WOW, vilken himmel!

"Lilla damen" skulle sova (tackar förresten högre makter för att skolan börjat och "någon" nuförtiden är trött på kvällarna) när jag plötsligt upptäckte himlen utanför fönstret.

- Men WOW, kolla himlen!
- Lägg av, jag försöker faktiskt sova!
- Men KOLLA! Så himla vacker! Jag måste ta foto!

OCH

Så rusade jag upp, rev till mig telefonen och började fota. Det blev inte rätt färger - prövade på nytt - nope - en gång till...nähä?

- Ge dig nu mamma, nu räcker det! Lägg bort den där telefon nu!
- Men jag får inte rätt färger - det ser inte ut som det ser ut där ute!
- *suck* Får jag se? Helt ok foto mamma - skicka det till mig på Whatsapp och strunta i det där nu!
- Men färgerna är ju FEL! Kolla nu på himlen vilken färg den har!
- Behövs inte, jag såg ju fotot!
- Det är ju FEL färger på fotot!
- Jaaajaaa, det är väl inte så noga?
- AH! Kanske det blir bättre med en riktig kamera? *springer efter kameran*
- *suck*
- Jepp! Se så fina färger det blir nu!
- Men herregud mamma, nu får du väl GE dig! Det är NATT nu och då SOVER man! LÄGG BORT KAMERAN NU OCH LUGNA NER DIG!

Och hon är den av oss som har ADHD-diagnos?

(taget med kameran)

(taget med telefon)

För tjugo år sedan...

Häromdagen fick jag frågan "vad gjorde du för 20 år sedan"...

Jag svarade att jag inte mindes...

MEN

Egentligen minns jag det utmärkt - jag kämpade mig nämligen igenom värkar - min äldsta dotter var på G att komma ut för att se sig om i världen.

För att göra en lång historia kort började värkarbetet med 10 minuters mellanrum tre dagar innan hon föddes så bilresan när jag hämtade hem gubben från flyget var en liten upplevelse i sig och HAN var, i sin tur, dödstrött efter x antal månader på jobb så han var inte så där hemskt intresserad av att delta i någon förlossning alls men tillräckligt pigg för att reta upp sig ordentligt på gynekologen som gjorde undersökningen på väg hem. Sen "knep jag ihop" i ett och ett halvt dygn till med värkar var femte minut, rökte som en borstbindare och såg på "Rädda Willy" och "Wedlock" (med Rutger Hauer) om och om och om igen ända tills gubben vaknade och tvingade mig till BB. Något jag tyckte var onödigt eftersom jag trodde det var alldeles för tidigt VILKET det tydligen inte var för när vi kom dit var jag sju centimeter öppen.

FAST

Sedan stannade allt upp så underverket föddes inte förrän sju timmar senare och DE timmarna var jag INTE nådig! 

INGENTING var bra!

Jag har sagt det förut och jag säger det igen - att "naturlig förlossning", utan någon slags bedövning överhuvudtaget, skulle vara en "underbar" upplevelse är bara BULLSHIT! Jag lär ha undervisat förlossningspersonalen i den långa kursens svordomar från början till slut under de här timmarna men de får faktiskt skylla sig själva - hade de bara släppt ut mig för att röka skulle jag ha varit betydligt lugnare...

SÅ

DET gjorde jag för tjugo år sedan.

Jag minns det "som igår" - en del saker glömmer man bara inte...

OCH

Om någon, IMORGON, frågar mig vad jag sysslade med för tjugo år sedan kan jag svara att DÅ låg jag på BB - bara njöt av och beundrade underverket som låg bredvid mig i sängen.

En perfekt liten flicka på 54 centimeter och 4210 gram.

Älskad då och älskad nu!

"Blommor&bin"

Det här med att förklara "blommor och bin" för "Lilla Damen" är inte så enkelt. Jag menar, att bebisar växer i mammors mage är det inga problem att diskutera och vi HAR kommit så långt som det där med var de kommer ut (om än en lite förmildrad version)...

MEN

När hon vill veta exakt HUR papporna gör när de sätter in bebisarna i mammas mage...DÅ låser det sig! Hur gör andra? Berättar man allt för en femåring nuförtiden?

Iallafall är hon lite så där smått skeptisk till hur det verkligen går till och vill gärna ha kvar sin bild av att mammorna helt enkelt går till doktorn och väljer en flicka de tycker är fin och vill ha (så såg du mig mamma och tyckte jag var den finaste i hela världen och valde mig)...

OCH

Att om de, mot förmodan vid temporär sinnesförvirring, istället vill ha en POJKE så går de till tandläkaren och väljer en för vid tandläkaren finns det ju inget positivt.

Imorse på väg till dagis togs det här upp igen en gång.

"VARFÖR kom jag ut genom RUMPAN?"
"Varför kunde inte doktorn bara ta ut mig via magen och napan?"

SÅ

Jag sa som det var, att om allt går som det är planerat så kommer de flesta bebisar faktiskt ut genom rumpan och det är inget att skämmas över!

"Har ALLA dina barn kommit ut genom din rumpa?"

Nej, det har de ju inte - bara hon och hennes syster. Hennes storebror opererades ut.

"Jaha! Var han för STOR?"

Ja, det var han!

"Varför tog du honom då? Du skulle ha tagit en mindre!"

Så dum jag var!
Kanske tandläkaren hade slut på de där mindre modellerna?

Ängel eller fe´?

- "Mamma, när jag dör så kommer jag ju upp till himlen och blir en ängel men vet du vad mamma, jag vill hellre bli en fe´eller en älva! Tror du jag kan välja det eller MÅSTE jag bli en ängel?"

Ja a...vad säger man?

Som småbarnsförälder borde man kunna svara på alla frågor - mycket för att man är vuxen men mest för att man är allvetande förälder, dvs en som kan och vet ALLT.

FAST

Tack och lov har "Lilla Damen" redan upptäckt det faktum att hennes mamma faktiskt inte KAN svara på alla hennes frågor så det problemet är ur världen.

NÅ

På den här frågan gav jag henne som svar att jag faktiskt inte vet om man får välja mellan att vara ängel och fe´men att det KAN ju hända att man, som ängel, kan ta vilken form som helst och på så sätt vara både och?

MEN

Nu har jag också börjat fundera på det där och lagt det till mina, redan från tidigare, frågor som behöver ett svar. Bland annat: Vad händer efter döden? Himmel, helvete? Reinkarnation? Om himlen - vad händer då när en person dör och dennes partner lever kvar, hittar en ny kärlek och SEDAN dör? Blir han eller hon då ihop med sin första partner och lyckliga tillsammans igen? För isåfall - vad händer då när NYA partnern dör och kommer dit?

VA?

Jag antar jag borde ringa min mamma och fråga...

Hon är ju min MAMMA så hon borde ju veta ALLT!

Fega mamma!

"Lilla Damen" har dille på att pula in sina fötter och ben mellan mina ben och fötter när vi sitter eller ligger i soffan, precis som det att hon jämt vill sitta riktigt, riktigt nära och ha handen på min arm eller trycka in den i min armhåla (eller mellan någon valk på magen)...

MEN

Eftersom jag, istället för snygga och tuffa tatueringar, har mina ben prydda med åderbråck är det där "nupularjaginminfothärpunktslut" inte lika uppskattat av mig som det tydligen är för henne - varje gång säger jag åt henne att vara försiktig. Varför? Jag har ju ont i benen! Oj då, förlåt. Jag kom inte ihåg det.

OCH

Tre minuter senare försöker vi igen.

Idag tappade hon nerverna på sin patetiskt "pitoga" mamma och frågade argt varför jag har så där ont i benen JÄMT?

När jag försökte förklara att det är de där åderbråcken, de där blåa sakerna på benen som gör det och att de inte kan försvinna av sig själva utan att de måste opereras bort...

SÅ

Var hennes omedelbara svar: - Meh? Varför GÖR du inte det då?

Barn och fyllon säger sanningen...

Mammor är bara fega...

Makalös fantasi!

Min yngsta dotter har en så kallad livlig fantasi...eller egentligen är det en underdrift - ungen har en MAKALÖS fantasi!

Ta till exempel det att hon i något år nu berättat vitt och brett om sin kommande lillasyster som hon snart ska få - lillasystern som växer i mammas mage! Det tog ett tag innan jag förstod varför dagistanterna kollade in mig lite extra när jag förde och hämtade - sen var det bara att försöka reda ut det lilla missförståndet.

En annan sak hon kör med är att informera allmänheten om stackars, stackars lillebror som var sååååå söt och go och rar...

MEN

Han DOG ju och flyttade upp till himlen!

Ibland får jag väldigt empatiska blickar av vilt främmande människor - förmodligen tycker de jag är stark som orkar vara som vanligt trots att min lilla son har dött (eller så undrar de bara vem pappan till grabben var och om jag ens visste det själv - jag menar, "HALLÅ, hon är ju ensamstående - det MÅSTE ju ha varit ett misstag").

Häromdagen försökte en väninna få mig att köpa hennes avlagda loftsäng - "tänk vad praktiskt - mer plats hemma ju"...

FAST

Jag var tvungen att tacka nej och förklara att en sådan går det inte att ha hemma hos oss - "Lilla Damen" är just nu i en slags period där hon är bombsäker på att man får vingar bara man kastar sig ut från en hög höjd och hade vi nu en loftsäng skulle den passa YPPERLIGT för att testa hennes teori (eller övertygelse).

Dagens Facebook status var förresten denna:

*DUNS*
-Aj!
- Vad håller du på med?
- Jag försökte flyga men det gick inge bra!

Ja den ungen!

Nu har hon iallafall kommit över "men det är väl klart att jag kan simma" perioden! En tid var jag väldigt orolig att hon skulle hoppa i älven om hon bara fick möjlighet - hon var nämligen 100% säker på att "när hon väl kommer ner i vatten så får hon simfenor och sjöjungfrusvans och sen är det ju bara att simma". När jag försökte förklara att det inte alls ÄR så och att man helt enkelt drunknar och DÖR om man trillar i på ett ställe man inte bottnar blev hon arg över att hon hade haft oturen att födas av en så urbota dum mamma som inte vet ett dugg om NÅNTING!

Föreställ er hennes bittra besvikelse när vi besökte stranden för första gången i sommar - där rusar hon fram i 120 km/h - rakt ut och KASTAR sig i vattnet...

OCH

SÅ HÄNDER DET INGET!!!!!!

Försök sedan vara pedagogisk och allvarlig när ens fyraåring ligger i vattnet och tjuter så hela stranden hör:

"Jag KAN INTE simma! Det kommer ju inga fenor! Jag kan inte ens PRATA under vattnet, det kommer ju bara BUBBLOR! Jag är en DÅLIG MÄNNISKA!"

Jag tror inte det tar så länge innan hon fattar att man faktiskt inte får vingar och att man inte kan flyga bara för att man kastar sig ut från en stol eller köksbänk...

MEN

Under tiden hon testar sin teori är jag tacksam över att jag har nät på balkongen!

Grattis Nonno!

Idag firade vi min mormor som fyllde 97 år.

En aktningsvärd ålder, eller hur!?!

Jag menar - TÄNK allt som hon fått uppleva under sin livstid. Sånt som vi "unga" aldrig ens i vår vildaste fantasi kan föreställa oss hur det kan kännas att uppleva något för första gången.

Jag är inte ung - jag räknas till "de där" medelålders men jag har ändå inte behövt bo i ett land i krigstider, när jag föddes fanns det redan tv, gubbar hade tvinnat runt i rymden ett bra tag redan och allt annat, ja ni fattar säkert vad jag menar.

Älskade Nonno - Grattis på födelsedagen! 

Snopp och snippa

Det här med att barn upptäcker att pojkar och flickor är lite olika varandra i vissa avseenden är en stor del av utvecklingen (japp, jag HAR hört på)...

OCH

Jag blev smått orolig över det här - jag menar, "Lilla damen" har ju bara kvinnor i sin närhet här hemma - det finns ingen med extra grejer hon kunde förstå det här med...

FAST

Nu har det hänt - "Lilla damen" har upptäckt att alla inte ser ut likadant "däj neje i jumpan" som hon själv uttrycker det:

- "Pojkana haj snopp men vad haj jag då mamma?!? Vet du mamma?!? Jag haj SNIPPA!"

Denna fantastiska upptäckt skedde hos dagmamman - det tog ett bra tag innan hon kopplade samman det här med varför pojkar kan STÅ och kissa, men inte hon, med just snoppen - nu har hon det på koll!

Att hon envist och övertygat påstår att hon minsann OCKSÅ ska ha snopp när hon blir stor kommer antagligen att ge mig många sömnlösa nätter i framtiden...

MEN

Det tar vi då!

Av barn och fyllon...

Imorse, när jag borstade tänderna, stod "Lilla damen" i dörröppningen och tittade på. Jag trodde hon bara väntade att jag skulle bli klar...

MEN

Efter en stund utbrast hon:

- OJ mamma - du har en stor rumpa du!
- Jasså, sa jag, tycker du det?
- Ja a, din rumpa är såååå stooor mamma!
- Ja den är väl nog det men DIN rumpa är liten och fin!

Ungen nickade, log och sade sedan:

- Tack mamma!

Vad säger man?

Stakkas stakkas Sasa!

Jag tycker synd om "Lilla damen" - inte nog med att hon fått dras med dålig mage efter sin magsjuka - till på köpet fick hon en riktigt asig förkylning och nu, efter en vecka av dåligt skick och minimal matlust inbillar jag mig att ungen bara är skinn och ben...

Hon är måttligt road av sitt tillstånd hon också - "Sasa inte fisk, Sasa pipi suuuuk, stakkas stakkas Sasa!"

OCH

Ingenting är bra...

SÅ

Vi tillbringar våra dagar på soffan under täcket - hon ser på "The mask" och "Mary Poppins" för miljonte gången - jag stickar det enda jag KAN sticka, nämligen bitarna som jag sedan syr ihop till tossor.

Jösses vad vi kommer att ha varmt om fötterna nästa vinter!

Ps. Fotot är gammalt men passar MYCKET bra in på hur vi har det här hemma just nu...

Magsjuka är skit!

Magsjuka är ingen höjdare och trots att jag inbillade mig att jag var immun så drabbade eländet mig med full kraft i fredags. Skulle det ha varit en mild variant med lite slappare konsistens av avträdesutfyllnad hade det väl gått att leva med men det här var den äkta varan med fullt börsfall i alla världsdelar...

OCH

Man märker att man är ny och osäker i våningshus när man, totalt slut och halvt medvetslös, raglar in på toaletten vid tre-tiden på natten med en hink i ena handen och toapapper färdigt i den andra, kämpar för att hinna dit I TID och ÄNDÅ oroar sig för saker som "det ska ju vara tyst efter 22", "månne jag väcker grannarna nu" plus andra hänsynsfulla hyresgästtankar.

Lördagen tillbringade jag på två ställen - antingen hittade man mig medvetslös på soffan framför tv´n tillsammans med "Lilla damen" (som gulligt nog envisades hoppa på min mage tills storasyster fattade medlidande med sin döende moder och tog hand om energiknippen) eller på toaletten - något annat alternativ fanns inte.

Söndagen var jag svag som en bortglömd sparris men hungrig som en varg och till frukost gjorde jag pizza. Bara det att kavla ut degen tog mig evigheter med alla pauser när jag trodde jag skulle svimma...

MEN

Efteråt mådde jag åtminstone LITE bättre och hade lite krafter över - de satte jag på att oroa mig för hur det skulle gå när det var "Lilla damens" tur att drabbas av farsoten för man behövde ju inte vara en Einstein för att räkna ut en sån sak - förr eller senare SKULLE hon drabbas av samma sak - det sade ju sig själv.

Jag hade inte behövt oroa mig så mycket - det visade sig ganska snabbt - natten till måndag var det dags!

Det är inte länge sen den ungen började sova hela nätter - ännu för ett par månader sedan vaknade hon flera gånger per natt men nu sover hon som en stock (förutom någon enstaka gångs uppvaknande nu och då) och hon sover tydligen även när hon är sjuk.

När jag vaknade av ett hulkande ljud var det redan för sent - tänk att det ryms så mycket i en liten kropp - vips så var halva sängen full med odefinierbar sörja vilket även innebar att jag (eftersom vi delar säng - har man en trea på fyra personer så har man) också fick min beskärda del...

Jag hann tänka tanken - "NU går det åt helvete - NU blir det livat", förbereda mig för det värsta...

Innan ungen helt enkelt kravlade sig lite åt sidan för att komma bort från den besudlade platsen, suckade lite...

OCH

Somnade om!?!

Så där fortsatte det resten av natten - så fort jag pysslat klart med att byta lakan, sätta nya handdukar på plats, bökat på henne nya, torra kläder, sköljt upp det som behövdes och började slappna av så började det om från början. Efter ett par omgångar tog de rena sängkläderna slut och då släpade jag henne och alla nödvändiga saker till soffan istället - allt medans hon sov som en stock!?!

Dagtid var det inte lika behändigt - ungen trodde ju att hon kissade när det var i vätskeform...

"Nej, inte kakka, kisa baja" / "Uss, kissen ha kakka jådan, jukta ijja!"

OCH

Trots att jag bytte blöjor på löpande band (samt kastade ut smutstvätten i sorterade högar på balkongen och tvättmaskinen gick i ett) tog det inte länge innan hennes stackars bakdel började påminna om en babianrumpa...

"Dumma, dumma jumpan!"

Idag är det "bättje"...

MEN

Magsjuka är definitivt ingen höjdare - magsjuka är rent ut sagt skit!

"Bumma mamma" fattar inte?

"Lilla damen" är ju, som sagt, inte den pratsamma typen - visst pratar hon men inte riktigt på samma sätt som vi andra...

OCH

Trots att hon fyller två i slutet av november är det ofta jag sitter och undrar "alltså vad menar hon egentligen". Inte för att jag är orolig eller så, jag menar, ungen börjar nog prata ordentligt förr eller senare - en del ord flyter ju redan nu (typ "data" och "uss - kissekatt kakka dä")...

MEN

Det är bara det att hon upplever det som så fruktansvärt frustrerande när vi inte förstår vissa saker!

Ta till exempel det här med hennes: "Tsa Kat..ta"

Eh...JAHA?

Det tog många gånger av upprepande - tsa kat..ta innan "bumma mamma" fattade att det var filmen "Prinsessan och grodan" hon menade...

Hennes senaste är "Tascha pipp". "Tascha" är hennes egen version av sitt namn "Sara" så DET fattar jag men vad "pipp" betyder (för henne då alltså) har jag inte kommit underfund med ännu. Första gången hon sade det var när hon skulle dra på sig strumpbyxorna (strumppisar) själv och då trodde jag att "pipp" helt enkelt var "strumppisar"...

MEN

Sedan dess använder hon det i alla sammanhang hon "kan själv" - vill hon inte bli placerad i bilstolen utan känner för att klättra dit själv - "Tascha pipp", ska vi gå ut och hon vill sätta på sig ytterkläderna själv - "Tascha pipp"...

Hur får man "kan själv" till "pipp"?

NÅJA

Jag ska inte klaga - det kunde ju verkligen vara värre...

SOM

Till exempel den perioden hon envisades med att kalla "bok" för "kuk" och ville läsa böcker hela tiden...

Vilken himla tur att hon nu lärt sig säga just "bok"...

FÖR

Gick ungen omkring och sade "Tascha pipp kuk" skulle jag faktiskt skämmas!

MIM!

Man borde ju inte skratta...

MEN

När "Lilla damen" igår kväll satt och ropade "MIM!" med tårarna sprutande, "MIM BONGEN!"...

OCH

Frenetiskt krafsade i boken för att få tag i sin ballong...

SÅ

Kunde jag faktiskt inte låta bli!

Våt sand är äckligt

Att leka i sandlådan när det regnat

är inte så där jätteskoj...

Mamma hänger inte med!

Äldre dottern har alltid påstått att hon aldrig skulle skaffa varken moped ELLER mopedkort...

MEN

Igår tentade hon mopedkortet och det gick som en dans...

SÅ

Snart puttrar hon kring vägarna med vespan vi bytte till oss mot mitt älskade högtalarsystem - det som vi inte behövde mer eftersom vi nuförtiden bara ser på "Nalle Puh" och andra filmer utan häftiga ljudeffekter.

Vad hände?

Det är ju inte länge sedan HON satt som hypnotiserad framför Disneyfilmer, lekte i sandlådan och tultade på med sina första skor - ett par rosa med kardborreband istället för snören...

Mamma hänger inte med!

Datorallergi

"Lilla damen" har tydligen drabbats av någon slags datorallergi...

FÖR

Varje gång hennes mamma försöker smyga till sig en pytteliten stund bloggande sätter hon igång ett gallskrik?

Finns det bot?

Jag hoppas verkligen det!

Kakburk!

Min äldre dotter påstår att jag inte borde se på film överhuvudtaget - enligt henne tycks jag inte förstå skillnaden mellan filmer och verklighet - genast jag sett en film börjar jag fundera...

OCH

Hon har nog rätt...

FÖR

Inte nog med att jag börjar klura ut eventuella storstilade katastrofer när jag sett en "vår värld går under film" - när jag häromdagen tittade på "Alfons Åberg" tillsammans med "Lilla damen" och Alfons mormor (eller var det farmor?) där hade en KAKBURK...

SÅ

Skulle jag OCKSÅ ha en - jag ville ha en KAKBURK - en burk full med småkakor som skulle stå på bänken i köket - redo att betjäna gottsugna precis när som helst!

Nu har jag ju ingen och i det här hushållet kan man baka två plåtar småkakor på morgonen för att på kvällen knappt ha bakplåtspappret kvar efter att någon desperat stackare slickat på det för att få "det sista" (smärre överdrift men NÄSTAN sant)...

FAST

Vad har DET med saken att göra?

Vill man ha en kakburk som Alfons mormor (eller var det farmor?) så vill man...

Brutal väckning

Mammas första tanke imorse var "finns det sömntabletter för ungar ska det skaffas såna"...

FÖR

När "Lilla damen" vaknade strax över sex ville MAMMA inte stiga upp - mamma var trött - fruktansvärt trött...

OCH

Hoppades på att fröken solsken kanske skulle kunna sysselsätta sig själv en liten stund - kanske titta i en bok eller leka med någonting så moderskapet fick slumra lite längre...

FAST

Det är ju inget nytt att "Lilla damen" har en stark vilja - när hennes mamma inte steg upp direkt tog hon helt enkelt ett hårt grepp om mammas telefon och drämde in den i mammas skalle ett par varv - "Ringningsfunktionen tycks vara sönder - HÄR har du din väckning - stig upp NU!"

SÅ

Inte nog med att mamma är trött - hon har en dundrande huvudvärk och en enorm bula också...

MEN

Hon har ju åtminstone stigit upp och det är väl det som är huvudsaken!

Riktigt på riktigt

"Lilla damen" har ändrat kvällsrutiner - istället för att somna för att sedan vakna en halvtimme senare, somna om, vakna 20 minuter senare, somna om på nytt, vakna 10 minuter senare...

OCH

Hålla på så de första fyra timmarna av natten har hon nu (peppar peppar) kört med en betydligt lugnare stil - när hon väl somnat sover hon flera timmar i sträck innan hon vaknar första gången - verkligen LYX!

Jag leker naturligtvis "Tomas Tvivlare" - tron på att det kan fortsätta vara så här bra är svag...

MEN

Passar samtidigt på att ha "egen tid" och DEN tillbringar jag, kreativ som jag är, tillsammans med "NYPD Blue - säsong 1". Jag gillar den serien - där finns RIKTIGA människor!

FÖR

Ta till exempel "CSI Miami" (en av mina favoriter) - i den serien finns det inga vanliga människor - varenda en är perfekt - inte en "ful" människa så långt ögat kan nå - inte ett uns fett någonstans på kroppen och vartenda hårstrå ligger rätt plus att kläderna är bländande vita trots att de just (på högklackat) jagat en massmördare genom både hjärnsubstans och tarmvred...

I"Las Vegas" serien (en annan av mina favoriter) är det samma sak - alla är vackra där också - inga uppblåsta magar, inga gropiga lår - inga vardagsskavanker överhuvudtaget - ett enda virrvarr av perfektionism ...

MEN

"NYPD" hymlar inte - där får riktiga människor vara med på riktigt...

OCH

DET tycker jag är bra!

"Lilla damen" är SUR!

"Lilla damen" är inte precis den verbala typen - att prata är inget hon prioriterar - hittills har ganska mycket av hennes konversationer mest bestått av "eh", "Eh" och "EH!" beroende av hur frustrerad hon blivit av att vi inte fattar vad hon menar...

MEN

Den senaste tiden märker man en markant skillnad - nu PRATAR hon - långa, invecklade meningar...

FAST

Om man inte lyssnar riktigt noga och snappar upp något vettigt ord lite då och då har man inte den blekaste vad hon menar...

FÖR

Hon kör nämligen med ett alldeles eget språk med ljud som inte går att skriva hur gärna man än skulle vilja. Det är en massa sch-, guhubb-, och chagra-ljud blandat huller om buller med riktiga ord som då uttalas på HENNES vis här och där...

MEN

Även om talet, enligt henne, inte varit så viktigt har det motoriska haft hög prioritet...

OCH

Det här med dvd-, video-, och tv-system lärde hon sig otroligt snabbt!

Har jag satt på "Teletubbies" och hon velat se "Musses klubbhus" har hon först prövat vifta med dvd-fordralet några varv för att få mig att fatta vad hon vill - om det inte fungerat på fem röda har hon helt enkelt tryckt ut skivan, lagt undan den, stoppat in den nya och tryckt på "Play"...

OCH

När jag först trodde att skivorna fått något fel när de spelade upp hennes favoritavsnitt om och om igen var det ju bara hon som klurat ut hur "Repeat"-knappen på fjärrkontrollen fungerar. ..

FAST

Att låta henne pyssla på hur mycket hon ville skulle straffa sig - det insåg till och med jag...

SÅ

Till en början placerade jag hennes filmer högt upp i bokhyllan så hon inte skulle komma åt dem (då klättrade hon upp efter dem och tuggade sönder fordralen), sedan plockade jag ur skivorna och lade in dem i en cd-väska och lade undan fordralen (då letade hon reda på fordralen och tuggade på dem medan hon klättrade upp i bokhyllan, rev ner cd-väskan och bläddrande letade reda på den skiva hon ville se), och till slut testade jag att gömma fjärrkontrollerna (vilket resulterade i att VI aldrig hittade dem när VI skulle se på tv för HON hittade dem varenda gång och gömde dem i SIN tur)...

NU är dock problemet löst - flera månaders "trycka ut skivan", "sätta in ny skiva", "trycka ut DEN skivan", "trycka in annan" har fått båda dvd-spelarna att ge upp så nu fungerar ingenting längre...

OCH

Den dvd-spelare jag kopplade in igår (den vi fick "på köpet" med något introduktionspaket någon gång i tiderna - den som endast har funktioner typ "Play" och "Stop" och inte kan läsa brända skivor) har jag placerat BAKOM teven medans fjärrkontrollen återfinns ovanpå köksfläkten...

"Lilla damen" är SUR...

Iallafall TROR jag det - det kommer ju bara en massa sch-, guhubb-, och chagra-ljud blandat huller om buller med riktiga ord som då uttalas på HENNES vis här och där...

MEN

Ungen SER åtminstone sur ut!