För tjugo år sedan...

Häromdagen fick jag frågan "vad gjorde du för 20 år sedan"...

Jag svarade att jag inte mindes...

MEN

Egentligen minns jag det utmärkt - jag kämpade mig nämligen igenom värkar - min äldsta dotter var på G att komma ut för att se sig om i världen.

För att göra en lång historia kort började värkarbetet med 10 minuters mellanrum tre dagar innan hon föddes så bilresan när jag hämtade hem gubben från flyget var en liten upplevelse i sig och HAN var, i sin tur, dödstrött efter x antal månader på jobb så han var inte så där hemskt intresserad av att delta i någon förlossning alls men tillräckligt pigg för att reta upp sig ordentligt på gynekologen som gjorde undersökningen på väg hem. Sen "knep jag ihop" i ett och ett halvt dygn till med värkar var femte minut, rökte som en borstbindare och såg på "Rädda Willy" och "Wedlock" (med Rutger Hauer) om och om och om igen ända tills gubben vaknade och tvingade mig till BB. Något jag tyckte var onödigt eftersom jag trodde det var alldeles för tidigt VILKET det tydligen inte var för när vi kom dit var jag sju centimeter öppen.

FAST

Sedan stannade allt upp så underverket föddes inte förrän sju timmar senare och DE timmarna var jag INTE nådig! 

INGENTING var bra!

Jag har sagt det förut och jag säger det igen - att "naturlig förlossning", utan någon slags bedövning överhuvudtaget, skulle vara en "underbar" upplevelse är bara BULLSHIT! Jag lär ha undervisat förlossningspersonalen i den långa kursens svordomar från början till slut under de här timmarna men de får faktiskt skylla sig själva - hade de bara släppt ut mig för att röka skulle jag ha varit betydligt lugnare...

SÅ

DET gjorde jag för tjugo år sedan.

Jag minns det "som igår" - en del saker glömmer man bara inte...

OCH

Om någon, IMORGON, frågar mig vad jag sysslade med för tjugo år sedan kan jag svara att DÅ låg jag på BB - bara njöt av och beundrade underverket som låg bredvid mig i sängen.

En perfekt liten flicka på 54 centimeter och 4210 gram.

Älskad då och älskad nu!