OCH
Det var ju inte att undra på - termometern visade på "Istappar i näsan-kyla" ute. Från -6 (eller var det -9?) igår kväll hade det plötsligt blivit -18 igen en gång så de få dagar vi hade dräglig utetemperatur blev inte många till antalet.
Jag började direkt oroa mig för huruvida Puh-åket skulle starta eller ej - inte nog med att det var kallt (eller som "Lilla damen" uttrycker det "Uuuhuhuuuu"), bensinmätaren hade redan för ett par dagar sedan bosatt sig på det röda området och NU skulle det bli intressant om den startade med minimal bensinmängd eller inte (tänk vad livet blir spännande med ny bil).
FAST
Det gick ju hur bra som helst - gullebilen startade vid första försöket och klarade sig galant ända fram till platsen där den fick lite honungsdricka - nu vet vi DET.
Väl hemma igen fick jag det bekräftat än en gång - ingen skillnad hur kallt man har det inomhus - när man kommer in från "istappar i näsan-kyla" känns det ÄNDÅ varmt och mysigt...
MEN
Jag tror minsann jag tänder en brasa iallafall!
yey, för gullebilar
SvaraRaderagammelvolvon min har också startat så sött o snällt hela vintern nu trots att jag plågat även den precis där på törstgränsen
samt kört den i diket i snöstormen dårå...
stackarn