09 februari 2010

Vi ringer mamma - hon fixar!

Tänk vad BEHÄNDIGT det är med mobiltelefoner - då kan man alltid ringa mamma och be henne fixa ett problem!

Som idag - grabben skulle träffa skolpsykologen klockan 10.30...

OCH

Det sista jag hann säga innan han smällde igen ytterdörren och ytterst bitter gick ut till bussen (eftersom mamma, extremt taskig än en gång, inte hade lust att köra upp till byn två gånger efter varann den här morgonen) var: "Kom ihåg att du ska träffa Anne idag"...

Hade han väntat en halv minut hade jag kanske hunnit tillägga vilken tid och vart jag trodde han skulle gå men är mamma billig så är hon - då lyssnar man minsann inte på henne en sekund längre än man måste.

Klockan 10.35 ringer skolpsykologen och undrar om grabben kommit ihåg att han skulle träffa henne idag? Hon hade skickat ett sms till honom men han hade inte svarat?

Jag förklarade då att han sällan har telefonen med sig till skolan så det meddelandet har han inte läst...

OCH

I samma veva börjar ett okänt nummer försöka få tag på mig på den andra telefonen.

Trots att jag säger till psykologen att hon ska vänta där i andra ändan eftersom det nu antagligen är grabben som ringer med någon annans telefon säger hon "tack och hej" och lägger på...

Det ÄR grabben som (fortfarande sur) frågar - "Vilken tid skulle jag träffa hon där?" och då jag svarar att det är NU fortsätter han lika bittert "Var ÄR hon då?".

När jag informerar honom att jag inte riktigt vet var hon är men att "jag kan ringa henne och kolla så får du svar direkt bara du stannar kvar i andra ändan under tiden"...


Bryts samtalet.

Måttligt road ringer jag psykologen och säger att "det VAR han" men att han inte vet var de ska träffas och innan jag hinner fortsätta "att om hon bara säger var hon är kan jag ringa honom och säga det vidare så kommer han" svarar hon att "ingen panik - då går hon och kollar runt i korridorerna, tack och hej" - tuuuut tuuuut tuuut ...

Varpå uppretade GRABBEN ringer: "Var ÄR hon nu då?"

MEN

Vid det här laget är också jag sur och bitter...

"Hon VAR antagligen i kuratorns rum men var hon är precis NU vet jag f*n inte för nu rantar ju HON på i skolans JÄ*LA korridorer och söker DIG istället för att sitta och vänta på att du kommer DIT!!!!"

Om de hittade varandra eller inte vet jag inte...

FAST

Förmodligen gjorde de det - annars hade de väl ringt på nytt och bett MAMMA fixa!


4 kommentarer:

  1. Alternativt karriärförslag: skriv kåserier för lokalblaskan. Men det kanske är svårt att försörja sig på ett kåseri i veckan iofs. Jag tänkte på A-bladet alltså!

    SvaraRadera
  2. ja nånslags sambandscentral är man... om man är mamma... det ingår och går inte över heller... verkar det som

    SvaraRadera
  3. Maria:
    Jag tror inte de vill ha mig annars skulle det nog vara roligt även om jag inte kunde leva på det. Ett annat yrke jag kunde tänka mig är faktiskt redaktör eller webbredaktör men det finns inte så många såna jobb för outbildade heller :)

    Manotanten:
    Så du menar att det är ett evighetsprojekt? :)

    SvaraRadera
  4. Nää, tacka vet jag tiden före mobiltelefonen! Då var det skrivna lappar som gällde!

    SvaraRadera