Den kemiska formeln för tvillingsjäl

Läste ett inlägg på facebook idag där personen frågade sig om det verkligen finns något som heter "tvillingsjäl" och det fick mig att fundera - vad tror jag?

Har vi alla en tvillingsjäl?
Har vi, mitt i allt, två?
Fler?
Många?

Existerar det överhuvudtaget?

Ni vet när man träffar en person och man, innan någon av er ens öppnat munnen, VET att "den här personen GILLAR jag " - är det då ens själ som känner av den andres själ eller är det, helt krasst, den vetenskapliga cocktailen av kemiska substanser som kickar in? Typ...30 cl Dopamin...10 cl Oxytocin...20 cl Serotonin...blanda och NJUT.

Va?

I och med att jag själv hör till den typen av människa som reagerar på andra människor DOFT (eller lukt) tycker jag att det här med kemi är logiskt. Jag har alltid mycket svårt att beskriva en annan människas utseende - jag bryr mig inte ett dugg om hur någon ser ut - däremot händer det väldigt ofta att jag andas in lite djupare efter ett möte med en annan människa bara för att han eller hon doftar så in i Norden GOTT. *feeling kinky*

FÖR

Att inte tala om röster.

En del människors röster är som ljuv musik i mina öron (min absoluta favorit är fortfarande tanten på tåget) - där är det ju också vetenskapen som spökar eftersom den röst jag reagerar på antagligen har en viss tonnivå som, i sin tur, sätter igång någon slags kemisk reaktion i min lilla hjärna.

MEN

Det här med kemi kan inte förklara begreppet "tvillingsjäl" -  när man träffar någon man bara VET att man hör ihop med på något sätt utan att man kan definiera det på ett exakt sätt...det känns bara "rätt" på ett djupare plan och det kan det gå ÅR utan att man har kontakt...

FÖR

Att, genast när man ses / träffas / pratar igen, känna den där känslan - att man hör ihop.
Att biten man undermedvetet saknat sätts på plats igen.

DET kan inte förklaras vetenskapligt.
Det kan det inte.

SÅ

Jag antar att jag hör till skaran som tror det finns tvillingsjälar.

Sluta röka, Persbrandt och sockerbitar...

I tidernas begynnelse, när jag var 15, började jag röka. Förmodligen för att det var tufft. Man liksom växte när man stod där på rökrutan och drog in Prince. Ja, det var tider det. Ung och oförstörd försökte man verka gammal och förstörd...

OCH

Plötsligt har det gått...vänta...ska räkna...31 år och så sitter man där...nu gammal och förstörd på riktigt...fortfarande storrökare.

SÅ

Man bestämmer sig för att sluta...

OCH

Om det var tufft att börja röka så var det rena rama barnleken jämfört med hur det är att SLUTA RÖKA!

Cigaretterna har varit mina bästa vänner genom alla dessa år. I glädje och i sorg. I vått och torrt - ja...ni vet...allt det där man brukar säga. Har jag haft i nerverna (dvs ganska ofta) har jag rökt. Har jag varit glad (dvs mindre ofta) har jag rökt. Varje gång någon påpekat åt mig att det inte är hälsosamt att röka - jag borde sluta...

SÅ

Har jag blivit irriterad (tadaa - dags att röka) och svarat att jag slutar SEN - när mitt liv ordnar upp sig, när det blir lite enklare att leva, när jag inte behöver det LUGN tobaken ger.

SLUTDISKUTERAT!

FAST

Det blir ju aldrig så?

År ut och år in och alltid dyker det upp någon ny, större eller mindre, katastrof som kräver energi och den energin måste sedan tankas med nikotin?

Det var liksom dags nu...

OCH

Det är ett HELVETE!

- "Ja, JAG slutade bara rakt av från ena dagen till den andra. Kall kalkon! Iiiiiiiiiinga problem överhuvudtaget och jag har inte saknat det ett dugg. Inte det minsta lilla. Kan jag...så kan du!"

GAH!

Här kör vi plåster!

OCH

Känns det allt för jävligt går jag ut och drar några bloss trots att de säger att man INTE ska röka när man använder plåster. Istället ska man tugga nikotintuggummi men ser ni - DET går INTE! De smakar skit (jo, jag inser nog själv ironin) och lämnar något konstigt i halsen som irriterar länge efter att man slutat tugga.

Jag saknar känslan av att dra in.
Halsbloss.
När man fyller lungorna till bristningsgränsen, håller andan...känner luuuuuugnet.

Istället ÄTER jag!
Sitter och stoppar i mig både det ena och det andra.
Äter ALLT jag hittar.

SOM

I SIN tur framkallat ett NYTT problem...

"Förstoppning som fortgår några dagar till några veckor förekommer ofta i samband med att man har slutat röka. Tobakens nikotin stimulerar ämnesomsättningen, så tarmen behöver en tid att vänja sig att arbeta normalt efter det man har slutat röka. "

*läs mellan raderna*
*rund som en boll*

Iallafall - och nu kommer vi till pointen i det hela. En biverkning av 24-timmars nikotinplåster är ökad mängd drömmar - oftast mardrömmar...

OCH

Jag bytte till såna igår - mest för att slippa undan värsta behovet av att röka på morgnarna. Med de jag använt de första sju dagarna har tiden mellan det att jag vaknat, fått nytt plåster på och det har börjat verka...ja...ni kan ju gissa...

SÅ

Inatt har jag sovit oroligt!
Vilka drömmar!

I vanliga fall sover jag supertungt och minns inte mina drömmar överhuvudtaget. Jag somnar - totalt tomt - vaknar...

MEN

NU!!!!
Oj...oj...oj....

*kopierar in nattens fb-status för jag orkar inte skriva det igen*

"Ligger i sängen och funderar på hur STÖRD man blir av att försöka sluta röka.

Jag menar...

När man vaknar, om och om igen, med låten "Få int ja en körv - då hyppä ja i älva" spelande i hjärnan. Min lilla nikotintörstande hyperaktiva hjärna...

SOM

Just nu antagligen får för MYCKET nikotin. Jag bytte nämligen märke på plåster igår. Nu kör jag såna som ska sitta på ett helt dygn. Ville få bort värsta suget på morgonen. Istället slutade jag tydligen sova ordentligt.

MEN

Jag drömmer!
Djiiisus vilka drömmar!

Bland annat har jag tillbringat ÅR instängd i ett växthus tillsammans med ett gäng människor. Där bodde vi och trodde det var hela vår värld men det visade sig att väggarna var skärmar som visade filmer av böljande fält...sommar...vinter...höst...och vår då...

OCH

När sanningen kom fram - när illusionen av våra liv gick sönder, när filmerna stängdes av såg jag att vi EGENTLIGEN var i ett växthus...i Hirvlax...och bredvid fanns ett blåmålat hus med vit veranda med två höga, döda träd på gården.

Nå.

Mästaren bakom projektet hade på nåt sätt drogat oss för att få oss att tro att allt var ok men i samband med avslöjander smög sig FBI in (utklädda till städerskor) och slog ihjäl "mästaren" med golvmoppar. Inte såna där runda lurviga utan smala avlånga...

OCH

Efteråt var det full rumba med förhör, diskussion med psykologer, gruppterapier och fan och hans mormor. I den här delen av drömmen var halva vänlistan från facebook med...

FAST

Mitt i allt - när jag satt på genomgång med psykologen var jag plötsligt i en dubbelsäng. Naken...

OCH

Madrassen bredvid min...som först hade rena och vita lakan...fylldes sakta med blod...från en droppe...till en fläck...till konturen av en människa...

SEN

Vaknade jag.
IGEN.
Med "Få int ja en körv, så hyppä ja i älva" spelandes i huvudet.

Röksugen är jag också.

*suck*"

OCH

Efter DEN drömmen var det SÅ MYCKET MER!

Mina äldsta barn var små på nytt och stred så att stickor och strån flög. Jag försökte rädda orkideer (med tentakler och ögon) som höll på att dö. Min mamma hade flyttat in i ett fallfärdigt hus och bad mig hjälpa till att göra i ordning men varje gång jag försökte sopa gick något sönder. Jag plockade stenar som var underbart vackra på marken men när jag tog upp dem var det ruttnande köttbitar. Jag bodde i en lägenhet i ett hus och enda vädringsluckan i hela huset fanns i mitt kök så grannarna kom in JÄMT och öppnade eller stängde luckan beroende av om de tyckte att "det drog" eller "var kvavt". Jag liftade med en bil där frun körde och mannen satt i baksätet - han försökte övertala mig att "ta i mun" NÄR HANS FRU KÖRDE BILEN och jag försökte försiktigt få honom att ge sig utan att frun skulle höra vilket jävla kräk hon var gift med...det slutade med att jag fick GÅ - hann inte uppdatera fb med #metoo innan jag vaknade...m.m.

MEN

Favoritdrömmen inatt var helt klart när jag satt på Skorpans cafe´och drack kaffe och PERSBRANDT ville att jag skulle komma och sitta vid hans bord för han ville inte sitta själv. Han ville ha någon att prata med. Jag hade ingen större lust att gå dit - vad fan...jag hade ju "EGEN TID" men när han visade upp sin handflata och där fanns tre sockerbitar gav jag med mig (sockerberoende som jag är)  - på ett villkor - att jag fick fotografera honom där han satt med sina tre sockerbitar som han hade som lockbete...

OCH

Att jag fick tillåtelse att publicera fotot på min facebooksida för annars skulle INGEN NÅGONSIN TRO MIG!

Det fick jag!

Han poserade så villigt så...

MEN

Vartenda jäkla foto blev suddigt.
Gång på gång.

SEN

Utan att ha fått ett bra foto ELLER sockerbitarna!

Vaknade jag...

Med samma melodi ringande i huvudet som jag haft hela natten - varje gång jag vaknat...

Hade jag vetat det här när jag var 15 tror jag att jag tänkt efter lite extra!

WOW, vilken himmel!

"Lilla damen" skulle sova (tackar förresten högre makter för att skolan börjat och "någon" nuförtiden är trött på kvällarna) när jag plötsligt upptäckte himlen utanför fönstret.

- Men WOW, kolla himlen!
- Lägg av, jag försöker faktiskt sova!
- Men KOLLA! Så himla vacker! Jag måste ta foto!

OCH

Så rusade jag upp, rev till mig telefonen och började fota. Det blev inte rätt färger - prövade på nytt - nope - en gång till...nähä?

- Ge dig nu mamma, nu räcker det! Lägg bort den där telefon nu!
- Men jag får inte rätt färger - det ser inte ut som det ser ut där ute!
- *suck* Får jag se? Helt ok foto mamma - skicka det till mig på Whatsapp och strunta i det där nu!
- Men färgerna är ju FEL! Kolla nu på himlen vilken färg den har!
- Behövs inte, jag såg ju fotot!
- Det är ju FEL färger på fotot!
- Jaaajaaa, det är väl inte så noga?
- AH! Kanske det blir bättre med en riktig kamera? *springer efter kameran*
- *suck*
- Jepp! Se så fina färger det blir nu!
- Men herregud mamma, nu får du väl GE dig! Det är NATT nu och då SOVER man! LÄGG BORT KAMERAN NU OCH LUGNA NER DIG!

Och hon är den av oss som har ADHD-diagnos?

(taget med kameran)

(taget med telefon)

Den galna fisktanten

"Vi" (det vill säga jag) har förresten skaffat akvarie. Tanken bakom var att det skulle minska stressen i mitt liv - att jag skulle sitta framför det istället för framför tv´n, njuta av att följa de graciösa små kräkens böljande rörelser och bara slappna aaaaav....

FAST

Det har inte riktigt blivit som jag tänkte mig - jag lyckades få fiskvärldens "Kauniit ja rohkeat" i mitt vardagsrum - det är fullt drama i byttan mest jämt.

Ta till exempel "Vera".

Vera är en "pleco" (tydligen) och ganska stor - 23 cm senast jag mätte. Jag GILLAR Vera - hon är intelligent. Jag lovar - hon ÄR det - när jag tillfälligt hade akvariet i köket bredvid frysen låg hon och kollade in "Lilla Damens" teckningar som är uppsatta på frysen. Därtill är hon social - kommer man nära akvariet är hon genast där och glor tillbaka och tar man fram kameran är det alltid hon som hänger på glaset JUST där man ska fota.

Dessutom är hon en riktig bitch.
Tummen upp för Vera - min favorit.

Sen har vi "Tjockisen".

Tjockisen hette från början något helt annat (som jag glömt) eftersom hon...eller han...hade suttit fast i en snäcka nån vecka innan hen kom till oss. Förra ägaren trodde hen var död och uppäten av katterna men det visade ju sig att det inte var så när akvariet tömdes innan flytten. Ja, vad jag försöker säga är att hen var betydligt mindre i början av vår bekantskap...

MEN

Sedan dess har dieten skitit sig totalt och om man drygar ut flingkosten med algtabletter, guppy-, och platybebisar samt stora broccolibitar så är det väl bara att vänta sig att man blir lite rund. Tjockisen äter allt - en gång skulle jag mata Vera med ärtor...

FAST

Innan Vera ens lade märke till delikatessen hade Tjockisen slukat alla. 

Hela. 

Noooou problem.

Det här är "Knölen".

Egentligen heter "Knölen" Örjan men "Lilla Damen" envisades med "Knölen" och efter ett tag lystrade han...eller hon...till det. Ganska taskigt namn...barn kan vara grymma ibland.

Det här är...

Nej fan, nu blev det nog något fel.

Sorry.

Vi fortsätter med "Magnus". Magnus var den finaste platykillen vi (jag) hade - han var liksom BLÅ medan de andra var simpelt orangefärgade. Jag satte mitt hopp till Magnus - att han skulle se till att artbeståndet blev just mer BLÅTT...

FAST

Sen gick hans flickvän och DOG mitt i allt och trots att jag skaffade NYA flickvänner till honom (Magdalena och Doris) gav han liksom bara upp och slutade andas han också...

Eller nåt...

Sen har vi (jag)...

"Verner". 

Verner är ett evolutionens mirakel - det är ett totalt underverk att han överhuvudtaget överlevde yngelstadiet...

FÖR

Han är så urbota korkad att det är synd om honom - jag har upprepade gånger fått rädda honom när han fastnat på nåt minimalt ställe och om det då skett i misstag eller om han försöker ta livet av sig - det har jag ingen aning om - han är inte den pratsamma typen precis.

Till Verner skaffade jag "Verna" i hopp om att de skulle fatta tycke för varandra och bli kompisar. Till först såg det ut som om de ALDRIG skulle komma överens...

MEN

Plötsligt var det en massa orangefärgade ägg fastsatta på undersidan av en sten och Verner var hängiven pappa som ilsket vaktade sina små blivande bebisar - allt och alla som kom i närheten fick stryk - Vera och Verna haltade runt med sönderrivna ryggfenor, snäckorna strittade som fotbollar till andra sidan akvariet...

Ända tills Verner en dag tröttnade på papparollen och åt upp alla ägg.

Han hade kanske fått avslag på sin barnbidragsansökan till Kela.

Eller så hade någon informerat honom om hans skyldighet att betala underhåll för alla ungarna.

Han har inte berättat varför han gjorde som han gjorde.

Han är ju, som sagt, inte den pratsamma typen.

Iallafall - det här är bara en del av våra (mina) fiskar...

OCH

Det händer saker JÄMT.

Att ha akvarium är alltså ingen garanti för att minska stress.

MEN

Tro mig.

Det är mycket roligare att följa med vad som händer där än det är att titta på tv!

Pokemon Go

För något år sedan var "Lilla Damen" väldigt intresserad av Pokemon - avsnitt efter avsnitt snurrade på "Netflix" - det var VERKLIGEN spännande.

Jag hade sån där "Déja vu"-känsla. Det var som om grabben var liten igen - då när det faktiskt var pop med Pokemon och hela livet gick ut på att skaffa rätt sorts samlarkort som sedan skulle bytas mot x antal andra kort som i sin tur kunde bytas mot några helt andra kort...

ELLER

Försiktigt placeras i plastfickor för att de var så värdefulla - helst också in i något låsbart vitrinskåp med skottsäkert glas.

NÅ

Sen gick "Lilla Damens" intresse om...

OCH

Nu, när det är riktigt inne det här med Pokemon Go, är hon inte alls intresserad även om mamma ger små fina vinkar om att "du vet det här spelet, det här Pokemon Go?" - "Vi skulle ju kunna ladda ner det och göra det tillsammans...du och jag..." och "Tycker du inte det skulle vara skojigt?"

Inte ens min strategi med virkade Pokemonbollar tycks gå hem...

FÖR

Nu har jag gjort sju stycken och hon har ännu inte nappat. :)

Att vara snäll lönar sig inte

Att sitta i en stekhet lägenhet i denna gudsförgätna hetta är inte att rekommendera...

SÅ

Eftersom sonen igår befann sig i Kimito och äldre dottern tillbringade dagen i Kokkola för att fotografera någon hästtävling packade jag in mig och "Lilla damen" i bilen för en dag hos mamma/mommo i Harjux. Visst var det varmt där också men inte på samma sätt - där kunde vi åtminstone sitta ute i skuggan medans "Lilla damen" och min brorson plaskade på i badet...

OCH

När det blev för varmt där ute kunde vi ragla in och frysa en liten stund i den underbara kylan som luftkonditioneringen ger inomhus...

FAST

Efter några timmar, när vår kära mor lämnat oss för att öva teater, var det dags att dra hemåt. Innan vi satte oss i bilarna och drog iväg skulle jag och min bror vara snälla och bära ut mammas gamla spis.

Dagens tips 1:

Får ni plötsligt ett behov av att vara "snälla" - bit ihop och stå emot - det lönar sig inte!

Dagens tips 2:

Om ni bär ut en köksspis vars ugnslucka består av glas - håll den i rätt vinkel annars glider glasskivan ur sina fästen, studsar mot stentrappan och exploderar i 9 850 000 små glasbitar som sprids över ett enormt område stenplattor och gräsmatta!

Jag undrar vad grannarna tänkte när vi, efter en timmes plockepinn i stekande sol, satte igång med projekt "Nu vi**u DAMMSUGER vi gräsmattan"...

"Ja no e ho naleis pöllo o te som bor tide men int verkar ti ritti klok döm de båne hennas heldä!"

När vi tills slut gav upp lämnade vi, förutom dammsugare, sopborste och skyffel också en hink med glasbitar på trappan som en välkommen hem-hälsning till kära mamma ifall hon, mot förmodan, skulle missa att vi varit snälla och burit ut hennes spis...

FAST

Brorsans förslag att lägga en limtub bredvid hinken skippade vi...

Diskmaskin önskas

Dagar som den här, när jag lagar älgstek (tusen tack till min älskade favoritsvåger) med (sönder)kokt potatis, gräddsås och kokta grönsaker medans äldre dottern slänger ihop en grönsakssoppa (vegetarian - bara såna skulle välja GRÖNSAKSSOPPA före älgstek) och äppelpaj med frastäcke samt vispad grädde till efterrätt...

OCH

Gårdagens disk fortfarande ligger och vräker sig i diskhon...

SÅ

Önskar jag mer än någonsin att jag hade diskmaskin!

På Huuto har de mängder av billiga såna - de befinner ju sig naturligtvis i Helsingfors. Visst kunde jag ropa in en sådan för 20 euro, kasta mig i bilen och ranta ner - det skulle ju ändå vara billigt...

MEN

Jag tvivlar verkligen på att jag ens med våld skulle få in den i Ka´n. Kanske jag skulle ta Rune med? Min lärare i sjömansskolan. Han sa alltid att "Går det inte med våld så går det med mera våld" - HAN kanske skulle få in en diskmaskin i en Ka?

Det är synd att man inte idkar byteshandel mer - jag menar, man kunde ju köra ett hederligt byte, till exempel...

För en diskmaskin får du si och så många timmar att jag städar ditt hus eller krattar din gräsmatta eller...ja typ...

Nä, det var bättre förr!

Nu måste jag gå och diska!

Mamma/pappa/barn NU

När jag hängde tvätt ute på balkongen lyssnade jag samtidigt på några barn och deras lekar nedanför på lekplatsen...

De bestämde sig för att leka "mamma/pappa/barn"...

- Jå, he leker vi! *Ja, det leker vi*
- Tå bor ja ijenand! *Då bor jag här*
- Jag kombä me! *Jag kommer med*
- Nä, int kan du ju he. Jag bor ju ijenand så tå måst ju du bo naananderstans! Du kan bo tär! *Nej, det kan du ju inte. Jag bor här så då måste du bo någon annanstans. Du kan bo där*
- Jaja, he va ju he å! *Jaja, det var ju det också*

Sen kom den yngsta:

- Tå bor ja med te! *Då bor jag med dig*
- Nä fö dä hä gango ska du bo me mamm, ja har liti ödit ja fö ja ha ju just flytta in! *Nej, för den här gången ska du bo med mamma, jag har lite stökigt för jag har ju just flyttat in*

Dagens barn har det inte lätt - det var betydligt enklare att leka mamma/pappa/barn FÖRR!

Dumma teben!

Nöjet med att ha tillgång till tv-kanaler igen är tudelat för även om jag, å ena sidan, njuter att kunna sitta och zappa mellan hur många program som helst (istället för 999 kanaler med myrornas krig som det var förr) så blir jag, å andra sidan, emellanåt lite deppad...

FÖR

Nu vill ju jag OCKSÅ bli 10 år yngre, stylas upp till oigenkännlighet av Trinny och Susannah, vinna massor med pengar OCH en bil på Postkodslotteriet, gå på fastighetsjakt i England samt göra härliga fynd som i Antikdeckarna (jag vet mycket väl att det är gamla avsnitt - JAG har åtminstone inte sett dem förr)...

FAST

Om jag skulle baxas in i en glasbur för att kontrollera mitt "bäst före datum" skulle jag antagligen rankas som minst 16 år äldre - 10 år bort av det skulle ändå få mig att landa på...eeh....vänta nu...sex år mer än jag egentligen är...

OCH

Inte en chans att jag skulle ställa mig i bara underkläderna och pröva kläder framför tv-kamerorna. Jag menar, visst skulle jag kanske bli fin om jag stylades upp av proffs men alla, jag upprepar, ALLA skulle ändå veta hur jag egentligen ser ut under dessa borttrollande kläder och lager med smink.

Dessutom - att köpa fastighet i England i all ära - hur skulle DET gå? Jag som tycker kulturchocken med att flytta från Kimito till Nykarleby är tillräckligt tuff...

Vad återstår då´rå?

Bli fyndjägare som Anders och Pontus, ha ett antal hundralappar i fickan enbart till att skaffa fina gamla saker billigt eller rotande få tryna igenom folks vindar, källare och uthus...

Vad är fel med det?

Ingenting!

Det låter UNDERBART!

Nej, jag säger som "Lilla damen" när det kommer något skrämmande i rutan - "Dumma teben!". Förr hade jag åtminstone ingen uppfattning om vad det är jag går miste om!

Här och hemma

Här händer det inte mycket...

MEN

Det beror på att det, hemma hos mig, händer en hel del mer!

Från min lilla lista över vad som ska åtgärdas denna sommar kan jag nu stryka över punkten "måla bokhyllorna vita" - inte nog med att vardagsrummets hyllor blev vita - jag sålde de mörkbruna jag hade i sovrummet och släpade sedan ner vardagsrummets tvillingbokhyllor från vinden - de blev också vita (men eftersom färgen tog slut och jag inte hade lust...läs råd...att köpa ytterligare en stor burk färg tapetserade jag hylldelarna istället med en tapet jag hittade i källaren - resultat helt ok).

Soffan jag köpte förra året byttes mot en dator åt grabben (en som han kan spela på utan att bli rabiat var femte minut) och istället ropade jag in en sliten hörnsoffa för 35 euro på huuto.net...

FAST

När vi hämtade den visade det sig att människan som sålde den inte kunde hantera kameran och soffan istället för sliten och smutsig i verkligheten var JÄTTEFIN!

Soffan ur diverse vinklar + en av bokhyllorna

Vad har jag gjort mer då?

Jo, när jag förra sommaren och hösten rensade värsta skräpet ur källaren förde jag ju inte bort sopsäckarna direkt utan samlade dem utanför källardörren och där fick de övervintra under en presenning (dumt dumt dumt) - de är nu skickade till avfallsstationen - dyrt men definitivt värt det!

Mellan varven har jag dessutom hjälpt en vän att tömma ett dödsbo - nu är det tänkt att en stor del av sakerna ska säljas på ett eller annat sätt...kanske jag skulle annonsera ut en del HÄR också och inte bara på Facebook?

I juli kommer min pappa hit för att, tillsammans med min lillebror, isolera den totalt oisolerade väggen och bygga kompost åt mina maskar - före det hade jag tänkt renovera vinden...

MEN

Där var jag tvungen att ge mig - om jag skulle göra det alldeles själv (som jag hade tänkt) tog jag förmodligen livet av mig med all stress - jag kröp till korset och bad min bror om hjälp - tillsammans ska vi ordna det på ett sätt eller annat.

SÅ

Här händer det alltså inte mycket...

MEN

Hemma hos mig händer det desto mer...

Vit som vit

Egentligen hade jag ju tänkt fixa nedre våningen i sommar...

MEN

Då kommer ju min högt älskade pappa och hjälper mig isolera ena husgaveln (inte undra på att vi hade kallt i vintras - när vi sågade bort bitar från huspanelen för att se hur lågt ner sågspånet hade sjunkit upptäckte vi att där inte fanns något sågspån - där fanns inget alls. Två lager med bräder och sedan kunde man röra vid vindstrappan)...

SÅ

För att dela upp allt det där som "måste" göras målar jag om bokhyllorna NU istället.

Man skulle ju kunna tro att själva målandet är det mest arbetskrävande momentet av projektet - speciellt när jag skruvat fast alla hyllor för att de ska orka med mina böcker...

FAST

Egentligen är det valet av färg som kräver mest - vet ni hur många nyanser av VIT det finns?

För några veckor sedan målade jag den ena bokhyllan med VIT färg - en sån där VIT färg som finns färdigt i burkarna - VITT som VITT tänkte jag...

MEN

Där hade jag fel (igen en gång)...

FÖR

Efteråt skar hyllan i ögonen - det var ju inte alls samma vita färg som t.ex. vitrinskåpet i köket och när den nu skulle målas IGEN för att få samma nyans som både vitrinskåpet och kakelugnarna släpade jag först hem ett 50-tal färglappar med vars hjälp jag kollade och dubbelkollade tills jag visste att: DEN HÄR är det!

Väl i butiken bad jag om en liten färgburk till att börja med - OM det mot förmodan var fel kunde jag ju byta...

FAST

Det gick inte - deras apparat kan inte blanda så små mängder färgpigment som det behövdes till en liten burk - om jag ville ha just den färgen var jag tvungen att köpa minst TRE liter...

Vad hade jag för val?

För att avrunda kan jag bara säga att det var FEL färg - trots koll, dubbelkoll och trippelkoll är den vita färgen inte DEN vita färg som fanns på lappen - den som passade perfekt bredvid alla de saker jag testade med...

FAST

Har man köpt en tre liters burk har man...

SÅ

Nu målar jag både bokhyllor och klaffbyrå med den här färgen - med mörkläggningsgardiner och rätt styrka på glödlamporna ser alla vita nyanser ändå likadana ut!

Kanske...

Fuktigt värre!

Nej, nu är jag trött på det här vädret - inte nog med att tvätten inte torkar ute - den torkar ju inte ens inne och DET stör mig...

FÖR

Även om det kanske finns andra som gillar att ha miljontals plagg som inredningsdetalj hör det inte till min önskan att ha dyblöta saker överallt - speciellt inte när "Lilla damen" springer och river ner allt med jämna mellanrum så man får hänga upp det igen och igen och IGEN...

OCH

Ju mer tvätt man desperat hänger upp ju mer fukt samlas det i huset - och desto längre tar det innan det blir torrt!

The never ending story a la Hulta!

Måttligt road!

"Se på det där som kommer där" sade ett gäng från hennes gamla skola (den hon var tvungen att lämna på grund av mobbningen och utfrysningen som hon utsattes för där) igår när min äldre dotter gick förbi...

OCH

De ska tacka gudarna att jag inte var där då...

FÖR

Det är inte med stolthet som jag ärligt kan säga att jag hatar femton-, och sextonåringarna i vår by...

MEN

Det GÖR jag...

OCH

Till deras föräldrar - de som förmodligen undrar hur i helsike jag kan tycka illa om deras ungar, kan jag bara säga att VAD SKULLE NI GÖRA DÅ?

Skulle NI tycka om de ungar som gjort ERAT barns liv till ett helvete i flera år?

Som sett till att er tonåring inte vågar söka sommarjobb eftersom där förmodligen finns ungdomar från gamla skolan där - skolan där ert barn kallades för öknamn och fick gå ensam - skolan där han eller hon gick i en klass där det tog över ett och ett halvt år innan en del i klassen ens bevärdigade honom eller henne en hel mening?

Skulle ni lugnt acceptera att er dotter eller son endast vill handla i en av byns tre butiker eftersom eleverna i gamla skolan oftast besöker de andra två?

OCH

Hur skulle ni ta det att er son eller dotter inte ens får byta buss på byns busstation - ett byte som endast tar någon minut - utan att bli nedvärderad?

Jag tror nog ni skulle vara måttligt roade ni också!

De vackraste ting i livet...

Min mamma vill ha såna där...eeeeh...såna där ord på väggen..ja...alltså såna som man har som någon typ av inredningsdetalj...eller...suck...ni vet säkert vad jag menar...

OCH

Igår när vi pratade med varandra i telefon räknade hon upp diverse fraser med såna där...eeeeh...såna där ord på väggen...eller något sånt...

Oftast har hon och jag helt avvikande åsikter om vad som är rart eller inte...

MEN

När hon kom till "De vackraste ting i livet kan du inte se eller ta på" höll jag fullständigt med - så ÄR det ju - de vackraste tingen i livet kan man varken se eller ta på...

Jag ska minsann brodera en tavla (korsstygn - något annat kan jag inte) med de visa orden :

De vackraste tingen i livet kan du inte se eller ta på,

De finns på Tradera och du kan inte buda när du inga pengar har!

Den kommer att passa JÄTTEFINT ihop med broderade "Helvetes jävla skit"-tavlan!

Skam den som ger sig!

Nej, jag har inte skippat bloggandet - har bara fullt upp med allt annat. På fredag ska jag på jobb och före det SKA "Lilla damens" lekområde här på gården vara "klar" - åtminstone ska ungen ha en sandlåda att gräva i...

FAST

Medans smarta människor förmodligen skulle anlägga lekplatsen på ett ställe där det bara vore att trycka ner sandlåda och gunga har ju JAG bestämt att den ska vara i den del av trädgården vi annars ALDRIG använt...

SÅ

Innan det går att trycka ner ens ett sandkorn behöver området "Extreme makeover" - från total vildvuxen djungel till uppstädat ställe med plats för massa grejer är det MÅNGA TIMMARS tårar och svett...

OCH

Inte nog med att där ska finnas utrymme för "Lilla damens" nöjen - där ska även bli en berså med trädgårdsgunga, bord och allt det där - framför mig finns ännu många timmars slit...

MEN

Skam den som ger sig!

"Stolt" Bassettägare

Husets tidigare ägare har murat in badrumsspegeln i brösthöjd på toaletten...

OCH

Häromdagen när jag susade förbi för att duscha var jag efter en liten stund tvungen att backa tillbaka...

FÖR

Något fattades?!?

Jag stod en liten stund framför spegeln och brydde min hjärna - det VAR något konstigt med bilden - någonting var fel men jag kunde för mitt liv inte komma på VAD?!?

TILLS

Jag plötsligt insåg den bistra sanningen - mina taxöron är inte längre taxöron - nuförtiden är jag istället stolt innehavare av BASSETT öron - "Varsågoda och ta plats - ändstationen hittas nu en bra bit längre ner!!"

I mitt stilla sinne hade jag ju planerat in ett "Nu får det nog snart vara slut på att "Lilla Damen" använder mig som napp" inom den närmaste tiden...

FAST

Efter den här upptäckten har jag ändrat mig - som jag sade till min mamma - "Låt ungen hänga där så länge hon bara vill för det är nog sista gången någon har någon glädje av DE DÄR överhuvudtaget"...

NÅJA...

Världen går ju knappast under av det här heller - det finns säkert positiva saker med Bassettöron också bara jag tänker efter. Jag kan kanske ha dem som knäskydd när jag skurar golv och som grytlappar när de riktiga är i tvätten - varför inte vrida dem ett par varv runt halsen istället för att sätta ut pengar på en ny halsduk?!?

Jag kommer säkert på något - jag menar, det finns ju tid att fundera - de lär knappast försvinna någonstans och OM de gör det är det ju bara att hala in dem igen!

Riktigt på riktigt

"Lilla damen" har ändrat kvällsrutiner - istället för att somna för att sedan vakna en halvtimme senare, somna om, vakna 20 minuter senare, somna om på nytt, vakna 10 minuter senare...

OCH

Hålla på så de första fyra timmarna av natten har hon nu (peppar peppar) kört med en betydligt lugnare stil - när hon väl somnat sover hon flera timmar i sträck innan hon vaknar första gången - verkligen LYX!

Jag leker naturligtvis "Tomas Tvivlare" - tron på att det kan fortsätta vara så här bra är svag...

MEN

Passar samtidigt på att ha "egen tid" och DEN tillbringar jag, kreativ som jag är, tillsammans med "NYPD Blue - säsong 1". Jag gillar den serien - där finns RIKTIGA människor!

FÖR

Ta till exempel "CSI Miami" (en av mina favoriter) - i den serien finns det inga vanliga människor - varenda en är perfekt - inte en "ful" människa så långt ögat kan nå - inte ett uns fett någonstans på kroppen och vartenda hårstrå ligger rätt plus att kläderna är bländande vita trots att de just (på högklackat) jagat en massmördare genom både hjärnsubstans och tarmvred...

I"Las Vegas" serien (en annan av mina favoriter) är det samma sak - alla är vackra där också - inga uppblåsta magar, inga gropiga lår - inga vardagsskavanker överhuvudtaget - ett enda virrvarr av perfektionism ...

MEN

"NYPD" hymlar inte - där får riktiga människor vara med på riktigt...

OCH

DET tycker jag är bra!

TELETUBBIES DAGEN LÅNG...

Jag har sagt upp Viasat...

OCH

Eftersom vanliga antennen inte funkar

får vi inte in några tv-kanaler överhuvudtaget...

FAST

Även om den funkat hade vi inte kunnat kolla...

FÖR

Lilla damen har upptäckt...

TELETUBBIES!

Om och om och om igen rullar

"Teletubbies firar jul"...

FÖR

Det är den enda vi har...

Jag tror jag måste köpa fler!

EL ELLER?

Jag har, för en gångs skull, varit både smart och ekonomisk...

FÖR

Jag har nämligen kollat upp elpriser hos olika elbolag och efter mycket divlande hit och dit bytt elleverantör.

Vad det är för smart med det?

JO

På x antal klick sparar jag numer in över 200 euro per år PLUS att jag då får bonus för själva elförbrukningen - inte illa om jag får säga det själv...

MEN

När allt var klart började jag undra över hur det går till helt praktiskt?

Jag menar, tidigare köpte jag min el av det lokala elbolaget och det är fortfarande de som sköter själva elleveransen men min nuvarande el säljs av ett annat bolag som finns en bra bit härifrån...

Hur kan jag få DERAS el hit när jag delar ledningar med de som får SIN el av det lokala bolaget?

VA?

Hur går det till?

Om mitt elbolag till exempel får strömavbrott och inte kan producera el ett visst antal dagar - blir jag utan då? Eller köper jag MIN el av dem som DE i sin tur köper av det lokala bolagets elleverantör? Jag betalar MYCKET mindre per kilowatt än vad jag skulle betala om jag hade kvar det lokala alternativet så om de verkligen köper min el i andrahand borde de antingen 1. gå otroligt mycket på minus för varje snurr på min mätare eller 2. så är det ett visst annat bolag som tar rövarpriser för SIN el?

ELLER

Kanske det sitter några gubbar någonstans och sorterar elpartiklarna?

"Nu ska Anette ha 2 stycken - hon har avtal med det och det bolaget - JAHA - då plockar vi två stycken från den byttan och skickar dem till henne då."

Var skriver de isåfall in adressen?

OCH

Hur vet de där elgrejerna vart de ska i en korsning?

Kanske det finns gubbar där också?

Som läser adresslappen och skickar dem rätt?

Jag fattar inte det där...

FAST

DET är ju minsann inget nytt!

KOLMÅRDEN I KORTHET!

Tack kära dotter för att du orkade fotografera allt mamma pekade på! :)

"Tänk att möta en sån här i skogen!"

"Jag vill iallafall INTE göra det!"

"Hemorojder eller?"

"Fina - synd att man inte kunde komma närmare"

"Äckelpottazebra!"

"Visste ni att det inte hörs något när kamelen går?"

"Skabbig kossa!"

"Sävliga kräk - jag som trodde de var nerviga?"

"Fick mig att vilja bada"

"Lilla damens favorit"

"Fiiiiin kisse"

"Tigrar är otroligt vackra djur!"

"Inte sant?"