Halloweenpyssel

"Lilla Damen" vill ha en Halloweenfest och vi har tillsammans bestämt att hon FÅR ha en men att den slås ihop med hennes femårsdag - det blir hennes kalas...

SÅ

Nu ska det pysslas!

Visst vet jag att alla grejer man behöver finns att köpas men HEJ - vet ni vad en pumpa kostar i butiken???? Cirka 16 euro för en sån där modell större.

SEXTON EURO!

Nej, jag har inte råd med det - istället gör vi allt pynt själva.
Det är faktiskt JÄTTEROLIGT!

Ängel eller fe´?

- "Mamma, när jag dör så kommer jag ju upp till himlen och blir en ängel men vet du vad mamma, jag vill hellre bli en fe´eller en älva! Tror du jag kan välja det eller MÅSTE jag bli en ängel?"

Ja a...vad säger man?

Som småbarnsförälder borde man kunna svara på alla frågor - mycket för att man är vuxen men mest för att man är allvetande förälder, dvs en som kan och vet ALLT.

FAST

Tack och lov har "Lilla Damen" redan upptäckt det faktum att hennes mamma faktiskt inte KAN svara på alla hennes frågor så det problemet är ur världen.

NÅ

På den här frågan gav jag henne som svar att jag faktiskt inte vet om man får välja mellan att vara ängel och fe´men att det KAN ju hända att man, som ängel, kan ta vilken form som helst och på så sätt vara både och?

MEN

Nu har jag också börjat fundera på det där och lagt det till mina, redan från tidigare, frågor som behöver ett svar. Bland annat: Vad händer efter döden? Himmel, helvete? Reinkarnation? Om himlen - vad händer då när en person dör och dennes partner lever kvar, hittar en ny kärlek och SEDAN dör? Blir han eller hon då ihop med sin första partner och lyckliga tillsammans igen? För isåfall - vad händer då när NYA partnern dör och kommer dit?

VA?

Jag antar jag borde ringa min mamma och fråga...

Hon är ju min MAMMA så hon borde ju veta ALLT!

Quitsmoke.dk - en bluff.

Är det någon annan som haft problem med det här företaget?

Min mor beställde deras startförpackning av e-cigaretter och den kom som den skulle men efter det har det inte dykt upp några paket...

FAST

Betalt har de minsann tagit - hon har fått sitt Visa-kort debiterat två gånger förutom startpaketet.
De svarar inte på hennes mail och hon får inte kontakt med dem via deras så kallade supportnummer. När hon inte fick kontakt spärrade hon sitt kort och lade en varning på Facebook så att den länkades till deras sida på fb - varningen har nu tagits bort därifrån och inga nya varningar visas heller - om de då spärrat hennes inlägg eller annars stoppat dem vet jag inte.

OM företaget och deras verksamhet vore som "den borde" borde de ju ha kontaktat min mamma på ett eller annat sätt redan nu - de har hennes telefonnummer och de skulle kunna kontakta henne via facebook om de bara ville men ingenting hörs det...

VILKET

Är skumt, eller hur!

SÅ

Härmed varnar jag er för http://quitsmoke.dk/ !
(Och OM de inte har ohederliga avsikter, OM det är så att det hela beror på ett missförstånd eller misstag så dementerar jag detta senare fast just nu är jag VÄLDIGT skeptisk!)

Ja sama suomeksi - elikkä: VARO, älä osta jotain sieltä!
And the same in english: Warning: Don´t buy anything from them!

Finaste kvarteret i stan!

Här vaknar jag på söndag morgon och den första tanken som slår mig är att...jag kan vara hur arg, ledsen, glad, irriterad osv kvällen före när jag går och lägger mig...

MEN

Morgonen därpå är jag totalt nollställd - absolut likgiltig. Tydligen bearbetar jag undermedvetet allt ordentligt i sömnen eller så är jag helt enkelt alldeles för trött för att ha intensiva känslor på morgonen.

FAST

Det gick snabbt om när jag satte mig ner och läste ÖT!

Min första reaktion var "eh va?" - jag läste igen och då blev det mer "men vad i *******".

Tydligen är det inte bara jag som reagerar - när jag läste artikeln hade det endast getts två kommentarer, nu börjar där bli en hel del...

OCH

Det är BRA! 

Det är JÄTTEBRA att folk reagerar. 

Visst förstår jag, till en viss del, grannarnas oro men som en av kommentarerna sa: 

Jag bor hellre brevid stökiga ungdomar som vårdas av professionella ungdomsvårdare och socialarbetare än stökiga ungdomar som vårdas av föräldrar som inte bryr sig...

(det var exakt det jag skulle skriva)

Det här är ju BARN det handlar om! Barn som mår dåligt, som behöver en fristad, ett tryggt ställe, ett HEM eller tillfälligt hem! Barn som inte har föräldrar, eller föräldrar som inte hinner, orkar eller helt enkelt inte vill! 

Lunas verksamhet hjälper ju inte bara barnen, de hjälper även föräldrarna och vårt samhälle!

Kanske det är därför det finns för lite stödfamiljer också?

FÖR

Att om "man tar emot ett barn som stödfamilj kanske grannen skriver protestlista"?

JAHA! 

Nu har de tydligen ändrat artikeln - synd bara att jag inte kopierade hela texten före det men i huvudsak hänger man nu alltså upp sig på att huset ska användas till att hysa HELA FEM BARN från olika familjer - att huset (som är 200 kvadrat + 20) inte räcker till för detta ändamål och att tomten är för liten. Att kvarteret inte lämpar sig för denna verksamhet eftersom det bland annat ordnas gårdsfester och annat: ”små tomter med fri insyn är ju inte direkt till uppbyggelse för barn och unga, speciellt inte för de som behöver få en lugn tillvaro”. 

"– Men om vi får vårt hus sålt, flyttar vi. Frågan är bara till vilket pris vi får det sålt. Går priset ner flera tiotusentals euro jämfört med vad vi betalade för det anser jag att Luna familjecenter ska kompensera oss för förlusten."

JIIIIISUS!

Jag är mållös!

Inte ofta jag blir det!

De har i och för sig rätt - att grannarna påverkar en hel del när det gäller priset på ett hus...

OCH

Isåfall borde Luna ha fått det där huset SKITBILLIGT!

Fega mamma!

"Lilla Damen" har dille på att pula in sina fötter och ben mellan mina ben och fötter när vi sitter eller ligger i soffan, precis som det att hon jämt vill sitta riktigt, riktigt nära och ha handen på min arm eller trycka in den i min armhåla (eller mellan någon valk på magen)...

MEN

Eftersom jag, istället för snygga och tuffa tatueringar, har mina ben prydda med åderbråck är det där "nupularjaginminfothärpunktslut" inte lika uppskattat av mig som det tydligen är för henne - varje gång säger jag åt henne att vara försiktig. Varför? Jag har ju ont i benen! Oj då, förlåt. Jag kom inte ihåg det.

OCH

Tre minuter senare försöker vi igen.

Idag tappade hon nerverna på sin patetiskt "pitoga" mamma och frågade argt varför jag har så där ont i benen JÄMT?

När jag försökte förklara att det är de där åderbråcken, de där blåa sakerna på benen som gör det och att de inte kan försvinna av sig själva utan att de måste opereras bort...

SÅ

Var hennes omedelbara svar: - Meh? Varför GÖR du inte det då?

Barn och fyllon säger sanningen...

Mammor är bara fega...

Goda råd å så där...

Goda råd ges oftast av de som vågar säga sanningen istället för att bara hålla med eller undvika att ta ställning och visst är jag tacksam för goda råd...eller, rättare sagt, ibland är jag tacksam - ibland inte.

FÖR

Jag tror på den egna viljan och att alla bör göra egna val. Jag tror på Gud och att det finns en mening och plan med allt som händer även om man själv inte förstår VARFÖR när det händer (kanske aldrig). Jag tror på ödet. Jag tror det finns gott och jag tror det finns ont. Jag tror att människor bör göra det de blir glada av istället för att bara göra det de borde göra. Jag tror att man ibland måste riskera något för att antingen lyckas eller misslyckas. Jag tror att man måste få pröva sig fram själv även om man undermedvetet vet att man inte kommer att lyckas...

OCH

Jag tror på möjligheten att ge varandra en andra chans.

Det är vad jag tror...

Vad jag däremot VET sedan några dagar tillbaka är att den här låten är min nya absoluta favorit:



Vi får väl se hur länge det håller i sig!

Grann i håri!

Idag blev det en Jeppisrundavitarallaloppisarsombarafinns-dag tillsammans med J och x antal barn. Det blev också en tripp till Hesburger eftersom någon, känd men icke nämnd, blir på ganska bittert humör vid hunger (medan en annan känd men icke nämnd tycker det är sk*tkul när den andra är grinig - tillsammans är det bäddat för trubbel)...

OCH

När vi stod där i kön stod en kvinna bakom oss. Efter ett tag bad hon mig om ursäkt men undrade sedan vem som klippt mitt hår? Vilken frisörska går jag till?

Jag svarade som det var (med ett generat leende) - att jag klipper mig själv. Det ville hon inte riktigt tro på men sedan sade hon att hon stått och tittat på mitt hår där bakom mig och att hon bara var tvungen att säga att det var så snyggt! Att jag säkert inte vet hur fint det är bakifrån men att hon ville att jag skulle veta det! Dessutom bad hon mig hälsa J (som redan satt sig vid bordet) att hon tyckte hennes frisyr (även den snagg bakifrån) också var snygg!

Trevlig kvinna det där! :)

Sovmorgon eller inte.

En del saker förvånar mig (ännu) - ta till exempel det här med hur det bara är knappen "Snooze" som gäller klockan 05.30 de morgnar man ska på jobb...

MEN

Hur man däremot blir klarvaken den morgon man är ledig och larmet satt på sig själv och ringer samma tid när man skulle få sova "hur länge som helst"? Nu är det ju nog så att man i min ålder inte sover hur länge som helst ändå men åtminstone skulle jag inte stiga upp 05.30 på min lediga dag, det är då ett som är säkert!

OCH

Vad beror det här på?

Kanske det att jag blir så förbenat arg över att få min "ledig dag, tutta länge" morgon förstörd? Mitt morgonhumör är inte det bästa - jag måste ladda kaffebryggaren varje kväll så att jag bara behöver stiga upp och "knäppa på" direkt på morgonen och Gud nåde den som orkar börja tjafsa med mig direkt jag slår upp mina blå (+ nån timme efter det)...

FAST

Varför kan jag då inte anamma denna ilska de morgnar jag ska på jobb utan bara de morgnar jag egentligen borde få sova?

Jag borde kanske övertala mig själv varje kväll att jag är ledig nästa dag?

"Nåmen nu du Anette, nu ska du sova riktigt skönt och imorgon ska du passa på att sova lääääääänge för imorgon har du ledig dag - OJ vad skönt det ska bli!"

FÖR

Att sedan flyga i taket av ilska när larmet väcker mig när jag faktiskt får sova för en gångs skull - och när jag sedan, till på köpet, sedan inser att "inte nog att jag blir väckt när jag har sovmorgon, jag är ju inte ens ledig utan måste stiga upp och gå på jobb!" så blir jag så rasande att det är omöjligt att slappna av och somna om.

Borde kanske testas...

Tummen upp!

Jag måste erkänna att jag har ganska så noll koll på vad som händer i Kimito nuförtiden - frågar jag grabben så är det mesta bara "bra" (utan desto mer detaljer) och snokar jag på FB får jag veta när det åskar men inte mycket mer...

MEN

Idag fick jag höra om detta:

Pattes pensionat

Tummen upp!

MÅNGA tummar upp!

Billiga tomater nu!

Hade morgonskift och snart är det dags för kvällsskift men här emellan hade jag några timmar ledigt så jag gjorde det här:

...till det här:

För som sagt - de har BILLIGA tomater på K-Market nu! ;)

Vårt dagliga bröd!

Har inte bloggat idag, istället har jag:

Nu bloggar jag inte heller - nu äter jag!

Ps. På K-Market har de RIKTIGT billiga tomater - utländska JO men GODA ändå!

Överålder & övervikt

Jag har alltid haft mer eller mindre problem med min vikt - oftast är den i överkant men det har också hänt att jag faktiskt varit FÖR smal (fast då har jag ändå sett ett fläskberg i spegeln så egentligen är det ingen skillnad).

Iallafall så är jag nu betyyyyyydligt tyngre och bredare än tidigare. Vad jag väger? Ingen aning - jag har satt undan vågen - den finns längst in i förrådet och där får den stanna. Vi är liksom inte kompisar mera och enligt alla möjliga visdomsord på FB ska man rensa bort sådant som suger musten av en - check!

FAST

Även om jag nu då alltså är i viktklass "vänta barn ganska så där i slutskedet" har jag inget större behov av att åtgärda saken - visst har mina valmöjligheter i garderobsväg minskat en hel del...

MEN

Den där "nu tar jag tag i det här" känslan har inte riktigt dykt upp, inte på allvar iallafall. Nu och då får jag för mig att jag ska skärpa mig, se lite upp med vad jag äter, hur mycket jag äter och till och med (kanske) RÖRA PÅ MIG. Tidigare, när jag var ung, behövde jag inte göra mycket innan fläsket minskade i kubik men NU?

Ingen vits!

Antingen händer absolut ingenting eller så går jag UPP?

Vad är det som händer efter 40????

Är det något genetiskt som sitter i från stenåldern? Att man, när man passerat 40, är liksom totalt värdelös vad gällande stammens välmående och framtid - "bara i vägen" - "fattar hon inte själv att lägga sig ner och tyna bort slår vi henne i skallen med en stenklubba och MAT, det får hon åtminstone INTE!"

OCH

Att man därför samlar på sig ALLT man bara kan få tag på - ALLT ska lagras och pantas på och på så sätt ge 40+aren en möjlighet att överleva utan hjälp av sin stamfamilj?

Kanske det!

Verkar iallafall så!

Makalös fantasi!

Min yngsta dotter har en så kallad livlig fantasi...eller egentligen är det en underdrift - ungen har en MAKALÖS fantasi!

Ta till exempel det att hon i något år nu berättat vitt och brett om sin kommande lillasyster som hon snart ska få - lillasystern som växer i mammas mage! Det tog ett tag innan jag förstod varför dagistanterna kollade in mig lite extra när jag förde och hämtade - sen var det bara att försöka reda ut det lilla missförståndet.

En annan sak hon kör med är att informera allmänheten om stackars, stackars lillebror som var sååååå söt och go och rar...

MEN

Han DOG ju och flyttade upp till himlen!

Ibland får jag väldigt empatiska blickar av vilt främmande människor - förmodligen tycker de jag är stark som orkar vara som vanligt trots att min lilla son har dött (eller så undrar de bara vem pappan till grabben var och om jag ens visste det själv - jag menar, "HALLÅ, hon är ju ensamstående - det MÅSTE ju ha varit ett misstag").

Häromdagen försökte en väninna få mig att köpa hennes avlagda loftsäng - "tänk vad praktiskt - mer plats hemma ju"...

FAST

Jag var tvungen att tacka nej och förklara att en sådan går det inte att ha hemma hos oss - "Lilla Damen" är just nu i en slags period där hon är bombsäker på att man får vingar bara man kastar sig ut från en hög höjd och hade vi nu en loftsäng skulle den passa YPPERLIGT för att testa hennes teori (eller övertygelse).

Dagens Facebook status var förresten denna:

*DUNS*
-Aj!
- Vad håller du på med?
- Jag försökte flyga men det gick inge bra!

Ja den ungen!

Nu har hon iallafall kommit över "men det är väl klart att jag kan simma" perioden! En tid var jag väldigt orolig att hon skulle hoppa i älven om hon bara fick möjlighet - hon var nämligen 100% säker på att "när hon väl kommer ner i vatten så får hon simfenor och sjöjungfrusvans och sen är det ju bara att simma". När jag försökte förklara att det inte alls ÄR så och att man helt enkelt drunknar och DÖR om man trillar i på ett ställe man inte bottnar blev hon arg över att hon hade haft oturen att födas av en så urbota dum mamma som inte vet ett dugg om NÅNTING!

Föreställ er hennes bittra besvikelse när vi besökte stranden för första gången i sommar - där rusar hon fram i 120 km/h - rakt ut och KASTAR sig i vattnet...

OCH

SÅ HÄNDER DET INGET!!!!!!

Försök sedan vara pedagogisk och allvarlig när ens fyraåring ligger i vattnet och tjuter så hela stranden hör:

"Jag KAN INTE simma! Det kommer ju inga fenor! Jag kan inte ens PRATA under vattnet, det kommer ju bara BUBBLOR! Jag är en DÅLIG MÄNNISKA!"

Jag tror inte det tar så länge innan hon fattar att man faktiskt inte får vingar och att man inte kan flyga bara för att man kastar sig ut från en stol eller köksbänk...

MEN

Under tiden hon testar sin teori är jag tacksam över att jag har nät på balkongen!

Semester är onödigt!

Idag kom det här med semester på tapeten och då insåg jag att...

Jag är TRÖTT!

När hade jag semester senast? En vecka förra sommaren och en vecka sommaren före det samt de tre veckor som jag var sjukskriven i vintras eftersom jag då var totalt "over and out".

Det här med att försörja sig som inhoppare och vikarie mellan varven man går i skola är egentligen inget man rekommenderar - för att ha råd att leva måste man jobba vilket betyder att man måste jobba när man borde vara ledig för att orka med. Dessutom är inte det inte att tänka på att man ska ha ledigt under sommarmånaderna - det är ju då folk har semester och då det FINNS arbete - bara att bita ihop och jobba på...

MEN

Ibland undrar jag i mitt stilla sinne hur länge man orkar köra ett sånt här race? Kanske det löper på så länge man är ung? Eller har det överhuvudtaget med ålder att göra?

JAG vet iallafall att jag längtar till sommaren (för vintersemester har jag inte rätt till eftersom mitt arbetsavtal började först 1.6) för DÅ ska jag ta lite ledigt. Å andra sidan har jag bara arbetsavtal till den 31.5 2014 - efter det är jag arbetslös igen och vad gör arbetslösa? Jo, de jobbar på somrarna för det är då det FINNS lediga tjänster!

SÅ

Vem vet, det kanske inte blir någon semester då heller?

Vilken tur jag har i och med att "Lilla damen" inte vill vara ledig - max två dagar hemma och sen håller hon på att gå i taket av dagisabstinens. Hon är säkert bara glad och tacksam om jag inte har semester nästa år heller...sånt är ju totalt onödigt om man frågar henne!

TÄVLING - När kommer snön?

Jag satt för mig själv och funderade över ett lämpligt ämne till inlägg nummer 1000 - sen slog det mig, mitt i allt, att HEJ, det är ju HÖST! Det börjar bli kallare, råare, mer färg i världen, med andra ord - snart är det vinter!

OCH

Varje höst i ett par års tid har jag haft en gissningstävling - NÄR KOMMER FÖRSTA SNÖN - vad passar väl bättre än att jag kör den nu (igen) som nummer 1000?

Vad man kan vinna?

JO, om det datum och den tid man gissar på ligger närmast den dag och tid första snön faller här i Nykarleby (vet man inte var det är så kolla in kartan här!) vinner man en jätte jättefin handgjord börs från "Trissos sy och stickat":

Visst är den fin!?!

Så hur går det till?

Skriv en kommentar till det här inlägget där du förutom dina kontaktuppgifter skriver vilket datum och vilket klockslag du tror att den första snön i Nykarleby faller - sen är det bara att hålla tummarna! :)

Lycka till!

(ps. om du inte vill ange ditt namn eller kontaktuppgifter - skriv en anonym kommentar med påhittat namn och sedan ett mail till enkelmenrar @ hotmail.com med samma uppgifter så jag får kontakt med dig ifall du vinner!)

Jadå, så är det!

Ibland gör man något bara för att man tycker att det liksom hör till att man gör det och tack vare att man gör det upptäcker man nya saker och är riktigt glad att man gjorde det från första början...

Hänger ni med?

Snart 1000 inläggs jubileum

Jaa a, tänk att det snart är dags för "nu har du skrivit 1000 inlägg på din blogg" jubileum?!?

Vem hade trott det när jag i mars 2007 startade min blogg bara för att jag JUST DÅ fått en ingivelse att jag bara "måste" dela med mig av den brillianta ide´n vad man kan återanvända kastrerade manliga organ till...

(återvinning var tydligen pop redan då)

Mycket har hänt sedan dess - jag har varit lycklig, jag har varit allt annat än lycklig. Jag har varit helt bombsäker på att jag aldrig kommer att träffa någon "ny" (ett par gånger) och jag har träffat någon "ny", "Lilla Damen" föddes 2008 - i november fyller hon redan hela fem år och de äldre är STORA nu! DÅ bodde jag i södra Finland, nu i Österbotten.

FAST

En del är precis som förut bara lite nyanserat - då ville jag bli närvårdare, nu är jag snart klar med min utbildning. Då mådde jag dåligt av vetskapen att det finns människor i vårt samhälle som var ENSAMMA - nu är det likadant men nu tar jag tag i det om jag bara har möjlighet. DÅ hade jag också en hel del politiska åsikter - (liksom nu) - hade jag  ork skulle jag bli politiskt aktiv - jag tror att det bara vore bra att någon som levt mitt liv fick lägga in lite veto i en del sammanhang...

MEN

Det var ju just det där med ork och... vad skulle isåfall hända med mina lediga dagar? Tvättkorgen skulle svämma över, diskbänken vara överfull och dessutom skulle min väninna J aldrig mer ha möjlighet att tjata på mig om att vi umgås för lite på våra lediga dagar.

*stackarn*

Tidigare skrev jag det mesta med humor men genom åren har det blivit mer och mer allvar. Kanske jag helt enkelt var gladare förr? Å andra sidan har jag fortfarande kvar min sjuka humor men det kan hända att jag nuförtiden vaktar mer vad jag skriver här, att jag försöker tänka efter "före". Eventuellt håller jag bara på att bli gammal. Växt upp eller nåt sånt.

Knappast!

Iallafall - sedan mars 2007 har jag nu skrivit 998 inlägg (som finns kvar på min blogg även om en del av dem är "osynliga" för allmänheten). Ett kvar så är det dags för nummer 1000 - sen är det bara att skriva vidare några tusen till.

FÖR

Jag gillar fortfarande att blogga - det har inte heller ändrats.

Såååå gott!

+

=

Jag just nu!

Att Kulta Katriina mörkrostat kan vara såååå GOTT!

Jaja!

"JAJA!" 
"Tack för att jag får vara med på din blogg!"
"Lägg på en kaffe, jag är där om 25 minuter"

Tack J för den fina blomman och den fina skylten...

Och tack för att jag fick behålla den trots dina hot om att ta hem den igen! :))

Ledig dag och vänskap

Det är måndag men det gör ingenting, det är nämligen en ledig sådan. Å andra sidan innebär det bara att jag skjuter upp min måndagsnoja med en dag och kör samma vånda som alla andra har idag imorgon istället...

Lediga dagar innebär olika saker för olika människor.

När en av mina väninnor har ledig dag blir hon väldigt rastlös - en ledig dag för henne innebär att hon MÅSTE träffa folk och helst ska det vara program från morgon till kväll för att hon ska känna sig tillfreds med dagen...

MEDAN

En ledig dag för mig innehåller en massa andra måsten som definitivt inte har med det sociala att göra - "tvättkorgen borde tömmas", "förrådet borde ordnas upp", "måste passa på att handla och göra lite storkok så det finns mat att värma eller fylla frysen med"...

OCH

"Nu när jag en gång är ledig kanske jag skulle ta och städa RIKTIGT ordentligt i alla skåp och lådor".

Problem uppstår när vi båda har ledig dag samtidigt - hon tycker att vi ska träffas "för nu är vi ju faktiskt lediga och har tid", jag stretar emot med näbbar och klor för "HALLÅ jag är ju LEDIG - om vi träffas idag får jag ingenting gjort!!!!". Nä, det är inte alltid lätt det här med att kombinera lediga dagar och vänskap...inte för oss iallafall... Jag är dock tacksam för att hon (ännu) inte gett upp! :)

Nä, nu måste jag skärpa mig...annars får jag ingenting gjort...

Är du singel ännu?

Häromkvällen fick jag ett meddelande där avsändaren undrade om jag "fortfarande var singel eller om jag fastnat i något nät" + ett tips om en singelgrupp på...nå just precis...FACEBOOK (var annars).

Jag tackade för omtanken fast passade dessutom på att påpeka, JO jag är fortfarande singel men NEJ jag söker ingen.

Det händer lite nu och då att vänner försöker ge små vinkar om potentiella partners, ofta är det personer som själva befinner sig i riktigt rosenröda förhållanden och tack vare sin egen lycka även vill att deras bekanta ska få vara lika lyckliga som de är...

MEN

Kanske jag är väldigt konstig men jag trivs faktiskt med att vara singel!?! Jag känner absolut inget behov av att vara "en utav två" eller "en halva utav en hel".

FAST

Visst tror jag att situationen kanske vore annorlunda om jag hade mer "egen tid" - om jag någon gång nu och då skulle vara helt ensam och ha tid över till att tänka över vad jag egentligen saknar. Som det är nu är jag 1. Antingen på jobb eller så är jag 2. Tillsammans med "Lilla Damen" - de få stunder jag har för mig själv vill jag HA för mig själv - skulle jag träffa "nån ny" skulle jag ju ha ännu mindre tid över.

Å andra sidan kan det ju helt enkelt vara så som en väninna sade till mig:

- Du har helt enkelt inte träffat den rätte ännu - när du gör det struntar du i allt annat, då känns det bara rätt!

Återstår att se!

Lite mys.

Efter en hel dag på nytt ställe med nya arbetsuppgifter (nä, har inte bytt - bara hoppat in)... En dag när vädret plötsligt fattat att "NÄMEN HALLÅ det är ju SEPTEMBER" och slagit om till typiskt höstväder... En dag när man är så där allmänt låg... Är det ganska mysigt med lite ljus...

Det slängs för mycket saker!

Hej annars, det SLÄNGS för mycket saker!

Är det bara jag som tycker det?

Nu pratar jag inte om hushållsavfall utan möbler som inte längre "passar in", hushållsmaskiner som fungerar men byts ut mot nyare modell eftersom det "piffar upp köket", porslin som är lite udda, tv-apparater man "inte kan ha hemma längre eftersom alla andra har platta tv´n nuförtiden"...

FÖR

Att inte prata om KLÄDER! Böcker. Tidningar. Leksaker.
Listan kan göras lång.

Ta till exempel något så trivialt som tomma kaffepaket. Vi fyller upp våra kaffeburkar från Pentik och sen åker förpackningen i soppåsen istället för att diska upp den och ge den till någon som förgyller sin vardag genom att sy ihop tält av dem.

Jag är av den starka åsikten att vi borde ÄNDRA på det här!

Det borde finnas en plats dit man kan föra de här sakerna man inte längre behöver/vill ha. Ett uppsamlingsställe för återvinning utan vinning!

Jag menar, vi HAR faktiskt människor i vårt samhälle som inte har pengar (och betydligt fler än de flesta ens har en aning om). Går deras kylskåp sönder är det inte bara att köpa ett nytt - till och med ett begagnat innebär en sådan kostnad att det helt enkelt inte går. Går tvättmaskinen sönder är det bara att tvätta för hand eller ha skitiga kläder, finns inga alternativ.

Eller om vi går till mig själv - jag skulle VÄLDIGT GÄRNA ha en diskmaskin men det är en lyxvara som jag inte tillåter mig att ha eftersom jag helt enkelt har annat att sätta pengarna på, till och med en begagnad maskin är räknad som just LYX och då räknas jag ändå som RIK jämfört med en del jag träffat på under mina år här i världen.

Tänk så bra det skulle vara med en sådan plats! Om någon vill bli av med sin soffa - bara att föra dit. Går någons soffa sönder - bara att hämta "ny". Fattas det kaffepaket till tältet? Bara att hämta! Det börjar bli mörkt här i världen - kanske man skulle göra nya ljus av de samlade ljusstumparna? Räcker de inte? Bara att hämta! Voi vitsit vad kul det skulle vara att virka ihop en liten filt av mormorsrutor! Finns inget garn! Bara att hämta!

Jag lovar här och nu - om någon har en plats där detta ställe kunde vara så ger jag av min tid att organisera, sätta igång och hålla igång stället.

FÖR

Det SLÄNGS för mycket saker!

Är det verkligen bara jag som tycker det?

Juthbacka fyndet 2013

Och JO, naturligtvis var även jag på Juthbacka marknad. Fattas bara annat! Och JO, jag kom hem med ett fynd! Låt mig presentera "Årets Juthbacka fynd 2013" : en väldigt, väldigt fin rya (som jag fick väldigt, väldigt billigt).

Mitt kök.

Det var ju det här inredning. En del inreder sitt hem, sen när det är klart är de nöjda i 45 år och inget byts ut förrän generationsskiftet.

JAG inreder mitt hem och är jättenöjd - i typ max en vecka och sen är allt bara FEL, FEL, FEL!

Nå, det här är iallafall köket - så som det ser ut just nu:

Lampskärmen virkade jag ihop av videoband - gnistrar och glimmar som värsta stjärnan när man tänder!

Skenet bedrar!

Jag släpade hem en säck med mattrasor från mammas eftersom jag hade bestämt mig för att virka en matta...det gick si så där. SÅ Jag tappade nerverna och kastade in både "matta" och mattrasor i förrådet. Där fick det ligga tills jag fick för mig att göra en lampskärm av mattrasorna och det lyckades bättre än förväntat. Den är inte vacker men SKENET är underbart!

Svart & enhetligt!

Ända sedan vi flyttade "hemifrån" har jag letat efter svarta, djupa tallrikar...

FÖR

Jag vet faktiskt inte vad som hänt men alla djupa tallrikar har bara försvunnit? Äldre dottern köpte till slut en rosa tallrik på missionsstugan i Jeppis så att "hon skulle kunna ha sina flingor i nåt annat än dessertskålar, mutter mutter knorr knorr" och efter en tid hittade jag faktiskt ett par av mina allra första djupa tallrikar - de jag köpte 1990 när jag flyttade till Åland (Arabia, naturligtvis), i en bananlåda...

MEN

Även om det i princip BORDE räcka med tre djupa tallrikar i en familj bestående av tre personer så fungerar det inte i praktiken - trots att man nyss diskat och det enligt naturens alla lagar borde finnas (var ***** ÄR de???) tre tillgängliga tallrikar på hyllan återfinns MINST två av dem på botten i diskhon.

Vart jag försöker komma?

Att vi behövde FLER!

När man letar efter något är det en lögn att hitta - i början var jag väldigt hård - det skulle vara svarta och det skulle vara enhetliga tallrikar...

FAST

Med tiden blev jag mer och mer desperat - "strunt samma om det var svarta bara det var enhetliga", sen "nå stor skillnad vilken färg och om de är likadana" men resultatet blev det samma - vi hade tre tallrikar. Punkt.

TILLS

Jag, idag, förde en krossad soffa till Ekorosk - där stod en man och kastade PORSLIN i en container. Naturligtvis var jag ju tvungen att ropa "MEN VAD GÖÖÖÖÖÖR DU?????" så han vände sig om, visade fram en hög med svarta, djupa tallrikar och frågade:

"Vill DU ha dem då?"

Japp, nu har jag ÅTTA svarta, djupa tallrikar (jo, de jag fick idag är likadana)!

Var de finns?

På botten av diskhon naturligtvis!

DUH!

Grattis Nonno!

Idag firade vi min mormor som fyllde 97 år.

En aktningsvärd ålder, eller hur!?!

Jag menar - TÄNK allt som hon fått uppleva under sin livstid. Sånt som vi "unga" aldrig ens i vår vildaste fantasi kan föreställa oss hur det kan kännas att uppleva något för första gången.

Jag är inte ung - jag räknas till "de där" medelålders men jag har ändå inte behövt bo i ett land i krigstider, när jag föddes fanns det redan tv, gubbar hade tvinnat runt i rymden ett bra tag redan och allt annat, ja ni fattar säkert vad jag menar.

Älskade Nonno - Grattis på födelsedagen! 

En morgon med åska...

Vaknade av åskan imorse...

OCH

För de som känner mig är det ingen större nyhet att jag älskar åska, ja det är sant, jag ÄLSKAR åska.

När den är riktigt nära, när den tidigare så gråsvarta himlen färgas vit och det riktigt gnistrar och glimmar, det känns som om man kan TA i all spänning och det brakar till och dånar på en och samma gång...

SÅ

Kommer jag ofta på mig själv med att le!

Jo, jag vet att det inte räknas som "riktigt friskt" - att alla vettiga människor (och VAD säger detta om mig) bör vara rädda för åskan - "den är inte att leka med"...

MEN

Vad hjälper det?
Jag älskar den ändå!

Visst har jag RESPEKT för naturens krafter - naturligtvis vet jag vad som kan hända och visst är även jag rädd ibland...

FAST

Oftast är jag "bara" lycklig!

Gråa toner
Blad i vinden
Regnet faller rakt, rakt ner
Ljusa toner
Dovt, dovt muller
Blixtar starkare, fler och fler
Vackert
Farligt
Andlös spänning
Maktlös, liten
Vill ha mer! :)

Se där - kanske blir en sån där diktare av mig trots allt?

En resa till Paris?

Mitt pass går ut i maj 2014 och eftersom jag 1. mycket sällan åker någonstans överhuvudtaget och 2. är svensk medborgare vilket betyder att jag måste åka till ambassaden i Helsingfors för att förnya det pass jag sedan har i tio år och aldrig använder...

SÅ

Tror jag att jag helt enkelt struntar i att förnya det...

MEN

Innan dess ska jag göra en resa.

FÖR

Ibland tycker jag (gnäll, pirr och marr) livet är ganska tröstlöst - allt går ut på att försöka klura ut alternativa lösningar på problem som ändå inte tycks gå att lösa. Genast man lyckats (mest med tur) få ordning på en sak dyker något annat upp - bara att anteckna ner det i sin mentala lista med "things to do" och kämpa vidare. Någon "fritid" har jag inte - jag jobbar (jag ÄLSKAR mitt jobb) eller så är jag hemma - finns inte ork att umgås eller vara mer än ytligt social (vilket min bekantskapskrets lärt sig att acceptera även om de fortfarande försöker - gullevännerna).

FAST

Jag hade faktiskt tänkt ändra på det nu från och med hösten. Kanske gå någon kurs? Fanns inte riktigt någon jag var så där himlastormande intresserad av (skulle vara magdans då men har för sladdrig mage). Studera någon högskolekurs i till exempel "Palliativ vård" på distans via Sverige? Ansökningstiden över och den kurs jag var mest intresserad av var inställd. Börja någon idrott? Nåja, riktigt SÅ desperat av förändring är jag nog INTE.

MEN

Nu har jag alltså bestämt mig - jag ska resa!

Innan passet går ut!

OCH

Jag ska till Paris!

Jag ska gå i TIMTAL på Louvre - riktigt TITTA på alla de målningar jag förra gången panikartat fick rusa förbi  i hopp om att hitta Mona Lisa innan det blev myteri i resesällskapet och det var dags att ta sig ut (jo, jag reste med mina barn + en väninna och hennes barn).

OCH

Jag ska tända ljus i Notre Dame men den här gången ska jag efteråt sätta mig ner och riktigt andas in atmosfären, kanske gå dit och lyssna på musik istället för att springa uppför alla 387 trappsteg till tornet som förra gången eftersom en liten grabb rusade på upp, upp, UPP utan att bry sig om att hans mamma höll på att dö i hjärtsnörp och gapade åt honom att stanna (jäkla unge :)...

OCH

Jag ska tillbringa en hel dag med att tryna i Versailles, pilla på alla små, fina detaljer och riktigt leva mig in i hur Louis och hans gäng levde...

FAST

Den här gången tänker jag undvika spegelsalen - fattar inte varför någon vill ha ett helt rum fyllt av speglar - jag har EN i hallen och den är ytterst sällan använd!

OCH

Om det lilla hotellet vi bodde på finns kvar ska jag bo där och äta deras sliskigt söta croissanter till frukost - sen ska jag regelbundet sitta på något cafe´ och NJUTA av deras underbara, underbara, UNDERBARA kaffe.

Låter som en plan!

Farmors bricka

När jag lyfter upp blicken från skärmen här var jag sitter vid köksbordet ser jag brickan jag fick av min farmor när jag var liten...

Och så påstår man ibland att "det materiella" inte har någon betydelse?

Sällskap sökes!

Såg en annons igår...

OCH

Den fastnade. 

Jag menar, det fanns inget behov för mig att svara...

MEN

Den satte igång min fantasi - vem har skrivit den och framförallt VARFÖR?

Är den menad som ett skämt? Eller är det någon som skrivit annonsen och angett en polares adress dit alla svar skickas? Kanske det är en försmådd kvinnas ide´om hämnd? (Knappast - kvinnan hade då satt in personens telefonnummer - vi är sluga vi kvinnor)

ELLER

Handlar den helt enkelt om behov?

"Ikväll SKA jag HA, strunt samma med vem bara det är en kvinna!"

Sätter man in en annons där det, klart och tydligt, anges att "det här gäller IKVÄLL" borde man ju slippa allt tjafs, gullegull och "ringer du mig eller ska jag ringa dig" morgonen därpå?

FAST

Visst kan det också vara så att "Oskar" är så in i Norden trött på allt som har med "nu är det midsommar - den firar vi som PAR på villan" traditionen - kanske han ledsnat på att alltid vara den enda vid snapsbordet som sitter ensam utan damsällskap? Dödstrött på att vara den enda i gänget som faktiskt vågar köpa tomater själv utan att behöva fråga sin andra hälft om "vilka tycker du vi ska ta?".  

Kanske Oskar helt enkelt är ensam?

Inte "femte hjulet", inte "konstig i kroppen", INGENTING förutom, kort och gott...

ENSAM.

En tanke.

Det pratas en hel del om det här med "nätmobbning" - hur människor tycker att det är ok att vara elaka via nätet, hur enkelt det är att vräka ur sig sårande kommentarer - mycket enklare än att säga det rakt ut, ansikte mot ansikte...

OCH

Det får mig att tänka på Madeleine, ni vet, hon som gifte sig igår.

Ett fotografi upplagt på Facebook fick mängder av kommentarer varav en stor del av dem handlade om "hur falskt allt såg ut", att hennes leende "såg ut som ett äckligt flin" och NATURLIGTVIS kom där fram spott och spe om hur "skattebetalarna var tvungna att betala för hennes idiotiska bröllop" (vilket de inte alls gjorde - pirr och marr i onödan igen en gång).

Jag vet inte jag...

MEN

Är inte DET att mobba?

Tänk er själva att sitta i hennes sits. För det första har hon aldrig fått vara sig själv. Allt hon gör och allt hon säger vrids och vänds (oftast negativt), stöts och blöts. Går hon ut utan att vara perfekt klädd och håret på plats kan hon vara säker på att det dyker upp bilder på hennes förfall i tidningarna. Hon har aldrig kunnat vara säker på att hennes vänner eller pojkvänner velat vara tillsammans med henne för hennes egen skull eller om de bara gillat hennes titel. Har hon fått sitt hjärta krossat har det slagits upp i löpsedlar - HUR KUL ÄR DET?

OCH

Nu när hon hittat någon hon ville gifta sig med så fick hon inte göra det utan att en hel värld granskade hennes utseende, klänning och smink under lupp för att förhoppningsvis hitta något de kunde hänga upp sig på. Vartenda öre som lades ut skall dubbelkollas så att det SÄKERT inte kostat allmänheten någonting - hittar man inget annat att hänga upp sig på så kan man ju alltid störa sig på att familjens egna pengar HELT KLART kommer från skatter och annat fuffens från forntiden så egentligen ÄR det ju nog skattebetalarna och folket som betalat för hennes bröllop iallafall!

JIISUS!

Nu kan ju inte jag säga hur HON upplever det...

FAST

Om jag var hon skulle jag nog tänka mindre vackra tankar om förbannelsen att vara prinsessa och (i hemlighet) önska hela monarkigrejen långt upp i något ställe där solen aldrig lyser många gånger om...

OCH

Mitt leende skulle också vara lite stelt.

Skulle inte ditt det?

Tiden...

...går fort när man har roligt...

ELLER

Hur det nu är man säger.

Iallafall så går min tid snabbt, mycket snabbare än jag hade tänkt att den skulle göra. Mycket snabbare än när jag var ung iallafall. Snart vaknar jag en morgon bara för att upptäcka att jag är 98 år och inte hunnit med någonting överhuvudtaget.

FAST

Egentligen tycks jag ju nog hinna med en hel del. Sedan senast har jag, ja...vad har jag? Jag har skaffat en praktikplats som jag försöker hinna med samtidigt som jag är vikarie på två olika ställen varav det ena är mitt blivande sommarjobb - jag ska alltså tillbringa min sommar med att arbeta men jag gnäller inte - i dagens läge ska man vara tacksam över att få jobba överhuvudtaget. Jag har fått läroavtal på ett tredje ställe - där börjar jag i augusti. Jag har packat vårt pick och pack, flyttat bort från generationsboendet ute på landet, "flyttat hemifrån".

OCH

Den där bilden som jag publicerade tidigare, den på mitt blivande vardagsrum - den är föråldrad. Nu är det RETRO som gäller i färger som svart, vitt, grönt och orange.

Antar att jag sätter ut bilder om jag, mot förmodan, får det som jag vill ha det...

Norrsken

Igårkväll var det norrsken som gällde - tydligen i hela landet och så här såg det ut hemma hos oss:

Fotograferat av dotran!

One day...

Ny baddräkt...

Igår fick jag en baddräkt av mina klasskompisar...

Iallafall påstod de att det var en baddräkt och att jag ska ha den på onsdag när vi ska ha vattengymnastik i skolan. Måste erkänna att jag är lite skeptisk - var är isåfall underdelen? Å andra sidan - har den ingen underdel behöver man inte strida med bikinilinjen så det finns fördelar med allt!

Mitt blivande...

...vardagsrum:

Åtminstone skulle jag gärna ha det så här - hur det kommer att se ut "på riktigt" är en annan sak. Svindyra de där zebramattorna iallafall - nästan billigare att åka till Afrika och flå en självdöd en själv...

FAST

På www.anno.fi skulle en stor del av möbelproblemet att lösa sig åtminstone...

Massa "tummen upp"...

Vad jag sysslar med så där annars?

Ja a...

Inget speciellt...

Förutom att jag försöker planera allas vår framtid. Jag menar, förutom att jag behöver ny bostad (japp, dags att flytta hemifrån nu när skolan tar slut) så var/är det diverse små detaljer som har ropat på uppmärksamhet.

Till exempel...

Hade jag från första början tänkt flytta ner till Kimito igen - det gick inte...

SÅ

Sen blev det att försöka hitta en läroavtalsplats här uppe istället och jag hade den underbara turen att hitta en i Nykarleby (peppar peppar - jag ropar inte hej förrän jag är över bäcken men tummen upp!) fast i och med att "Lilla damen" inte hade tillgång till skiftesdagvård här började jag fundera över att flytta till grannstaden där de har ett alldeles särskilt dagis för barn som behöver dagvård andra tider än "bara på dan".

Tillsammans med "Lilla damen" var vi på besök hos dagiset och tittade, sedan började jag undersöka bostadsmarknaden.

Läroavtalet börjar först i augusti och skolan slutar i maj vilket betyder att jag var tvungen att hitta ett sommarjobb - ringde till en före detta chef och kollade läget - jo, det fanns sommarjobb - var ville jag vara?

I Nykarleby!
Mindre att köra på det viset.

OK!

FAST

Sen började hjärnkontoret att knastra och snurra på lite bättre. Om jag, dels har sommarjobb OCH läroavtalsplats i Nykarleby PLUS att "Lilla damen" är van att bo här - hon trivs i sitt dagis, hon trivs med personalen där (underbara människor - tummen upp för dem) och hon har vänner här - varför ska vi då flytta till grannstaden? Ett helt nytt ställe IGEN EN GÅNG, nya vanor (och ovanor), ny bostad, nytt dagis, nytt socialt umgänge och närmare 50 km varje dag att köra till jobbet...

SÅ

Jag tänkte om - jag vill inte slita upp henne igen en gång - vill inte, vill inte, vill inte!

OCH

Som det ser ut nu kommer hon att få stanna kvar på sitt dagis med den personal och de vänner hon har - iallafall dagtid - detaljerna ska finslipas i maj (tummen upp för Nykarleby stads dagisverksamhet alltså! :)

OK!

Om vi nu ska stanna i Nykarleby och kvällsdagvård ser ut att ordna sig men det fortfarande är lite osäkert med helgdagvården så borde jag kanske byta sommararbete till ett där det är MINDRE helgarbete.

Bara att ringa chefen igen och fråga om det fortfarande går att byta plats - JEPP, det gick - istället för att arbeta var eller varannan helg får jag jobba på ett annat ställe där det är cirka en helg i månaden - tummen upp för det (om du läser det här chefen ska du veta att du är uppskattad!!!!)

Bostad då?

Vi behöver två stycken - en till mig och "Lilla damen", en till "Stora damen" som (konstigt nog) vill ha lugn och ro i eget bo.

Kontaktade stadens bostadsförmedling - finns ett antal bostäder att välja mellan tack och lov och - JA, tummen upp för dem också för de är alltid lika trevliga att ha att göras med där!

Sen då?

Ja, så har vi ju en häst som behöver stallplats i närheten av stan - på bekvämt avstånd så att man enkelt kan ta sig dit med antingen cykel eller moped. Kontaktade en vän som gav en diger lista med alternativ - tummen upp och tusen tack för det! :)

SÅ

Ska jag på praktik inom rehabilitering från och med vecka 16 och sex veckor framöver - det är ännu lite oklart men den som väntar får se.

Ja, det här är väl bara en liten del av allt jag försöker få någon reda på...

OCH

Visst känns det ibland som om det tynger på...

MEN

Det ordnar sig säkert.

Dessutom har jag underbara vänner i skolan som stöder, uppmuntrar och sparkar mig i rumpan när jag tänker fel - tummen upp för dem också! :)

Vi ska träffas ikväll - tillbringa lite lördagsmys tillsammans - det ska bli kul!

Ha det bra ni också!

OCH

Tummen upp för er alla! :)

Det var då det!

Det FANNS en tid i mitt liv när saker som "icke fungerande templates" inte störde mig - till exempel att det visas "undefined" istället för datum - såna där små bagateller...

SOM

Nu driver mig halvt till vansinne - jag har faktiskt annat att göra än att hitta var det hänger upp sig...



Ja, "those were the days" - he e anat nu!

Tiga är guld...

Häromdagen gjorde vi, från skolan, som en del av nutritionsundervisningen ett studiebesök till sjukhusets kök för att se hur det går till där när maten tillreds - hur den planeras, vad de gör själva och vad de köper in osv. Besöket började redan klockan 8.00...

OCH

I och med att jag hade 47 km att köra dit, skulle dumpa av två ungar på vägen och det dessutom var snöstorm blev jag sen.

När jag äntligen kom fram rusade jag in i hallen som delas av både mat-, och föreläsningssalarna och började slita av mig ytterkläderna samtidigt som jag hälsade på en "aldrigsettförr" karl som stod där och väntade.

- Ska vi till samma ställe kanske? frågade han och pekade mot en av föreläsningssalarna.
- Nä, jag ska in dit, sa jag och pekade mot matsalen, men nog kommer jag hellre med dig!
- Är du säker på det? frågade han.
- Ja nå nästan för det här med kök är inte riktigt MIN grej om man säger så, svarade jag och sneglade på hans portfölj - vad ska DU på då? Något med ekonomi eller?
- Nja, nej det är nog mera om ledarskap!
- Jaha, nå då tror jag att jag pallrar mig iväg till köket istället - ha en bra dag...

OCH

Så susade jag vidare!

Hur mycket ska vi slå vad om att jag, en tid framöver när jag söker en tjänst som närvårdare och sitter där framför en grupp med "högre folk" som ska bedöma mig - när jag gör mitt allra bästa för att verka "normal"...

SÅ

Kommer han att vara en av dem som bestämmer om jag är värd att anställa eller inte...

Att jag ALDRIG lär mig att hålla käften!

Utmanad

Jag har blivit utmanad av Melissa - jag tackar för detta men utnämner inga nya mottagare - mest för att jag har noll koll numera på vem som fortfarande bloggar och vem som slutat - dags att skärpa sig!!!!

Frågorna jag fick var:

1. Vad hade du senast dåligt samvete över?

Ärligt talat har jag konstant dåligt samvete - jag borde klonas och få en så där 20 kopior av mig själv för att riktigt räcka till och minska mitt dåliga samvete...å andra sidan skulle jag sedan ha dåligt samvete för att jag tvingat på mina medmänniskor 20 fler av mig, jag menar, det räcker bra till med originalet. Få se nu - senast jag hade dåligt samvete var när jag idag kom på att jag var beredd att ta mitt pick och pack och flytta till grannstaden bara för att få den dagvård jag behöver istället för att KÄMPA och se till att jag får den dagvård jag behöver HÄR! Jag har jobb HÄR, "Lilla damen" trivs HÄR, hon har vänner HÄR osv. Vad f*n håller jag på med? Så nu jobbar jag hårt på att vi ska kunna stanna HÄR så hon får ha kvar det i sitt liv och inte behöver flytta!

2. Fulaste namnet du någonsin hört?

Jamen hur kom du på de här frågorna??? :) Jag vet faktiskt inte? Första jag kommer på är Uuno men det är bara för att jag kopplar ihop det namnet med Uuno Turhapuro och han är äcklig (man får inte säga så, fy mig, fy mig!)

Det VÄRSTA just nu, när jag ser den här bilden, är att det helt säkert var precis så här han där stiliga transportkillen uppfattade mig idag... 

3. Ställer du gärna till med drama/är du en dramaqueen?

Ooooh ja! Absolut! ;)

4. Har du slocknat sittandes på wc-byttan?

Eh, NEJ! Går det???

5. Har du gjort något kriminellt någon gång?
Japp! Jag snattade ett armband en gång när jag var 15 och det har jag ännu dåligt samvete över. Armbandet kostade typ 9 kronor, var av metall och hade ormhuvuden. Borta för länge sedan men som inetsat i min hjärna under "VAD HAR DU GJORT EGENTLIGEN?".

Fåfänga är en synd

Man kan inte påstå att jag är den där extremt fåfänga typen...

FÖR

Om jag faktiskt vore det skulle jag förmodligen bry mig lite mer om mitt utseende än jag gör nu - jag menar, jag går upp i vikt i stadig takt, jag rör mig inte tillräckligt mycket, kläder är det jag sätter ut minst pengar på av allt och smink är något jag har NOLL koll på - tror inte jag skulle veta skillnaden på...äh...glöm det - jag vet ju inte ens vad grejerna heter...

MEN

Lite fåfäng måste jag vara...

Varför skulle jag ANNARS ha ångest så där länge efter att den stiliga transportkillen som levererade hem dotterns paket idag åkt sin väg?

OCH

VARFÖR lär jag mig aldrig att ens LITE tänka på vad jag har på mig eller INTE har på mig när jag "nu ändå bara går här hemma och inte behöver bry mig"!?!

JIIISUS!

Felaktigt ideal kanske?

Härom natten drömde jag att jag skulle på date - jag hade träffat en alldeles, alldeles, alldeles UNDERBAR karl på nätet och nu var det dags att träffas på riktigt för första gången...

FAST

Det enda vettigt jag hade i klädväg var en sån där klänning med smala axelband...

Säg mig vilken bh som passar till DET!?!

Där stod jag  i min klänning med mina bassetöron korvade i midjenivå...

Läs: PANIK!

Det tog ett tag, X antal minuter hysteriskt rotande i skåp och lådor...

MEN

Till slut hittade jag en axelbandslös bh och VIPS var allt någorlunda på sin plats igen - spegelbilden fick godkänt -jag var nöjd  - NU kunde jag träffa drömprinsen - bära eller brista - gulleplutt, here I come - ska bara rätta till håret först, lyfta armen, släta till mina arma grå...

OCH

TADAAA - vem MÅNNE har glömt att raka sig under armarna????

Japp!
Jag skippade daten!

OCH

Nästa morgon när jag vaknat och masat mig iväg till skolan var jag ju naturligtvis "tvungen" att berätta om min horribla upplevelse - hur min date blev förstörd på grund av en risbuske, eller rättare sagt två!

Som alltid blev diskussionen ganska omfattande efter detta - istället för att diskutera rehabiliterings-, och habiliteringsplaner kom vi "osökt" in på KROPPSBEHÅRINGENS VARA eller ICKE VARA!

Till exempel armhålorna då. Och benen. Och ögonbryn.

OCH

Hur i hela friden alla porrstjärnors privata delar kan vara så där silkeslena och släta - bulliga och fina...

MEDAN

Man själv, när man strider med den förba**ade bikinilinjen, för att inte trosorna ska se ut som en liten optimistjolle mitt ute i bermudatriangeln först får en massa röda och irriterade nippor och noppor för att sedan drivas till vansinne av klådan som kommer när skitet växer ut igen (vilket tycks börja hända redan efter typ 10 minuter).

Vad BEROR det på?

Är det för att de kör vaxning från topp till tå?

"Been there - done that - nipp nopp!"

Fel vax kanske?

Fel hårborttagningsmedel?

Fel sorts rakskum?

ELLER

Helt enkelt:
FELAKTIGT IDEAL?

Varför har det blivit så?

Fotogeniskt eller ej...

Hon där, vad är det nu hon heter igen...någo på B...vänta lite...ska Googla...

JA!

Beyoncé
(och HUR i all världen kommer man från första början PÅ ett sånt namn????)

Iallafall - Beyonc och e med ett streck ovanpå är tydligen lite fåfäng och vill inte ha ett par bilder publicerade, bilder där hon, enligt sig själv då, inte ser så där himla perfekt ut...nå voi voi...

Det får mig att tänka på något som jag tänkt på tidigare:

Hur en del ALLTID blir bra på bild medan såna som jag ser ut som halvt uppäten, kvarglömd och maskangripen rävåtel  oberoende VAR, NÄR eller HUR jag blir fotograferad!

VISST!

Det KAN ju i och för sig bero på att de som blir bra på bild är vackrare än jag, det KAN ju också bero på att jag ser ut som en halvt uppäten, kvarglömd och maskangripen rävåtel i verkliga livet också...

MEN

ORÄTTVIST är det oberoende!

FAST

Tur i oturen egentligen att det här drabbat mig, en helt vanlig människa som kan smyga sig undan varje gång en kamera finns i närheten...

FÖR

Tänk vilket helsike det skulle vara om jag fötts som...ja...jag vet inte...kronprinsessa kanske? Kungahusets pressansvariga skulle få jobba 24/7 med 100% övertid varenda eviga dag bara med att FÖRSÖKA stoppa alla dåliga bilder.

Vilken himla TUR att de fick Victoria istället för mig!

Tur?

Jag är en vanemänniska - jag parkerar ALLTID på samma ställe i skolan (så jag säkert hittar bilen i mina mest tankspridda tillstånd)...

MEN

Idag tog jag en annan plats, varför vet jag inte. Jag kom in på gården, som vanligt, jag TÄNKTE svänga in på min vanliga plats men sen körde jag en bit till istället och parkerade där.

På eftermiddagen kom en lärare och sa att alla som parkerat på den parkeringen borde flytta sina bilar för "nu rasar snö från taket". Jag tryckte in min bulle i munnen, steg upp, letade efter bilnycklarna, gick och satte på mig skor och jacka och traskade ner till parkeringen.

När jag kom dit hade snön rasat ner där jag 1. BRUKAR parkera och 2. bredvid min bil - bilen bredvid min hade vindrutan krossad. Jag hoppar i, backar bort, parkerar på nytt ställe, stiger ur och VOFF så rasar snön ner där bilen nyss hade stått. 

Är det sånt som kallas "tur"?

Du fattas mig!

"Det är de bästa som lämnar oss först"

Jag har aldrig förstått det där...

MEN

Nu förstår jag!

Vad jag däremot inte förstår är varför en helt igenom god människa, en som älskade sin familj över allt annat, en underbar vän och medmänniska, en som alltid tänkte på andra och gjorde sitt bästa för att vara till stöd och hjälp för de som behövde det, en som bara genom att finnas till förgyllde andras liv - varför en så härlig person ska behöva lämna oss alldeles för tidigt?

Vila i frid - jag är tacksam för att jag fick lära känna dig.
Du kommer för alltid att finnas i mina minnen, tankar och hjärta!