Det GÅR att gå!

Det GÅR faktiskt (peppar peppar) att leva utan bil - det bästa just nu är att jag måste gå för att ta mig från plats A till plats B...

OCH

Tidigare, när det bara var att sätta sig i bilen och rulla fram, gjorde jag aldrig det.
Rulla JO men gå?
NEJ!

FAST

Just nu har jag ganska sjuka ben, antar att det går om bara jag blir van!

Iallafall blir det några kilometer per dag - först hemifrån till dagis  -> busstationen -> från busstationen i Jeppis till jobbet -> promenad efter lunch -> gå från jobbet till busstationen -> från busstationen i Nykaabi till dagis och sen hem OM jag inte behöver handla något då för då måste vi först tillbaka in till centrum/butiken och SEN hem.

Ska bli intressant att se om det här vankandet påverkar vågens åsikt om mig eller inte.

Tummen upp för busschauffören!

När min älskade Ka inte gick igenom besiktningen och jag räknade ut att det skulle bli, i runda tal, 170 euro (som jag för övrigt ändå inte har) billigare i månaden att åka med buss till (och jaja, hem då) jobbet var det ett relativt enkelt beslut att dumpa bilen och...just det...börja gå och åka buss.

Bilen försvann i fredags och hela helgen var jag JÄTTENÖJD med mig själv - NU skulle det sparas pengar och gås ner i vikt (för det lär man ju faktiskt göra när man promenerar) och "OJOJOJ så glad jag kommer att vara när det är -25 ute och jag inte har någon bil som måste skrapas, borstas, köras på tomgång och gasas i en halvtimme innan den överhuvudtaget går att gnisslas ut från parkeringen!"...

MEN

På söndagen började ångesten visa sig i tankar som "JIIIISUS så DUM du är!", "Hur tror du att du ska klara dig utan BIL - du din enfaldiga idiot????" och "Imorgon kommer du helt klart att försova dig, missa bussen och bli av med jobbet, JAJA, snål spar och fan tar!"...

FAST

Måndag morgon stod jag där och väntade på bussen redan 20 minuter innan den skulle gå - "Lilla Damen" var nämligen så lycklig över att ÄNTLIGEN få cykla till dagis att hon drog på som den värsta komet - med mig efter - halvdöd!

Mer halvdöd än vanligt då alltså.
Jag är ingen morgonmänniska!

En av orsakerna till att jag har MYCKET svårt att ens tänka tanken att bo ihop med någon igen är det att jag skulle bli "smått" irriterad av att ha någon jopplande andra hälft som vill UMGÅS direkt på morgonen (mina barn räknas inte) - kärringen på glasberget, surkarten som hänger kvar...

Jag är INTE social på morgonen!

OCH

Min fantasibild av att jag kanske kunde tillbringa morgonens bussresa med att harmoniskt 1. sticka sockor eller 2. sitta och äta frukost eller 3. läsa någon bra bok eller 4. vidareutbilda mig inom något ämne...

SÅ

Kunde jag snabbt glömma - bussen är nämligen knökfull med ungdomar på väg till skolan! Inget paradis för sur och grinig kärring där inte.

FAST

Jag har istället roat mig med att iaktta det sociala samspelet mellan busschauffören och alla passagerare. Busschauffören är liksom GULD VÄRD! Han hälsar på ALLA - inte bara "hej" utan "God morgon!" och han tackar för alla "piiiiip" i kortautomaten och varenda en som stiger av får ett "Hej då!" - även när typ 15 stiger av samtidigt - ALLA får ett "Hej då!"...

Jag blir på så BRA humör!

FÖR

Någon av de här resenärerna kanske har ett rent helvete i sin skola eller på sitt jobb eller överhuvudtaget hela sin vardag - någon kanske blir mobbad eller utfryst, inga vänner, alldeles ENSAM...

MEN

Det finns EN som SER den här personen, som önskar "God morgon!", som tackar för något och som lägger märke till att personen går sin väg, som säger "Hej då!".

Tummen upp för den här chauffören!
Helt klart!
(som jag inte vet vad heter men han är från Maxmo) :)

I en Ka - hahaha!

När jag gjorde mig av med mitt lilla Puh-åk innan vi flyttade upp och jag satt här utan bil överhuvudtaget hade min kära mor ett enda önskemål på den bil jag skulle skaffa:

- Snälla, köp åtminstone en bil med dragkrok!

Så smart var jag ju INTE - inte nog med att jag förälskade mig i en bil utan dragkrok - den var ju dessutom så liten att dragkroken hade varit större än själva bilen...typ...

MEN

Till de personer som tror att en Ka är totalt värdelös - det ÄR den inte. Visst är det lite trångt ibland (i synnerhet för den stackare som sitter i "baksätet")...

OCH

Har man fullt hus i bilen på en shoppingresa blir det inte många kassar med sig hem...

FAST

Är man bara två i bilen kan man få med sig en hel del utan problem. Gårdagens lass blev 1 vuxen, 1 barn + bilstol, 1 KYLSKÅP, 6 fulla kassar, 1 stor väska, biblioteksböcker, 1 dunk med spolarvätska + en massa annat smått och gått och då fanns det MASSOR av plats kvar!

"I en Ka så ryms vi bra - hahaha!"

Köra bil i stan suger

Jag hatar att köra i städer...

ELLER

Låt mig förtydliga det där - jag HATAR att köra i städer - jag får hjärnsläpp av alla andra bilister, situationer där det myllrar av andra bilar, flera olika filer att välja mellan, rondeller, rondeller MED FLERA FILER, rödljus, övergångsställen, "bara buss kör här tack filer"...

När jag bodde i Kimito men var tvungen att åka in till Åbo körde jag helt enkelt till Prisma i Piispanristi, parkerade bilen...

OCH

Ringde taxi! Att betala en taxiavgift på cirka 11 euro x 2 var enligt mig ett väldigt billig lösning för att undvika den stress en centrumkörning skulle innebära med just alla andra bilister, filer, fan och hans mormor för att inte tala om parkeringsavgifter OCH böter för felparkering!

Jag kör inte ens bil i Jeppis bara jag kan undvika det! OM det bara är möjligt kör jag alla möjliga kringel, krangel omvägar utanför centrum - jag är expert på att hitta alternativa vägar - jag rantar på sightseeingturer runt Prisma, Citymarket, Pedersöre kyrka och simhallar bara jag, i det längsta, kan undvika alla TRE huvudgator (som dessutom inte ens har fler filer än en hitåt och en ditåt)...

FAST

Nu när jag kommit på att jag ska göra om en del av ladugården till sommarställe behövde jag färg (beroende av resultatet kanske det visas på bloggen eller så inte)...

SÅ

På grund av att Biltema i KOKKOLA hade billigaste möjliga alternativet var jag tvungen att, på nåt sätt, ta mig dit...

OCH

Det gjorde jag -  allt hade gått riktigt bra bara jag hade tagit reda på VAR Biltema fanns innan jag startade. En lång historia kort: Igår fick jag årets dos av tvärnit, "jag är ju i centrum - vad gör jag HÄR?", flerfiliga "men för helvete - nu tog jag ju fel IGEN" rondeller och U-svängar (lätt att vara olaglig med en Ka)...

Nåja, jag fick min färg (även om de inte hade den jag ville ha) till slut (samtidigt som "Lilla damen" lärt sig ordet "Perkele" perfekt och flytande) så nu blir det att börja måla...

FAST

Det blir lite senare idag - just nu har vi rörmokare här och snart kommer hästarna - härligt med helger med sovmorgon när man bara kan slappa och ta det lugnt!

Ha en härlig dag och kör försiktigt!

Jag och min Ka!

När jag, för ett antal månader sedan, för första gången såg min bil på Nettiauto blev jag blixtförälskad - en KA - vinröd - runda grejer på instrumentbrädan och en massa fartränder eller japanska sotstreck på sidorna (jag har fortfarande inte kommit på VAD det är - förmodligen ett kinesiskt tecken som står för "dum kärring som kör som höna")...

OCH

Trots att den visade sig ha en hel del rostfläckar, lite bucklor här och där, en intryckt rand på hela ena sidan + en massa annat när jag såg den på riktigt...

SÅ

Köpte jag den!

Att värmesystemet pajade innan jag var halvvägs hemma, att säljaren inte alls hade fixat de fel som stod i registerboken efter förra besiktningen, att den kostat en hel del mer än jag räknat med och att den spydde ut ljudisoleringsmaterial över halva Österbotten innan jag fick det ordnat har inte minskat min förälskelse nämnvärt mycket...

Den (och jag) är dessutom ett kärt och uppskattat samtalsämne!

Ta till exempel det när min nya cykel kom till Munsala med Matkahuolto - JA, jag har liten bil, JA, det är otroligt lite plats inuti en Ka...

MEN

Man måste väl åtminstone få FÖRSÖKA få in cykeln i bilfan ÄNDÅ?

(Det gick NÄSTAN, så det så)

Nej, jag gillar min Ka! Det gör inget att folk tycker att jag borde anmäla mig till nästa års lådbilsrally, att mina arbetskamrater tror att jag åkt hem när bilen är borta ("Nämen ser du, hon ÄR ju här - jag såg inte bilen - askkoppen stod i vägen") och att jag, på verkstan (och gud vet var mer) inte har något namn utan går under synonymen "Hon med Ka´n"...

Det bjuder vi på...

Jag och min Ka!

"He henggä!"

"He henggä!"...

Ropade personerna i omkörande bil när jag körde åt sidan för att riva bort den cirka 15 meter långa majvippan som slängde, viftade och snurrade runt i vinden bakom bilen idag!

Att vara ägare till "Skrikande majvippan" är en pärs!

"Ny" bilstol

Igår installerade jag "Lilla damens" nya stol i bilen...

ELLER

Jag gjorde mitt bästa...

Det är ju inte bara att slänga in dem i bilen och knipsa fast om man säger så. Kanske i andra bilmodeller men defintivt inte i en Ka - nej nej - det är in genom en dörr, ut, in genom andra, baxande och ålande ta sig till baksätet, krångla sig ut, in genom andra dörren, ut igen, kontrollera manualen, in genom dörren x 211 om man inte står dubbelvikt och irriterar allmänheten med sin ladugårdsbreda rumpa då alltså.

JO, jag tappade nerverna OTALIGA gånger, jag svor ve och förbannelse, muttrade eder över hur förbenat invecklat det ska vara, bände och vred.


MEN

Nu är den åtminstone på plats - jag TROR jag gjort rätt, jag har iallafall följt instruktionerna till punkt och pricka...

FAST

Även om HON (och jag) kommer att sitta bekvämt när hon och hennes stol tar upp hela passagerarsätet där fram kommer nya bekymmer med diverse moment.

Bland annat måste de äldre ungarna åka bak, punkt slut - de blir tvungna att knyckla ihop både ben och armar och samsas. Visst går det säkert hur bra som helst om vi rantar iväg till Jeppis eller andra ställen här nära men painar vi iväg till Kimito kan det eventuellt hända att de känner sig som packade sillar redan i Vasa. Om de överhuvudtaget sluppit in i baksätet vill säga eftersom "vippfunktionen" på förarsätet krånglar.

"Er int i he eina så eri he ana!"...

Idag blir det testkörning - ha´re bra!

Min majvippa

Häromdagen hade jag en av de där ödesbestämda skitdagarna som jag tycker så mycket om, de där dygnen när någon planet i öster förmodligen ligger i linje med en stjärna i väster och de tillsammans påverkar hela universum, gaddar ihop sig och roar sig med att se på när jag kämpar för att få luft...

TYP

Det började med trötta ungar som inte ville stiga upp och mina uttänkta lugna morgontimmar (eftersom jag jobbade kväll) byttes hastigt och "lustigt" ut till något helt annat än jag föreställt mig...

OCH

När jag sedan dumpat en måttligt road liten dam hos dagistanten bestämde jag mig för att åka till mamma och byta till sommardäck - jag skulle ändå inte få något fiffigt gjort hemma i den humörsstämningen jag just då befann mig i...

SÅ

Jag åkte först till Munsala och hämtade ut däcken på Matkahuolto (under tiden jag betalade kalaset bar man ut däcken till bilen - perfekt service - tummen upp för Berras cafe´!) och sedan puttrade jag vidare till min kära mor där jag försiktigt öppnade påsarna - jag menar, betalar man 50 euro för fyra kompletta sommardäck med både gummi och fälgar kan man förvänta sig vad som helst - jag hade tur - de var i skick som nya...

FAST

Säg den glädje som varar!

När jag bytte däcken den 26.4 ville ungarna försäkra sig om att jag dragit åt ordentligt så de hoppade lite här och hoppade lite där vilket gav resultatet att jag nu inte fick upp muttrarna alls - jag fick ge upp.

När jag sur, bitter och inåtvänd, började kasta in däcken tillbaka i bilen såg jag något hårigt skymta UNDER bilen - herregud, hade jag kört på en katt?

Vid närmare undersökning såg jag att det lurviga buktade ut från avloppsröret istället - Sa*ans jä*lar, kolla mamma - nu hade någon tryckt in en peruk i avloppsröret.

(När jag flyttade hit blev jag informerad om att detta har hänt tidigare - därav misstanken)

DEN måste bort!

Med mammas hjälp började jag dra ut den svarta, håriga, sotiga peruken...

OCH

Jag drog, och drog, och drog, och drog, och drog?

Till slut hade jag en stor hög på marken och ännu var det inte slut - det där kunde ju inte vara en peruk, det MÅSTE ju vara något annat?

SÅ

Jag ringde min vän i nöden och frågade honom om det finns något i avloppssystemet som ser ut som håren i en häxperuk, som är några hundra meter långt och ska vara där?

Jodå, det jag menade var förmodligen isoleringen i ljuddämparen!
EH!

Känslan jag hade när jag stod där, med svarta händer, kläder och ansikte, bredvid den enorma hög med "häxhår" jag just högst effektivt och DUKTIGT rivit ut ur avloppet, den hög som nu visade sig vara ljudisoleringsmaterial - den känslan är väldigt svår att beskriva - det bara inte går...

OCH

Inte kändes det ett dugg bättre när jag försiktigt satte mig i bilen för att starta upp heller - vilket slags domedagsljud skulle NU visa sig?

Nej, den dagen började verkligen inte bra!

Verkstadskillen sade att det bara är att köra tills det känns för obehagligt, sen byter "vi" rasket...

SÅ

Ser ni en liten, kännspak bil som emellanåt låter för jäkligt och har en alldeles egendesignad majvippa där bak...

Ja, då vet ni att det är jag som kör!

Glada vappen!

Kan själv!

I väntan på att mina sommardäck ska behaga dyka upp har jag idag bytt ut bilens vinterdäck med nabbar till vinterdäck UTAN nabbar...

OCH

Jag har gjort det själv!

Kolla Youtube - jag är säker på att halva höghuslängan stod och vred sig av skratt i sina fönster och filmade farsen...

MEN

Det bjuder jag på! :)

Notes to myself...

1. Dra ur motorvärmarsladden innan du sätter dig i bilen och kör iväg - om du glömmer det så se isåfall till att starta när grannen står och röker på sin altan eftersom han då, med ett enormt vrål, kan rädda dig från att köra iväg med sladden släpande under bilen.

2. Du kanske tror att det bara är under regnväder din knappt fungerande fläkt inuti bilen kan ställa till med problem men där bedrar du dig igen en gång - pröva köra när det är -7 och gröttjock dimma så får du se att "det kunde vara värre".

Reparera en Escort for dummies

PS...

NU är bilen sönder - konstigt länge tog det...

MEN

Jag visste ju att det skulle dyka upp något förr eller senare.

Antingen är det kylarfläkten ELLER elfel ELLER "givaren" någonting...

SÅ

Dags att köpa hem "Reparera en Escort handbok for Dummies"

Vad kan det vara?

Igår var en av mina väninnor hit på mat (det blev korvsås) och kaffe...

OCH

Under tiden vi vräkte i oss av glassen hon hämtade med sig diskuterade vi hennes bilproblem på VÅR nivå...

FÖR

Även om det finns kvinnfolk som förstår sig på bilar hör vi inte till den skaran - inte för att vi vill det heller - det är mycket roligare att ha noll koll!

Hennes bil har JÄMT något fel - är det inte någon fläktmotor som måste bytas är det växellådor som gett upp eller sönderspruckna vindrutor som bör bytas om man ska se något eller slutkörda stötdämpare som skramlar eller...

Listan tar aldrig slut - så fort en sak fixas dyker det upp en ny...

MEN

Så har det varit under hela tiden jag känt henne - det är inte bara den här bilen som krånglar -ALLA hennes bilar visar sig förr eller senare vara måndagsexemplar!

Den här gången hade lilla bilen fått för sig att det inte skulle starta vid första försöket och inte heller vid andra och definitivt inte vid tredje - nu skulle hon lönlöst sitta och vrida på nyckeln av och till i en kvart utan att något hände tills den, när hon gett upp och ringt gubben för att få hjälp, plötsligt fick för sig att starta...

OCH

När två slöa kärringar slår sina kloka huvuden ihop för att lösa ett bilproblem hittar de snabbt en lösning med hjälp av de bilanatomitermer de motvilligt fått höra om under åren...

"Det KUNDE ju vara så att det bara var batteriet som höll på att ge upp och då var det ju bara att köpa ett nytt..."

MEN

"Det kunde ju å andra sidan också vara solenoiden i startmotorn som pajat vilket i praktiken betydde att man först måste byta cylinderlocket som tyvärr satt ihopsvetsat med bilens bottenplatta och styrstång vilket i sin tur innebar att man måste byta den OCH bromsklossarna för att komma åt det oljetråg som måste flyttas på innan man kom åt stiften genom avgasröret - jaja, det blev en dyr historia"

OCH

När hon skulle åka hem och bilen IGEN var helt död tillbringade vi 15 kvalitetsminuter på gården för att bekräfta våra farhågor - det här var sannerligen inget batteriproblem - det här var något helt annat!

- Se här nu när jag vrider om - alla lampor börja lysa men inget händer!

- Ja, det var konstigt!

- Hur skulle det kunna vara batteriet när allt annat funkar?

- Hur skulle jag kunna veta det?

Hon vred om nyckeln igen...och igen...och igen...

- Vad är det där för lampa?

- Vilken då?

- Vrid igen så får du se, den DÄR, den som har en triangel på sig, den slocknar ju efter en stund?

- Vilken då?

- Vrid igen! DEN!

- Jahaaa, den! Hur skulle jag kunna veta det?

- Säkert inget viktigt!

- Det är som den där lampan som bara lös och lös hela tiden och jag undrade vad det var tills jag kollade i instruktionsboken och det där stod att man måste kontakta verkstaden GENAST den började lysa, det var inge kul så det misstaget gör jag inte om!

- Att kolla instruktionsboken?

- Precis!

- Ja, det var ju dumt!

OCH

Hon vred om...och om...och om medans jag stod utanför och delade med mig av mina goda råd...

- Men du!

- Ja?

- När du vrider om nyckeln är det ju något som låter där bak?

- Vad då låter?

- Ja, det är något som låter, gör det igen, jepp, det låter DÄR BAK, stig ur så vrider jag, hör du?!?

- Menar du det knäppande ljudet eller det surrande?

- Det där som låter "wuuuuuuu"!

- Jahaaaa, deeeeet men det hörs ju där inne också, vrid om igen så får du höra, hör du? Vad är det?

- Hur skulle jag kunna veta det? Konstigt! Jag menar, det finns väl inget där bak? Alla grejer finns ju där fram!?!

- Under huven menar du?

- Exakt! Det finns inga grejer där bak eller är det den där...den där...den där...vad fan heter det nu då igen...den där spolarvätskagrejen med vinkivink?

Femton minuter senare startade plötsligt bilen utan problem och hon kunde köra hem...

MEN

Det var en rolig kvart där vi, mellan varven, nästan vred oss av skratt över våra exceptionella bilkunskaper...

OCH

Jag tvivlar starkt på att två karlar skulle ha haft lika skoj om DE försökt klura ut vad som var fel!

BESIKTAT BILEN!

"Gubben" har en längre tid gett mig små vinkar...

"När är det egentligen din bil ska besiktas?"

MEN

Det har inte gått hem...

FÖR

Jag har faktiskt viktigare saker att tänka på än det...

FAST

När jag plötsligt insåg att biljäkeln var försatt i körförbud var det ganska motvilligt jag tog tag i saken...

SÅ

Jag ringde tidbokningen:

- Hejsan, min bil är tydligen i körförbud - jag antar att den borde besiktas!
- Ja, det går väl bra. Vill du besikta den i Karis, Hangö eller Ekenäs?
- Eh, jag vill inte till något av de ställena - jag vill till Kimito.
- Jaha, ett ögonblick - då finns det ledigt klockan 13 den femte februari.
- Femte februari?
- Ja
- Hur jä*la många bilar finns det på den här ön om första lediga tiden är då?
- Nå, nu är det ju så att besiktningsstationen där bara har öppet varannan torsdag.
- Just så - det förklarar ju saken - det behöver inte vara så många bilar då inte.
- Ska jag boka in dig då?
- Näpp, jag behöver ju bilen imorgon för då ska jag på rådgivningsbesök (intresseklubben antecknar) - hur är det om jag besiktar i Ekenäs? Får jag då köra bilen dit trots körförbudet?
- Om du har tid bokad så får du köra hit ja!
- Nå, då gör vi så då!
- Idag alltså?
- Eh, ja - imorgon går det ju inte för då ska jag till rådgivningen!
- Då har vi tid klockan blablabla...
- Klockan 16 tar jag!
- Då var det klart - klockan 16.00 här i Ekenäs - välkommen!
- Men HEJ vänta lite - om det nu råkar sig så att den inte går igenom - vad händer DÅ? Får jag bosätta mig på en parkbänk där borta så länge bilen fixas på en verkstad?

Vid det här laget var damen ganska trött på mig så hon lovade dyrt och heligt att "nejnej - du får nog köra hem" - förmodligen ville hon inte ha såna som jag bosatta i hennes närhet överhuvudtaget.

Körningen till Ekenäs tar ungefär 45 minuter så när grabben slutade skolan startade vi - på det viset hade vi en timme och en kvart på oss att komma dit - gott om tid - ingen panik...

MEN

NATURLIGTVIS hamnade vi bakom en långtradare som höll den exakta hastigheten på alla raksträckor medans den gick ner till typ 20 i alla kurvor och uppförsbackar - på såna ställen det var helt omöjligt att komma förbi...

Klockan tickade på...

OCH

Jag väljer här att INTE skriva ner den diskussion jag hade med långtradarföraren i mitt huvud - det får bli censur för hela slanten!

Inte blev det bättre när vi kom fram till Salo-Hangö-Ekenäs korsningen heller - ALLA var ju på väg hem just den tiden...

När jag ÄNTLIGEN kom ut på vägen mot Karis svängde jag ju NATURLIGTVIS i fel vägskäl - irrade runt på en skogsväg ett bra tag eftersom jag "var helt säker på att om jag svänger här och där borde jag komma fram till besiktningen ändå"...

FAST

Till slut fick jag ge mig - ringa "gubben" och fråga var "den där jä*la förbannade skitbesiktningen" fanns egentligen...

NÅ

Väl framme (15 minuter försenad) fick jag ju vänta en halv evighet vid anmälningen på grund av diverse tröga människor framför - vid det här laget hade jag DUKTIGT i nerverna...

OCH

Tänkte för mig själv att även OM jag trots försenadankomst ändå fick besikta bilen så skulle den ju helt klart inte gå igenom - hur skulle den det?

DUNK - röd stämpel - RITCH - plåtarna bort...

En passande avslutning på den här resan...

MEN

När jag ouppfostrat avbrutit de tröga människorna framför mig ("Ursäkta mig men kan jag bara gå imellan här nu för jag hade tid klockan fyra men först hamnade jag bakom en fruktansvärt trög långtradarförare, sedan fastnade jag i korsningen och så körde jag ju FEL plus att jag har tre väntande ungar i bilen varav en skriker"), betalat avgiften (ÖVER SJUTTIO EURO - HERREGUUUUD ÄNDÅ), kört in bilen till besiktningskarlarna, överlämnat allt till högre makter och spänd som en trimmad gitarrsträng väntat i femton minuter....

DUNK - godkänd stämpel - den gick igenom - tack och hej - vi syns om lite mindre än ett år!

ÅHÅ!

Det firade vi med shoppingrunda på Säästöpörssi (köpte bland annat en jättegullig ROSA vinteroverall i storlek 62 till lillan för bara TOLV EURO), besöka lillbrorsan och sedan äta pizza....

FAST

Nästa år kanske jag borde besikta bilen i tid...

Det kanske sparar lite på ens nerver...