06 oktober 2011

Det perfekta kaffet IGEN en gång...


Idag blev jag bjuden på kaffe (JEPP, att vara hemhjälpare är inte alls illa - jag fick till och med en GLASS till)...

FAST

Nu är det ju faktiskt inte det här med att bli bjuden på kaffe som är så märkvärdigt...

UTAN

Det att jag TROR jag har lyckats lösa gåtan med det perfekta kaffet tillsammans med Nyykaabivattn - MÄRKET som behövs: Löfbergs Lila!


15 maj 2007

Sitter och tittar på min mugg med kaffe - borde gå och fylla på den men jag vet inte om jag ORKAR!

Ju äldre jag blir desto mer inser jag att INGET är enkelt - om man bara har tid och lust kan man analysera varenda liten simpel sak i timmar och ÄNDÅ upptäcka att det finns MER!

Som KAFFE!

Jag MÅSTE ha kaffe annars är jag halvdöd den första delen av dagen - resten är jag fröken SPOTT och FRÄS.

För några år sedan var det ingen skillnad VAD jag drack bara det åtminstone PÅMINDE om kaffe. Om det var kväll och nyaste kaffet var bryggt på morgonen var det inga större problem - bara att värma sörjan med bryggaren eller köra det ett varv i mikron så var det problemet löst. Visst erkänner jag att det inte var så gott men HALLÅ - det var ju ändå kaffe!

Efter en tripp till Frankrike var det slut på mitt bekymmerslösa liv - hur hade jag kunnat leva utan DERAS kaffe hela livet? Hur hade jag kunnat dricka HÅRT kaffe varje dag utan att fatta att jag ville ha det MJUKT? I Frankrike behövde man dessutom inte tre skedar socker i sitt kaffe för att det skulle bli gott - där kunde man till och med dricka det UTAN socker!

Får jag något i min arma skalle så är det bara att stå ut tills det gått om. Ibland försvinner det snabbt - ibland är det envist kvar där en längre stund. Kaffegrejen hade tydligen bestämt sig för att stanna.

Det blev en väldigt VIKTIG sak för mig att komma på vilken sorts kaffe som var bäst. Jag köpte hem MASSOR av olika sorter det första året, testade, grejade och mixade ihop men kom aldrig fram till den ypperliga blandningen - den blandning som jag fått för mig att jag MÅSTE ha!

Så var vi på seminarie i Stockholm, det var förevisning om årets nya exklusiva serverfunktioner. Alla andra var väldigt imponerade av DEM medans jag istället , från början till slut, satt och funderade över hur i helsike de fått kaffet att bli så gott?

Vad använde de för sorter för att få det så MJUKT?



Om man nu lyckades få kaffet så gott i Sverige måste det ju vara de svenska kaffesorterna som gjorde det? Bara att köpa hem Löfbergs Lila och Gevalia - de var ju de mest vanliga så någon av dem MÅSTE det ju vara! Väl hemma, glad och lycklig över mitt smarta inköp, var det dags för bryggning. Testade Gevalia...näpp, det var det inte...testade Löfbergs lila...NÄPP, det var det inte heller! Då måste det ju ha varit någon annan sort och hur stor var chansen att jag skulle få tag på den nu då om jag inte rantade iväg till Sverige igen en gång? Bara att ge upp!


VARFÖR SKULLE MITT LIV VARA SÅ JOBBIGT?


Ungefär ett halvår senare var vi på ett möte till Uppsala. Den här gången var det förhandlingar om än den ena saken, än den andra men HUR skulle man kunna koncentrera sig på siffror och diagram när de serverade så OTROLIGT gott kaffe?

VA?

Jag var ju bara tvungen att avbryta och fråga - jag MÅSTE ha ett svar - VAD hade de för sorts kaffe????

Nu följde en stund med analysering av olika kaffesorter och efter brainstorming över hur det kunde komma sig att kaffet i Frankrike, Sverige och i Finland smakade olika så kom vi gemensamt fram till att 1. det kanske berodde på vattnet och 2. jag borde testa mörkrostat kaffe.

Jag önskar verkligen att ALLA möten vore så givande - lycklig tog jag flyget hem - redo att börja en ny epok i mitt kaffeinriktade liv.

OCH

Det VAR mörkrostat som gällde - mitt vatten BEHÖVDE det mörkrostade kaffet för att det skulle bli så där härligt mjukt som jag ville ha det. I ett år var jag nöjd - njöt varje gång jag tog en klunk...

MEN

Efter hand började en ny tanke växa i min enfaldiga skalle. Hördudu Nette, sa den, vore det inte dags med en liten förändring? Vore det inte på tiden att du går vidare?

Även om jag hittat en mörkrostad sort (Presidentti) som jag gillade så var den inte EXAKT så som jag VILLE ha den - den KUNDE ha varit lite mjukare och gärna haft en nyans av något jag inte ens kunde definiera men som jag VISSTE fattades!



Varför inte göra EGET kaffe?


JA vilken YPPERLIG ide´!

DET skulle jag göra!


Nu kom en tid av intensivt studerande av ämnet KAFFE. Var och hur odlades det? Vilken skillnad var det på kaffe som odlades där och där? Vad hade klimatet för effekt på bönorna? När man köpt bönor - hur skulle de då förvaras? Vilken typ av malning skulle man använda sig av? Typ av bryggare - vad var bäst? Hur lång tid fick det ta för vattnet att rinna igenom och vilken temperatur skulle det ha?

Tro mig - kaffe är en hel vetenskap! Kaffe är inte bara något man häller i sig bara för att vakna eller något man måste ha när man röker - kaffe är något DJUPT, AVANCERAT och MENINGSFULLT!


Efter lång tid (i min mening är en vecka evighetslång om jag fått dille på något) var det dags att sätta mina planer i verket och med lapp i handen inhandlade jag flera olika sorters bönor (som jag räknat ut skulle bli en perfekt blandning tillsammans) , en kaffebryggare (som enligt tester borde vara bäst i sin prisklass), en manuell kvarn (som borde mala blandningen av bönor till rätt konsistens för min nya bryggare) samt specialfilter med söta små hål.

NU jäklar skulle det bli FANTASTISKT kaffe!

På hemvägen SÅG jag det framför mig - hur jag skapade den PERFEKTA blandningen med den PERFEKTA malningen - hur jag KÄRLEKSFULLT placerade det nymalda kaffet i små söta papperspåsar med egenhändigt gjorda etiketter och namngav sorterna med EGNA gulliga namn.

YES!

Hemma SLET jag upp förpackningar och lådor, diskade, sköljde och stod i - jag ville börja NU, NU, NU GENAST! Det var ÄNTLIGEN dags för det jag längtat efter i alla dessa år - nu var det dags att ta det stora steget mot underbar perfektion!

Jag mätte och vägde bönorna - delade upp blandningen i vad jag var helt 100 på att det skulle vara, stoppade ner bönorna i kvarnen och började snurra.

FY FAN vad JOBBIGT det VAR!

Det tog ju EVIGHETER att få ens pyttelite kaffepulver på botten i burken! Vad var det för FEL på kvarnen? Öppnade och kollade, allt såg bra ut - exakt så som det skulle vara. Testade igen men samma sak den här gången också - jag vevade och vevade och bönorna gick åt som smör i solen men resultatet blev bara lite fjutt i botten!

DET var slutet på min makalösa karriär inom kaffesortsvärlden - DÄR tog min framtid som kaffedrottning slut. Lika hastigt som jag bestämt mig för att jag måste hitta det perfekta kaffet, lika hastigt tappade jag intresset! Skulle det vara så där himla jobbigt fick det verkligen vara!

Kaffet jag har i min mugg, den mugg jag borde gå och fylla på är hastigt och lustigt ihopslängt av vanligt bryggkaffe. Jag TROR jag använde mörkrostat men ärligt talat bryr mig inte så mycket. Förmodligen är sörjan som är kvar i pannan redan kallt men det är inga problem - antingen värmer jag det med bryggaren eller så kör jag det ett varv i mikron.

Det ska jag göra nu...

Önskar er en bra dag!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar