg mamma" och "NÄÄÄÄR KOMMER DU IIIIIIIIIIN?"...

SÅ

Det blev mycket snabba livsgivande andetag - bara för att komma in och upptäcka att Stinky uppskattade den rökta smörgåsskinkan betydligt mer än sitt avmaskningsmedel. En katt som jagar småfåglar må vara snabb men det är INGET mot en katt som fått syn på ett "ajabajadetdärgerdufaniskinkpaket" uppe på köksbänken!

Ibland kommer jag på mig att längta till hösten - när skolan börjar igen...

OCH

Därmed också DAGIS!